Lite senare på kvällen blev det betydligt mer roligare vad gäller öl. Till maten valde jag en Hercules från härliga Great Divide. Återigen måste jag erkänna att jag älskar dessa härligt humlade amerikanska humlebomber. Den kraftfulla men ändå harmoniska beskan är mer än magisk. Hercules tycker jag passar alldeles utmärkt till stark mat.
Hercules är verkligen en alldeles förtjusande smakrik DIPA. IBU på 85 och en alkoholstyrka på 9,1%. Beskan är brutal men ändå välbalanserad. Ölet har fina toner av citrus och grape. Eftersmaken sitter länge kvar på tungan. Riktigt vackert att se skumresterna sitta kvar på glaset, tyvärr missade jag att ta en bild på det konstverket. Helt klart är Hercules en av mina absoluta favoriter. Betyget blir högsta tänkbara, nämligen fem.
Nu har jag bara två flaskor kvar från inköpet i augusti, undrar om vi får se Hercules bland Systembolagets tillfälliga nyheter i år? Eller är det kanske läge att slå till och privatimportera en kartong?
Nåväl, efter Hercules avslutade jag kvällen med en flaska Sierra Nevada Bigfoot 2008. Bigfoot är en Barleywine Style Ale. Flaskan köptes i juni förra året. IBU på respektgivande 90 samt alkoholstyrka på 9,6%. Inte heller Bigfoot är en leksak utan detta rör sig om seriösa grejer.
I somras tyckte jag att Bigfoot var god men aningen rå. Någonting hade kunnat vara lite bättre med ölet. I lördags tyckte jag att ölet smakade bättre än i somras (eller så är det bara årstiden som ställer till det?) Bigfoot har en fin orangebrun färg och doftar som sig bör mycket humle och grape. Smaken är förstås väldigt besk och bitter, god är den men inte lika god som Hercules. Det är inte lätt att beskriva öl men på något sätt känns Hercules mer förfinad. Alkoholen lyser igenom i Bigfoot på ett annat sätt jämfört med Hercules.
Bigfoot är inte alls ett dåligt öl, betyget blir högt. 4,25/5
Undrar vad en "stor stark-nisse" skulle säga om de två sistnämnda ölen?
.JPG)
