tisdag 30 december 2008

Reseåret 2008, del 3 sista delen. Ljubljana/Zagreb och Doha/Dubai.




Dags för den sista sammanfattningen av reseåret 2008. I juli besökte jag tillsammans med Eddan och Silenzi Ljubljana (Slovenien) samt Zagreb (Kroatien) på vår traditionella gemensamma sommarresa. I augusti åkte pappa och jag till Doha (Qatar) och sedan vidare till Dubai. (Förenade arabemiraten)

Ljubljana/Zagreb juli 2008.

Den 23:e juli flög vi från Arlanda till Zagreb med SAS. En tur och returbiljett för lite drygt 700, sjukt billigt m a o. För er som har koll på Eurobonus kan jag meddela att biljettklassen var V, dvs 100% poäng. Makalöst fint även det! (biljetten köptes i påsk då SAS hade en tillfällig kampanj på sin hemsida)

Väl framme i Zagreb tog vi flygbussen till busstationen i Zagreb, tanken var att ta tåget till Ljubljana. Men då vi ändå var vid busstationen råkade vi se en buss som precis skulle avgå till Ljubljana, busschauffören hade redan stäng dörren men vi fick ändå åka med. Billigt var det att åka buss, turen tog ca. 3 timmar och kostade dryga hundralappen per person. Vi var runt 20 personer som satt i bussen, en klassisk incident är då chauffören vid ett stopp söker efter oss för att ta betalt för resan. Han kunde förstås inte ett ord engelska men lyckades till slut hitta oss i bussen. Snacka om disträ.

Tyvärr var vädret molnigt så av de vackra vyerna missade vi en del, men vi kunde ana att trakterna mellan Zagreb och Ljubljana är mycket vackra.

Efter att ha anlänt till Ljubljana gick vi den korta sträckan från busstationen till vårt hotell. Vi bodde på City Hotel Ljubljana, ett fräscht och centralt beläget hotell. Ganska dyrt, runt 1500 för ett trippelrum inklusive frukost. Tyvärr finns det ännu inte alltför många hotell i Ljubljana, speciellt inte sådana med trippelrum. Jag skulle klassa hotellet som ett stabilt trestjärnigt.



Första dagen var molnig, vi gjorde det man brukar göra då man anlänt till ett nytt ställe. Flanerade omkring och beundrade det vackra Ljubljana. Kvällsmålet intogs på ett stabilt ställe med god mat och öl. (tänkte skriva dryck men då vi bara drack öl passade det bättre med ordet öl)

Ölet i Ljubljana var helt ok, givetvis handlade det mest om klassisk ljus lager men i det varma vädret var det förstås läskande. Lasko Zlatorog blev min favorit bland ölen i Ljubljana och Zagreb.



Dag två inleddes med en stärkande och god hotellfrukost. Sedan bar det iväg för att utforska staden. Förmiddagens stora mål var att ta sig upp till Ljubljana Castle. Efter att hämtat andan några gånger var vi uppe. Från slottet har man en majestätisk utsikt över staden. Vädret var vackert, behagligt varmt. Inte helt oväntat satte vi oss på en uteservering och drack öl då vi åter var nere i själva staden. Lunchen var enkel, från ett hål i väggen beställde vi en underbart god och billig Döner. (varför finns inte något liknande härhemma?)



Efter att på eftermiddagen tittat lite i affärer drog vi ner på tempot, uteplatserna hägrade. Vi satte oss ner vid en trevlig uteplats vid floden, tanken var att beställa in en stänkare samtidigt som vi skulle sitta och smutta på en cigarr. Några tändstickor hade vi förstås ej då ingen av oss kan beskyllas för att vara en storrökare. Givetvis var det jag som var tvungen att lyfta på rumpan och springa runt halva staden i jakt efter något att tända med. Som tur är Ljubljana inte direkt stort, efter 10 minuter var jag tillbaka. Vi blev sittande rätt många timmar, öl, vin och whisky inmundigades. Slovenien var det rikaste och mest välmående området i gamla Jugoslavien, inte så konstigt med tanke på landets läge. Hur servicenivån var förr har jag ingen koll på. Servicenivån i juli 2008 på just denna uteservering var lite annorlunda än vad man är van vid, servitrisen var snudd på lika slö som spelarna i Sampdoria eller varför inte Torino brukar vara. Hon gick fram till oss och tog emot beställningen från en av oss, sedan vände hon på klacken. Hallå! Vi andra ville ochså beställa. Märklig stil, bör man inte fråga om någon annan också önskar något? Givetvis satt det ett par stammisar utanför ingången till själva baren, de drack inte endast en öl kan jag intyga.

Som sagt blev vi sittande rätt länge på detta hak, förlåt bar. Så länge att vi glömde bort att äta vår kvällsvard. Nåväl, vi stärkte oss med några utsökta pizzabitar sedan gick vi och satte oss på en annan uteservering för att njuta kvällens sista öl.



Ljubljana är en mycket vacker och sympatisk stad. Lagom stor för att man bekvämt kan ta sig runt till fots. Uteplatserna är många sommartid, tyvärr är priserna ganska höga, speciellt för boendet. Givetvis är det svårt att betygssätta städer men Ljubljana hamnar nog på min topp-5 i Europa.

