lördag 18 juli 2015

Ett besök på Spritmuseum och Ölbryggan

Ibland får man ändrade planer, skulle egentligen befunnit mig i utlandet denna helg men kände att det inte fanns någon ork att åka iväg. (tur att flygbiljetten/hotellet gick att boka om utan kostnad).

Istället ägnades några av fredagens timmar åt ett besök till Spritmuseum. Det var mitt första besök på ställets nya adress, beläget mellan ett vrak och en bergochdalbana. Läget på Djurgården är verkligen fint. Har man någon form av SL-kort är det en kort men trevlig båttur med Djurgårdsfärjan från Slussen. Stockholm från sjösidan är verkligen svårslaget, tror inte att jag är ensam om att hävda det.



Det som lockade mig främst till Spritmuseum förutom att se de nya lokalerna var ställets ölbrygga. Ölbryggan är museets satsning på öl från svenska hantverksbryggerier. Satsningen görs tillsammans med Sveriges Oberoende Småbryggerier, vars bryggare turas om att finnas i baren under helgerna. Igår var det folk från Lundabryggeriet och Eskilstuna Ölkultur på plats.



Innan det provades några öl på Ölbryggan passade jag på att se på den pågående utställningen om öl. Tycker att utställningen var trevligt upplagd, det mesta hade jag koll på men kan tänka mig att för många som inte är lika tokiga som vi ölbloggare så finns det en hel del nytt att lära sig om öllandet Sverige.



För den intresserade kan man på fredagar och lördagar gå på visning kombinerad med ölprovning. Visningen tar 50 minuter och den kostar 200 spänn.

 

Nå, tillbaka till Ölbryggan. Det jag direkt slogs av är dess riktigt trevliga läge, att sitta och mumsa på en öl eller två samtidigt som man tittar ut över vattnet är verkligen svårslaget. När jag satt där kom jag att tänka på att en småbåtshamn verkligen är lite av ett idealsamhälle. Alla är välkomna, oberoende av kön eller nationalitet. Ja, förutsatt att du kan betala avgiften förstås. Det är förstås heller ingen nackdel om du kan framföra dit flytetyg på ett korrekt sätt. Det var lite spännande att följa en segelbåt med tysk flagga då de försökte angöra bryggan trots att det egentligen var lite för smalt för deras båt. (det hela slutade väl då de till slut hittade en annan ledig plats)


Ölbryggan har 15 fatöl och ett 50-tal flaskor. Det var många besökare, en skön blandning av inhemska turister och utländska sådana. Avslappnat och skönt. Några toaletter finns inte på själva bryggan men däremot går det utmärkt att använda det väldigt närbelägna museets.



Nya öl från Jämtlands Bryggeri ser jag verkligen inte dagligen så en Jämtlands Sommarlager fick det bli som öl nummer ett. Ölen gick att köpa i två storlekar, jag nöjde mig med ett litet glas.

Ölet var lättdrucket och snällt. Maltig med gräs, citrus och med lite brödtoner. Bara att hälla i sig som man brukar säga.

Att hitta flasköl från Närke Kulturbryggeri är inte det lättaste. Som en gammal fantast av veteöl kunde jag förstås inte motstå frestelsen att köpa en flaska Närke Ich Weisse Nicht.

Även det ett behagligt lättdrucket öl med inslag av vete, något som påminde om karamell, humle och jäst.

Har ni vägarna förbi kan jag inget annat än rekommendera ett besök på Ölbryggan, jag siktar på minst ett besök till innan sommaren 2015 är över. Kul med ännu ett stabilt vattenhål i Stockholm.



onsdag 8 juli 2015

Öl i Tromsö.

Förra onsdagen flög jag upp till Tromsö i Nordnorge med en SAS bonusbiljett. Minst en gång per år vill jag passa på att besöka Norge, det här var för 8:e året i rad som jag åkte på en privatresa till Norge. I Tromsö har jag bara varit en gång tidigare, sommaren 2007. Då var inte ölet i fokus utan midnattsgolf. Hemma var det värmebölja, i Nordnorge var det temperaturer som jag tycker är betydligt skönare.


Till Tromsö är det nästan värt att flyga över dagen bara för att njuta av de synnerligen vackra vyerna. Det är få inflygningar som jag varit med om som varit lika vackra. Tipset är att välja fönsterplats på vänstersidan, även om den högra också fungerar alldeles utmärkt. Apropå SAS så säljer de numera Mikkeller på alla sina flighter förutom på inrikesflighter. (lite osäkert hur fallet är med det) Jag kunde inte motstå att köpa en Mikkeller Sky-High Wit. Jag finner det verkligen otroligt att folk pröjsar 50 spänn för en Carlsberg när man kan köpa en Mikkeller för 70. Förstnämnda känns väldigt dyrt medan sistnämnda känns helt ok för att vara i luften. Jag hoppas verkligen att SAS och Mikkellers samarbete blir långvarigt ty det är fint att kunna dricka riktig öl då man flyger.




