Tisdag 20/2 i San Diego. Modern Times Tasting Room, Toronado, Second Chance Beer Lounge.

Tisdagen var vår sista dag i San Diego då vi på onsdagen skulle åka med hyrbilen till San Marcos.  Eirik skulle köra bilen så vi valde att ta det lugnt med ölandet även om det inte var helt torrlagt då vi ändå hann besöka några ställen.

Vi började med Modern Times Tasting Room. Förra året ville de se id-kort på Modern Times men inte i år. Faktum är att vi inte behövde visa det en endaste gång under resan. På ett ställe frågade de om vi var över 21 år, jodå det var bara att erkänna att det är vi.

Som så många gånger tidigare var vi plats precis då de öppnade. Av bartendern fick vi höra att de på huvudanläggningen i Point Loma har fler öl på fat men vi misströstade inte det minsta. Fanns öl att prova så det fanns ingen anledning till panik.

Modern Times olika öl brukar för det mesta vara stabila. Under besöket dracks det ett par som var riktigt goda, Modern Times Port Sunlight som var en välhumland och uppfriskande DIPA. Modern Times Devil's Teeth Rum & Rye Whiskey Barrel Cuvee var inte uppfriskande men ganska maffig med stora smaker av malt, choklad, lite rom och torkad frukt.

Ett småtrevligt ställe med en massa äldre och nyare lampskärmar i taket, månne en ny trend bland inredningsnissar?

När vi var klara på Modern Times gick vi vidare till en kär gammal bekant, ja Toronado är Toronado. Den i San Diego är större och lugnare än originalet i San Francisco. Båda två väldigt bra ställen även om baren i San Francisco har större karaktärer bland de anställda. Dessutom är det något med lukten i SF...

Det är verkligen en härlig känsla att sitta tidigt på dagen på ett ställe av högsta klass, det var verkligen väldigt lugnt inne i baren, inte ens 10 gäster oss tre inräknade under vårt besök. Någon kanske minns från mitt förra inlägg att vi kvällen innan drack Pliny The Younger på Toronado, på tisdagen lös den med sin frånvaro. Istället tog vi en varsin DIPA/IPA från andra bryggerier.

För min del blev det en Melvin Lambda3 TIPA som kändes ganska söt men med schyssta smaker av persika, småkakor och humle. Avslutningen var lång och bitter.

Något som jag inte kunde undgå att fundera över var det gamla Koff-fatet som fanns inte på bekvämlighetsinrättningen, hur tusan hade det hamnat där? Frågade aldrig om det även om jag var klart nyfiken.

Som en värdig avslutning på Toronado för denna gången bjöd jag herrarna och mig själv på en flaska The Rare Barrel Garage Service. Har inte druckit så många olika öl från The Rare Barrel så det var förstås intressant att göra det, de är ju smått kända för sina "suröl".

En god öl handlade det om, inte vrålsur utan balanserad och med en fin ton av persika. 51 dollar kostade flaskan vilket förstås inte var gratis men ölet är unikt då det bryggdes till firandet av Toronado i San Francisco som förra året fyllde 30 år.

Till nästa ställe var det inte långt ty på andra sidan gatan låg Second Chance Beer Lounge. Stället fanns inte förra året så det var bara att kika förbi och se vad det var för något.

Ganska litet men med en uteservering där det var behagligt att sitta i solen. Väldigt få gäster även där så servicen var förstås mycket bra. Second Chance Beer Company är ett bryggeri från San Diego som jag inte vet så mycket om.

Ölen som vi provade var i det stora hela helt ok utan att det var någon som direkt utmärkte sig något utöver det vanliga. Typ som en dag på jobbet med andra ord.

Tillbaka till andra sidan gatan för några pizzaslicar innan vi slank in på Belching Beaver North Park. Låter säkert rätt tjatig men även där var det lugnt, ja vill man ha en behaglig ljudnivå så är det inte dumt att besöka alla dessa ställen tidigt om dagarna.

Besöket på Belching Beaver bjöd på stabila pjäser, som så många gånger förr blev jag mest förtjust i ställets DIPA och Imperial Stout, den sistnämnda med namnet Belching Beaver Ol' Dirty Barrel. Åt det torra hållet med choklad, aska, kaffe och lite ek.