Efter att ha tillbringat två nätter i Ljubljana var det dags att bege sig till Zagreb. Dennagång tog vi tåget. Tågbiljetten kostade 12 euro för en enkel resa. Ganska mycket folk ombord, men vi lyckades tillslut få en egen kupé. Det satt en lirare i kupén då vi klev in, men efter ett tag bytte han. Luktade vi så illa? Tågresan var verkligen majestätiskt vacker, underbara vyer. Om alla tågresor vore lika vackra som denna, ja då skulle jag helt klart åka tåg oftare. Europa är verkligen vackert, annat kan man ej säga.




Väl framme i Zagreb tog vi taxin till vårt hotell, Four Points by Sheraton. Vi hade bokat ett familjerum. Rummet var enormt, två sovrum och två badrum. Hotellet låg ungefär 30 minuters promenad från Zagrebs absoluta centrum. Kostade ungefär 1300 kronor per natt om jag inte minns helt fel. Rummet var helt klart värd en fyra, i övrigt skulle jag ge hotellet 3,5 i betyg. Många tycker att boendet inte är så viktigt då man är ute och reser, för egen del uppskattar jag ett bra boende. Det är alltid skönt att ha något stabilt att återvända till efter att ha kutat omkring ute på stan.



Första aftonen i Zagreb tillbringades i det inte alltför spännande området kring hotellet. Kvällsmålet åt vi på en enkel restaurang som serverade pizza och pasta. Noterbart är att Silenzi beställde in en lasagne, eller var det ost med lite tillbehör? Så mycket ost har nog ingen av oss tidgare sett. Till måltiden delade vi på en pava vin från Montenegro. Lite väl sött men dock drickbart. Maten och vinet var billigt.

Dag två ägnade vi oss främst åt att titta på staden. De äldre delarna var vackra, ja Zagreb är en trevlig stad. Inte lika vacker som Ljubljana men verkligen värd att resa till om man har möjlighet.



Det var varmt i Zagreb, runt 30 grader. Givetvis blir man törstig då det är så varmt, speciellt efter att ha knallat omkring i flera timmar. Vi skuttade in på en sympatisk liten krog. Tanken var att bara ta en öl eller två men stället var så mysigt att vi bestämde oss för att äta lunch. Vi blev sittande rätt länge. Kul var det att hitta mörkare öl, nämligen Laskos mörka Zlatorog. Den smakade mycket gott.

Efter lite välförtjänt siesta på hotellrummet var det dags att få i sig lite mer näring. Ingen av oss hade någon större energi att gå in till staden så vi nöjde oss med att utforska omgivningarna runt hotellet lite närmare. Kvällens bit mat blev enkel. Någon ytterligare öl blev det plus en skvätt destillerat. Därefter var det dags att prata allvar med John Blund.



Nästa dag gick vi in till staden igen. Vi vandrade omkring utan något direkt mål, några affärer besöktes. Hittade ett par riktigt fina och billiga tröjor. Efter tips från ett par vänner som besökte Zagreb tidigare på året bestämde vi oss för att avsluta sista kvällen i Zagreb på Pivnica Medvegrad, ett ställe som brygde sitt egna öl. Föga förvånande drack vi resans bästa öl på det stället. Rekommenderas verkligen!



Ett antal öl innanför västen innebär att man lätt blir lite kissig. Halvvägs på tillbakavägen till hotellet fick undertecknad akuta besvär med blåsan, lyckligtvis fanns det en mörk lite park där demonerna kunde frigöras. När vi kom fram till hotellet satte vi oss på några bänkar utanför hotellet. Då noterade jag att jag trampat på hundskit i den mörka lilla parken. En klassiker, det har hänt förr. Det var bara att gå upp till rummet och börja sanera.

Följande dag flög vi hem. Ett litet glädjeämne var priserna på Taxfree på Zagrebs flygplats, verkligen billigt. Alla köpte vi hem en butelj eller två. Denna resa var väldigt sympatisk, två fina städer och en skön tillvaro i största allmänhet.

Jag kan knappt bärga mig till 2009 års gemensamma sommarresa, då skall grabbarna och jag göra Wiens gator osäkra. Efter att vi utforskat Wien åker vi till Brasov för att sedan avsluta vår vistelse i Rumänien med några dagar i gatuhundarnas Bukarest.

Doha/Dubai augusti 2008.

Egentligen är det förstås vansinne att åka till Mellanöstern i augusti månad. Anledningen är enkel: värmen! Trots det var det precis vad pappa och jag gjorde. Jag hade besökt Dubai i augusti 2002, visste alltså vad som väntade. För pappa var det premiär, han anade att det skulle bli klibbigt men inte så klibbigt.

Från Arlanda flög vi direkt till Doha med Qatar Airways. Flygningen var behaglig med fin service och helt ok mat. Flygtiden var nästan prick sex timmar. På Dohas internationella flygplats har de inga gater, det var alltså buss till terminalen som gällde. När vi klev av planet för att gå de få stegen till den väntande bussen kände vi hur svettningen genast kom igång. Vad gäller svettning skulle det bli värre, betydligt värre.

Lite kalabalik var det vid ankomsten, vi var nämligen tvungna att köpa visum. Först var det ingen på plats vid visumbåset, sedan ville inte personen ta emot alltför höga valörer, nåväl tillslut löste det sig. Värt att notera att visumet för Qatar även gäller i Oman och vice versa. Efter all formalia var det dags att ta taxin till vårt hotell, Mercure Grand Hotel Doha City Centre.



