Öl i Tel Aviv, del 3

Lite förvirrande kan det ibland vara att befinna sig utomlands, som att söndagar är en vanlig arbetsdag i Israel, något som märktes då det var betydligt färre personer på beachen jämfört med fredagen och lördagen.

Söndagar för oss innebär för det mesta en lite lugnare dag, något som dag tre i Tel Aviv blev. Det fanns några öl kvar i kylskåpet som skulle drickas upp men innan vi gjorde det var det bara att bege sig ut på stan för ännu en liten bensträckare. Efter att ha promenerat i runt 35 minuter kom vi fram till en stor marknadsgata, HaCarmel,där det såldes diverse krimskrams liksom mat, frukt och annat. Jag köpte inget men däremot var det lite småkul att se vimlet av folk. Personligen tycker jag att det bästa krimskramset fortfarande hittas i Beijing även om jag inte varit där på många år. (senast 2007)

Efter att gått ungefär halva marknadsgatan kom vi fram till Beer Bazaar som låg på en sidogata. Beer Bazaar påminde mycket om Beer Market som vi besökte på fredagen, förmodligen hade de samma ägare, något som jag förstås glömde bort att fråga om. Drygt 80 olika israeliska öl hade de liksom några palestinska. Ett par fatöl hade de också, en hembrygd liksom en kommersiell, båda dracks. Precis som på de andra besökta ställena kostade ölen mer eller mindre lika mycket, förutom några flaskor som var +3.

Beer Bazaar var ett ställe som det var svårt att inte tycka om, anspråkslöst och med ett par väldigt pratglada och trevliga ägare/personal. De var nyfikna på hur situationen för öl var i Sverige, ett trevligt samtal blev det. Inte heller de hade hört talas om Akkurat, ja det där med suröl har inte riktigt slagit i Israel ännu. Nåväl, en sak i taget så blir säkert bra.

Tillbaka på rummet fanns det inget annat att göra att dricka resans första och enda burköl. En hyllning till vår trevliga taxichaufför som körde oss från flygplatsen till hotellet, det var nämligen hans absoluta favoritöl. Goldstar var namnet på ölet, burken köptes i en matbutik för motsvarande 18 kronor. Faktum är att det var det billigaste under resan, öl är alltså inte särskilt billigt i Israel. Annars kändes landet aningen billigare än Sverige, kanske 10% eller så?

Burkens innehåll motsvarade de lågt ställda förväntningarna, en typisk öl för någon som inte bryr sig om vad det är i glaset. Det var bara att gå vidare med andra ord.

Under resan hann vi prova 31 israeliska öl plus en från Palestina. 17 bryggerier stiftades det bekantskap med. Var det någon som inte tyckte om statistik? Något som var både roligt och lite anmärkningsvärt var faktumet att inte en enda öl från varken Mikkeller eller BrewDog sågs överhuvudtaget. Det kändes faktiskt lite unikt att besöka ett land där öl från de två hyfsat kända bryggerierna inte kunde hittas.

Många av de israeliska ölen känns lite som många öl från de nya svenska bryggerierna, de är inte riktigt framme ännu. Av de 32 provade ölen är det runt 5-7 stycken som jag gärna skulle dricka igen, resten är det tack och adjö till.

Helt klart gav det korta besöket mersmak, Israel är ett land som jag gärna återvänder till. Överlag var folk väldigt trevliga, stranden var suverän och maten alldeles underbar. Klimatet går det inte att klaga på, även om en nisse som jag med lappblod i ådrorna tyckte att det var snudd på väl varmt med runt 30 grader varje dag. Ölen lär också bara bli bättre och bättre. Visst märks det av att landet är väldigt religiöst jämfört med Sverige, att säkerheten är hårdare. (det tog ungefär 1:20 att klara av alla processer på flygplatsen då vi åkte hem, bland annat var det manuell sökning av resväskan) Nä gott folk, åk till Israel om ni får chansen, det kommer jag att göra, Kanarieöarna är ju så uttjatat.

Öl i Tel Aviv, del 2

Lördagen i Tel Aviv inleddes med en promenad på tre minuter, sedan var vi på stranden. Ett par timmars solande och badande fick inleda dagen. Inte ens en notorisk badkruka som jag kan undvika att slänga mig i havet då vattnet är 25-26 grader varmt.

