København, söndag.

Söndagens äventyr i Köpenhamn började med lite sightseeing, vi tog en entimmes båttur. Som alltid trevligt att se en stad från sjösidan, fast onekligen är det ännu bättre på sommaren.






Så, då var turistandet avklarat. Åter till det seriösa. Dagens två första öl intogs på Ørsted Ølbar & Cafeännu ett av många trevliga ställen i Köpenhamn.







Strupen tyckte om det första ölet, definitivt. Med samma hastighet som en Tomahawkmissil försvann Mikkellers Tomahawk IPA ner i min mage, mycket god dricka. Brunorange med ett litet skum som behagade att försvinna snabbt även det. Härlig doft av tropik, grape och ananas. En viss sötma i bakgrunden, en del jäst och en aptitretande bitterhet. Avslutningen var torr och fin samt härligt bitter. 4,25/5



Nästa öl blev säsongens första julöl, det var trots allt första advent igår. Mikkellers Santas Little Helper årgång 2009 närmare bestämt. Mycket mörkbrun färg, lite åt det grumliga hållet. Litet skum. Inte så mycket "svenska" julkryddor men däremot en hel del kaffe, choklad och apelsin. Trevlig maltsötma, kroppen ganska bastant. Trots det en överraskande fräsch och lättdrucken öl. Som vanligt märktes inte den höga alkoholhalten allt, fint! 3,5/5



Efter de inledande två ölen ville magen ha annan form av näring, ja det var dags att fylla skrovet med käk. Vi lämnade Ørsted då de inte serverade någon mat. Hamburgaretallrik blev det på ett ställe, tvekade om jag ens skulle dricka en öl på det haket men det blev till slut en Tuborg Julebrygd. Bärnstensaktig färg, brödig, blaskig, ingen julkänsla alls, tråkig öl. 1,5/5

Efter att vi käkat återvände vi till Ørsted Ølbar, ett enkelt val då vi alla tyckte om det stället. Något jag gillar med de danska pubarna är att man kunde beställa in halva glas, typ 20-25cl. Perfekt då man är osäker om man verkligen tycker om ölet eller inte. Perfekt också om man vill prova flera olika öl. Ni som har koll på er fotboll vet att det på söndagskvällen spelades en hyfsat tung match i Barcelona, nämligen "El Clasico" mellan just Barca och Real Madrid. Det var hög stämning i lokalen, kul också att matchens enda mål gjordes av en viss svensk i hemmalaget.



Givetvis satt jag inte i lokalen utan att ha något intressant i glaset. Elliot Brew blev kvällspassets första öl, en DIPA från Struise/Mikkeller. Fin mörk färg, stort vitt skum. Många dofter och smaker, bland annat frukt, karamell. Tyckte mig även känna lite jordgubbar och choklad någonstans i bakgrunden. Kroppen var ganska kraftfull, ölet var fint balanserat. På något sätt även lite ciderkänsla över ölet. Avslutningen var torr. Intressant och spännande. 4/5



Limfjordsporter stod näst på tur. Svart, stort skum som lade sig snabbt. Rökig doft med inslag av skinka, eller möjligtvis rökt lax. Smaken var ganska tjärv, mycket lakrits och en hel del sälta. Vidare fanns där kaffe, bitter choklad. Avslutningen var åt det söta hållet. En inte helt oäven porter. 3,75/5

Som sista öl på Ørsted delade Eddan, Eirik och jag på en pava Southern Tier Jah-va.



Tyvärr lite av en besvikelse. Doftade svagt av kaffe, men frågan är var kaffesmaken var? Drycken var väldigt söt, inslag av papp, mild chili och något lite lätt unket. Vet inte riktigt om den skulle smaka så eller som det var något knas med vårt exemplar. 2,5/5

Aftonen avslutades med lite rajtantajtan på rummet, två inte helt lätta att få tag på öl från Nøgne Ø öl blev det samt en jänkare från andra sidan pölen. Först ut var Klin Kokos, en öl som vi hittade på Barley Wine.




Klin Kokos betyder "helt galen" på norsk. Galet var väl inte ölet men klart annorlunda. Vätskan var nästan kolsvart, skummet var tjockt med en fin ljusbrun färg. Först tyckte jag att doften påminde en aning om en syrlig julmust. Kokosdoften var svag liksom smaken av kokos. Syrlig och ganska tunn, inte någon höjdare måste jag säga men kul att ha provat då ölet inte längre tillverkas. 2,25/5

/>

Nästa besvikelse från Southern Tier följde, deras Cherry Saison. Vätskan var ljus och skummet vitt och luftigt. Doftade ganska svagt av körsbär, en lätt artificiell doft. Smaken innehöll en mild körsbärssmak, tyvärr inte en helt äkta sådan. Parfym, kryddor, söt, aningen syrlig, marsipan? Blev jobbig att dricka. Tur att vi delade på en stor flaska. 2,5/5 Tyvärr måste jag säga att de flesta ölen jag provat från Southern Tier har varit lite sisådär.