Hotellet var sisådär, rummet ganska litet och lite trött. Gratis trådlöst internet var förstås bra, även utomhuspoolen. Läget var centralt i de äldre delarna av Doha. Det var mörkt då vi anlände till hotellet, efter att vi installerat oss gick vi ut för att insupa atmosfären. Det var mycket folk ute på gatorna, nästan uteslutande män. Väldigt få turister, vi kände att det var rätt många som tyckte att vi såg ut som exotiska fåglar. Sådant får man bjuda på. Det dröjde inte alltför många minuter innan svettningen kom igång ganska rejält och törsten blev akut trots att det var kväll. Som tur är fanns det små kiosker och maskiner som sålde vatten/läsk vid många ställen inne i Doha. Noterbart är att vätskan var mycket billig, ungefär 1,70 för 0,5 liter vatten eller 33 cl läsk i automaterna.

Någon seriös kvällsmåltid blev det ej första kvällen i Doha, vi nöjde oss med att äta lite småplock på rummet. Främst var det vätska man ville ha.



Följande dags stora projekt var att ta sig ner till vattnet och Dohas "klassiska" strandpromenad. Jag vaknade väldigt tidigt, dagens första böneutrop var nämligen 03.42. Farsan märkte förstås inget av det utan fortsatte att snarka som om inget hänt. Efter frukost var det dags att gå ner mot vattnet. Givetvis gick vi lite fel då ingen av oss är någon mästare på att läsa en karta. Tillslut hittade vi rätt och kunde skåda Persiska viken. Detta var mitt på dagen, det var inte många människor som var ute och gick då, nästan bara vi dumma turister. Efter ett tag började vätskan sina och det var hög tid att bege sig tillbaka mot hotellet. Det är fascinerande hur fort man kan få vätskebrist. Att dö av vätskebrist måste vara en fruktansvärd upplevelse, må jag aldrig behöva uppleva den fasan.



Tillbaka på hotellet bestämde vi oss för att relaxa någar timmar vid poolen, under de timmarna var vi helt ensamma. Verkade som att alla andra var kloka nog att undvika de värsta timmarna på dagen vad gäller hetta. Efter besöket vid poolen slog vi till och beställde room-service. Resans enda öl dracks då, en Kingfisher från Indien. Ölet var dyrt, runt 60 spänn men smakade inte alls fel.



I ärlighetens namn är inte Doha världens mest spännande resmål, vi var där i två nätter vilket kändes ganska lagom. Visst kan man göra en del utflykter, bla till öknen men något sådant gjorde vi ej. Doha kändes ganska traditionellt arabiskt med inslag av västerländska tendenser. Väldigt få kvinnor ute på gatorna, speciellt kvällstid. Arbetare från Bangladesh, Indien och Pakistan gör det mesta av grovgörat. Likadant var det i Dubai.



Kul att ha sett Doha men det kändes ändå stabilt att åka till Dubai. Till Dubai åkte vi med Qatar Airways, flygmaskinen var en stor Airbus A330. Rätt häftigt att på en såpass kort flygresa (ca. 40 min) åka med en såpass stor maskin.



Dubais flygplats är stor, det tog ett tag innan vi hade klarat av alla formaliteter. Noterbart är att det vid passkontrollen bara satt araber med traditonell klädsel, riktigt trevligt första intryck av landet. Det var 39 grader varmt i Dubai då vi anlände på förmiddagen. Fuktigheten var hög, tog ungefär 15 minuter för kameran att anpassa sig till fuktigheten. Sista dagen var det som varmast med stabila 43 grader. Då slog jag nytt personbästa vad gäller svettning, vet inte hur många liter jag producerade under en dryg timmes promenad, men det var smått absurt.

Taxin tog oss till nyöppnade Radisson SAS Dubai Marina. Hotellet ligger ungefär en halvtimmes resa från Dubais centrum. Kanske är det smartare att bo på ett hotell vid stranden då man besöker Dubai, men då vi fick ett bra pris slog vi till och bokade Radisson. Dubai Marina är en ny del av Dubai, då vi var där i augusti påminde stora delar av området om en byggarbetsplats. I framtiden då där finns fler restauranger och affärer är nog området än mer intressant. Fascinerande var det iallafall att se utvecklingen i Dubai, det byggdes verkligen överallt.



Hotellet höll mycket hög klass, rummet var på ungefär 50 kvadrat och hade t o m egen tvättmaskin. Servicenivån var lite besvärande för en nordbo, ja här i Norden är vi inte direkt vana vid utsökt service. Men, men alla världsdelar har sin egen charm och syn på det hela. Generellt sett har jag upplevt bäst service i Asien, speciellt i Japan är det snudd på extremt. En sådan artighet och servicenivå försvann för länge sedan i Sverige, om den ens någonsin funnits?





Första dagen ägnade vi åt att som vanligt bekanta oss med hotellet och dess omgivningar. Ganska snabbt hamnade vi på en pizzeria där vi åt en god pizza samt fick i oss livsviktig vätska. Ungefär 10 minuter tog det att promenera ner till stranden.



Dag två var lite mer intressant. Efter att ha intagit en god är närande frukost på rummet bar det av till Jumeirah Beach Park. Hotellet var så nyss att frukostmatsalen ännu ej hade öppnat, istället var det bara att hänga upp en lapp utanför dörren och skriva vad man ville ha till frukost och när kalaset skulle levereras. Tänk om det kunde funka så även hemma? Vore mycket praktiskt och bra. I rumspriset ingick transport till ett par olika stränder. Lite förvånade var vi då vi var de enda som ämnade att åka till stranden, vi trodde att vi skulle åka med en minibuss men istället fick vi sätta oss i en sprillans ny stor Lexus. Uppenbart hade hotellet rätt få gäster, kanske inte så konstigt då det nyligen öppnat.



Jumeirah Beach Park var ett trevligt och rent ställe, kostade ungefär fem kronor att gå in men sedan var det bara att göra det man brukar göra på en beach, dvs bada och sola. I priset ingick bla omklädningsrum samt grillmöjligheter. Vi intog en enkel lunch och drack en massa vätska under vårt besök vid beachen. Dubai tycks vara ett populärt resmål bland tyskar, det var en hel del folk som pratade tyska vid stranden. Vattnet var lagom varmt, ungefär 32 grader. Det var kul att se en arabiska bada med full mundering, något liknande lär man inte se hemma. Vid avtalad tid väntade Lexusen på oss utanför entrén, dags var det att åka tillbaka till hotellet för lite vila.



En dryg timma senare var det dags igen, samma bil och samma chaufför körde oss till gigantiska Mall of the Emirates. Rätt praktiskt med en privatchaufför. Mall of the Emirates kanske största kännetecken är den stora slalombacken inomhus. Det var kul att se araberna åka skidor. -3 var det vid backen. Inne på affärscentrumet åt vi resans bästa måltid på en libanesisk restaurang. En fantastisk förrätt (Baba ganoush) följdes av en lika fantastisk tallrik med olika grillrätter. Det libanesiska köket håller verkligen yppersta världsklass!



Sista dagens stora händelse var besöket inne i själva Dubai. På förmiddagen tog vi en sista promenad i omgivningarna runt hotellet. Det var då jag tog denna smått klassiska bild på pappa:



De äldre delarna av Dubai är inte direkt vackra men det var kul att se alla små fraktfartyg som kom från bla Indien lossa sina varor inne i Dubai. Är man intresserad av guld kan man göra fynd då man besöker Dubai,staden är berömd för sin guldmarknad. Varken pappa eller jag är intresserade av guld så av naturliga skäl köpte vi inget.



Skillnaden mellan Doha och Dubai är stor, Doha var mycket mer traditionellt. Dubai är på många sätt lite hysteriskt med alla byggnadsställningarna. Både pappa och jag var mycket nöjda med denna resa, det är alltid kul att se och uppleva nya ställen. Utan AC på rummet skulle man inte överleva länge, iallafall inte jag som även hemma brukar svettas som en Pekinganka som ligger och jäser i ugnen.

Sista dagen blåstes det till revelj väldigt tidigt, redan vid 05.30 tog vi taxin till flygplatsen. Båda var vi förväntansfulla då vi skulle flyga till Frankfurt med Emirates, ett fint bolag med stora ambitioner. (De har t e x beställt ungefär 50 Airbus A380, helt otroligt!) Vi lyckades få bra platser, nämligen vid nödutgången på vår Boeing 777. De sex timmarna till Frankfurt gick alldeles för snabbt, servicen från flygvärdinnan var mycket bra liksom maten ombord. Sista sträckan till Arlanda flög vi med Lufthansa, inget ont om dem men de arabiska bolagen var bättre.

Resan till Doha och Dubai var riktigt skön, vi hade inga som helst planer förutom att bara ta det lugnt och se vad som händer. Några sevärdheter jagade vi ej, vi tog dagen precis som den kom. Mycket skönt med sådana resor lite då och då. Av förklarliga skäl är varken Qatar eller Förenade Arabemiraten några bra resmål vad gäller öl. I Qatar var det svårt att överhuvudtaget hitta alkohol, i Dubai var det mer lättillgängligt men liksom i Doha dyrt. Å andra sidan är det väldigt gott och uppfriskande med olika fruktdrycker så någon nöd gick det sannerligen inte på oss. Det vi förmodligen kommer att minnas mest av denna resa är den smått osannolika svettningen sista förmiddagen, något liknande lär det dröja innan vi får uppleva igen.



Sista resan 2008 gick till Kiev, om den resan har jag redan skrivit här på bloggen.

För vännen av statistisk (dvs jag själv) kan jag nämna att år 2008 såg ut såhär vad gäller flygningar och länder:

33 flighter
5 nya flygplansmodeller: B777, CRJ900, F100, F70, F50
4 nya flygbolag: Air Baltic, Austrian, Emirates, Qatar Airways
7 nya länder: Azerbaijdan, Lettland, Bulgarien, Slovenien, Kroatien, Qatar, Ukraina.

Om någon orkat läsa allt detta blir jag imponerad. Vill passa på att önska er alla ett gott nytt år! Hoppas att ni får tillfälle att prova många roliga öl under år 2009.

söndag 28 december 2008

Nynäshamnsprovningen



16.00, lördagen den 27:e december nådens år 2008 öppnades portarna till mitt hem och de två farbröderna Eddan och Silenzi klev in. Kvällens stora händelse var att vi gemensamt skulle prova 10 olika öl från sympatiska Nynäshamns Ångbryggeri. Nynäshamns tillsammans med Nils Oscar är de två svenska mikrobryggerier vars öl jag först lärde känna. Ganska otroligt att det så sent som våren 2006 inte gick att privatimportera öl från Nynäshamn. Minns mycket väl att jag sommaren 2006 beställde hem en kartong Landsort Lager, en mycket stor händelse på den tiden.

