Lördag 17/2 i San Diege. La Jolla, Pariah Brewing, The Barn, Fall Brewing.

På lördagen handlade vi lite frukost på närbelägna 7 Eleven innan dagens första Lyft bokades som skulle ta oss till La Jolla. La Jolla är ett småcharmigt ställe som ligger vid kusten, fast lika charmigt som många av öarna i Stockholms magnifika skärgård blir det då aldrig med tanke på biltrafiken, kommersen och strömmen av turister, där väldigt många var från Asien.

Det bästa med La Jolla är La Jolla Cove där våra kamrater Kaliforniska sjölejon och sälar låg och hade det gott tillsammans med olika typer av sjöfåglar. Kan meddela att dessa sköna lirare inte bryr sig om tvål och schampo då det luktade allt annat än sommaräng. Tydligen ännu värre senare på året så vi kom trots allt lindrig undan.

Fanns det någon öl att dricka i La Jolla? Jodå, vi hade siktet inställt på La Jolla Brewing Company men då vi kom dit efter en kvarts promenad var stället ersatt med Absolution By The Sea. (namnet var det enda som påminde som havet). Nå vi är inte kräsna utan tar det som bjuds.

En god lunch intogs liksom några öl. Bryggeriet har sin ursprung i Los Angeles men de brygger även ute i La Jolla. De fem ölen som jag provade var ganska snälla, kul nog hade de många olika stilar, bland annat hefeweizen som jag gillar att dricka då och då.

Det var långt ifrån fullsatt så servicen var väldigt uppmärksam och vänlig. Ibland blir det bara för mycket då man sitter på ett vanligt ställe i USA och de hela tiden ska komma fram och fråga om allt är ok? Har många gånger lust att säga att det blir mera i dricks om ni slutar störa hela tiden. Helt klart en annan restaurangkultur jämfört med Sverige.

När vi var klara beställde vi transport tillbaka till hotellet. Jämfört med fredagen blev det ett stycke rumsöl innan vi gick vidare. Klockan var bara tidig eftermiddag så det fattades bara annat.

En runda i närområdet stod på programmet, vi började med stället som längst bort från hotellet, Fall Brewing. Knappt 20 minuter tog det att promenera dit i det behagliga vädret.

Fullt ös var det trots att det fortfarande var eftermiddag, påtagligt ung publik. Ett varsitt glas köptes, vi hittade ståplats i Nybroviken tänkte jag skriva men längst in i lokalen ska det förstås stå.

Noterbart är att det var en del hundar i lokalen vilket är väldigt vanligt i Kalifornien till skillnad mot hur det ser ut i Sverige. Jag älskar hundar så har inga problem men det.

Väldigt nära Fall (typ en minut bort) ligger Poor House Brewing dit vi retirerade efter att ha druckit upp. Betydligt lugnare och det var skönt att åter höra vad man tänkte. Jänkarna är högljudda, inte blir de tystare då de dricker öl så det var lite väl mycket noise på Fall helt enkelt. Inte ens en legendarisk sångare som Georg Ots hade hörts i salongen. (han sjöng flytande på sex olika språk, själv kan jag inte ens sjunga på ett språk)

Skönt var det att dricka en flight om fyra öl i lugn och ro. Flights finns på de allra flesta ställen som vi besökte under resan men personligen vill jag ha det lite lugnare då en sådan angrips.

Ölen på Poor House är bra om än inte fantastiska, ja så som det brukar vara. De absolut fantastiska nya ölen stöter jag på allt mer sällan, blir väl så då man provat så många. (fler än 10.000 stycken)

Gillar verkligen Poor House, var ett av mina favoritställen förra året, likadant även i år. Mest är det den sköna avslappnade stämningen som bidrar till det.

Vårt nästa stopp skulle bli Eppig Brewing men där var det så fullt med folk att vi istället gick 15 sekunder till grannen Pariah Brewing som inte fanns förra året. (förövrigt det enda nya stället som besöktes i SD denna lördag)

Lokalen var inte jättestor men det var inga problem att hitta plats, vi slog oss ner vid det öppna fönstret. Pariah Clearly Juice IPA var den godaste av de som dracks. Fräsch med mycket humle, frukt men även en gnutta parfym.

Tyvärr var surölet Pariah Avarice Dekkera en liten besvikelse. Doften lovade mer än vad det smakade.

I den lilla fastigheten huserade ytterligare ett bryggeri, San Diego Brewing Company men det var stängt. Osäkert om de stängt för gott eller om det bara var tillfälligt. I alla fall rätt ballt med tre bryggeripubar vägg i vägg, när får vi se det i Svea Rike?

Ännu var inte barlasttankarna fulla utan det fanns plats för ytterligare öl. Ännu lite närmare hotellet låg The Barn Brewery där Tom och jag var de enda gästerna förra året. Nu var det ganska mycket folk men inga problem att hitta plats att sitta på.

Det mest minnesvärda från besöket på The Barn var att jag drack mitt livs första öl från delstaten Montana. Ja, jag antar att alla har koll på sådana i högsta grad superviktiga ting? Ölet var Big Sky IPA som inte smakade så mycket, mer maltig är humlig.

Vilka delstater har jag inte druckit öl ifrån? Någon som vill veta? Du där i hörnet? Ok, kul dessa är det: Alabama, Arkansas, North Dakota, Rhode Island, South Dakota och West Virginia.

Vi försökte också ta över tavlan där incheckningar på Untappd syns men det uppdaterades så segt att det bara blev en halvmesyr.

Innan vi gick till rummet åt vi pizza hos grannen till hotellet, Pizzeria Luigi. Förutom en väldigt god pizza hade de även en del öl på fat, bland annat Stone Pilot Series: Scorpion Bowl IPA som jag ej druckit tidigare.

