lördag 27 juli 2019

Öl i Helsingfors lördag 6/7.

Detta blir ett kort inlägg för det blev bara två öl i Helsingfors innan det var dags att kliva ombord på M/S Silja Symphony för returresan hem till Stockholm.



Innan jag kommer till de två öl måste jag med viss "skämmighet" meddela att jag helt hade missat att det var en ölfestival i Helsingfors då jag var där, dessutom nära hotellet. Craft Beer Helsinki hette spektaklet. Såg det hela på lördagen då siktet istället var inställt på Helsingfors Stadsmuseum, ja så kan det gå. Förresten så är det museum som jag rekommenderas, gratis inträde och lagom stort med intressanta utställningar.



Inte långt därifrån ligger Bryggeri Helsinki, ett ställe som jag har för mig att jag besökte för första gången 2014. Det är väl inte världens bästa bryggeri men fördelen är att det ligger på promenadavstånd till Silja Lines Terminal. (detsamma kan sägas om Viking Line)



Ett stycke fatöl blev det, Bryggeri Helsinki Bohemian Raspberry som var väldigt mild med tydlig doft och smak av hallon. Ett rikssvenskt par satt vid bordet bredvid och båda de tyckte att ölet mest smakade saft. Bara att hälla i sig som det heter.



En flaska blev det också, Hiisi Iku-Turso Imperial Stout var det inte bara att hälla i sig. Ölet var ganska gott men även lite udda om ni nu förstår vad jag menar. För egen del har jag många gånger svårt att förstå vad jag menar men det är förstås en sak som inte ska analyseras på denna ölblogg.

Någon uppgradering av hytt blev det inte på hemresan inte för att det gjorde så mycket. Någon buffé blev det inte heller utan en italiensk måltid på Tavolata Ristorante Italiano. Riktigt skönt att sitta i lugn och ro och mumsa i sig en trerätters. Hade dessutom turen att bli serverad av en servitris som minst sagt var rutinerad och synnerligen trevlig. Vintipset som jag fick av henne var det sannerligen inget fel på. Kaffe och konjak till efterrätten satt också som ett smäck.



Brukar inte alltför ofta drabbas av matkoma då jag är riktigt glad i mat men denna gången så tog det mer eller mindre stopp för resten av kvällen. Förutom vatten så orkade jag bara dricka en öl, Iso-Kallan Savu Kekri. Ni som kan finska fattar direkt att det rörde sig om en rököl. En helt duglig sådan.



Nästa dag var jag förstås uppe på däck och njöt, det är verkligen något speciellt med skärgården. Spelar ingen roll var i skärgården man är, alla ställen är unika och med egen karaktär. (fast till mina favoriter hör Landsort och Svartlöga)



Senare på dagen blev det firande av farsan som behagade att fylla år. Till Helsingfors har jag bara en sak att säga, jag kommer tillbaka.

onsdag 24 juli 2019

Öl i Helsingfors, fredag 5/7.

Som alltid känns det härligt att anlända till Helsingfors, spelar ingen roll om det sker med båt eller flyg känslan är densamma. Kommer man med båten från Stockholm så är fördelen att kajen ligger en väldigt kort promenad från stadens centrum.



Ankomsttiden var 10:00, det vill säga lite före de olika ölställena öppnade. Inte gjorde det mig något utan jag passade på att promenera omkring i den rena och fina staden. Helsingfors känns både modernt men staden har även en aura av den lite äldre världen, en kombination som jag helt klart gillar.

Ölbutiken Pien blev mitt första stopp på fredagens långa runda. Då jag besökte stället förra året så var den kvar i sin gamla lilla lokal som då enbart var en ölbutik. Sedan hösten 2018 huserar de i en större lokal på samma gata som dessutom har de numera 8 fatöl.



Som många säkert har koll på får man i Finland sälja öl upp till 5.5% i vanliga butiker. På Pien gäller förstås den regeln, utbudet var stabilt fast jag tyckte mig notera färre finska öl i kylarna jämfört med förra året. Dessutom hade de starkare öl men de kunde man bara dricka inne i butiken/baren. Utbudet bland de starkare grejerna var riktigt bra, hade lätt kunnat sitta stora delar av dagen på Pien. Dessutom var servicen mycket trevlig.