Innan det var dags för själva provningen bjöds det på pasta med räkor, purjolök, rödlök, halloumiost, tomatsås, cantadou samt serranoskinka. Till pastan dracks det Sierra Nevada ESB, ett öl som smakade gott. Väldigt trevligt att dricka ett "sommaröl" igen efter all julöl.



Ölen från Nynäshamn dracks i denna ordning:

Pickla Pils
Landsort Lager
Ålö Ale
Indianviken Pale Ale
Yttre Gaarden
Bedarö Bitter
Sotholmen Stout
Smörpundet Porter
Mysingen Midvinterbrygd
Bötet Barley Wine

Som ni märker saknas det några kandidater, bla Mälsten Mild samt Brännskär Brown Ale. Tyvärr var de två omöjliga att få tag på. Mälsten har jag inte druckit sedan Gustav Vasas glansdagar. Av förklarliga orsaker saknades också Måsknuv Märzen och Stångskär Stout, bägge två hittas bara på krogen. Trots avsaknaden av några rackare kände vi oss nöjda med startfältet.

Poängsättningen var från 0-5, där vi sade att godkänt ligger på 2,5. Helt ok att tex ge 3,25 osv.

Först ut var alltså Pickla Pils. Detta sades om Pickla: "Väldigt ljus färg, doftar tjeckiskt och lite hö". "Bättre eftersmak än Sofiero", "Inte så frisk, hade förväntat mig mer". "Smakar som vilken pils som helst, inget märkvärdigt". "Förmodligen en bra törstsläckare på sommaren". "Bastuöl". "Trevlig beska".

Pickla Pils fick betyget 9,0.

Landsort Lager: "Betydligt mörkare färg", "Beskare", "Gräddigare, lite sötare". "Ganska lik Picklan men en annan friskhet". "Lenare avslutning".

Betyg: 10,0

Ålö Ale: "Ser ej ut som en Ale", "Grumlig", "Lite peppar i doften", "Doftar lite äpple". "Helt annan smak". "Ingen bastuöl". "Godare med en sådan här en tisdagkväll än tre vanliga lager på en fredagkväll".

Betyg: 12,0

Indianviken Pale Ale: "Ålö doftare mer". "Mer skumbanan än äpple". "Rejäl beska". "Lite nötig". "Anonymare än Ålö, doftar mindre men med en kraftigare beska".

Betyg: 10,0

Yttre Gaarden: "Apelsindoft", "Kryddig, koriander". "Helt annorlunda jämfört med de fyra första". "Ingen beska". "Frisk och lättdrucken". "Lite för avvikande smak, dricker gärna men har ändå lite svårt för". "Lite sur, kan man säga så?"

Betyg: 10,5



Bedarö Bitter: "Snygg färg". "Fantastisk doft", "Något som tilltalar mig", "Sur strumpa". "Inte extrem på något sätt, men ändå bra". "Besk men ingen beskbomb".

Betyg: 10,25

Sotholmen Stout: "Cappuccino, kaffe"."Rostade toner". "Mild stout". "Inte så oljig, torr". "Smakar mycket rök, lite beska". "Lite besviken". "För alkoholsvag".

Betyg: 9,25

Smörpundet Porter: "Luktar choklad", "Smakar choklad", "Smaken sitter kvar länge på tungan". "Bättre än Sotholmen, oljigare".

Betyg: 11,00

Mysingen Midvinterbrygd: "Luktar pepparkaka", "Polkagris". "Kryddigt, väldigt julig doft". "Smakar pepparkaka". "Perfekt till julbordet".

Betyg: 10,75

Bötet Barley Wine: "Söt underbar doft", "Doftar dessertvin". "Vackraste färgen ikväll". "Söt smak, alkoholen känns knappt". "För mycket smaker, komplex, svår att reda ut". "Inte så besk". "Mycket på en gång".

Betyg: 10,50

Det är sannerligen inte lätt att bedöma öl och sätta betyg. Vi var nog lite försiktiga med våra betyg. Noterbart är att vi alla tre har lite olika typer av favoritöl, det märktes mycket väl i vår betygssättning. När man druckit 5-6 öl börjar smaklökarna påverkas, vore intressant att pröva ölen ensamma. Betygen skulle säkert se lite annorlunda ut då. Kvällens något överraskande vinnare blev alltså Ålö Ale.



Listan med betygen:

Ålö Ale 12,0
Smörpundet 11,0
Mysingen 10,75
Bötet 10,5
Yttre 10,5
Bedarö 10,25
Landsort 10,0
Indianviken 10,0
Sotholmen 9,25
Pickla 9,0

Värt att notera är att ingen av ölen fick underbetyg, samtliga klart godkända. Högst enskilda betyg fick Ålö samt Bötet. Lägst enskilda betyg fick Yttre Gaarden med 2,5.

Till ölen serverades det olika sorters korvar samt ost. Bla Chevre, Parmesan och Saint Agur. Mat och dryck är verkligen ett spännande ämne.



Efter provningen, runt två på natten bjöds det på en skvätt VSOP som sängfösare, jag tror att grabbarna var nöjda med kvällens övningar, det var iallafall jag. Frågan är vad vi provar nästa gång?

Förresten kära läsare, har ni någon egen favorit bland Nynäshamns öl?

fredag 26 december 2008

Imorgon är det dags.



God fortsättning till er alla!

Julfirandet var som alltid väldigt traditionellt, till julmaten dracks det Nils Oscars Julöl samt Mysingen Midvinterbrygd. Bägge väldigt stabila.

