För en vecka sedan tillbringades ett dygn i Bodö, en stad som jag inte besökt sedan 2010, den gången på sommaren.
Som alltid är det en fröjd att njuta av vyerna då det flygs över Norge. Denna gången var det ett gäng högljudda polska fotbollsfans ombord som höll låda till medresenärernas stora förtjusning. (Bodø Glimt mötte Lech Poznan i en av de europeiska cuperna dagen efter)
Flygplatsen i Bodö ligger en kilometer från stadens centrum, snacka om praktiskt att ta en kort promenad så är man framme.
Jag började med att köpa några öl på Vinmonopolet, utbudet var inte gigantiskt men klart tillräckligt. Utanför centrum finns det en butik med större utbud för den med större törst. Lite snacks köptes också till rummet i en matbutik.
Några minuter senare checkade jag in på ett av de två Scandic som finns i Bodö, Scandic Bodö. En fin känsla att checka in på ett hotell igen, något jag inte hade gjort sedan juni 2022 då jag var i Berlin. Rummet var inget särskilt men utsikten var som vanligt bedårande.
Efter en kortare paus var det läge att gå ut och njuta av den friska luften. Det är verkligen en speciell känsla att vara i Nordnorge även om det inte var någon direkt vinterkänsla då hamnen var isfri och på backen låg det ingen snö.
Givetvis hade jag tagit reda på Hurtigrutens ankomsttider och avgångstider och lämpligt nog skulle M/S Richard With avgå 15:20. (henne åkte jag med den ganska korta sträckan mellan Kristiansund och Molde sommaren 2018) Den nattliga avgången kring 03 hoppade jag dock över.
Från piren var det fint att se hur fartyget passerade och gjorde den klassiska giren vid vändningen norrut. Ensam var jag inte om att se det hela utan det var en del andra som var ute och knallade på eftermiddagen. Vintern är en populär turisttid i Nordnorge, särskilt nederländska, spanska och tyska hördes bland de mer exotiska tungomålen.
När båtnörden i mig hade fått sitt var det dags för ölnörden att ta över stafettpinnen. Hundholmen Brygghus fanns inte förra gången Bodö besöktes så ett stopp där var förstås givet.
Ett stort ställe med två våningar, på den nedre bar och restaurang och på den övre en till bar, bryggeriet och olika spel som man kan roa sig med.
14:00 öppnar de på onsdagar, jag var där strax före 16:00. Var en del andra gäster och framförallt mina polska vänner från flyget mellan Oslo och Bodö. Satte mig en bit ifrån dom så slapp det värsta gapandet.
Fyra inte helt vanliga egna ölstilar hade de, den svagaste var på 7,6% och den starkaste på 9%. Lite udda kan tyckas men det fanns inget annat att göra än att beställa en "Hundholmens smaker", det vill säga 4*0,1 liter. Det kalaset kostade 124 nok, vilket är detsamma i svenska kronor. En bit mat beställdes också från pubmenyn som var lite enklare än restaurangmenyn. Klippfisk med pommes smakade bra.
Av de fyra ölen tyckte jag att stouten var godast utan att vara himmelsk. Som synes var ett av de fyra ölen en julöl, julöl fanns på flera andra ställen i Bodö. Antingen firar de jul länge i norr eller så är åtgången inte alltför stor, gissar på det sistnämnda.
Mitt nästa stopp blev Piccadilly, en pub som funnits sedan 1985. När man går in så har man baren rakt fram, sedan finns det rum både till höger och vänster. Jag valde att sätta mig nära bardisken, två andra gäster var det då jag kom in. Jag räknades nog inte som stammis eftersom jag fick äran att själv bestämma vad jag ville ha. Utbudet på fat var inte direkt intressant förutom två från lokala Bådin, däremot fanns det en hel del på både burk och flaska.
Det något tärda gubben som satt vid bardisken fick direkt att nytt glas pilsner då den gamla var uppdrucken. En stunds fotbollssnack blev det med både honom och bartendern, det samtalet dog rätt snabbt då "pilsnergubben" bara erkände det lokala laget Bodø Glimt som ett riktigt fotbollslag. Att hans norska var svår och att tänderna var få bidrog nog till att samtalet tynade bort.
En annan stammis med yvigt skägg kom in och även han fick en pilsner serverad utan att behöva säga ett ord. På bardisken la han sin bibel. Efter ett tag började han och bartendern prata om hur man bäst tillagar torsktungor, mycket smör ska det vara.
Gillade verkligen Piccadilly, härligt insuttet och med dessa sköna karaktärer. Varning dock för trappan ner till toaletterna, den har säkert skördat ett offer eller två.
Efter Piccadilly var tanken att knalla i ett par minuter till Landlov, men tyvärr var det stängt dagen till ära. Ganska besviken blev jag då de hade en för mig ny Nøgne Ø på fat liksom några flaskor från nämnda bryggeri. Nøgne Ø från Grimstad är ett gammalt favoritbryggeri för min del. Ser jag något nytt från dom så hugger jag likt en gädda.
Det kryllar inte av intressanta ölställen i Bodö men kvällen var ung så några till ville jag gärna inmundiga. Gick in på Bryggerikaia som farsan och jag besökte 2010. Det var helt fullt denna kväll så fanns inget annat att göra än att fundera på nästa schackdrag.
Sportsbaren fick det bli, ett ställe som såg ut som de flesta andra sportbarer. Utbudet på fat var rätt trist men det fanns några burköl från Bådin. Bådin Juicy Little Thing - Loral NEPA smakade helt ok.
Jag var fortfarande lite ölsugen men hade några på rummet. Några fler på stan blev det alltså inte, dock en kvällspromenad ut på piren. Helt vindstilla var det och tyst.
Innan det var dags för rummet var det läge för magen att få någon typ av föda. På andra sidan gatan från hotellet fanns en grillkiosk. En burgare är alltid en burgare så det fick det bli. Burgaren som jag köpte såg inte ut som på bild, skrattretande dålig var den. Men men billig om inte annat, en matupplevelse jag kommer att minnas länge. Till råga på allt hade de bara sockerläsk, något som jag försöker undvika.
På rummet blev det två öl från för mig okända norska bryggerier. Bygland For The Love of Kveik Series No. 10 - Framgarden och Beer Flag Lavvann Oyster Stout, sistnämnda den godaste av de två.
Ett trevligt dygn i Bodö var det, välbehövligt med ledighet och att komma iväg och andas annan luft än den jag gör i den vanliga serielunken.
.JPG)