Bland fatölen hade de bara en finsk öl denna dag och givetvis ville jag dricka den, nämligen surölet Cool Head Tiki Popsicles: Cherry/Coconut/Tangerine. (söte Jesus att de måste ha så långa namn) Ölet kändes lättdrucket och somrigt, ganska mycket frukt.

Ett stycke till fatöl slog jag till med, Zagavor Trafaret vilket är en välsmakande gose. Har ni inte provat något från ryska Zagavor så gör med fördel det. Ett bryggeri som jag gärna skulle dricka fler öl än vad hittills gjort ifrån.

Som om det inte vore nog så blev det även en burköl, amerikanska 2nd Shift Art of Neuroris. Stabil den med även om det var rätt söt och med mer karamell än vad som är nödvändigt. Förmodligen var burken bättre begagnad, försökte titta på det men texten var otydlig.



Innan jag lämnade Pien för denna gången köpte jag med mig några flaskor som jag lämnade på rummet på Sokos Hotel President som var mitt hotell i en natt, ett hotell med ett bra läge i Helsingfors. Bokar man båtresa med hotellpaket så är min upplevelse att hotellen alltid håller stabil klass, detta var fyrstjärnigt vilket är klart dugligt. (spelar ingen roll om det är med Silja Line eller Viking line, bägge rederierna erbjuder bra hotell)



Efter en kortare filosoferingsstund på rummet var det dags att knalla över till helt nya Mikkeller Bar Helsinki, som låg 600 meter bort, visst är det härligt med korta avstånd? Mikkeller Bar Helsinki öppnade veckan innan så det var helt nytt. Visste att de skulle öppna sommaren 2019 men inte att de skulle vara öppna då jag var i Helsingfors så det var en trevlig bonus. Noterbart är att den i skrivande stund är den nyaste av alla 50 Mikkeller som numera finns runt omkring i världen. Undrar om någon besökt samtliga? (ge mig inga idéer, kiitos)



Baren ligger en trappa upp, är inte särskilt stor och inredningen känner man igen om man varit på en Mikkeller bar tidigare. Vissa tycker att stilen är själslös men jag tycker att den är helt ok. Fast just i denna baren var väggarna lite väl kala, fast det kanske är något som åtgärdas med tiden?



20 fatöl har de, mat fanns inte under mitt besök men det skulle de börja med veckan efter så den som åker dit nu har även möjligheten att äta något. Många av fatölen kände jag igen men jag köpte två stycken som jag inte druckit tidigare. Det var lugnt då jag kom till Mikkeller men sedan fylldes det på i en snabb takt, vissa vände t o m vid dörren då det inte fanns några sittplatser kvar. De flesta besökare tillhörde den yngre skaran.



Mikkeller Blow Out kändes som en ganska alldaglig IPA, en sådan som man snabbt glömmer bort. Mikkeller Beer Geek Waffle Breakfast glömmer jag sannerligen inte snabbt men tyvärr inte av positiva skäl. Helt klart den sämsta i den annars så stabila Breakfast-serien som jag druckit.



Jag lyckades dricka upp glaset förmodligen för att ölet var dyrt men gott var det sannerligen inte. Obalanserat och med konstiga smaker av kanel, lönnsirap och curry. Usch, nä det var inte skoj alls.

Från Mikkeller var det runt tre minuters promenad till 8-Bit Taproom som tillhör bryggeriet 8-Bit. Hade hört talas om stället tidigare men nu var det första gången som det blev ett besök. Ett ganska stort ställe som var mer eller mindre tomt denna tidiga eftermiddag. Hade inte tid med mer än öl, en IPA men namnet 8-Bit Hop Bomberman fastnade i nätet.



Ganska sött öl som kändes aningen intetsägande. Inga felsmaker men heller inget som direkt lyfte. Hoppas återkomma i framtiden och testa några andra sorter för att se hur de kan tänkas vara.

Nästa anhalt var jag desto mer nyfiken på nämligen nya Olutravintola Pikkulintu som ligger inne i stan till skillnad mot den gamla klassiska som ligger ute i förorten. Från 8-Bit var det i runda slängar en minut att gå om ens det.