Fick en del roliga öl till julklapp, även en flaska Marskens Snaps, dvs en snaps från Finland som fått sitt namn efter den legendariska Carl Gustaf Mannerheim. Någon större spritdrickare är jag ej, men med tanke på historiken känns det kul att äga en flaska Marskens snaps.

På julaftons kväll avnjöt jag en flaska Stille Nacht. från belgiska De Dolle Brouwers. Mycket gott öl med ett fantastiskt tjockt skum. Fruktig, väldigt söt smak. Alkoholstark, lite jästig, eldig men samtidigt välbalanserad. Verkligen en njutaröl, perfekt att sitta och smutta på länge. Noterbart är att Stille Nacht förmodligen har den högsta densiteten av samtliga belgiska ölsorter. En icke alltför vild gissning är att detta öl vinner på lagring.

4,5/5

Imorgon är det äntligen dags för "Nynäsprovningen", 10 olika öl från Nynäshamns Ångbryggeri kommer att provas av ett par kamrater och mig. Det ska bli mycket kul! Undrar vilken som vinner?

fredag 19 december 2008

Goose Island Bourbon County Stout



Då var det äntligen dags att prova Goose Island Bourbon County Stout. Bryggeriet Goose Island startade som en bryggpub i Chicago 1988. Pga den stora populariteten öppnades ett större bryggeri 1995. Noterbart är att vattnet till bryggeriets produkter hämtas från Lake Michigan, ett vatten som filtreras av bryggeriet.

Flaskan har ett vackert utseende, etiketten är enkel och stilren. Textens typsnitt är gammaldags, jag gillar det. Ölet är starkt, 13%. IBU på 60. Värt att notera är att ölet lagrats 100 dagar i bourbonfat.

Vätskan är svart och härligt trögflytande, så som det brukar vara då man häller upp en bra stout. Skummet är litet och mörkbrunt, försvinner snabbt.

Ur glaset kommer en ganska tydlig doft av alkohol, malt, kaffe, toffee och lite toner av bourbon. Första smaken jag känner är lakrits. Andra klunken bjuder på choklad, kaffe, frukt, alkohol och sköna vibbar av bourbon och "trä". Ölet känns ytterst välbalanserat, den höga halten alkohol känns givetvis men inte alls på ett negativt sätt som fallet är med alkoholstarka majsöl. Eftersmaken är lång och härlig. I ungefär 45 minuter njöt jag av detta öl, ölet var lika gott från första till sista klunken.

Kan inte fatta att jag helt missade Goose Island då jag i mars besökte Chicago, fast å andra sidan är det omöjligt att hinna med allt.

Har ni läst såhär långt gissar ni nog att mitt betyg kommer att bli högt, faktiskt det allra högsta.

5/5

Verkligen ett underbart öl, tur att jag köpte några flaskor. Gissar att detta öl blir än bättre med ett par års lagring. Vilken upplevelse! Vi snackar om öl man gärna tar med sig till graven.

Undrar vad den gode Göran Winbergh skulle säga om detta öl?

De Koninck Amber


Efter att i förra helgen druckit ett par väldigt goda belgiska öl blev jag nyfiken på att prova några belgare från Systembolagets ordinarie sortiment. Först ut är De Koninck Amber.

De Koninck är en överjäst belgian ale på behagliga 5%.

Färgen är åt det bärnstensaktiga. Doften är fruktig med inslag av jäst och syrliga toner. Smaken har inslag av en viss syrlighet, lite jäst och frukt. Tyvärr känns ölet ganska tunt och vattnigt. Lättdrucken med en lite trist eftersmak.

Första klunken kändes nästan som lättöl. Drickbart är det men ingen höjdare.

2,5/5

torsdag 18 december 2008

Provade julöl.



Kom precis på att jag missat att skriva några kommentarer om några julöl som jag provat de senaste veckorna, nämligen Dugges Rudolf Ren Ale, Grebbestad Julöl samt Nynäshamns Mysingen Midvinterbrygd.

Glömde att ta bild på Rudolf samt Mysingen, hoppas att ni överlever trots den lilla fadäsen.

Rudolf Ren Ale har något i smaken som jag inte riktigt blir klok på. Färgen är svart och ölet doftar mycket av bla rök, kaffe, bränd malt samt nötter.

Smakar mycket malt, lite syrligt och ganska söt. Hittade även lite rostade röktoner samt lakrits. Mycket beska, inte helt oväntat då ölet kommer från Dugges. Gott utan att briljera.

3,5/5

Grebbestad Julöl har en vacker bärnstensaktig färg. Doftar malt, kryddor, russin samt lite rostat. Lite småsöt smak med inslag av russin, nötter och malt. Eftersmaken inte alltför lång, helt ok men precis som med Dugges är det inget öl som hamnar överst då det gäller årets julöl.

3/5

Förövrigt är jag lite sugen på att prova Grebbestads julmust, undrar var man kan hitta den?

Mysingen Midvinterbrygd har en mörk färg. Ölet har en trevlig kryddig doft (med svaga toner av apelsin). Ölet är smakrikt, humlebeskan är fin och kryddigheten är verkligen julig och speciell. Lite av en personlig favorit vad gäller julöl.

4,25/5

Ställningen vad gäller julöl anno 2008:

Corsendonk Christmas Ale 4,5
Mysingen Midvinterbrygd 4,25
Jämtlands Julöl 4
Hibernation Ale 4
Rudolf Ren Ale 3,5
Nils Oscar Kalasjulöl 3,5
Midvinternattens mörker 3,5
Grebbestad Julöl 3
Falcon Gammelbrygd 3
Falcon Julmumma 2
Tokens Julefröjd 1

Paulaner Weißbier Kristallklar.