Det som oftast är så smidigt med de mindre norska städerna (Tromsö har runt 56000 invånare) är att flygplatsen oftast ligger nära centrum. Tromsö inget undantag, flygbussen till mitt hotell (Radisson) tog ungefär 12 minuter och kostade 120 NOK för t/r. Skönt att inte allt i Norge är dyrare än i Sverige.

Efter att ha checkat in gick jag raka vägen till det närbelägna Vinmonopolet Tromsö Centrum. Utbudet var helt ok med norska mått mätt. Lustigt nog fanns det en hel del julöl kvar på hyllorna, ja det är väl snart tid för dem igen.



När jag handlat klart gick jag i några minuter och kom fram till Ølhallen, det lokala Mack Bryggeriets pub. Ølhallen är en institution i Tromsö, de öppnade redan 1928. Deras öppettider har alltid varit unika, numera kör de mån-ons 10-19, tors-lör 10-23. Under mitt besök hade de ett imponerande antal att 67 olika fatöl, ungefär 15 av dem från Mack Bryggeri. (många av de ölen hittas bara på
Ølhallen). Något som jag tyckte var riktigt kul var att samtliga fatöl var norska, några från bryggerier som jag aldrig hört talas om, Slumpelukko någon? 



Skönt nog fanns det tre olika storlekar på glasen, jag körde konsekvent med det minsta glaset som var på 0,17 liter. Priserna var förstås höga, de sex olika ölen som jag drack kostade 45 och 65 NOK för ett glas. Upplevde Ølhallen som ganska dyrt, även för att vara Norge. Men å andra sidan är man ju inte där direkt dagligen så i det stora hela spelade det ingen roll. 



Av de sex ölen som dracks tyckte jag att Amundsen Blackbird (bryggeriet är från Oslo) var den godaste. Det var en färsk Black IPA som bjöd på en stabil dos humle, lakrits och lite rostad malt. Slumpelukko har hittills gjort två olika öl, bägge provades. Slumpelukko Slump är en American Pale Ale som var stabil. Kanske något söt men med en helt ok humlekänsla liksom lite gräs och en matchande maltighet. Av någon anledning älskar jag att prova öl från nya norska bryggerier, ja Norge är ett land som det är omöjligt att inte tycka om. 

När jag ändå var i Tromsö kändes det tvunget att prova några öl från Mack. Mack Bresk var en duglig Dunkelweizen även om den var något lätt. Tyvärr kunde inte det samma sägas om Mack Arctic Sour Beer. Förutom funk och en liten dos av bär bjöd ölet på plast och kalk. Bland det sämsta jag druckit i år. Ett par klunkar klarade jag av innan det trycktes på nödstopp. 

Efter Ølhallen blev det paus på rummet innan det var läge att få i sig en bit mat. Jag älskar fisk så det är alltid givet att äta fisk då Norge besöks, Tromsö inget undantag. Hade fått tips om Fiskekompaniet. Det tipset visade sig vara riktigt bra, deras kveite (hälleflundra) var riktigt, riktigt god. Jag nästan ryser av välbehag då jag tänker på hur gott det var. 



Mätt och belåten traskade jag iväg till Blå Rock Café AS som inte långt direkt långt bort. De hade inte alltför många fatöl men en del flasköl, bland annat från Bådin som är beläget i Bodø. Bådin Vestfjorden var en småtrevlig IPA med ananas, gräs och citrus. Blå Rock Café ska vara kända för sina hamburgare (orkade inte prova) och deras musikkvällar. Under mitt besök var det lugnt, satt några äldre par i lokalen men annars var det en ung publik.



Ännu yngre publik hade Cafe Circa som låg runt tre minuter från Blå Rock Café. Alla ställen i Tromsö ligger nära varandra då stadens centrum inte är särskilt stort. Cafe Circa kändes som ett hippt ställe, en farbror som jag var säkert lika malplacerad som en isbit i Saharaöknen. Även de hade flasköl från Bådin, denna gången blev det en Bådin Mjelle vilket är en Witbier. 33cl kostade 115 NOK. En ok öl även om den inte var lika bra som Vestfjorden. 



Tromsö är känt för sitt uteliv. Jag har hört att det är rätt många som brukar flyga upp från Oslo för att ha några roliga dagar. Under mitt besök var det dock lugnt, ja det gällde alla de tre besökta pubarna. Kul dock att det finns en stad såpass högt upp som har schyssta ölställen. Den givna vinnaren var förstås Ølhallen, hur många andra ställen i Norden kan erbjuda 67 fatöl?

Något som jag blir mer och mer sugen på för varje år som går är att åka med Hurtigruten. Till Tromsö anländer fartygen klockan 12 och 24. Det var kul att se att det var en drös människor som gick av vid nattankomsten för att ta bussen till midnattskonserten i Ishavskatedralen. Ja, det där med midnattssol måste verkligen vara spektakulärt för de som aldrig tidigare upplevt det. 