Tänk om våra lokala alldagliga pizzerior kunde ha ett lika fint utbud av öl samt göra lika goda pizzor. Alla dessa utopier, fast onekligen skulle jag vara betydligt tjockare om så vore fallet. 


Skönt var det att hålla ut betydligt längre jämfört med fredagen. En sista rumsöl fick det bli i form av Prairie Pe-Kan som smakade choklad, pekan, lite vanilj och soja.

En riktigt kul lördag var det, allt rullade på utan några hinder på vägen.

Torsdag i San Diego, Modern Times, Eppig Brewing, Fall Brewing med mera.

Efter två rätt intensiva men samtidigt sjukt roliga dagar inledde jag torsdagen med att slappa lite extra på rummet då grabbarna var nere i downtown för att besöka Best Damn Beer Shop. Vi hade bestämt att vi skulle ses på Grand Ole BBQ y Asado där vi skulle äta lunch klockan 12:00 då de öppnade.

Jag passade på att ta en skön promenad från hotellet till nämnda ställe, det tog ungefär 40 minuter att gå dit i ett behagligt tempo.

Vi var lite tidiga så vi stod nästan längst fram i kön. Någon öl säljer de inte men det gick utmärkt att ta med sig eget, vi köpte ett par flaskor från den lilla butiken som fanns ett stenkast från stället.

Jag beställde Pork Spare Ribs, Texas Potato Salad och Coleslaw. Herre min skapare vad gott det var, de godaste ribs jag någonsin ätit.

Synnerligen mätta och belåtna gick vi till Thorn Street Brewery som låg alldeles bredvid matstället. Ett ganska litet ställe visade det sig vara, stämningen var vänlig och antalet gäster var få tidigt på torsdagen. En hund fanns på plats, ja det var väldigt många ställen i San Diego där det fanns hundar.

Ölen på Thorn Street Brewery var bra, godast var deras IPA som hette Tropic Daze. Den var fint fruktig med ananas, citrus och lite passionsfrukt.

Vår nästa anhalt blev Modern Times North Park Flavordome. Ett modernt ställe med en del intressanta grejer på fat. Jag fastnade lite extra för Modern Times Golden Pineapple som verkligen var fruktig. Noterbart är att detta var det enda stället som bad om att få se legitimation. (ok förutom Toronado på kvällen)

När vi var klara vandrade grabbarna vidare till några andra ställen, själv gick jag sakteliga tillbaka mot hotellet. Innan jag kom dit gick jag förbi Bottlecraft North Park för att se om de hade fått in något nytt sedan i tisdag, jodå det hade. Köpte bland annat några Bells Hopslam och Toppling Goliath pseudoSue. Rätt skönt att bara gå förbi en butik i all enkelhet och komma ut med öl av den kalibern. Kan meddela omvärlden att bägge de ölen fungerade fint som rumsöl.

Senare på eftermiddagen anlände David, Jerry och Uffe till San Diego. När de var installerade och klara gick vi i samlad trupp till Eppig Brewing som låg runt 10 minuter från hotellet. Johan, Richard och Tom anslöt också.

På Eppig var det en hel del folk, de flesta såg ut att vara yngre än oss. (eller är det fel på spegeln tro?). Jag upplevde deras öl som stabila utan att direkt briljera. Rätt skönt ställe som är relativt nytt, ett återbesök i framtiden vore inte helt fel.

Uffe och grabbarna lockades av Toronado vi andra fyra knallade mot Fall Brewing som inte låg alltför många minuter bort.

Deras lokal var större och i mitt tycke lite trevligare än Eppig. Precis som på Eppig var alla provade ölen stabila men med få toppar. Fall Apocalypse Pony var dock en Imperial Stout som stack ut lite extra. En skön rackare att stå och sippa på.

När man är i USA och särskilt då västkusten lär de flesta förr eller senare drabbas av ölmättnad och allmän trötthet. På torsdagen var det Johan och Richard som tog en rätt tidig kväll men Tom och jag hade krafter kvar så vi besökte ytterligare ett par bryggeripubar, Poor House Brewing och The Barn Brewery.

Innan jag började kika lite på olika ställen inför resan så hade jag aldrig hört talas om något av ställena. Mellan Fall Brewing och Poor House var det bara en minut att gå.

Poor House kändes lite som ett vardagsrum, det var avslappnat och med hundar bland gästerna. Tjejen bakom baren var vänlig och frågade glatt om vi önskade något mera efter vår första runda. Även här var ölen bra, två olika Imperial Stout stack ut mest. (jag tycktes ha en torsdagkväll då det mörka smakade bäst, kan man bli humletrött?)

Vårt sista stopp för kvällen blev alltså The Barn Brewery. Ett schysst ställe även det, vi hann med ett par öl innan de stängde klockan 23. I lokalen satt det ett par andra som visade sig vara anställda då de började bomma igen stället så fort som vi var klara och gick ut. Förmodligen skulle de kunnat ha gått hem lite tidigare men så kom det ett par tokiga svenskar och förstörde festen.

Ännu en riktigt bra dag var det i ölets tecken. Det är sannerligen inte varje kväll jag besöker tre stabila bryggeripubar som ligger på gångavstånd från varandra. Värt att notera är att på samtliga fyra kunde man köpa ölen i småglas, perfekt om man vill beta av del olika öl under en kväll.

Innan det var dags för nattvila blev det en rumsöl i form av en Omnipollo som bara säljs i USA om jag förstått saken rätt. Inte deras bästa skapelse men klart godkänd.