Veteöl är en typ av öl jag verkligen tycker om, speciellt på sommaren då det är väldigt läskande. Vill ni lära er hur man häller upp en veteöl ta då en titt på denna sida.

Såhär dagarna innan jul kan det vara kul att dricka ett riktigt sommaröl, nämligen en Paulaner Weißbier Kristallklar. Med kristallklar menas att jästfällningen filtrerats bort. Det grumliga veteölet (Hefe) har jästfällningen kvar i flaskan.

Paulanern har en ganska klar guldgul färg med ett luftigt vitt skum som försvinner ganska fort.

Doften är klassisk vad gäller veteöl, deg, lite syrlig och med toner av skumbanan.

Smaken känns tämligen mild och lite syrlig. Vete, skumbanan, kryddor, jäst går att hitta.

Ett ok veteöl, men det finns bättre. Föredrar helt klart de grumliga veteölen framför de kristallklara.

3/5

tisdag 16 december 2008

Ett par tillfälliga nyheter.



Igår släpptes som bekant några tillfälliga mitten i månaden nyheter, nämligen dessa:

A.F.O.
Baladin Xyauyù Barley Wine
Bommen & Granaten
Goose Island Bourbon County Stout
Hel & Verdoemnis Stout
Rasputin Imperial Stout
Samichlaus Helles
Samuel Adams Chocolate Bock
Stille Nacht
Stjerne Bryg

Köpte bara två av dem, nämligen Bourbon County Stout samt Stille Nacht.

Måste säga att det är skönt att det i januari inte kommer några nyheter, tid till återhämtning samt tid till att prova öl man köpt under hösten kommer att finnas.

söndag 14 december 2008

Belgiska öl på Lilla Barkarby

Igår besökte ett par kompisar och jag krogen Lilla Barkarby. Det kryllar inte direkt av intressanta ölkrogar i Stockholms förorter så det var med en viss förväntan och spänning vi klev in i lokalen.

Krogen var ganska välfylld, det är alltid ett gott tecken. Lilla Barkarbys ölfokus ligger på Belgien, ett land vars öl jag druckit alldeles för lite av.

Ärligt talat tycker jag att krogens ägare (det var han som tog våra beställningar) var lite väl pretentiös. Beställde vi en öl så tyckte han inte att vi skulle ta just den, ja det blev lite rörigt tycker jag. Ok att han var utbildad sommelier, men det där med smaker är så individuellt. Visst är det kul att få tips och förslag, men det går att göra på ett smidigare sätt. Tex sade han att om jag drack en Gulden Draak före maten skulle jag sedan inte känna smaken av de andra ölen. Jag håller inte med om det, men men nog om det.

Vad drack jag då igår?

Gulden Draak
Achel Blonde
Trois Pistoles
Lindemans Apple

Senare på kvällen blev det en Tokens Clusterbomb samt en skvätt whisky hos en kompis, en väldigt lyckad kväll kan man säga.



Gulden Draak var mycket god! Stilen är en stark belgisk ale. (10,5%) Färgen är mörk rödbrun, skummet är tjockt. Dofter av alkohol, kola, frukt och värme stiger up ur glaset. Doftar gott! Ölet har en värmande känsla, fylligt, fruktigt, sött, maltigt och jästigt. Eftersmaken är lång och ljuvlig. Gissar att Gulden Draak bara blir bättre med åren. Verkligen kanon!

4,25/5



Achel Blonde är en trappist, 8% stark. Ganska klar gulaktig färg, skummet är mycket stort. Tycker att den doftade citrus, frukt och jäst. Smaken var frisk med inslag av kryddor, jäst, alkohol. Lättdrucken. Helt ok öl men lite blek på något sätt.

3,5/5

Trois Pistoles, en överjäst stark belgisk ale. (9%) Mörk färg, härligt skum. Doftar bär, jäst, lite rostade toner, vinös. Precis som med Gulden Draak känns knappt alkoholen, verkligen välbalanserad och välgjord. Smaken är härlig och rik av bär, kryddor ja även lite lakrits. Lite syrlig avslutning. Väldigt god!

4,25/5

Lindemans Apple var jag väldigt nyfiken på. Ölet är en spontanjäst (kul framställningsteknik) fruktlambic. Alkoholhalt på behagliga 4%. Färgen är lite grumligt gyllengul med ett vitt skum. Doften är frisk och lite syrlig med väldigt mycket äpple. Smaken är söt, men inte för söt, med tydlig äppelkaraktär. Väldigt uppfriskande och lättdrucken öl, mycket god. Har redan bestämt mig för att beställa en låda i vår, detta måste vara det perfekta sommarölet. Fler borde våga prova. Skall serveras kall! (2-4 grader)

4/5



Tokens Clusterbomb

Efter att i fredags totalsågat Tokens Julefröjd var det förstås intressant att prova Clusterbomben. Clusterbomben är en IPA på 6%. Färgen är ganska mörk, bärstensfärgad. Doftar lite konstigt, smaken är trevligare än doften. Ganska frisk och humlerik smak, beskan är bra. Ölet känns fylligt. Det är något med detta öl som jag inte riktigt gillar fullt ut dock är det fullt drickbart. Det klart godaste ölet jag druckit från Ölands Gårdsbryggeri är deras Amarillo.

2,5/5

Helt klart en kul lördagkväll, skoj att få prova några riktigt goda öl. Trots den lite annorlunda stilen inne på Lilla Barkarby kan jag verkligen rekommendera stället om ni råkar ha vägarna förbi. Betydligt mer sympatiska priser än inne i stan, Gulden Draak kostade tex 55 spänn.

lördag 13 december 2008

Tokens Julefröjd



Det är inte ofta jag inte dricker upp en öl men nu har det skett. Tokens Julefröjd var sannerligen ingen munter historia. Ölet smakade bara bränt och konstigt, vet inte riktigt vad som var fel. Förmodligen var ölet infekterat, gott var det verkligen inte.

Betyg: 1,0

torsdag 11 december 2008

Reseåret 2008, del 2. Svalbard och Sofia.

Då var det dags att skriva den andra delen om det tämligen spektakulära reseåret 2008.

Svalbard, 15-19/5.



I mitten av maj bar det av till Svalbard
närmare bestämt den 15:e. Kändes lite märkligt att åka tillbaka till vintern då grillandet redan kommit igång härhemma. (det går förstås alldeles utmärkt att grilla även på vintern, men ja ni förstår vad jag menar hoppas jag)

Flygresan gick via Oslo och Tromsö med SAS. En alldeles fantastisk flygresa rent utsiktmässigt. Mitt tips är att verkligen ha en fönsterplats då man flyger över Norge. Finns det verkligen något land på denna jord som är lika storslaget och vackert som Norge?

Det snöade lite lätt då vi anlände till Longyearbyen, de vackra omgivningarna syntes inte i snöfallet. Första dagen gick åt att bekanta sig med omgivningarna. Longyearbyen är inte stor stad, men utbudet av restauranger och pubar är ändå rätt stort då det är ganska många turister som hittar dit.



Dag två började med mulet väder men ganska snart blev det strålande solsken, ja det var det under resten av vår vistelse. Värt att notera att det redan i maj är midnattsol däruppe. Det strålande vädret var verkligen passande då resan höjdpunkt skedde under dag två, nämligen hundslädetur ut i vildmarken. Vi var åtta turister som först fick byta om till overaller innan vi begav oss ut till hundgården för att bekanta oss med hundarna. Hundarna var glada och än gladare blev de då de insåg att de skulle få bege sig ut och valla turister.



Efter att vi kopplat fast hundarna (sex hundar per släde) begav vi oss iväg. Verkligen underbart att åka hundsläde, dels att få sitta i själva släden samt att styra och bromsa. (vi fick turas om) Den totalt orörda och vilda naturen var verkligen mäktig att få se, förutom våra egna ljud var det helt tyst, snacka om lyx! Fint väder, fina hundar, fin natur, ja det var verkligen en upplevelse. Kul också att efter turen få ge hundarna mat.




Efter fredag kommer lördag, en speciell lördag då det var Norges nationaldag, syttende mai. Första gången jag befunnit mig i Norge på deras nationaldag. Riktigt kul att se stora delar av Longyearbyens befolkning vandra till monumentet som hedrade de som föll under Andra världskriget. Vid monumentet hölls det tal och sjöngs nationalsång. Väldigt fin ceremoni enligt mig. På kvällen åts en mycket god nationaldagsmiddag på Radisson-hotellet.



På söndag åkte vi på en sightseeingtur runt Longyearbyen med omnejd. Svalbard Museum besöktes också.

Uppe på Svalbard kan man ägna sig åt en mängd aktiviteter, både under polarvintern och sommaren. Tyvärr såg vi ingen levande isbjörn under vårt besök. Störst chans att få se en sådan är om man åker på en kryssning längs Svalbards kust eller snöskoter.

Som bekant är Norge ett dyrt land, men just på Svalbard var priserna ändå rätt ok. Alkohol är billigt då det är en skattefri zon. Men för att få köpa var man tvungen att visa sin returbiljett tillbaka till fastlandet.

Bilden visar Longyearbyen strax efter midnatt:




Föga förvånande stod Mack för den största delen av ölutbudet. Helt ok öl utan att direkt briljera.

Flygresan hem på måndagen hade en oerhört okristlig avgångstid (04.50). Men å andra sidan måste jag säga att det är den vackraste flygningen jag varit med om, inte ett moln på himmelen. Det var verkligen sanslöst mäktigt att skåda isbergen och den eviga ödemarken från flygplansfönstret.



Sofia 19/6- 21/6.

En liten avstickare till ett ganska okänt ställe kan aldrig vara fel. Dessutom intressant att fira midsommar utanför Sveriges gränser.



Bulgariens huvudstad var inte världens mest spännande och intressanta resmål. Inga direkta sevärdheter, däremot en skön stad att bara flanera omkring i. Ibland är själva resan i sig den stora saken, bara att komma iväg några dagar där själva destinationen egentligen kvittar. Mat och dryck var mycket billigare än i Sverige.

Skönaste minnet är nog Turkiets sjuka vändning mot Kroatien i EM-kvarten. Satt på en uteservering och skådade spektaklet. Några lirare som höll på Kroatien var alldeles förkrossade, ja vem hade inte varit det i samma situation.

Vanligaste ölmärket hette Kamenitza. Det bulgariska ölet var ingen jättehöjdare, nä det handlade mest om klassisk ljus lager. Visst kan det vara gott i ett varmt klimat, men i längden tröttnar man.

Kioskerna i Sofia hade en rätt udda utformning vilket bilden visar: