Reserapport Kairo.

Salam Alekum!

Vill börja med en varning, detta blogginlägg handlar inte alls om öl men däremot om en nyligen genomförd resa till det myllrande Kairo, en stad med runt 16 miljoner invånare, förmodligen lär ingen veta det exakta antalet.

Austrian Airlines flög oss till Kairo. Givetvis hade jag i förväg tagit redan på vilken sida av planet man skulle sitta på om man ville se pyramiderna vid inflygningen, den vänstra i de flesta fall. Tyvärr var det disigt men vi såg dem.



Jag kan förstå att Kairo är en stad som många hatar eller älskar, oberörd det blir man inte av henne. Min egna känsla hamnar någonstans mitt i mellan. Särskilt vacker är staden inte, det finns få moderna och intressanta byggnader ur en rent arkitektonisk synvinkel. Undrar om det stämmer att arkitekter är den grupp i Kairo som lider av mest jobbrelaterad ångest? Staden är bitvis jobbig att gå omkring i pga den intensiva och galna trafiken. Innan jag for till Kairo trodde jag att nationalsporten i Egypten var fotboll, men där hade jag fel. Tutning skall det förstås vara, helt galet! Mest irriterande var alla taxibilar som tutade åt en, det är inte särskilt trevligt för öronen då någon tutar alldeles i närheten.



Det gäller att vara försiktig då man korsar gator, några trafikregler verkar inte existera i Kairo. Många av fordonen var så risiga att det är tveksamt om de ens hade tagits emot vid skroten här hemma. Vidare är staden smutsig, behöver inte ens nämna att luften är mycket dålig. För några år sedan kom en undersökning fram till att vid dåliga luftförhållanden drog man under en dag in motsvarande ett paket cigaretter i lungorna. Snacka om passiv rökning, skrämmande!

Givetvis har alla städer både negativa och positiva sidor, Kairos positiva sidor är att trots kaoset känns staden i högsta grad levande. Det är inte som några av Stockholms delar som efter kontorstid känns mycket sterila och tråkiga. Egypten har en urgammal historia, sevärdheterna är många. Pappa och jag besökte pyramiderna som låg närmast centrum, nämligen de i Giza. 60 egyptiska pund kostade entrén, det motsvarar ungefär 83 kronor. Innan vi ens han reagera var det en herre som bad om att få se på våra biljetter, han tog dem och gick iväg med oss till nästa "station", nämligen en äldre herre som skulle guida oss. Förmodligen var de släkt, man ska inte behöva visa sina biljetter då man väl är inne på området men allt gick så fort. Den äldre guiden var påtagligt rörlig och snabb trots att han såg ut att vara en bra bit över 70 år. Han visade oss några ställen men efter ett tag fick vi nog, vänligt men bestämt sade vi att vi ville utforska pyramiderna på egen hand. Då krävde han att få 150 pund för den korta "guidade turen". Efter en del tjafs fick han 40 pund, vilket är mer än en dagslön för många i Egypten.









Jag brukar inte bli överdrivet begeistrad av sk "sevärdheter" men pyramiderna i Giza var verkligen mäktiga att se. De i Giza har funnits i runt 4000 år, otroligt att de kunde byggas för så länge sedan. Snacka om att den dåvarande egyptiska kulturen var vida överlägsen den som fanns uppe i Norden. I Giza finns även Sfinxen, gammal som tusan även han.





Ämnar ni att besöka pyramiderna är mitt tips att göra det tidigt på dagen, de öppnar klockan 08.00. Vi var i området i ungefär tre timmar, sedan fick det räcka. Dels blev det lite jobbigt med alla lirare som ville sälja kamel- eller hästturer samt med alla dessa busslaster med turister som strömmade in.



Kairo kändes som ett säkert resmål, förutom trafiken förstås. Innan taxin fick köra in mot vårt hotell, Novotel Cairo El Borg, var bilen tvungen att stanna så att en bombhund kunde ta ett varv runt bilen. Vid entrén var man tvungen att passera en metalldetektor. Väskorna röntgades också. Turismen är mycket viktig för Egyptens ekonomi så några terrordåd mot turister likt de som skedde för några år sedan vill ingen uppleva igen. Novotel ingår i den franska hotellkedjan Accor, vårt hotell var helt nytt, ja det trodde vi iallafall då vi bokade hotellet. Det visade sig att Novotel tagit över ett annat hotell som låg i samma byggnad. Vissa saker var nya andra inte. På det hela var det ett ok boende, mycket tackvare läget vid Nilen och närheten till bla Egyptiska Museet. Man skall helt klart ta de egyptiska hotellens stjärnor med en nypa salt, vårt hade fyra stjärnor men jag skulle ge det tre om jag jämför med andra liknande hotell runt vår jord.





Egyptiska Museet får inte missas då man besöker Kairo, det är verkligen fyllt med en massa intressant krims-krams.



Några foton fick man ej ta inne i museet, nej man fick inte ens ta med kameran in. Fast jag lärde mig att man kunde ta smygfoton med mobilkameran, även om jag valde att inte göra det. Det i mitt tyckte mäktigaste föremålet inne på museet var Tutankhamuns begravningsmask, 11 kg guld. Verkligen en imponerande pjäs! Museet i sig var rörigt, en massa folk och föremål överallt. På många av föremålen fanns det ingen information överhuvudtaget. Något ljushuvud har räknat fram att ägnar man en minut åt varje föremål får man tillbringa nio månader inne i museet. Ingår det vatten och bröd tro?

Helt klart var det intressant och kul att besöka Kairo, jag brinner inte av att direkt åka tillbaka dit, men man skall aldrig säga aldrig. En jobbig del av det egyptiska samhället är att alla vill ha pengar (dricks), "Baksheesh". Ett exempel är då vi stod utanför museet. En yngre tjej hoppade fram och ställde sin bredvid farsan då jag skulle ta foto, givetvis ville hon ha betalt för det. 1 pund fick hon nöja sig med. Hotellet ville först ha drygt 100 dollar för mycket betalt, högst irriterande. På KFC påstod de först inte ha växel då jag pröjdade med en tvåhundring, en hundring fick jag tillbaka direkt men resterande 45 dröjde i fem minuter. Detta är bara några exempel men efter ett tag tröttnar man lite på det hela. Fast priser och ordning och reda är trots allt att föredra enligt mig.

Utsikten från Cairo Tower var spektakulär även om vi råkade åka upp då det var disigt. I klart väder ser man utan problem pyramiderna i Giza.





Är man en puritan lär man gilla Kairo, det är intressant att se de unga egyptiska paren. Hålla hand är på gränsen. Islam präglar verkligen vardagen, den klassiska bönesången ljöd över staden punkligt. På många ställen kunde man se folk ligga och be, det är en ovanlig syn för en svensk att se folk be mitt ute på stan. Ändå måste jag säga att Kairo kändes betydligt mer liberalt jämfört med Doha som besöktes i augusti 2008. Där såg man inga kvinnor ute på gatorna efter mörkrets inbrott.



Jag ångrar verkligen inte att jag besökte Kairo men samtidigt var det rätt skönt att åka hem igen. Staden är krävande, på kvällarna var jag helt slut. Ok att mycket av det berodde på att vi gick väldigt många kilometer, trots allt är det roligaste att uppleva en stad till fots. Klimatet var perfekt, runt 25 grader. Varken för kallt eller varmt.









Avslutningsvis måste jag nämna att Kairo är ganska billigt, förutom boende, ja iallafall om man vill bo hyfsat bekvämt. Inte ens 2000 kronor spenderade vi under vårt besök som varade torsdag till måndag, då är allt inkluderat förutom flygbiljetter och boende. Vad gäller taxi används ingen taxameter, det är hela tiden en förhandlingssak. Bäst är att inget säga om pris utan bara ge rätt summa då man är framme, fast då är det förstås bra att veta vilken den "rätta" summan är. Summorna som står i guideböckerna samt på internet stämmer väl med verkligheten.