tisdag 23 maj 2023

Ett sista besök på Mikkeller Bar Stockholm.

Häromveckan meddelades det att Mikkeller Bar Stockholm på Östermalm ska bomma igen. Baren har funnits på Brahegatan i sex år, innan det var den belägen på Döbelnsgatan. (stängde 2015) Det är inte den första Mikkeller-baren som stänger eller har stängt de senaste åren.

Lördag 27/5 är den sista dagen som baren är öppen så ännu finns det möjlighet att besöka baren. Tom och jag passade på att göra ett sista besök i förra veckan, onsdag 17/5. 


 

Som vanligt fanns det en del intressant på fat, inte minst några öl från tyska Fuerst Wiacek. Tre olika öl från Berlin dracks, alla var goda men för egen del tyckte jag ändå att Fuerst Wiacek Jewels var den godaste av de tre. Visserligen söt men med i mitt tycke fina smaker av kaffe. 


 

En rackare som ingen av oss tyckte om var Unibärsum Back to the Flipa III. En udda öl som smakade "grönt", lime och bär. 


 

Jag har alltid tyckt om att besöka Mikkeller på Östermalm, lokalen är schysst och personalen har alltid varit trevlig. Glädjande är att lite senare i sommar kommer en ny bar att öppna i samma lokal och med befintlig personal. Enligt information på social media är det en av de nuvarande delägarna som ska driva baren. (kollar man på företagsinformation så är den nuvarande barens formella namn Mikkeller Brill Östermalm AB) En bar som drivs av Brill, det låter väl fint det? 

Värt att nämna i sammanhanget är att Mikkeller Södermalm kommer att finnas kvar. 

Avslutningsvis finns det inget annat att göra än att tacka Mikkeller på Östermalm och önska den nya baren som tar över framgång.

onsdag 22 februari 2023

Ett dygn i Bodö.

För en vecka sedan tillbringades ett dygn i Bodö, en stad som jag inte besökt sedan 2010, den gången på sommaren. 

Som alltid är det en fröjd att njuta av vyerna då det flygs över Norge. Denna gången var det ett gäng högljudda polska fotbollsfans ombord som höll låda till medresenärernas stora förtjusning. (Bodø Glimt mötte Lech Poznan i en av de europeiska cuperna dagen efter)


 

Flygplatsen i Bodö ligger en kilometer från stadens centrum, snacka om praktiskt att ta en kort promenad så är man framme. 

 



Jag började med att köpa några öl på Vinmonopolet, utbudet var inte gigantiskt men klart tillräckligt. Utanför centrum finns det en butik med större utbud för den med större törst. Lite snacks köptes också till rummet i en matbutik.


 

Några minuter senare checkade jag in på ett av de två Scandic som finns i Bodö, Scandic Bodö. En fin känsla att checka in på ett hotell igen, något jag inte hade gjort sedan juni 2022 då jag var i Berlin. Rummet var inget särskilt men utsikten var som vanligt bedårande. 


 

Efter en kortare paus var det läge att gå ut och njuta av den friska luften. Det är verkligen en speciell känsla att vara i Nordnorge även om det inte var någon direkt vinterkänsla då hamnen var isfri och på backen låg det ingen snö. 


 

Givetvis hade jag tagit reda på Hurtigrutens ankomsttider och avgångstider och lämpligt nog skulle M/S Richard With avgå 15:20. (henne åkte jag med den ganska korta sträckan mellan Kristiansund och Molde sommaren 2018) Den nattliga avgången kring 03 hoppade jag dock över. 

Från piren var det fint att se hur fartyget passerade och gjorde den klassiska giren vid vändningen norrut. Ensam var jag inte om att se det hela utan det var en del andra som var ute och knallade på eftermiddagen. Vintern är en populär turisttid i Nordnorge, särskilt nederländska, spanska och tyska hördes bland de mer exotiska tungomålen. 


 

När båtnörden i mig hade fått sitt var det dags för ölnörden att ta över stafettpinnen. Hundholmen Brygghus fanns inte förra gången Bodö besöktes så ett stopp där var förstås givet. 


 

Ett stort ställe med två våningar, på den nedre bar och restaurang och på den övre en till bar, bryggeriet och olika spel som man kan roa sig med. 


 

14:00 öppnar de på onsdagar, jag var där strax före 16:00. Var en del andra gäster och framförallt mina polska vänner från flyget mellan Oslo och Bodö. Satte mig en bit ifrån dom så slapp det värsta gapandet. 

