CBC, lördag 2/5

Som tur är blev det en lugn fredagskväll i Köpenhamn, ty på lördag var det återigen dags för CBC klockan 10:00. Precis som dagen innan delades det på en droska och det anländes till Spartahallen ungefär en kvart innan dörrarna öppnades. Att ta sig in gick snabbt för de som redan hade ett band runt handleden.

Dagens första anhalt blev hos Bells, ett bryggeri som jag alltid haft stora sympatier för. Snålvattnet började rinna då jag tänkte på tidigare möten som bland annat innefattat Bells Two Hearted Ale och Bells Expedition Stout. På de bägge lördagspassen provades Bells The Wild One liksom en av de absoluta höjdpunkterna på hela CBC, Bells Expedition Stout - Barrel Aged. Där snackar vi om en riktigt delikat och balanserad öl. Det var inget som tog över utan den var nästan en perfekt blandning av bourbon, choklad, vanilj och rostad malt. Tyckte i ärlighetens namn att det var förvånande att det knappt var några köer alls hos Bells, i vanlig ordning kunde man inte säga detsamma om Three Floyds.

Nämnda Three Floyds är som de är men deras Bourbon Behemoth skulle jag inte ha något emot att prova igen. Gillade framförallt ölets sköna och krämiga kropp, söt med mycket kola, frukt och bourbon. Riktigt bra öl men jag föredrar den vanliga Behemoth jämfört med denna. När jag tänker efter så är det i många fall som jag föredrar grundölet kontra fatlagrade varianter.

För att få lite Ying och Yang till denna arma text så kan det även vara läge att skriva några ord om lördagens sämsta öl, ja rentav det sämsta ölet på hela CBC. Morada/Stillwater Artisan Amburana Farmhouse. Väldigt konstig öl som kändes dammig och möglig. En liten sip var det enda som jag pallade med, resten var det bara att hälla ut så fort som möjligt.

Jackie O's Pub & Brewery var kanske den största överraskningen för mig på hela CBC. Generellt sett höll deras öl riktigt hög klass. Lördagens höjdpunkt från deras sida var Oil of Aphrodite vilket visade sig vara en behaglig Imperial Stout med mycket choklad, kaffe, nötter och lite vanilj.

Att Cellarmaker är bra bekräftades ännu en gång, deras DIPA Dank Williams hörde helt klart till eliten i DIPA-träsket. Åker man till SF så ska man inte missa deras schyssta ställe som dessutom ligger väldigt nära City Beer.

Den roligaste incidenten på lördagen var då en för mig okänd glad skåning kom fram och ville fotografera min rygg, eller närmare bestämt min t-shirt från Närke Kulturbryggeri. Tydligen hade han en kompis i Örebro som han skulle skoja med. Det var länge sedan jag hörde någon skratta så bullrigt och så länge åt någonting överhuvudtaget. Riktigt skoj att uppleva och roligt att en gammal t-shirt kan vara till så stor glädje.

Egentligen är det smått galet hur många bra öl som provades på de bägge dagarna på CBC. Några andra riktigt stabila lördagsöl var 18th Street Imperial Blud, Westbrook Batch 1000 IPA, Cigar City Leon och Surly Eight Ale, ja bara för att nämna några. Utbudet var verkligen fint och det var omöjligt att hinna med alla öl. Så här i efterhand inser jag att det var några av utställarna som jag inte ens besökte.

Under den sedvanliga pausen intogs en mättande lunch vilket förmodligen bidrog till att tempot gick ner kraftigt på det sista passet av årets CBC. Eller kanske var det bara som så att smaklökarna de var trötta och tyckte att det räckte? Särskilt många öl blev det i alla fall inte utan det var skönare att bara sitta och iaktta världshändelserna.

Likt Internationella Olympiska Kommitténs ordförande vill jag påstå att årets CBC var den bästa hittills. Det mesta flöt på bra, några farliga köer till toaletterna var det inte tal om. Maten (korv och ost) inne på CBC höll bra klass. Stämningen var bra trots att det var mycket folk och bitvis riktigt trångt. På alla de fyra CBC som jag besökt så har jag hittills inte sett någon bli utslängd även om jag hört att det har förekommit.

Att det blir varmt och bullrigt är det svårt att göra någonting åt även om jag gärna sett att de öppnat sidodörrarna i längre perioder. Några fler sköljstationer skulle inte skada liksom möjligheten till att ta en slurk vatten eller två. Nu var man tvungen att köpa vatten på flaska om man nu inte hade med sig egen eller tog från kranarna vid toaletterna.

Kvällen avslutades sedan på först Mikkeller Bar och sedan på Mikkeller & Friends. Jag var inte särskilt sugen på öl så det blev en väldigt lugn avslutning på lördagen i Köpenhamn.

Dock kunde jag inte låta bli att ta en sista bajer inne på SAS-loungen på Kastrup innan flyget hem. En Tuborg Classic kändes som en värdig avslutning på helgen i Köpenhamn, eller inte kanske det bör skrivas. I mitt tyckte en fruktansvärt tråkig öl, alldeles för söt och med kokta grönsaker och annat elände. Vill helst inte dricka den igen. (ibland måste man tillåta sig att vara en epikuré)

CBC, väl mött 2016!

CBC, fredag 1/5

Kan väl inte direkt påstå att jag kände mig som en bergsbestigare som precis nått sitt livs topp då jag vaknade på fredagsmorgonen. Men efter lite pliktskyldig hotellfrukost bestående av bacon och stekt potatis så sparkade maskinen i alla fall hjälpligt igång.

Precis som de tre tidigare årgångarna av CBC hölls även årets i Spartahallen som ligger ungefär 10 minuter med taxi från allra centralaste Köpenhamn. (Centralstationen) Taxiresan kostar runt 130 DKK så är man några stycken i bilen så är det helt klart värt det. I år var det fyra pass (session) som gällde, två på fredagen och två på lördagen. 10:00-14:30 respektive 15:30-20:00. Bestyckad med ett rosa band det var jag, då var det inträde till alla fyra passen som ingick. Runt 1800 danska kronor kostade det vilket jag trots allt tycker är helt ok. Två dagars idogt ölsmakande på diverse pubar i Köpenhamn lär knappast bli billigare.

Det gick smidigt att ta sig in på festivalen, kön den rörde sig snabbt. Väl inne så var det direkt rusning till Three Floyds monter, Tom och jag vi siktade in oss på en annan, nämligen AleSmith. Fattas bara annat då jag under kvällen innan tyckte höra mig själv flera gånger skandera "AleSmith, AleSmith, AleSmith!".

Anledningen till det var att de på det första passet serverade två olika varianter av Speedway Stout som jag tidigare inte hade provat. Deras mycket goda standardvariant har funnits att köpa på Systembolaget men Vietnamese Coffee och Coconut hade jag alltså tidigare inte stiftat bekantskap med. Bägge två väldigt bra men den förstnämnda var trots allt snäppet vassare i min mening. Maken till elegant och len öl får man leta efter att tag. Mycket smakrik med en massa härlig kaffe i en suverän balans. Snacka om höjdaröl att starta med strax efter 10:00 på en fredagmorgon. Undrar om jag någonsin kommer att göra det igen?

På dagens andra session startade vi också hos AleSmith, då var det den tredje varianten av Speedway Stout som skulle provas, Hammerhead. Även det en suverän variant med väldigt mycket espresso. Det var nästan lite märkligt hur mycket folk det var hos Three Floyds när man samtidigt mer eller mindre bara kunde gå fram till AleSmith och sträcka fram glaset och få öl av allra högsta klass.

Apropå AleSmith så blir det intressant att följa utvecklingen efter att Mikkeller köpt deras gamla bryggeri i San Diego. Mikkelleröl ska bryggas och om jag har förstått saken rätt så är det AleSmith som ska stå för driften. Under CBC-veckan i Köpenhamn bryggdes en batch Speedway Stout hos nyöppnade Warpigs. Det händer sannerligen hela tiden en massa intressant.

Antalet utställare var 40, de allra flesta bytte ut sina öl inför de olika passen då det fanns en hel del att prova. Jag var rätt illa förbered men ganska snabbt gick det att inse att i år var det en hel del fatlagrade öl som gällde, företrädesvis då Imperial Stouts. Känslan sa att det också fanns fler Berliner Weisse än tidigare år, liksom "rågöl".Lite mer fokus på cider och mjöd var det också i år då Cigar City Cider and Mead och Superstition var med för första gången. Nu är jag fortfarande en novis vad gäller cider och mjöd men de sistnämnda hade en riktigt trevlig blåbärscider som jag gärna skulle dricka igen. Det är verkligen kul att åka på en sådan positiv överraskning.

CBC är nördigt, det är många som sitter på sin plats på bänken och antecknar för fullt. För egen del föredrar jag att gå omkring och njuta även om det förstås är kul att försöka hinna med att prova många nya öl. I år hanns det med 90 nya drycker liksom några gamla favoriter dag ett, det får ju anses godkänt tycker jag. 

När man går omkring i lokalen så känns det nästan alltid som att vart man än tittar så ser man något bekant ansikte. Vissa personer vet man inte ens namnet på men man träffar dem år efter år på CBC och/eller på Stockholm Beer Festival. Man slipper prata om jobb, väder och vind då det förstås är så mycket roligare att prata om öl. Den klassiska frågan är nästan alltid "har du druckit något gott?" eller "vad dricker du?". Förstnämnda frågan är inte alltid så lätt att besvara då det ibland är svårt att direkt sortera sina intryck, fråga två är betydligt lättare att svara på det svaret typ nästan hela tiden blir "öl".

De svenska färgerna försvarades även i år av Brekeriet och Omnipollo, bägge skötte sig alldeles utmärkt. Helt olika typer av öl serverade de men respektive monter tycktes hela tiden ha många nyfikna gäster. En syn som förstås är fin att se.

Överlag tycker jag att fredagens öl höll stabil klass med många riktigt höga toppar. Ett bryggeri som överraskade i år jämfört med förra året då de inte var så roliga var brittiska Alpha State. Deras Vanilla Mocha Shake fastnade på näthinnan. En riktigt smaskig dessertöl. Förutom de olika varianterna av Speedway Stout var det många andra Imperial Stouts som höll sig långt framme i uppmärksamhetslistan. Några som bör nämnas är Tired Hands Only Void, Warpigs Smoldering Holes BA Sherry och Cycle Rye DOS. Alla tre riktigt bra, ja de var inte ensamma om att vara det.

Även om jag mest drack små smakprover av de allra flesta ölen så tar det en hel del på krafterna, det är varmt och ganska bullrigt i lokalen. Det är perfekt med pausen mellan de två passen då man går ut och äter en bit mat på någon av de närbelägna ställena och i största allmänhet laddar batterierna.

Helt klart var det en bra fredag på CBC, det vore synd att klaga. Kvällen blev betydligt tidigare jämfört med den innan. Övningarna avslutades på Fermentoren där det fanns en öl från Uppsala på fat, Jackdaw Zwarte Draak. En Belgian Strong Ale på 12,5% som kändes lite väl söt och med för mycket alkohol för mina smaklökar.

Likt ett litet barn lär jag ha somnat snabbt, tur var nog det för det vankades en lördag på CBC. Förra året missade jag nästan hela det första passet, en liknande fadäs ville jag inte vara med om i år.