Skillnaden mellan den nya och gamla Pikkulintu är stor vad gäller inredning och känsla, den gamla är betydligt charmigare med en hel del sköna filurer bland gästerna. Den nya kändes mer som en hotellobby med bar där det mest satt civiliserade individer.

Servicen och utbudet var det dock inget fel på. För den som undrar så frågade jag aldrig om de har unika Cantillon i gömmorna i den nya baren. Ni som har koll vet ju att Pikkulintu en gång i tiden hade några egna unika öl från Cantillon, ni som inte visste det vet det nu, grattis till det.



En god stabil dansk inledde jag med, Penyllan Nina. Trevligt funkig och med en behaglig syrlighet. Tuju #tuusiekii som är bryggd för Pikkulintu var inte så tokig den heller även om jag hade druckit godare hazy IPA.



BrewDog Bar blev nästa ställe, dit var det runt 10 minuter att gå. Där träffade jag en god vän som bor i Helsingfors, en trevlig dam som jag för första gången träffade på den gamla Pikkulintu 2013.



BrewDog i Helsingfors har jag alltid gillat, både ställets design och utbudet på kranarna. Även denna gången var det klart trevligt. En snäll och glad hund gjorde besöket ännu lite trevligare, ja ibland är det verkligen synd att klaga.



Några öl blev det, det mest intressanta var BrewDog Dog H som är en potent Imperial Stout på 16.8%. Nästan på gränsen att det blev för mycket av det hela men ölet lyckas ändå hålla ihop bra enligt min mening. Förstås smuttarvänlig och med en lång eftersmak.



Den som trodde att kvällen var slut efter BrewDog måste jag tyvärr meddela att det var en felaktig konklusion. Mot hotellet men via enågra ställen till, aftonen var ju hyfsat ung. (dessutom är det lätt hänt att man tappar tidsuppfattningen i det fina nordiska kvällsljuset)

Dagens andra besök på Pien blev det, det är verkligen ett trevligt ställe så det är svårt att låta bli. För min del blev det en Cloudwater West Coast IPA som smakade alldeles förträffligt. Var betydligt mera folk på Pien än tidigare på dagen men plats det fanns det för oss.



Någon minut bort ligger baren/restaurangen Stone's. Mycket folk även där, ja det var ju ändå fredagkväll men i vimlet lyckades jag fastna för en Hiisi Humulus Lupus DIPA. Den var klart duglig om än något söt.



Jag kände mig nöjd med dagen med då Teerenpeli låg i samma byggnad som hotellet så blev det även ett stopp där. Ja ni har rätt, det var mycket folk även där, särskilt lite yngre sådana. Jag hade inte besökt stället sedan 2010 så det var väl ändå kul med ett besök. Provade en öl smaksatt med lingon, Teerenpeli Lysti, Lättdrucken och mild med en del toner av nämnda lingon.



Ännu en kul och lång dag i Helsingfors, ölandet fick räcka för denna gången.

torsdag 18 juli 2019

Några öl ombord på M/S Silja Serenade.

Torsdag 4/7 stack jag raka vägen från jobbet till Värtahamnen där en stor och tung dam väntade på mig, ja M/S Silja Serenade är stor då hon mäter 203 meter. Hennes vikt är verkligen inte heller fy skam, alldeles för många ton för att mina underarmar skulle klara av att lyfta henne. Märkligt nog hade jag aldrig tidigare åkt med henne trots att hon seglat på våra farvatten sedan 1990. Om Silja Serenade och hennes systerfartyg Silja Symphony skulle jag kunna skriva mycket om. Tidlösa skapelser är de helt klart, först i världen var de med gågator ombord bland annat. Nu är inte detta en sjöfartsblogg utan primärt en ölblogg så nog om fartygen, ordning i klassen som det heter.



Vår bekantskap började bra, då jag checkade in i automaten spottade den ut en hyttbiljett till en hyttklass som var bättre än den som jag ursprungligen bokat. Deluxe-Promenade-hytten på däck 11 var inte alls dum, bland annat fanns det en minibar. Ett par Carlsberg var vad som fanns i ölväg. (jag lät burkarna vara kvar)



Vid avgångstiden 16:45 fanns det en plats bokad i Grande Buffet för mig, det var ju snällt. Maten i sig var det inget fel på men det var väldigt stimmigt i restaurangen, en massa barnfamiljer och lätt förvirrade asiatiska turister. Det är sannerligen intressant att studera hur de sistnämnda blandar olika maträtter på sina tallrikar. (sex tallrikar blev det för min del) Pannkakor, sylt, pommes, sill, köttbullar var en kombo som i alla fall inte jag skulle satsa på. Nu vill jag inte påstå att jag är någon expert på hur man ska angripa ett buffébord men lite koll har jag i alla fall. (apropå smörgåsbord så såg jag ett finskt matlagningsprogram från 80-talet där just Silja Line besöktes. På den tiden fanns det renkött att mätta magen med, en sak är säker, de tiderna är sedan länge förbi) Till måltiden drack jag bara vatten, läsk/vin/öl ingick i priset men det var inget som intresserade mig.



Förra året då jag gjorde en liknande resa till Helsingfors för att hälsa på hos några bekanta så var vädret strålande. Denna gången var det mulet och bitvis regn. Det blev alltså inte så mycket tid ute på däck som önskat utan istället blev det en lite längre sittning än planerad i fartygets pub som är belägen längst bak på däck 7.




Sea Pub heter puben och utbudet var helt ok för att vara till sjöss, påtagligt många öl från Estland kunde jag notera. Inredningen gick i en traditionell stil, inte så mycket att säga om det. Trots att avgången var mer eller mindre fullsatt så var det lugnt under de två timmar som jag satt i puben. Det så kallade partyfolket reser nog på andra tider på året än i juli.



Förutom de estniska ölen noterade jag att det fanns tre olika öl från Nils Oscar till försäljning, bland annat Nils Oscar Kapten Balder som tycks vara specialgjord för rederiet.



Av de öl som jag drack i puben tyckte jag att Pohjala Virmalised var den godaste. Flaskan var inte helt färsk men innehållet klart dugligt ändå.



Senare på kvällen kunde jag inte låta bli att titta på showen som presenterades i Starlight. Jag kan typ inget om dans och musikunderhållning men tyckte ändå att det var mera imponerande än ölet som jag drack till det hela, Iso-Kallan Blonde.



Innan läggdags drack jag tidigare nämnda Nils Oscar Kapten Balder i hytten, en flaska som köptes i Taxfreen. Tyvärr blev jag inte helt övertygad av ölet, tonerna av kokta grönsaker störde en del. Nåväl en lugn och behaglig överfart var det till den finska huvudstaden.

söndag 7 juli 2019

Lördag 15/6 i Wroclaw.

Lördagen i Wroclaw inleddes med en hyfsat lång promenad innan det blev för varmt för dylika övningar. Hela 35 grader var det som mest på lördagen, eller för att vara exakt så toppade det på 34,6 grader.






Efter motionspasset var det läge för lunch, den intogs på ett ställe som heter Targowa Craft Beer & Food. Ett ganska stort ställe som hade sin stora restaurang och bar i en källare. Vi valde dock att sitta på den varma uteserveringen. Polsk mat är mättande och oftast rustik, något som det inte går att ogilla. Piroger och en tallrik som inte var något för vegetarianer satt som ett smäck. Depåfett från gris (ister) är verkligen gott att ha på en bit bröd.



Dryck till nämnda lunch blev en session IPA med namnet Kopyra &Widawa Shark och en klassisk tjeckisk pilsner med namnet Krakonos Svetly Lezak 12. Båda ölen var lättdruckna och klart lämpliga då svettdropparna i pannan var rejäla.



En kortare paus på det svala hotellrummet gjorde mumma innan det var dags inleda eftermiddags/kvällsrundan.



Vårt första stopp på rundan blev på moderna AleBrowar Wroclaw, ett ställe som hade en påtagligt ung publik och anställda. Som sagt, ett modernt ställe som mycket väl hade kunnat funnits i vilket västland som helst. (alla dessa fördomar mot "öst")



Ett par öl dracks, den godaste denna gången var en neipa med namnet AleBrowar New England DDH DIPA Simcoe + Mosaic. Väldigt drickvänlig och fint fruktig, en av de bättre inom stilen som jag druckit på senaste tiden.



Efter AleBrowar var vi tvungna att gå i hela två minuter för att komma till Szynkarnia. Szynkarnia var ett intressant ställe, då man kliver in ser det ut som ett litet café men längre in hittas en liten bardel. En trappa upp fanns det en mindre övervåning/loft.





