torsdag 19 september 2019

Om en vecka är det dags för SBWF 2019.




Om en vecka är det ännu en gång dags för Stockholm Beer & Whisky Festival. Den första mässan var 1992 så det har blivit några liter öl under alla dessa år. För egen del har jag varit i Nacka varje år sedan 2003. Kommer ihåg att jag inte behöll mitt glas det första året då jag inte visste vad jag skulle göra med det. (att ta hem det var något som jag inte riktigt fattade att man kunde göra) Glassamlingen den är rätt stor numera, fast en hel del glas är i förrådet då det är omöjligt att ha allt framme på paradplats. Årets glas är av modellen American Lager. (det finns glas från tidigare år för den som inte tycker om årets variant)



Som vanligt är det två helger det handlar om, tors-lör 26-28/9 samt tors-lör 3-5/10. Mitt tips är som alltid att försöka gå på torsdagarna då det är betydligt lugnare än på framförallt de bägge lördagarna. (även om jag upplevt att det varit lite lugnare de senaste åren även på lördagarna)

Tittar man på utställarna ser det tunnare ut än på länge, nu kan det förstås tillkomma utställare eller så är inte hemsidan helt uppdaterad. Många av de större mikrobryggerierna som tidigare år haft egna montrar har inte det i år, exempelvis hittas Nynäshamns Ångbryggeri i Great Brands monter. Ett annat exempel är Oppigårds Bryggeri som hittas hos TOMP.

Jämfört med förra året och många tidigare år kommer jag att sakna ölimportören Brill allra mest. Deras monter har under många år varit en given samlingsplats för oss öldårar och andra ölintresserade. Belgoklubben tycks inte heller finnas på plats, de kommer också att saknas.

Det hade varit kul med en hörna där flera bryggerier från Stockholm hade varit samlade, under tidigare mässor fanns Stockholm Brewing på plats men de saknades redan förra året liksom i år. Förra året liksom tidigare år medverkade Fjäderholmarnas Bryggeri och Nya Carnegiebryggeriet men i år tycks de ej vara på plats.

Några bryggerier från Stockholm som däremot kommer att vara med och leka är Gamla Enskede Bryggeri, Hopsan Brewing, Nacka Bryggeri, Qvarnens Brygghus, Södra Maltfabriken och Waza Restaurang & Bryggeri så det kommer att finnas öl från lokala bryggerier att prova.

Apropå på hörna med småbryggerier, det som tidigare hette Nybryggarbaren heter i år Craft Beer Corner där flera småbryggerier kommer att vara samlade, några av dessa är Burgsviks Bryggeri, Inlands Bryggeri, Mora Bryggeri för att nämna några.

Andra småbryggerier som Emmaboda Bryggeri, Fireside Brewery, Kackelbryggeriet och några till hittas i Boxframes monter. Vissa av dessa bryggerier har jag tidigare stiftat bekantskap med men några är helt nya, sådant är förstås skoj.

Återstår att se hur årets mässa blir men på förhand känns startfältet blekare än tidigare år men det återstår som sagt att se hur det blir. Positiva överraskningar kommer det garanterat att finnas liksom negativa sådana, precis som det brukar vara.

En sak är i alla fall säker, jag har skrivit det förr och skriver det igen nämligen att det är betydligt roligare att knalla omkring på mässgolvet jämfört med att vara på det vanliga gneget.

måndag 9 september 2019

Stockholm Beer Fest lördag 31/8.

Precis som förra året anordnades Stockholm Beer Fest även i år. Platsen var den samma, vid Smålandstorget utanför en av värdarna Barrel & Burgers restaurang. I år var antalet medverkande bryggerier dubbelt så många jämfört med 2018, 17 stycken. Själva festivalutrymmet var utökat även det. Jag hörde med Eddan om han var sugen på att dra in till stan på lördagen och gå på festivalen och en liten pubrunda efter det, det var ingen tvekan utan han tackade snabbt ja.



Innan festivalen passade vi på att besöka Spritmuseum och dessa brygga där gotländska Snausarve gårdsbryggeri några dagar innan hade tagit över flera av kranarna. Det fanns en del öl kvar så vi passade på att dricka en varsin, i mitt fall den lambikliknande Snausarve Söirli Dräue som var klart duglig. Ja Snausarve är ett bryggeri som det är värt att hålla lite koll på.

Från Spritmuseum tar det i runda slängar 25 minuter att gå till Smålandstorget vilket vi passade på att göra i det fina sensommarvädret. När vi kom fram vid 13-tiden var det en hel del folk på plats men det var aldrig några problem att beställa öl. Något inträde var det inte tal om utan det var bara att knalla in på festivalområdet som var utomhus. Ville man köpa öl fick man köpa kuponger som kostade 56 kronor styck. För den summan fick man ett plastglas med 20 centiliter öl. Vissa tyckte att det var rätt dyrt men jag som brukar jämföra det mesta med priserna på Hatten tyckte att det var ett ok pris.



De svenska bryggerierna dominerade bland de 17 stycken som fanns på plats, importören Galatea hade dock några amerikanska öl. Bland de provade tyckte jag mest om Captain Lawrence Galactic Fog - DDH som var en mumsig DIPA.



Morgondagens Bryggeri har jag inte provat alltför många öl ifrån men under festivalen blev det hela fem nya bekantskaper, av dessa var Morgondagens Björnes Delight godast, rejält sur och med en massa björnbär, kul öl helt klart.



Enligt uppgift var det över 8000 besökare på de två festivaldagarna. Jag kan förstå varför då det är en väldigt trevlig liten festival med centralt läge i stan som nästan känns som en gatufest där alla möjliga personer är på plats, inte bara en massa ölnördar och annat löst folk. Det var som vanligt kul att träffa en del bekanta som dagen till ära var törstiga.



Efter att den sista kupongen förbrukats gick vi nöjda och belåtna mot Man in the Moon som hade en massa öl från Evil Twin på kran. (veckan innan var alla 30 kranar påkopplade med öl från nämnda bryggeri)



Mina smaklökar kanske var lite slitna då jag inte blev sådär jätteimponerad av de fyra olika öl från Evil Twin som dracks. Ewil Twin  NYC / Bellwoods Acai Bowl Helmet var rentav rätt tråkig. Bäst denna gången var Evil Twin NYC Salty Tuff Nutty Bed-Stuy Dude Staff Jesus Edition 2. Förstås söt men inte extremt för en gångs skull, gillade ölets värmande känsla.

På hemvägen passerades Lådan där jag inte kunde låta bli att äta deras härliga Mac 'n' Cheese. Helt klart en kul lördag var det.


onsdag 28 augusti 2019

Några öl i Nordnorge och ombord på Hurtigruten.

Årets sommarsemester började på allvar torsdag 8/8 då det äntligen var dags att flyga till Kirkenes och tillbringa en natt där. I Kirkenes hade jag tidigare inte varit, nu blev det ett kort besök då vi anlände på kvällen och dagen efter skulle vi vid lunchtid stiga ombord på Hurtigrutens M/S Polarlys. Det var min äldsta barndomskamrat Tomas och jag som äntligen kom iväg på en resa med Hurtigruten, något som vi pratat om att göra de senaste 15 åren. Nu stod stjärnorna rätt så det blev av, mycket skoj för två gamla båtnördar.



Uppfriskande 5 grader varmt var det på kvällen då vi var framme. Vi bodde en natt på Thon Hotel Kirkenes som var ett trevligt och fräscht hotell med en stabil frukost. Vid frukosten fanns det något som jag tidigare inte sett, lingonsmör.



Jag gick visst händelserna i förväg för innan det är dags för frukost ska ju kvällen innan klaras av. En kvällsöl blev det i hotellets bar, nämligen en stout som hette Bådin Mørkved. Väldigt mild men ändå helt ok.



På förmiddagen blev ett besök på närbelägna Vinmonopolet innan vi så smått knallade iväg till vårt väntande fartyg som skulle bli vårt hem i 54 timmar. Utbudet på Vinmonopolet var helt ok, givetvis köpte jag bara norska öl vilket jag alltid gör då jag besöker Vinmonopolet. Mest nöjd var jag över att hitta en burk Ego Tåke vilket jag hade fått tips om att hålla utkik efter.

Att resa med Hurtigruten i några dygn var verkligen en härlig upplevelse, det var så lugnt och skönt ombord och vyerna var verkligen vackra. Mellan Kirkenes och Svolvaer där vi skulle av hade vi 16 stopp i världsmetropoler som Berlevåg, Mehamn, Hammerfest med flera. Vissa av stoppen varade bara i 15 minuter medan den längsta var på två timmar. (Hammerfest)



Det ölmässigt mest intressanta stoppet var den i Tromsö, dit anlände vi 23:45 på lördagen och avfärden var 01:30 på söndagen. Ett tips är att inte missa avgångstiden ty fartyget väntar ej på folk som inte kan använda en klocka.



I nämnda Tromsö ligger klassiska Ølhallen som jag besökt en gång tidigare, nämligen i juli 2015. Stället ägs av Mack och utbudet på fat är minst sagt digert då de har 72 olika öl, samtliga från Norge.



Ett par öl blev det, dels en stabil dipa med namnet Graff Danktastic och en ok Mack Mikrobryggeri Belgium Dubbel Celibacy. (Graff Brygghus är förresten från Tromsö för den som inte visste det)

Det var kul att se att min polare från besöket 2015 fortfarande tycks vara en flitig gäst på denna anrika ölhall. Är man törstig så är man, svårare än så är det inte.



Tillbaka till M/S Polarlys tog det runt 10 minuter att gå, det var aldrig någon fara att vi skulle missa avgången. Ombord på fartyget var ölutbudet ganska svagt, fanns några öl från Mack plus några andra. Vi handlade som sagt med oss några flaskor till hytten, officiellt får man inte göra det men några kontroller tycks ej finnas.



Detta var ingen traditionell ölresa men givetvis slank det ner några under resans gång ändå. Öl i all ära men denna gången var det vyerna som och det stillsamma tempot ombord som fick nästan all uppmärksamhet. 3500 betalade vi per person, då ingick hytt med ventil samt frukost. Något som är ganska kostsamt är de olika utflykter som Hurtigruten frestar med, vi köpte inga sådana. Ett par damer som också var ombord var med på flera olika utflykter som de tycktes vara nöjda med. Jag har varit mycket i norra Europa så de allra flesta utflykterna var inte så intressanta, fast är det första gången man är långt över Polcirkeln så är saken förstås en annan, särskilt exotiskt blir det för de stackare som inte bor i Norden.



Innan vi ankom vår slutdestination Svolvaer tog vi en avstickare in i magiska Trollfjorden, t o m några havsörnar fick vi se fast på foto behagade de ej att fastna.



Svolvaer var en trevlig liten stad som kändes modernare än väntat, en hel del turister flanerade omkring, särskilt då italienare. I Svolvaer knallade vi mest omkring och tittade på vyerna, Lofoten Krigsminnemuseum besöktes förstås också. Ett museum helt i min smak. Som vanligt vågar jag ej skriva om vilka av de stridande parterna som jag tycker hade de finaste uniformerna.





Fanns det några ölställen i Svolvaer? Givetvis kollade jag på Ratebeers guide om Svolvaer, enligt deras lista på de få ställen som fanns så skulle Styrhuset Pub vara det bästa stället, förövrigt ligger det bredvid nämnda museum.



Styrhuset Pub kändes som ett ganska insuttet ställe, utbudet på fat var inte alls skoj. Jag frågade om deras flaskutbud och blev då hänvisad upp till Thon Hotel Lofotens bar. Tydligen är puben en del av hotellet vilket jag inte riktigt hajade först.

Istället för att sitta i en rätt mörk pub med lågt i tak så blev vi sittandes en stund i en rymlig och fräsch hotellbar. Det fanns inget annat att göra än att köpa en flaska Lofotpils Fjell Stout, bryggeriet låg runt 100 meter bort men p g a alkoholregler gick det inte att besöka det hur som helst. Stabil och mild öl som var trevlig att sitta och inmundiga. Lokalare öl är svårt att hitta om man nu inte sitter på själva bryggeripuben.



Det godaste ölet som jag drack i Svolvaer var tidigare nämnda Ego Tåke som jag köpte på Vinmonopolet i Kirkenes. Det finns även ett Vinmonopol i Svolvaer men det glömde jag visst bort att besöka, som sagt öl var inte i fokus på denna resa.

Ego Tåke var som sagt en riktigt god lite starkare Neipa, lite skämtsamt skulle jag vilja påstå att jag lätt skulle kunna hamna i alla fall i en lättare dimma efter att ha druckit några sådana. Det enda trista  var väl utsikten från rummet på Scandic då ölet avnjöts. Parkeringsplats istället för havsutsikt, ja så kan det gå.



Några fler intressanta ölställen såg jag ej i Svolvaer, ett ställe som hade väldigt god sjömat var Børsen Spiseri, bland annat ingick det lite valkött i förrätten, något som jag inte hade ätit sedan 2007 då Longyearbyen besöktes. Deras ölutbud var dock skralt, fanns några öl från Mack men inte så mycket mer än så.



En riktigt kul resa var det där naturen var i fokus, skulle gärna göra om det, gärna på hösten och vintern för att få annorlunda intryck. Fast en till resa på sommaren skulle jag förstås inte tacka nej till.

Innan jag avslutar denna lilla reseberättelse måste jag bara passa på att nämna att då Hurtigrutens olika fartyg möter varandra till havs så tutar de på varandra, populärt bland passagerarna och säkert ett sant nöje för de på respektive kommandobrygga som får äran att tuta. (tänk att höra en sådan signal då det är dags för sista beställningen på puben)  Nedanstående filmsnutt illustrerar det hela: