torsdag 14 oktober 2021

SBWF, torsdag 7/10.

Förra torsdagen var det dags att gå på ölfestival igen, något jag inte hade gjort sedan oktober 2019 då Nolia i Umeå besöktes. 724 dagar hann det bli mellan de två festivalerna, inte illa. 


 

Stockholm Beer & Whisky Festival har jag besökt många gånger, första gången var redan 2003. Jag visste att det skulle vara färre utställare i år jämfört med normala år. Jag visste också att det skulle vara luftigare i lokalen och att endast Hall 1 skulle användas. Fler sittplatser än normalt fanns det också, fast för egen del blev det inte så mycket sittande då det är roligare att röra sig på golvet.

Det kostade 250 spänn att komma in, i priset ingick ett provglas om 10 cl samt garderob. Betalningsmedlet var kuponger som man kunde handla antingen i entrén eller i informationen inne på mässan. 


 

Vid 13-tiden var jag på plats och mitt första intryck var att det verkligen var luftigt inne i hallen, antalet besökare var få tidigt på torsdagen.Noterbart är att allmänheten fick komma in redan klockan 12:00.


 


Något annat som noterades var att det kändes ovanligt varmt i hallen, visst brukar det bli varmt men då brukar det även krylla av besökare och utställare. Någon spekulerade om att det var problem med ventilationen? 

Jag fick syn på den fina åländska flaggan så det blev inledande öl hos Stallhagen, deras Bock närmare bestämt. Ok men rätt söt med malt, karamell och mörkt bröd. 


 

Keane Brewing stiftade jag bekantskap med för första gången på SBWF 2019. Aldrig fel att prova en trevlig Helles bryggd av en irländare bosatt i Sverige. 


 

Passade på att prova några andra underjästa öl från svenska småbryggerier, en sådan var Umeå Vännäs Pilsner. Stabilt maltig och uppfriskande öl. 


 

Qvarnens Tyska Pilsner var inte dum den heller, lättdrucken med bröd och gräs. 


 

Nacka Bryggeries monter kändes lika stor som 2019, hela 40 ölsorter hade de, flera av dom prototyper. 


 


Nacka Kungsholmens FläderAle tyckte jag var rätt god, den både doftade och smakade mycket fläder. Nacka Trippel var en av prototyperna. Ganska söt och värmande med frukt och toner av kryddor. 

Pine Ridges monter är alltid kul att besöka, dels har de alltid många olika öl dessutom bjuder Mikael Karlsson alltid på roliga och träffsäkra kommentarer. The Pine Ridge The Glorious Gorillas Double IPA var trevlig, grapefrukt, citrus och ananas.  



Lite efter 15 anlände Jerry och Uffe till Nacka. Sistnämnda hade jag inte sett på två år så det var förstås ett kärt återseende. Jämfört med några timmar tidigare var det något fler besökare men det var fortfarande väldigt lugnt.

Brewers Associations monter var välbesökt på torsdagen, jag såg ingen annan utställare som hade samma "trängsel". Inget konstigt med då amerikansk öl är populär. 


 

Några öl dracks, Jack's Abby Shipping Out of Boston är en Amber Lager som jag inte blev direkt imponerad av. Imponerade gjorde dock FiftyFifty Eclipse Stout Barrel Cuvée. 


 

Russian Influence är en utställare som jag var nyfiken på. Tyvärr var de fyra öl som provades inte alltför intressanta. Mest udda var Paradox SMTH: Guava, Banana, Vanilla, Cream. En "tjockflytande" historia som påminde om en smoothie, smakade mest banan och vanilj. Något för kidsen kanske?


 

Runt 70 utställare fanns det i 50 montrar, antalet besökare slutade på 9000 tors-lör. Jag läste att det var bra med folk både på fredagen och lördagen men på torsdagen var det som sagt lugnare jämfört med en vanlig mässtorsdag i Nacka.

Vid 18:30-tiden var våra kuponger slut och vi bestämde oss för att åka mot stan, några avslutande öl samt den goda hamburgaren på Stigbergets Fot fick avrunda denna behagliga torsdag. 


 

Det var i alla fall helt ok att strosa omkring på en ölfestival igen efter ett långt uppehåll. Några bekanta ansikten sågs, vilket förstås alltid är trevligt. Det fanns många öl till att prova men det får bli en annan gång. 

Del 2 av årets SBWF sker 2-4/12. Då är antalet utställare något fler men fortfarande betydligt färre jämfört med en normal mässa. Återstår att se om det blir ett besök då eller ej.

tisdag 12 oktober 2021

Tjeckisk ölfestival på Soldaten Svejk.

Gillar man tjeckisk öl så hade man i förra veckan fina chanser att dricka/prova öl från några tjeckiska bryggerier som inte varit i Sverige tidigare, nämligen dessa: Albrecht Zámecký Pivovar Frýdlant, Břevnovský Klášterní Pivovar, Pivovar Clock och Pivovar Kocour.

Mån och tis 4-5/10 kunde man göra det på Bar Central, ons och tors 6-7/10 var det på Soldaten Svejk. 


 

Jag jobbade måndag och tisdag men på onsdagen var jag ledig så då besöktes Svejken. Hade några veckor tidigare stämt träff med barndomskompisen Silenzi som jag inte träffar alltför ofta. Att det var tjeckisk ölfestival var helt klart en bonus, visste inget om det då vi bestämde datum.

16:00 öppnade de, var några i kö strax innan det. Väl inne så satt det redan folk i bardelen, ölprovning med Jan-Erik "Janko" Svensson pågick.


 

I matsalen var det tomt så det var inga problem att få ett bord för två. När Silenzi anlände 30 minuter senare var redan de flesta borden upptagna, Svejk är som alltid ett populärt pilsnerpang. (mitt första besök på stället var på det sena 1900-talet, minst ett besök per år har det blivit sedan dess, ofta fler än så)


 

Dagen till ära fanns det åtta festivalöl på fat, av dessa hade jag tidigare bara druckit den vanliga Budvar. Ölen serverades i glas om 0,3liter, priserna gick det inte att klaga på. (två av Svejks ordinarie fatöl var också påkopplade)


 

Som första öl blev det en Budvar/Clock Boehmian Idols. Upplevde den som god men inte fantastisk, hö, lite citrus, örter samt mineraltoner. 


 

Albrecht 11° Světlý Ležák blev öl nummer två, en klart stabil jedenactka som kändes väldigt lättdrucken och läskande. 

När väl Silenzi anlände beställdes det mat, nästan som alltid så blev det en klassisk pragerschnitzel för min del. 165 spänn kostar en sådan numera, det får ju ändå anses vara prisvärt för en god och mättande rätt. (minns dock då den kostade kring 100-lappen, men det är förstås många år sedan)


 

Ett litet problem men Svejken är akustiken, det blir högljutt i matsalen, dessutom varmt. Men värre kan man förstås ha det så det var bara att fortsätta att beta av de nya ölen. 

Ingen av de sju som dracks var dålig utan det var stabil klass rakt igenom. Godast tyckte jag att Clock Slash 12° Pilsner var. Trevlig beska med hö, citrus och toner av te. 

På bordet fanns det ett informationsblad om de olika ölen och bryggerierna. Tyvärr fanns det inga flaskor på Svejken, de tycktes vara slut. Jag hade gärna testat Clock Fenetra Bon Repos Plum som jag såg att folk drack på Bar Central på måndagen och tisdagen. Det skulle även ha varit lite kult att dricka en IPA på Svejken. 


 

Hur som helst så var det en riktigt trevlig onsdag, Svejk är gemytligt, folkligt och hipsterfritt. Ibland är det verkligen så härligt att typ bara ägna sig pilsnerdrickande då man är på krogen. 



onsdag 6 oktober 2021

Dags för Stockholm Beer and Whisky Festival.

Som bekant blev förra årets Stockholm Beer & Whisky Festival inställd på grund av vår kära pandemi. Årets ölmässa blir av, del 1 är denna vecka, tors-lör 7-9/10 och del 2 går av stapeln tors-lör 2-4/12. 


 

Årets mässa blir inte lika stor som tidigare årgångar, alla utställare kommer att hålla till i Hall 1. Jag hade inga planer på att besöka mässan nu i oktober men då jag råkar ha tvångskomp fredag 8/10 fungerar det fint att åka till Nacka på torsdag 7/10. (ordinarie ledig torsdag) Ett par kompisar ska gå då så jag passar på att göra dom sällskap.

Trots att restriktionerna är släppta maxas inte antalet besökare, gångarna är bredare och sittplatserna är fler än normalt.  

Att notera i övrigt är att på årets mässa sker betalningen med kuponger som man kan köpa antingen i entrén eller inne i mässhallen.

Blir både kul och udda att gå på en ölfestival igen, senast jag var på en sådan var i oktober 2019.

måndag 4 oktober 2021

Ett första besök i Omnipollos kyrka.