Även på Szynkarnia var publiken ung, men som på de allra flesta andra ställena var det nästan jämnt fördelat mellan de bägge könen, det tycker jag är trevligt. Två ok men inte alltför spännande öl dracks på Szynkarnia, Salamander Strawberry Milkshake IPA och Maltgarden Clouds Will Be Clouds.



Noterbart är att det fanns några öl från The Bruery och Hoppin Frog i kylen, sistnämnda (då handlade det bland annat om Hoppin Frog Suh Mow A Cookie Beer) kostade ungefär motsvarande 300 kronor. Importerade öl är betydligt dyrare än de inhemska, fast det är förstås inget konstigt med det.

Precis som med AleBrowar så tyckte jag om Szynkarnia, hade lätt kunnat suttit betydligt längre på de bägge ställena men andra förpliktelser väntade, som att fylla magen med mat.

Inför resor brukar jag lite snabbt titta om det finns någon särskild restaurang att besöka, i Wroclaw fanns det en som i mitt tycke verkade riktigt intressant, nämligen Konspira. Restaurangens tema handlar om Solidariet och motståndet mot den vidriga kommunismen. Servicen var lite annorlunda, bland annat tog det väldigt lång tid att få betala då vi skulle runda av. (vi borde ha testat den klassiska varianten att bara gå då man väntat alldeles för länge på att få pröjsa)



Där gick jag visst händelserna i förväg, nå efter att maten var beställd visade det sig att väderprognosen stämde perfekt ty det hördes åska och det började regna. Vissa av de anställda blev lite nervösa av allt regn men vi satt bra till på uteserveringen så vi blev inte träffade av särskilt många regndroppar. Inomhus var det förvisso en annorlunda inredning med en massa detaljer att titta på men där hade jag inte velat sitta då det var så väldigt varmt. Det var ingen tvekan vad jag skulle ha från menyn, nu råkade det vara den dyraste rätten men det spelade noll roll. (120 svenska kronor kostade anrättningen)



Maten var i mitt tyckte alldeles ypperlig och härligt gammaldags, ja Golonka skulle jag gärna äta betydligt oftare. Snålvattnet börjar rinna nu när jag tänker tillbaka på måltiden. Portionen var riktigt rejäl, pinsamt nog orkade jag inte äta upp allt. På Konspira var jag inte intresserad av ölutbudet, som inte heller var alltför spännande. Blev bara en ganska tråkig Miloslaw Blonde Ale till maten.



Inte helt förvånande satte maten stopp för det värsta ölsuget. Det var skönare att i sakta mak knalla omkring i kvällsvimlet och titta på folk och byggnader än att tänka på öldrickande.



Ett sista ölstopp blev det dock, nämligen på Kontynuacja. Det visade sig vara ett fräscht ställe men med en alldeles för hög ljudvolym kvällen till ära. Det är aldrig skoj då man måste skrika till varandra för att överhuvudtaget kunna föra någon slags konversation. Vi mäktade bara med en varsin öl innan vi retirerade ut från stället.



Mitt val föll på en polsk saison med namnet Dolina BroBRU Cerbiatto. En lätt och ok öl, fanns inget som stod ut som jag fastnade för men klart drickbar.

Glass och några rumsöl fick avsluta en trevlig dag. Wroclaw måste jag givetvis rekommendera folk att åka till, ligger inte alltför långt från Sverige. Polen är prisvärt för en svensk. Att polackerna gillar kött i alla dess former kan jag inte ge annat än tummen upp för. Rent och snyggt är det, lite annorlunda jämfört med Stockholm, exempelvis såg jag inte en enda tiggare för omväxlingens skull. Gillar även den polska raka stilen utan en massa onödigt snack. Vissa skulle säkert kalla Polen för lite gammaldags men för egen del trivdes jag alldeles ypperligt där.



Ölmässigt var det också klart positivt, det fanns fler ställen att besöka än de som jag skrivit om men de får vänta till ett eventuell framtida resa. Bland ställena märkets väldigt moderna sådana liksom mer traditionella, även bland ölstilarna var mixen bra, finns något för alla. Na zdrowie!