Fyra inte helt vanliga egna ölstilar hade de, den svagaste var på 7,6% och den starkaste på 9%. Lite udda kan tyckas men det fanns inget annat att göra än att beställa en "Hundholmens smaker", det vill säga 4*0,1 liter. Det kalaset kostade 124 nok, vilket är detsamma i svenska kronor. En bit mat beställdes också från pubmenyn som var lite enklare än restaurangmenyn. Klippfisk med pommes smakade bra. 


 


Av de fyra ölen tyckte jag att stouten var godast utan att vara himmelsk. Som synes var ett av de fyra ölen en julöl, julöl fanns på flera andra ställen i Bodö. Antingen firar de jul länge i norr eller så är åtgången inte alltför stor, gissar på det sistnämnda. 

Mitt nästa stopp blev Piccadilly, en pub som funnits sedan 1985. När man går in så har man baren rakt fram, sedan finns det rum både till höger och vänster. Jag valde att sätta mig nära bardisken, två andra gäster var det då jag kom in. Jag räknades nog inte som stammis eftersom jag fick äran att själv bestämma vad jag ville ha. Utbudet på fat var inte direkt intressant förutom två från lokala Bådin, däremot fanns det en hel del på både burk och flaska. 

 

Det något tärda gubben som satt vid bardisken fick direkt att nytt glas pilsner då den gamla var uppdrucken. En stunds fotbollssnack blev det med både honom och bartendern, det samtalet dog rätt snabbt då "pilsnergubben" bara erkände det lokala laget Bodø Glimt som ett riktigt fotbollslag. Att hans norska var svår och att tänderna var få bidrog nog till att samtalet tynade bort. 


 

En annan stammis med yvigt skägg kom in och även han fick en pilsner serverad utan att behöva säga ett ord. På bardisken la han sin bibel. Efter ett tag började han och bartendern prata om hur man bäst tillagar torsktungor, mycket smör ska det vara. 


 

Gillade verkligen Piccadilly, härligt insuttet och med dessa sköna karaktärer. Varning dock för trappan ner till toaletterna, den har säkert skördat ett offer eller två.


 

Efter Piccadilly var tanken att knalla i ett par minuter till Landlov, men tyvärr var det stängt dagen till ära. Ganska besviken blev jag då de hade en för mig ny Nøgne Ø på fat liksom några flaskor från nämnda bryggeri. Nøgne Ø från Grimstad är ett gammalt favoritbryggeri för min del. Ser jag något nytt från dom så hugger jag likt en gädda.


 

Det kryllar inte av intressanta ölställen i Bodö men kvällen var ung så några till ville jag gärna inmundiga. Gick in på Bryggerikaia som farsan och jag besökte 2010. Det var helt fullt denna kväll så fanns inget annat att göra än att fundera på nästa schackdrag. 

Sportsbaren fick det bli, ett ställe som såg ut som de flesta andra sportbarer. Utbudet på fat var rätt trist men det fanns några burköl från Bådin.  Bådin Juicy Little Thing - Loral NEPA smakade helt ok. 


 

Jag var fortfarande lite ölsugen men hade några på rummet. Några fler på stan blev det alltså inte, dock en kvällspromenad ut på piren. Helt vindstilla var det och tyst. 


 

Innan det var dags för rummet var det läge för magen att få någon typ av föda. På andra sidan gatan från hotellet fanns en grillkiosk. En burgare är alltid en burgare så det fick det bli. Burgaren som jag köpte såg inte ut som på bild, skrattretande dålig var den. Men men billig om inte annat, en matupplevelse jag kommer att minnas länge. Till råga på allt hade de bara sockerläsk, något som jag försöker undvika.




På rummet blev det två öl från för mig okända norska bryggerier. Bygland For The Love of Kveik Series No. 10 - Framgarden och Beer Flag Lavvann Oyster Stout, sistnämnda den godaste av de två. 


 

Ett trevligt dygn i Bodö var det, välbehövligt med ledighet och att komma iväg och andas annan luft än den jag gör i den vanliga serielunken. 





fredag 20 januari 2023

Vermont Beer Weeks på Man in the Moon.

Just nu pågår Vermont Beer Weeks på Man in the Moon. Det är åttonde året i rad som Månen kör en månad med öl från en amerikansk delstat. Datumen för årets Beer Weeks är 3-28 januari. Fler än 50 olika öl från Vermont kommer att kopplas på under veckorna. 



Om någon undrar vilka delstater de haft tidigare år så har jag svaret: Kalifornien, Hawaii, Ohio, New York, Florida, Illinois och Massachusetts.

Vermont har jag aldrig besökt men några öl därifrån har jag druckit, bland annat från välkända The Alchemist och Hill Farmstead.


 

Onsdag 11/1 möttes Tom (Fajanen) och jag på Månen. För min del var samtliga 30 påkopplade fatöl nya, Tom hade druckit några få av dom tidigare. 


 

Det fanns inget annat att göra än att beställa en "bricka". Månen kör inte med flights men det går att beställa öl om 20cl, vilket vi passade på att göra. Servitrisen lämnade brickan på bordet. 


 

Onekligen en ståtlig syn med så många öl på bordet. I den första rundan uppskattade jag Burlington Beer It's Complicated Being A Wizard och 14th Star Tribute alla mest. 

På runda två tyckte jag mest om Zero Gravity Madonna och Foley Brothers Fair Maiden. Intressant nog var alla ovannämnda fyra öl i stilen Imperial Double Hazy (NEIPA), en stil som jag inte alltid kommer överens med. 


 

Överlag var nivån på de provade ölen klart stabil fast några sämre fanns det förstås också. Whetstone Station Diesel 'Stoner var jag inte så imponerad av, den kändes rätt udda. Burlington Beer Study Hall både doftade och smakade väldigt mycket lönnsirap, något som jag inte är alltför förtjust i öl då det nästan alltid helt tar över showen. 


 

Väldigt kul att Man in the Moon kör på med dessa temamånader, ett till besök ska jag försöka göra innan det är över för denna gången.

onsdag 18 januari 2023

Ölåret 2022, några siffror.

Mer än halva januari 2023 har redan passerat, ja snart är det dags att klura ut vilka växter som ska pryda balkongen i vår och sommar. 

Innan det så tänker jag som brukligt redovisa några siffror för det gångna ölåret, 2022. Det är inte direkt svårt att räkna ut kostnaden för öldrickandet eller hur många nya öl som provades med tanke på alla elektroniska spår jag som konsument lämnar efter mig. 


 

Inför 2022 så hade jag inga "planer" utan det vara bara att köra på. 

Antalet nya öl blev 969. Tidigare år enligt nedan:

2011: 624
2012: 929
2013: 1223
2014: 1307
2015: 1391
2016: 1775
2017: 1808
2018: 1328
2019: 1254
2020: 947
2021: 1000  

Vad kostade öldrickandet år 2022 kan man undra?

2011: 29382
2012: 34422
2013: 48032
2014: 45804
2015: 37393
2016: 47517
2017: 54008
2018: 38500
2019: 45000
2020: 42885
2021: 45178 

2022: 43500

Utfallet blev ungefär som förväntat. 2023 är jag säker på att jag kommer att dricka färre öl, men hur kostnaden kommer att bli är svårt att spekulera om med tanke på den för samhället bekymmersamma inflationen som verkligen ställer till det. Reallöneutvecklingen är som alltid intressant att följa och se hur den kommer att påverka inte bara min utan även andras konsumtion. Hur kommer det att gå för småbryggerierna och krogarna? Är ingen avancerad gissning att tro att flera kommer att bomma igen i år då det ekonomiska läget är som det är.

2022 blev alltså månadssnittet 3625, den billigaste månaden var april (2496) och den dyraste augusti då jag hade min huvudsakliga sommarsemester (7548).

2022 var ett år som bjöd på tre resor, en till Tyskland och två till Finland. (ja, jag är på dekis) Två ölfestivaler besöktes, i Helsingfors och i Nacka. Det mesta av drickandet skedde alltså på hemmaplan.

Några ölresor är inte inplanerade för 2023, men det kan förstås ändras. Det återstår att se hur året kommer att utveckla sig.

onsdag 21 december 2022

Julölsprovning anno 2022.

I lördags (17/12) var det dags för den traditionella julölsprovningen, 13:e året i rad. Tyvärr var panelen reducerad på grund av sjukdom. Eddan, Eirik och jag kämpade dock på så gott vi kunde. 

Som vanligt var det 10 julöl i den officiella tävlingen, givetvis 10 för oss nya. Vi är ju inte som riksmedia som mer eller mindre år efter år utser samma julöl till vinnare i sina "test". 

Av de tio var nio inhemska och en från Norge. Sistnämnda en burk som köptes från Glasbanken i december 2020 men som glömdes bort. Burken som det handlade om var Lervig Christmas Dream. Lite tunn kändes den med toner av främst kanel och choklad. Kvällens klart fulaste etikett. (det skulle vara intressant med en separat tävling där vi utser den finaste och fulaste etiketten)


 

Nå, vi kom fram till att de tre godaste ölen var dessa: (intressant nog fick de samma poäng)

Brekeriet Lusse Lille. 10,5 poäng. Ganska syrlig med mycket saffran och en del citrus. Jag är inte världens största fan av saffran så det var grabbarnas betyg som fixade den delade förstaplatsen. Kul ändå att en folköl hamnade högst på prispallen, precis som magnifika Argentina som nyss vann fotbolls-VM. 



Eskilstuna Noël. 10,5 poäng. En hel del julkryddor i denna, även lite banan och malt.  


 

Snausarve Christmas Quad. 10,5 poäng. Torkad frukt, marsipan, choklad och milda toner av röda bär. Denna var min favorit av de julöl som vi drack. 


 

Övriga julöl som var med i tävlingen:

Södra Julepilsner. 8.5 poäng.

Fenix Julöl. 8,5 poäng.

Nya Carnegie Tomtebloss. 8,5 poäng.

Kosta Julöl. 8,5 poäng.

Västergården Tjocko Julöl. 8,5 poäng. 

Remmarlöv Julöl. 8 poäng.

Lervig Christmas Dream. 7 poäng. 


 

Som vanligt var den en trevlig afton där bonusölen var de mest intressanta, julöl i all ära. Vi började dagens övningar med Nøgne Ø Dark Horizon 7 Barrel Aged. En nätt pjäs på sina modiga 16%. Jag tyckte att den kändes "snäll". Fin att smutta på men inte alls lika god som den första Dark Horizon. 


 

Några goda surisar slank också ner, Firestone Walker Peachy Bones, Boon / Mikkeller Frederiksdal Oude Kriek Foeder Finish och Mikkeller Baghaven Rubus of Rose 2020. (tack till Eirik för de två sistnämnda)


 

En annan bonusöl  som verkligen var uppskattad var en flaska Russian River Blind Pig som jag fick som gåva av Uffe som var i Santa Rosa i slutet av oktober. (tack ännu en gång för flaskan)

Något annat som var välsmakande var Brännlands Iscider Fatlagrad 2018. Rejält söt men med fina smaker av främst äpplen. 


 

Redan om några dagar är det återigen julafton så jag passar på att önska God Jul till er som firar jul. 





onsdag 26 oktober 2022

Fredag 7/10 på SBWF 2022.

Det blev ett besök i Nacka även fredag 7/10, jag var ledig så det var lika bra att bege sig till Nackamässan för att smaka ytterligare några öl. 



Hade inga planer på vad som skulle drickas utan knallade runt i makligt tempo. Sierra Nevada Liquid Hoppiness Juicy IPA blev en av dagens första öl, den visade sig vara god. (den släpptes på Systembolaget 21/10)


 

Precis som på mina två tidigare besök på årets SBWF så blev det ett lite längre besök hos utställaren Influence. Ungerska Brew Your Mind var det en del snack om, nu är inte Neipa min favoritstil men Brew Your Mind Human Experiment TWENTY NINE var trevlig. 


 

Under resandets glansdagar var polarna och jag en hel del i det gamla kommunistblocket, på den tiden var det nästan bara ljus lager som dracks så onekligen har tiderna förändrats rejält även på ölets område i det forna Öst. Fast det gäller förstås även länderna i Västeuropa. 

Några brassebira dracks också, var väl ingen som imponerade stort men den bästa var ändå Augustinus Coffee Monster. Söt med en massa kaffe och värmande alkohol. 


 

Gamla Enskede / Bloodofjupiter Just Let Porter Burn tyckte jag om. Intressant med rök, bröd och kaffe. 


 

Någon större vän av buller, trängsel och värme har jag aldrig varit. Vid 18-tiden var det välfyllt med folk på mässgolvet. 


 

En tidig sorti fick det bli för min del men innan det ytterligare några öl, bland annat dagens godaste som var Göteborgs Lakrits Stout. (synd med särskrivningen) Öket smakade verkligen mycket riktig lakrits, passade mig utmärkt som lakritsälskare. 


 

Kvällens sista öl blev från Gotland, Burgsviks Whisky Stout 2022. En öl för vuxna då den smakade torv, mörk choklad, whisky och lakrits. Värmande alkohol. En god rackare. 


 

Tycker att årets SBWF var bättre än förväntat, visst saknades flera tidigare utställare men istället fanns det några bra nya och tidigare bekanta som alltid levererar. Kul dagar var det i Nacka.