Det var som sagt en lugn tisdag. Några rumsöl följde innan Eirik tackade för sig. Eddan och jag var fortfarande som hungriga fågelungar så vi gick över till Twisted Taps som låg på andra sidan gatan från hotellet.

Precis som några kvällar tidigare var stämningen avslappnad trots att det var en del gäster, ja Twisted Taps känns verkligen som ett ställe med många stammisar som känner varandra. Vi kände ingen av de andra gästerna men hade det trevligt ändå. Så synd att det knappt finns några liknande ställen i Stockholmsområdet.

Fyra olika lokala öl dracks, nämligen dessa: Pariah Dank Drank IPA, Duck Foot The Locker Blonde, Prodigy Mosaic CitraLicious samt Alpine Beer Company Windows Up, sistnämnda den godaste av de fyra. Varför krångla till det?

Vad ska man säga? Även om man tar det mycket lugnt så bjuder alltid San Diego på en hel del goda öl och bra ställen. Ja jäklar vilken ölstad.

Torsdag 15/2 i San Diego. Bottlecraft North Park och Toronado.

Hemkommen från San Diego och San Marcos sedan ett par dagar. Tänkte skriva några reserapporter i vanlig ordning. Upplägget blir likadant som efter förra årets resa till Kalifornien, ett inlägg om respektive resedag.

Börjar med torsdag 15/2 då det bar iväg. Blev upphämtad av grabbarna och med god marginal var vi på Arlanda så vi hann äta lite lätt frukost i SAS-loungen. Uppe i luften satt vi i Plus-kabinen vilket fungerade bra även om det handlade om en flight på över 10 timmar till LAX. Från luften kan man inte beskylla Los Angeles för att vara en vacker stad men onekligen tämligen stor.

Immigrationen i USA tog längre tid jämfört med förra året. Frågorna var fler än förra årets enda. Men då jag sa att jag skulle till San Diego och dricka craft beer så sken immigrationsnissen upp och önskade mig välkommen till USA.

Denna gången hade vi hyrt en bil hos Avis. Mellan LAX och hotellet i San Diego var det knappt 200 km. Bilresan tog längre tid än beräknat så det han bli mörkt innan vi äntligen var framme på Lafayette Hotel i San Diego, förövrigt samma hotell som det boddes på förra året. Allt som allt tog det drygt sex timmar från att vi landat till att vi öppnade dörren på vårt hotellrum.

Efter att vi pustat ut en stund och installerat oss på vårt familjerum med separata sovrum och badrum för de sex nätter som vi skulle bo på hotellet begav vi oss ut för avnjuta resans första öl på amerikansk mark.

Hotellet ligger verkligen bra till, ja särskilt med tanke på den trettionde gatan med alla bryggeripubar, barer och annat smått och gott.

Den kombinerade ölshoppen och baren Bottlecraft North Park började vi på. Stället var sig likt från förra året. Det är verkligen trevligt att kunna gå omkring och småprata med alla skönheter i form av ölburkar eller ölflaskor samtidigt som man har något gott i glaset.

Det godaste av de fem öl som dracks på Bottlecraft var Alvaro Street Contains No Juice. Välhumlad och fräsch och med en fin fruktighet. Några Pliny The Elder fanns på flaska, ok lika bra att köpa med sig några så att det inte uppstod protester från omvärlden.

Inte långt från Bottlecraft ligger Toronado SD. Ett ställe som det inte går att inte gilla. Var tämligen lugnt denna torsdagskväll. En obligatorisk Pliny The Elder på fat började vi med. Lika balanserad och stabil som alltid.

Förutom nämnda Pliny mäktade vi med en varsin IPA, två från Hollister och en från Artifex. Den från Artifex gick vinnande ur den kampen.

Då vi knallade tillbaka till hotellet gick vi förbi hamburgarstället vars namn börjar på M, en nödsituation då vi alla var väldigt hungriga, de var ju typ frukostdags trots att kvällen bara var kring 21 lokal tid. Tidsskillnaden är som bekant -9 timmar mellan västkusten och Sverige.

På rummet orkade vi med att dela ett par objekt innan det var dags för välbehövlig vila. (att vara uppe i mer än ett dygn är något som jag väldigt sällan är plus en lång resa på det så inte direkt konstigt att man till slut blir mer än vanligt koko i roten)

Detta var förresten inlägg nummer 1000 på bloggen, tänk att det blivit så många. Tack till alla som läst och fortfarande läser det jag skriver. 

Fredag i San Diego, Council Brewing, Societe Brewing, Toronado...

Fredag i San Diego, vad skulle det hittas på då? Gå på konstutställningar, ägna sig åt avancerad motion? Nä, varför krångla till det, en Uber till Council Brewing fick det bli som dagens första grej.

Från hotellet tog det runt 15 minuter att ta sig dit. Precis som många av bryggerierna utanför stan låg bryggeriet i ett industriområde. Stället kändes fräscht och med en väldigt trevlig personal. Utbudet på fat var riktigt bra, närmare 30 olika egna öl hade de.

Jag lyckades prova 20 av dessa och tyckte att de allra flesta höll stabil klass. Godast var deras syrliga Saison med namnet Council Béatitude Apricot Tart Saison. Väldigt uppfriskande öl med fina inslag av aprikos.

Tyckte verkligen om Council men där kunde vi inte bli hängandes hela dagen. Ett ställe som låg väldigt nära, i alla fall om man tar rätt väg är Kilowatt Brewing, ett bryggeri som jag aldrig tidigare hört talas om.

Väldigt lugnt var det där, lokalen upplevdes lite kal men med rätt intressanta ljuseffekter. Servicen var mycket bra och pratglad, snubben bakom baren jobbade även på Green Flash, bland annat den kvällen som vi var där. Stället hade nyligen anställt en till bryggare, han visade sig vara från Norge. Han hade planer på att brygga några öl med traditionella norska ingredienser som enbär. Vem vet, det kanske blir en hit i södra Kalifornien?

Ölen kändes stabila men de tillhörde inte resans bästa. Ett säkert kort är alltid att titta lite extra på de välhumlade, då blir man sällan besviken.

Ett bryggeri som jag hört talas om blev nästa anhalt, Societe Brewing, även det på promenadavstånd. Det var ett mycket större ställe än de två tidigare, fler gäster också men det kanske inte var så konstigt då det började bli eftermiddag och dessutom fredag.

Servicen var rakt på sak, inga krusiduller. Rätt skönt att ibland slippa den eviga frågan om hur man mår? Vad menas, fysiskt, psykiskt eller bara rent allmänt? Nåväl, jänkarna har sin stil och vi har vår.

Tyckte att ölen var lite upp och ner, men på det stora hela var det bra grejer som vanligt. Ja nivån på ölen i San Diego var verkligen stabil, väldigt få bottennapp under resan eller så är det kanske såpass enkelt att vi hoppade över ölstilar som normalt sätt inte tillhör favoriterna. Så kan det nog vara.

Tillbaka till stan och lite påfyllning av mat innan kvällspasset. Johan och Richard gick direkt till Toronado men Tom och jag gick förbi San Diego Brewing North Park Tasting Room, ett nästan helt nytt ställe som ligger i samma byggnad som Eppig Brewing som vi besökte på torsdagen.

Ett snabbt arbetsbesök blev det, två smakprover var och slutsatsen var att det var helt ok. (vad ska man skriva egentligen?)

Resten av kvällen tillbringades på Toronado. Några Pliny The Elder hamnade innanför västen liksom lite annat smått och gott. Till skillnad mot då vi var där på tisdagen så var det ganska så mycket folk denna fredagkväll men det fanns ändå några lediga bord då och då.

Av någon anledning beställde jag en The Good Beer Company Lemon Saison, det glaset hängde med under hela sittningen. Verkligen inte bra men som tur är fanns Pliny som tröst.

Grabbarna skulle åka hem på lördagen så vi avslutade våra gemensamma dagar med några rumsöl, bland annat med en vanlig AleSmith Speedway Stout som alltid går att dricka.

Stort tack till Johan, Richard och Tom för några riktigt roliga och ölrika dagar. Kan man ha bättre resesällskap? Nä det har jag svårt att tro. Något liknande måste göras om i framtiden.