fredag 21 juni 2019

Fredag 14/6 i Wroclaw.

För en vecka sedan var det äntligen dags för en tur utanför landets gränser, denna gången flögs det till Wroclaw i Polen. Förutom nämnda stad förekom Stuttgart och Ålborg i förhandsdiskussionen men det blev alltså Wroclaw, Polen är ett land som varken min trogne reskamrat Silenzi eller jag besökt på många år. (har för mig att det senaste besöket var 2003 då Sopot, Warszawa och Krakow bockades av med Eddan som en utmärkt chaufför)

Läste inte på särskilt mycket inför resan men noterade att det fanns överraskande många ställen i staden som tycktes ha ett stabilt utbud av öl. Det ölmässiga läget i Polen var helt klart annorlunda 2003 jämfört med 2019. Har rest en del i det forna östblocket, länder som Vitryssland och Ukraina har jag varit i. Ett par saker som jag funderade lite på inför resan var dels hur vanligt det skulle vara med höga klackar samt korta kjolar på de polska damerna (ni som varit i Östeuropa vet vad jag syftar på) samt hur vanligt det numera är med mustasch bland männen? En annan sak som kändes viktig var att kunna uttala stadens namn korrekt innan flygplanet fällde ut hjulen och landade på Wroclaw-Copernicus flygplats.

Det kändes alltså som en evighet sedan den senaste gången som jag drack öl på utländsk mark men nu var det alltså dags igen. (senast jag drack öl i utlandet var 1/4 i München) Resans första öl dracks på SAS Gold Lounge på Kastrup, sannerligen inte fy skam med en mellanlandning där det går att dricka suröl i en lounge i väntan på nästa flyg. Antar att man kan ha en sämre upplevelse på en hektisk flygplats.



Resan mellan Kastrup och Wroclaw var lika lång som resan mellan Arlanda och Kastrup, en timme. Bagaget kom snabbt och taxin till Scandic Hotel gick galant även om jag som vanligt tycker att vissa förare är lite väl förtjusta i tvära filbyten och andra kuriositeter då de kör. (denna förare tillhörde nämnda skara, fast ingen lär slå token som körde oss i Shanghai för många år sedan)

Det var varmt i Wroclaw, runt 30 grader på fredagen. Innan vi knallade bort till den gamla delen av staden gick vi i motsatt håll för att besöka ölbutiken Piwnica. Lite drygt en kvart tog promenaden, butiken såg inte ut som något särskilt uifrån men väl inne så var utbudet stort och varierat. Otaliga var de polska öl som jag aldrig hört talas om. Fanns även en del öl från andra länder, bland annat från Dugges.



Ett tiotal flaskor köptes innan vi gjorde ett snabbt besök i en matbutik som låg på vägen till hotellet. Vatten och snacks till rummet är det alltid lika bra att handla direkt då man är i en ny stad. Lika bra att få det undanstökat så att säga.

Nå, äntligen var det dags att bege sig till de lite mera estetiskt tilltalande delarna av staden. Ölställena låg nära varandra så färdmedlet blev våra egna fötter och ben.


Som första stopp valde vi Minibrowar Spiz där vi även passade på att äta en sen lunch. På uteserveringen servade de ingen mat så vi fick vackert gå ner till källaren. På vägen dit noterade jag att stället inte var handikappanpassat. (även en blind hade noterat det faktum)



Maten var rustik och härligt gammaldags, de fyra öl som provades var även de helt ok. Följande stilar provades: veteöl, mörk lager, IPA och ljus lager. Av dessa var det faktiskt den ljusa lagern som tilltalade mig mest. Riktigt läskande och drickvänlig.



Få lär väl ha missat att vår svenska krona numera nästan har skräpstatus, men i Polen kändes det i alla fall minst sagt prisvärt att äta mat och dricka öl på krogen. En halvliter färsk IPA för motsvarande 35 spänn är inte pjåkigt, då var IPA:n det dyraste ölet på menyn. Känslan sa att mat/dryck rent generellt var runt 40-50% billigare än hemma.



Spiz var ett stort ställe men särskilt många gäster var det inte inomhus denna tidiga eftermiddag, främst några äldre tyska turister och en och annan inföding förutom vi då. Servicen var verkligen inte amerikanskt hurtig och med det eviga leendet utan mera "normalt" eller vad man nu ska skriva? Vi fick beställa det vi ville, maten liksom våra öl kom inom rimlig tid men något onödigt prat eller leende bjöds det verkligen inte på, gott så. Spiz är inte det bästa stället jag besökt men klart dugligt, har man vägarna förbi så titta in får bli mitt stalltips.



Efter att notan var betald gick vi ut och satte oss på en bänk och tittade på folk. Kunde konstatera att de polska kvinnorna/tjejerna använder kjol oftare jämfört med de svenska men att de höga klackarna inte är så vanliga. Om man känner att man vill skåda det sistnämnda måste man åka mera österut. Mustascherna bland männen var få, ja tiderna de förändras även i Polen.



Något som inte tycks förändras är undertecknats sug efter öl, det var lika bra att bege sig till nästa anhalt, Zloty Pies. Hade vi gått raka vägen från Spiz till Zloty så hade det tagit runt tre minuter.



På Zloty Pies orkade vi bara med en varsin öl, deras inglasade uteservering var alldeles för varm. Liksom Spiz hade de en stor restaurang inomhus men där ville vi ej sitta. Först när vi gick såg vi att de hade en normal uteservering med skugga runt 50 meter bort, jaja så kan det gå. Zloty Pies Golden Weizen var klart duglig, fast godare veteöl har jag helt klart skruvat ner under mina dagar.Värt att notera är att ölet snabbt blev varmt, han knappt dricka upp det innan det var ljummet.Sådant är ju inte så skoj, ljummen öl är blä.



Vårt nästa stopp, 4 Hops var betydligt modernare, det var kanske därför som det inte hade paradläge precis där alla turister flanerar omkring? Läget var dock bra, typ 5 minuters promenad från Zloty Pies.





4 Hops är alltså ett modernt ställe som hade kunnat funnits i vilket "västland" som helst. Kvällen var tämligen tidig så det var inte särskilt många andra gäster under vårt besök. (även om bilden ljuger en aning) Nu syns det inte så tydligt på bilderna men puben hade ett tydligt cykeltema, fanns några cyklar upphängda på väggarna. Jag kan inte mycket om polska cyklister, eller för att vara ärlig försvinnande lite men kom att tänka på Zenon Jaskula som var med och vann silver i lagtempo i Seoul 1988. Tyckte att hans namn lät roligt så därför kom jag ihåg det.



Utbudet var varierat och med enbart polska öl, vilket förstås är jätteskoj för en besökare. Hopium Dawid Hazylhopp tyckte jag om, en behaglig IPA som satt som ett smäck. En annan IPA, Nepomucen Forest hade jag däremot lite problem med. Den smakade verkligen mycket skog, särskilt färska granskott (utmärkta att göra te av). En hel del oregano fanns det också i både doft och smak. Nja, det blev lite för mycket av det hela.



Vi hade kunnat sitta längre på 4 Hops men vi ville i alla fall se ett ställe till på fredagen och det stället hette Marynka Piwo i Aperitivo.

Marynka visade sig bli mitt favoritställe denna dag, inte så stort men det trevliga var att de hade stolar och bord i en gränd där det var schysst att sitta. En sak som gjorde det hela ännu bättre var att de hade en food truck med vedugn, ja pizza från vedugn äter jag helt klart utan att protestera.



Ölutbudet var inte pjåkigt det heller, både på fat och i kylen. Apropå sistnämnda, jag bara tog en flaska utan att titta på priset, senare visade kontoutdraget att 29 kronor hade dragits, snacka om lagom prisnivå.



När vi kom till Marynka var det lugnt men som genom ett trollslag blev alla sittplatser utomhus upptagna, vissa fick nöja sig med att sitta inomhus.



Till hotellet tog det 12-13 minuter att gå i ett normalt tempo, men vi hade inte bråttom utan njöt av den fina kvällen. Kvällspromenader då solen lagt sig i viloposition är verkligen härliga.



Väl på rummet blev det ett glas juice innan det var läge att göra som solen, lägga sig i viloposition.


onsdag 12 juni 2019

Beställning från Omnipollo Webshop.

Onsdag 29/5 gjorde jag en liten beställning från Omnipollos Webshop, igår fanns paketet att hämta ut hos mitt lokala postombud. Paketet var litet och nätt, innehållet bra paketerat.



Leveransen tog alltså närmare två veckor, normalt sett brukar det gå lite snabbare då jag beställer från utlandet men det är inget att bråka om, dessutom var det en röd dag i förra veckan vilket är värt att beakta.

Utbudet är inte gigantiskt men gillar man öl från Omnipollo så har man kommit rätt. Jag beställde sex stycken, samtliga sådana som jag inte provat tidigare. Billigaste ölet kostade 3.20 EUR och det dyraste 13 EUR.



Jag har varken tid eller lust att hänga på Omnipollos Hatt varje dag så det känns trevligt att ha några av Omnipollos öl hemma, öl som kan avnjutas under lugna former i hemmet.

måndag 8 april 2019

En natt i München

Hade en del Eurobonuspoäng som skulle förfalla i slutet av mars. Det fanns inget annat att göra än att hitta en resa till en destination i Europa, givetvis var det en stor fördel om det fanns några schyssta ölställen på destinationen. Var ledig måndag och tisdag 1-2/4 så det blev ett lämpligt datum för resan.

Tog inte många minuter att hitta tillgänglighet till München, så det var bara att boka. Inne i München hade jag inte varit sedan midsommardagen 2004 då jag anlände från Montreal så det var typ läge att ta sig en titt på nämnda stad igen.



Flyget ner gick förstås på rutin, vad annat var att vänta? En dryg hundralapp kostar det (i svenska kronor) att tåget från Münchens härliga flygplats till city. Den resan tar runt 40 minuter.

Då jag inte hade något bagage med mig började jag med att äta lunch, valet föll på Ayinger am Platzl som verkligen ligger centralt. Klockan var närmare 14 så en eventuell lunchrusning var över, det satt bara några äldre gentlemän i den rätt gemytliga salongen och månne spekulerade om Hindenburgs förlisning 1937 eller om något annat spännande samtalsämne.



Jag högg in på en klassisk wienerschnitzel med kokt potatis. Föredrar förstås stekt potatis eller potatissallad till min schnitzel men ibland är det skoj med omväxling.



Ett par öl inmundigades, Ayinger Lager Hell och Ayinger Altbairisch Dunkel. Bägge två gjorde sitt jobb men sistnämnda var strået vassare.



Om det var lugnt på Ayinger så var det lite mera folk på Hofbräuhaus som låg på andra sidan gatan. En mycket stor anläggning är det, 1300 platser och mer därtill om de öppnar ytterligare utrymmen. (om jag nu förstod saken rätt)



Nu var det långt ifrån fullsatt men ändå en del folk, de flesta gäster var turister, många av dem gick omkring med sina kameror. Livemusik bjöds det på då några äldre män spelade klassiska sydtyska låtar. In München steht ein Hofbräuhaus.

Vet inte riktigt vad jag ska säga om Hofbräuhaus? Denna gången var servicen ok, men har hört att det kan vara si och så, särskilt då det är stimmigt. Stället känns som ett enormt turisthak.



Ölubudet var begränsat, givetvis slog jag till och beställde en Maß då jag ändå var på plats. Det tog sin lilla tid att skruva ner biran. Dunkeln var drickbar men inte särskilt spännande, söt och med smak av karamell, bröd och hö.



Mitt nästa ställe låg även det i närheten ty inte var det långt att gå till Schneider Bräuhaus. Schneider tillhör mina favoriter bland tyskarna så det var kul att titta in på deras restaurang i centrala München.



Utbudet var trevligt men då min tanke var att besöka ytterligare några ställen under eftermiddagen och kvällen så blev det bara en öl, Schneider Weisse Leicht vilket är en veteöl på moderata 3.3%.



En ganska god öl var det, men nästa gång ska jag sikta in mig på att dricka några andra av deras brygder.

Det var läge att knalla i runt 10 minuter till hotellet för att checka in men på vägen råkade jag passera Augustiner Bierhalle så det var bara att slinka in. Från resan 2004 minns jag just Augustiner, då på midsommardagen bjöd de på gratis öl till de törstiga satarna. Det var en häst som kom dragandes med ett stort ölfat och ur det serverades det sejdel efter sejdel. (fick t o m med mig en sådan sejdel hem)



Augustiner var ett stort ställe även det, inredningen var klassisk med mörk träd. Ett stycke öl blev det även här, Augustiner Maximator. En söt och trevligt maltig dubbelbock som jag inte skulle ha något emot att dricka igen.



Konstaterade då jag satt och mumsade på Maximator att Mikkeller, Omnipollo med flera har några år att ta igen.



Hotellet var prisvärt och låg bra till. Som en bonus hade de även ett bryggeri, första gången som jag bott på ett hotell med ett eget bryggeri. Rätt ballt att checka in och sedan förflytta sig runt 10 meter och dricka en öl som är brygd på plats. Schiller Bräu hette bryggeriet och deras dunkel kändes tämligen standard. Ölet kostade 3,90 EUR för 0.5 liter.



Noterbart är också att i baren satt Rudi Völler, bara en sådan sak. Vem minns inte VM-90 med ett varmt hjärta?



Tog en paus på rummet innan kvällspasset som skulle innehålla betydligt modernare ställen jämfört med ölhallarna.

Valde att åka med U-bahn till Tap House även om det var fullt möjligt att promenera dit men då det rådde lite tidsbrist fick det bli att åka på räls.



Kan redan nu avslöja att Tap House är min favorit i München. Ölhallarna i all ära men Tap House kändes modernt på ett bra sätt. 42 fatöl och ett gäng burkar/flaskor så det fanns att dricka för den törstige.



Kvällen till ära var det lugnt, servicen var vänlig och snabb. Det var gott att dricka lite humligare öl jämfört med vad jag druckit tidigare under dagen. FrauGruber Yeast is King IPA var det godaste av de tre öl som jag mäktade med.



Tap House kan verkligen anbefallas för den som befinner sig i München. Kvällens nästa stopp låg på tillbakavägen mot boendet så jag valde att gå dit.

Ambar Bistro drivs av en entusiastisk lirare, stället var litet och med störst trängsel denna måndag. Några fatöl hade de ej men däremot en hel del flaskor från mindre tyska bryggerier.



Började känna mig seg men något ville jag ändå få i mig så det fick bli en IPA från Yankee & Kraut, ett bryggeri som jag inte druckit något ifrån tidigare. Yankee & Kraut Dry Humor var mera åt det gräsiga hållet än åt det fruktiga. Helt ok men ingen öl som jag kommer att minnas till den dagen då träfracken ska på.

En sista öl blev det på Giesinger Bräu som höll på att stänga men jag fick ändå beställa, tyskarna är verkligen snälla att ha att göra med. Deras veteöl fick runda av kvällen. Den var ok men lite tunn tyckte jag allt.



På tisdagen var ölsuget noll så några timmar ägnades på Deutsches Museum. Gillar man teknik, båtar och flygplan (det gör väl alla?) så har man verkligen kommit rätt. Flanerade också en stund på stan då det var väldigt behagligt väder med 21 värmegrader.



Åkte ut i god tid till flygplatsen och slappade i totalt tre av Lufthansas 12 lounger på Münchens flygplats. Åkte hem via Kastrup och där blev det en öl på Mikkeller Bar CPH Airport. Var fortfarande inte direkt ölsugen men då baren låg så nära gaten kunde jag inte låta bli.



En kul "en-nattare" var det. I Tyskland märks det inte lika illa som i många andra länder att vi svenskar fått rejäla lönesänkningar de senaste åren då vår krona är så svag mot de flesta andra valutor. München är en fräsch stad, lätt att ta sig runt är det. Gillar att det förutom de gamla hederliga ölhallarna även finns moderna barer med annan typ av öl, det finns något för alla och man slipper tröttna på det ena eller det andra. Förhoppningsvis dröjer det inte 15 år till nästa besök.