Klockan hade passerat 01, men det finns bli en sista öl på rummet då det inte infann sig någon direkt lust till sömn. Tycker att Austmann Miss Saison var lite väl kryddig, särskilt då koriander. Fanns även citrongräs och parfym.


Får se vilket ställe i Norge som besöks nästa gång, är lite sugen på Tirpitzmuseet i Alta. Ja det finns mycket kvar att utforska.

måndag 6 juli 2015

Biljettförsäljning till SBWF har startat

Vill man vara ute i god tid går det sedan några dagar tillbaka att köpa biljetter till Stockholm Beer & Whisky Festival. I år är det 24:e året i rad som det hela anordnas. Årets datum är 24-26/9 och 1-3/10. Platsen är som vanligt Nackastrandsmässan. Biljetter köpes hos Tickster.

För egen del kommer jag självklart att vara på plats. Har inte missat en mässa sedan jag började gå på dem 2003 så det är bara att köra på.

onsdag 1 juli 2015

En helg i Malmö, lördag

Inledningen på lördagen blev väldigt lugn, vissa av oss var mer slitna än andra. För egen del kände jag mig pigg även om det inte infann sig något direkt ölsug alltför tidigt på dagen.



Nä, det dröjde enda till klockan fem på eftermiddagen innan första ölet för dagen dracks, det blev en Sahtipaja Pilot Series Apelsin Mango Berliner Weisse på Beer Ditch. Ölet var fint syrligt med citrus, mango, bröd och lite apelsin.



Beer Ditch var som vanligt stabilt, under vårt besök var det lugnt även om det började fyllas på med mera folk då vi skulle lämna lokalen. Nästa gång får det allt bli en längre besök.



Vår nästa anhalt var nämligen återigen Taproom Malmö, på lördagen körde de ett litet event där Ballast Point tog över sex av tapparna. Ballast Point Grapefruit Sculpin var bättre på fat än på flaska. Noterbart är också att Habanero Sculpin inte kändes lika stark som första gången som jag drack den på Nackamässan förra hösten. Den var förstås stark, men det var inte direkt så att smaklökarna blev förstörda.



Precis som kvällen innan var det mycket folk på Taproom även om det inte var helt fullsatt, det fanns alltså goda chanser att hitta lediga sittplatser. Jämfört med gamla Malmö Brygghus pub har 150 nya sittplatser tillkommit, ett nytt kök och en större meny.

Mitt middagsval för lördagen blev Coconut Cod Tacos. De var väldigt goda och fräscha, verkligen något helt annorlunda än de småtråkiga tacos som annars brukar ätas i hemmet. Tyvärr var jag lite för mätt för att orka någon efterrätt, det vår vänta tills nästa besök. Som jag skrev i mitt förra inlägg har maten verkligen fått sig ett lyft, jag ser redan fram emot nästa gång då det ska ätas godsaker.



Malmö Hefner American Wheat - Apricot var ett av de egna ölen från Malmö Brygghus som jag blev förtjust i. En riktigt fin sommaröl, frisk och med mycket aprikos både i doft och smak. Som boende i Stockholm är det inte alltid så lätt att hänga med i alla nya öl som Malmö Brygghus spottar ur sig. Noterbart är dock att lägsta nivån är hög och att det är en fin spridning på ölstilarna. Vilken resa det har varit sedan jag drack mitt första öl från Malmö Brygghys, Malmö Beerssons IPA på våren 2012. Den var så smörfylld att man kunde tro att det var ett smörpaket i glaset.

Under helgen så fick jag äntligen prova några öl från Sahtipaja. En intressant och speciell öl som dracks på Taproom var Sahtipaja Pilot Series Äpple Kanel Berliner Weisse. Det var nästan som att dricka flytande äppelkaka. Både smaken och doften dominerades av äpplen och kanel. Det som lyfte ölet lite extra var dess syrlighet.

Vad ska man säga? Malmö är verkligen en riktigt trevlig stad vad gäller öl, ja annars också för den delen. Förut bar det alltid iväg till Köpenhamn i jakt på schysst öl och trevliga ställen, numera kan man med fördel göra en kombinationsresa. En helg i enbart Malmö behöver inte heller skämmas för sig.

Det senaste året har vi alltså tillskott av familjära och avslappnade Beer Ditch och sedan i mars i år Taproom Malmö. Förutom de ställena finns det förstås en hel del andra att besöka.

Något som är slående på de olika ställena är att stämningen alltid är så avslappnad och trevlig. Det gäller både gäster och personal. Ja, att åka ner till Malmö och dricka öl lär jag aldrig tröttna på, fattas bara annat.

Sist men inte minst måste jag nämna att grissvål är perfekt som barsnacks.