Få ölintresserade personer lär ha missat att Omnipollo förra året tog över "ölkyrkan" i Sundbyberg av Sundbybergs Köksbryggeri. Omnipollos första egna fysiska bryggeri handlar det alltså om.


 

Öl från kyrkan har redan nått ut till marknaden men det är nog många som undrat när Omnipollos kyrka skulle öppna för besök? I förra veckan var det premiär, nämligen på torsdag 30/9. 

För egen del var jag ledig fredag 1/10 så passade på att göra ett kortare besök. 15:00 öppnade de och jag var där strax efter. Det var redan en del folk i lokalen och fler strömmade hela tiden till. Noterbart är att de har öppet tors (17-00), fredag (15-00) och lördag (12-00). 



Lokalen är verkligen annorlunda och rätt häftig. Förstås högt i tak då det tidigare var en kyrka. Första gången som jag dricker öl i en gammal kyrka, kyrkor är något som jag inte besöker dagligen. (senast var i juli då spruta nummer två togs)


 

13 olika öl fanns på fat, en cider samt två viner. Jag började med en Omnipollos Dagg, vilket visade sig vara en behaglig och läskande pilsner. Riktigt kul var det att sitta på läktaren och kika ner på bryggeriet som inte ens blind kan missa att se. 


 

Ett par till öl blev det, Omnipollo Garpan och Omnipollo Fort Point. Var lite sugen på att köpa en Noa Pecan Mud Cake Glenmorangie men priset avskräckte, 199 spänn för 20 cl. Någon mat åt jag inte men noterade att hamburgarna i alla fall såg stabila ut. 



Då kyrkan inte ligger alltför långt ifrån hemmet så kan jag mycket väl tänka mig att besöka stället då och då. Att kyrkan kommer att bli en succé är jag tämligen säker på med tanke på Omnipollos starka varumärke. Även om man inte är någon större öldrickare är själva lokalen värd att spana in, ja det tycker jag allt. 



Noterbart är att trappan upp till baren är brant, är man rejält i gasen så kan man säkert få problem med navigationen.


 

Från Omnipollos kyrka tar det inte många minuter att gå till Bishops Arms Sundbyberg, ett besök där kändes givet då jag ändå var i Sundbyberg. 


 

Mycket folk på plats, då restriktionerna släpptes några dagar tidigare var nu alla pallar tillbaka längst bardisken. Ska man uppleva själen i en bar är det alltid att rekommendera att sitta vid bardisken och spana in världshändelserna. 

Fortsatte på temat Omnipollo och beställde en Omnipollo Boy. En Warpigs Hockey Hair blev det också samtidigt som jag satt och tänkte på ikonen Jaromir Jagr. 


 



lördag 2 oktober 2021

Trevlig Cantillon Zwanze Day på Zumen.

Förra lördagen (25/9) mötte jag upp Richard och Tom på det allmänna färdmedlet, vår destination var Zum Franziskaner. På Zumen har vi varit många gånger tidigare men denna lördag var speciell då det var Cantillon Zwanze Day. 

2008 var första året som det magiska bryggeriet Cantillon släppte öl med namnet Zwanze. Sedan 2011 har ölet släppts på ett fast datum på några utvalda ölställen runt om i världen, i år var det alltså lördag 25/9 som gällde.



Jag har inte varit på en Zwanze Day sedan 2014, den gången var det på Akkurat. Har dock druckit några olika årgångar av Zwanze efter det men då på plats på bryggeriet i Bryssel. Årets Zwanze Day var välordnat med tre sittningar inne på Zumens bakficka. Vi köpte biljetter (tack grabbar för att ni fixade biljetterna) till den första sittningen som var mellan 15-17:15. 

Till Zumen anlände vi kring 14 så vi hann dricka en trevlig tysk pilsner i form av Ebensfelder Edel Pilsener samt tre olika Cantillon som fanns på fat i den stora baren. En bra start på en trevlig dag kan man lugnt säga.

 



Klockan 15 var det dags att kliva in i bakfickan. Förra helgen var den sista med restriktioner (i alla fall för den här gången). Mingel på krogen var alltså förbjudet utan man fick sitta på sin plats och beställa öl. 

Några bekanta ansikten syntes i salongen men det var som sagt inte tillåtet med informellt umgänge mellan borden.


 

Cantillon Zwanze 2021 Parasol är gjord med citrusfrukter, den smakade hel del apelsin och citrus. Inte alls dum men nog har jag smakat godare tidigare varianter av Zwanze liksom andra öl från Cantillon. 