Att av plaska i vattnet blir man både hungrig och törstig, efter att förstnämnda var åtgärdat blev det några slappa timmar på balkongen där bland annat mitt första öl från Palestina bockades av. Ölet i fråga var Taybeh Beer Golden från bryggeriet Taybeh Brewing Co.

Ölet i fråga var som förväntat, det vill säga inte särskilt bra. Mina korta kommentarer: blaskig, söt, lite kokta grönsaker och inslag av metall. Det vill säga ett stycke öl för folk som gillar just de smakegenskaperna, eller så är de kanske alkoholister eller kanske allmänt ointresserade av öl? 

Efter att ha gjort oss fina för kvällen, det räckte med att ta på sig ett par shorts och t-shirt samt dra med handen genom håret så var vi klara att besöka de enligt Ratebeer två bästa ölställena i Tel Aviv.

Första anhalten blev Porter & Sons, som låg ungefär 30 minuter från hotellet, till fots. Det visade sig vara ett modernt ställe med en lång bardisk på typiskt amerikanskt manéer. De hade många olika fatöl, 50 stycken även en stabil flasklista med ungefär 70 olika öl. Fatölsutbudet dominerades av olika belgiska bryggder. Belgiska brygder i all ära, till Israel åker i alla fall jag för att prova inhemska öl. Fyra olika fatöl dracks, av dessa var Alaxander Green den godaste. Det är en mild IPA med hö, en del humle, citrus och en snäll beska. Som vanligt i Israel kostade ölen ungefär lika mycket, fatölen mellan 55-70.

Resans två godaste öl blev det härnäst, bägge på flaska. Första Negev Porter Alon som jag gav betyget 3.8/5, det högsta betyget jag gett ett öl från Israel. En hel del choklad, stabilt rostad, lite vanilj, ja bra för att vara på 5%. Kroppen var inte stor men i det stora hela ett stabil öl att sitta och smutta på.

Alexander Black var också stabil, men kanske inte riktigt lika bra från Negev enligt mig. Den upplevde jag som sötare och lite tunnare. Intrycket är i alla fall att det är de mörka ölen som är de godaste israeliska ölen. Den regeln gällde för oss. De bägge flaskorna kostade ungefär 60 kronor per styck.

Från schyssta Porter & Sons var det ungefär fem minuters promenad till det första mikrobryggeriet i Tel Aviv och hela Israel, Dancing Camel. Stället hade inga skyltar så först gick vi förbi det, något som en av de anställda nämnde då vi efter några minuter hittade rätt. "Ni såg törstiga ut och så jag var säker på att det var hit ni skulle", en helt korrekt analys vill jag hävda. Dancing Camel öppnade 2006, bryggmästaren heter David Cohen och själva puben öppnade 2011. Åtta olika fatöl hade de, givetvis provades samtliga, några fåtal flaskor fanns det också. För den som undrar kan det nämnas att provbrickan med åtta öl kostade ungefär 175 svenska kronor.

Dancing Camel öppnar 19:00 på lördagar, vi var där 19:01, är man från Nordeuropa så gäller det att hålla tidtabellen. Den unga servitrisen var synnerligen trevlig och sympatisk, något om öl kunde hon dock inte, eller väldigt lite i alla fall. Sak samma, ett skönt ställe var det. Skön industriell miljö där man från baren kunde överblicka själva bryggeriet.

Ölen som dracks var rätt typiska för de flesta bryggeripubsöl, lättdrucka och snälla. Störst intryck gav Dancing Camel Leche Del Diablo som hade en hel del chili, dock inte så mycket att det blev odrickbart. Godaste ölet var den mörkaste, ja ni ser. Dancing Camel Midnight Stout. Choklad, lite kaffe, lätt rostad och med en medelbitter avslutning. Helt klart duglig även om den inte var briljant på något sätt.

Är man i Tel Aviv ska man besöka de bägge ställena som vi besökte, ölen var som sagt inte några sensationer men i de stora hela helt ok och utan några uppenbara felsmaker. Särskilt personalen på Dancing Camel var riktigt pratglada och trevliga, kanske berodde det på att det var väldigt lugnt under vårt besök. Lördagkvällar verkar inte vara den mest fartfyllda aftonen i Tel Aviv. Eller så kanske det är så att vi två gamla gubbar inte längre orkar hänga med ungdomarna som går ut då sovklockan ringer?

Kvällens avslutning skedde på den sköna balkongen innan det var dags för lite nattvila. En sista del följer om ett par dagar eller så.

Öl i Tel Aviv, del 1

Shalom! Förra fredagen, 12/7, fanns det inget att göra än att kliva upp tidigt, tidigt och bege sig till Arlanda tillsammans med Eddan. Denna gång var det ingen resa i närområdet som hägrade utan Tel Aviv i Israel var det som gällde. I ärlighetens namn visste jag inte så mycket om den staden så det var med stor nyfikenhet som det bar av. Israel fick för övrigt äran att bli land nummer 52 som jag besökt, undrar vilken som blir det sista?

Efter ungefär 4 timmar och 15 minuter var det inte många minuter kvar innan landning på Ben Gurion, inflygningen var helt klart lovande. Till och med en badkruka som jag insåg att årets premiärdopp var nära.

Immigrationen gick smidigt, ungefär 45 minuter efter landning var vi på hotellet, ett litet trevligt hotell som låg vid strandpromenaden och den fina stranden. Lusky Hotel & Suites hette hotellet, vid incheckningen väntade en trevlig överraskning i form av en uppgradering till en svit med separat sov- och vardagsrum. Sämre start kan man helt klart få i en ny stad och nytt land. Kan helt klart rekommendera hotellet, med tanke på uppgraderingen blev det prisvärt med 600 USD för tre nätter inklusive enklare frukost och väl fungerande Wifi.

Nå, när de sedvanliga bestyren var avklarade var det bara att bege sig ut i det snudd på för varma vädret, solen var verkligen het för en lirare som har lappblod i sina ådror, men men det är bara att kämpa på. Resans första ölrelaterade plats hägrade, ölbutiken Beer Market som låg ungefär 40 minuters till fots från hotellet. Ni kan ju gissa om den promenaden gjorde en törstig?

Beer Market är en liten butik med ungefär 80 olika inhemska öl, en dröm för en som vill testa några udda öl med andra ord. De hade även öl från Palestina, nämligen från Taybeh. Ett par fatöl hade de också, givetvis provades bägge, Dancing Camel Hefe-Wit och Jaffa Red Ale, sistnämnda speciellt gjord för Beer Market. Bägge ölen var rätt söta men oj vad de dracks snabbt. Var länge sedan som jag var så törstig. Fatölen kostade ungefär 50 svenska kronor. Flaskorna kostade mer eller mindre lika mycket dock fanns det några som kostade tre Shekel (ILS) mer. Ville man köpa en flaska så kostade den 17 (förutom de som var markerade +3), mina två sexpack kostade 88 ILS per styck. 1 ILS motsvarar ungefär 1,9 SEK. Matematiken var alltså enkel, det var bara att multiplicera med två så var man klar. Som sagt, två sexpack köptes, dels öl till rummet men även några som skulle med till Sverige.

Personalen på Beer Market var mycket trevliga och hjälpsamma. De kunde mycket om öl vilket inte var förvånande. Ett riktigt bra ställe som visade vägen för vistelsen i Tel Aviv. Undrar om vi någonsin får se ställen i Sverige som mer eller mindre har samtliga "seriösa" inhemska öl? Det var inte lätt att välja vilka öl som skulle köpas men det blev en mix av lite av varje.

Resten av dagen den flöt på, god mat avnjöts, de ljumma kvällsvindarna var verkligen fantastiska. Att sitta och relaxa på balkongen efter mörkrets inbrott var verkligen finemang. Första dagen var lugn, det blev bara sex olika öl och en äppledryck. Ölet med mest karaktär var Salara Smoked Stout, fast det handlade inte om någon tung pjäs. En hel del kaffesump och choklad bjöd den på, även inslag av rök. Hebreiska är verkligen inget lätt språk, det var lite småklurigt att räkna ut vad det egentligen var som dracks. Ölet på nedanstående bild heter i alla fall Ronen HaHodit HaMekhoeret India Pale Ale, ja det var faktiskt inte så svårt att räkna ut det.

Någon humlebomb handlade det inte om, humligheten var lätt med lite grape, gräs och apelsin. Bitterheten var medel. En snäll rackare som dock slank ner utan några som helst problem.

En lugn fredag blev det, rätt mosig det var man då det skulle sovas på aftonen men det var med tillförsikt jag såg lördagen an, då skulle det provas betydligt flera öl. Om ni vill så går det alldeles utmärkt att läsa om det i nästa del som publiceras inom några dagar. Istället för att skriva ett lååååångt inlägg blir det ett eget för de tre dagarna som tillbringades i Israel.