Dagen till ära fanns det en speciell ölmeny, från den blev det ytterligare fyra nya Cantillon efter att vi var klara med Zwanzeölet. Stabil klass på alla fyra så det är svårt att utse en vinnare men måste jag göra det så säger jag Cantillon Racine. 


 


Godast av alla var dock inte en Cantillon utan Bokke Framboos Passie 2019. En underbar öl med en massa mumsiga hallon. Hallonlambik är verkligen en personlig favorit. 


 

Väldigt nöjda alla tre var vi med besöket på Zumen, bra arrangerat och många goda öl. Tack till Stene och gänget på Zumen, givetvis även tack Cantillon.

fredag 27 augusti 2021

Sovmorgon, Kaisla, Stones och hem med Gabriella. Helsingfors, söndag 15/8.

Utcheckningen från Marski var senast klockan 12:00, tiden fram tills dess tillbringades på rummet. Riktigt skönt är det att ibland verkligen bara ta det lugnt. 

Kändes som hela hotellet skulle checka ut klockan 12, kön var lång men det gick ändå rätt smidigt. Undrar var alla dessa horder av människor varit? Inte såg jag särskilt många andra gäster under vistelsen. 


 

Påtagligt unga och välmående var de flesta, Marski tycks vara lite av ett "innehotell" i Helsingfors som attraherar det fina folket, sedan finns det förstås alltid lysande undantag som jag. Apropå hotell, någon gång vore det skoj att bo en natt på Hotel Kämp, det som av många som har koll anses vara Nordens bästa hotell. (Mannerheimsviten kostar runt 100.000 SEK per natt) Undrar om det ingår några schyssta öl i det priset? Koff eller Karhu?

Nog om hotell, några timmar skulle slås ihjäl innan resan hem med Sverigebåten M/S Gabriella. Varför inte titta in på Oluthuone Kaisla?


 

Stället var sig likt, lugnt tidigt på en söndag även om det lite senare kom in ett gäng killar och tjejer som tycktes fira att det var söndag eller något liknande. Kom på då jag skriver dessa rader att jag aldrig varit på Kaisla då där är full fart och stimmigt.

Ett par öl dracks på Kaisla, Tornion Kaislan Torniolainen och den helt nya Mallaskoski Kaislan Vilho IPA. Bägge två hittas bara på Kaisla. 


 

Denna gången tyckte jag att IPA:n var godast, förstås väldigt färsk med grapefrukt och lite karamell. 

Stone's besöktes också innan det var dags att ta spårvagnen till hamnen. Det är inga problem att gå till hamnen då det tar 20-25 minuter från city men då kofferten var tung (stensamlingen hemma fick fina tillskott) så valde jag spårvagnen.


 

Men innan det hanns det alltså med en öl på Stone's, en Primator Stout. Den kändes krämig och småtrevlig.

Om båtresan hem finns det inte så mycket att orda om, det blåste fint men Gabriella bjöd upp till dans så vågorna märktes knappt.


 

Hytten som jag hade var betydligt trevliga och större än den jag hade till Åbo, kostade bara 250 kronor mer jämfört med en standardhytt. Högst upp på däck 11, drycken i kylen ingick i priset. 


 


Vattenflaskorna konsumerades, liksom en Lapin Kulta. (den andra tog jag hem till farsan som en furstlig souvenir)


 

Ölsuget var inte stort däremot var jag hungrig, En trerätters i A la Carte blev det, förrätten var klart godast, skagenröra går det inte att tröttna på. 


 

Både på kvällen och på morgonen tillbringades en hel del tid ute på däck, sommarvädret var ju så trevligt.

 



 

Har aldrig sett så många hundar ombord som på denna överfart, de rackarna kastade vatten lite här och där ute på däck. (annars så finns det en "låda" där de kan göra det de ska)



Passade även på att ögna igenom nyheterna. En del människor som jag pratat med genom åren tycker att det skrivs och visas för mycket om Andra världskriget, att det är hög tid att gå vidare då historia är "tråkigt". Jag håller inte med om det. Läste en gripande artikel i Ilta-Sanomat om en 83-årig farbror som äntligen fick begrava sin pappa som föll på det Karelska näset under Vinterkriget 1940. Han var bara 2 år gammal då fadern som var 24 år dog. Pappans kvarlevor hade hittats och äntligen kunde de begravas i vigd jord. 


 

Helt klart en mycket trevlig vistelse var det i Finland, ett land som av naturliga orsaker ligger mig varmt om hjärtat. Någon ny resa finns inte i kikarsiktet just nu, vi får se hur det utvecklar sig med viruset nu när vi går mot höst.