Kvällens sista öl blev en annan raritet från norska Nøgne Ø, "Ut på tur". En öl som togs fram till European Beer Festival 2008 i Köpenhamn. Endast ett fåtal flaskor buteljerades. Etiketten andades verkligen experimentlusta.



När Eirik öppnade flaskan hade ölet en väldig fart ut ur flaskan, där snackar vi om en explosion som t o m Dynamit-Harry hade blivit imponerad av. Klart att man måste bidra med lite fläckar till hotellets heltäckningsmatta.



Mörkbrun, nästan svart färg. Speciell doft, karamell med jordiga inslag. Vätskan kändes både torr och tjock. Söt, brända nötter och kaffe. På slutet kom det en gnutta lingonsmak, inte så konstigt kanske då ölet innehöll 25% tyttebærlambic. Inte världens absolut godaste öl men helt ok. 3,5/5

En spännande kväll var det, ölen höll blandad kvalitet men det är så det skall vara.

Köpenhamn, lördag.

Tidig avfärd var det från Arlanda mot Köpenhamn, men dagen den blev riktigt bra. Efter att Eddan, Eirik, Silenzi och jag landat på Kastrup tog vi en taxi till Radisson Royal, beläget på paradplats. Ett av våra rum var klart så det var skönt att lämna lite prylar på rummet innan vi begav oss med ivriga steg mot Ølbutikken. 11 öppnande de, 11.00 klev vi in. Mitt första intryck var att det var en tämligen liten affär, men efter ett tag insåg jag att det fanns mer än tillräckligt med intressanta buteljer på hyllorna. Det var sannerligen inte en enkel uppgift att bestämma sig för vilka flaskor som skulle köpas. Trevlig butik helt klart, mannen bakom disken bjöd oss på en flaska BrewDog Nanny State. En extremt smakrik lättöl, ja helt otrolig. Exakt 41 minuter var vi inne på Ølbutikken, jävligt trevliga minuter kan jag lova. Köpa öl i Köpenhamn är verkligen roligt. Noterbart är att på hyllorna fanns det 11 olika sorters Cantillon, i oktober då jag var i Bryssel var det inget ställe som hade så många olika till salu.





Ett antal objekt hade jag skrivit upp som jag verkligen ville köpa, blev en del av dem plus en del spontana inköp. Runt 900 danska kronor köpte jag för. Ett par av lirarna i sällskapet köpte för mer än så. Våra ryggsäckar blev sådär härligt välfyllda.




Efter Ølbutikken gick vi tillbaka till hotellet och dumpade flaskorna, därefter var det dags för lunch på en italiensk restaurang, schyssta pizzor om något dyra. Efter lunchen gick vi till Lord Nelson, ett ställe som jag tyckte om. Skön miljö, ja det såg verkligen ut som en gammal hederlig pub utan några krusiduller. Tyvärr kunde man inte beställa in en provbricka med fyra olika smakprov.




Nåväl, istället blev det en Imperial IPA från Hornbeer. En grumlig, orangeaktig öl med litet vitt skum. Fruktig doft, med betoning på tropiska frukter. Trevlig fruktig smak med mycket ananas och en del citrus. En hel del maltsötma, karamell och tvål. Avslutningen var rejält bitter. Stabil och god men kanske inte så avancerad. Tyckte att det inte hände med så mycket med smaken. Lättdrucken. 3,5/5

Ytterligare en öl blev det på Lord Nelson, nämligen en Son of Nekron från Djævlebryg. En inte helt tokig porter. Svart färg med obefintligt skum. En hel del kaffe, choklad i doften liksom en gnutta rök. Smaken innehöll främst kaffe och choklad, inte så mycket brända malttoner. Även en del rökiga toner i smaken. Ingen avancerad porter men småtrevlig trots allt, vätskan var torr och eftersmaken satt i ett tag. 3,5/5




Efter Lord Nelson gick vi några steg till närbelägna Barley Wine. En trevlig liten butik med ett underbart ägarpar i 60-årsåldern. De var verkligen trevliga, gubben pekade ut ett par ställen på kartan som han tyckte att vi skulle besöka. Ølbutikken hade helt klart fler rariteter än Barley Wine, men sistnämnda hade en mysigare miljö. Köpte bara fyra flaskor där. När vi var inne på Barley Wine var det några svenskar som kom in i butiken och trodde att det var en vinaffär, ja det är inte lätt alla gånger. Ok att de hade några vinflaskor, men men, ja ja.



Efter att ha lämnat de nya inköpen på rummet gick vi vidare till Ølbaren. Där hade vi stämt träff med en gammal barndomskompis som bott i Köpenhamn de senaste 10 åren. Ølbaren var ett helt ok ställe, modern design och mer ett stort utbud av öl. Dock blev det bara en öl, en tysk törstsläckare i form av Keesman Herrenpils. Klassisk tysk pils med en guldaktig färg, ganska stort vitt skum. Gräs, malt, en del smör. Ganska söt och släckte törsten väl. 3/5



Nørrebro Bryghus var nästa anhalt, där blev det kvällsvard och öl. Javisst, det blev öl. Inte blir ni väl chockade? Jättegod mat fast lite dyr och rätt taniga portioner för bastanta herrar som vi. Ölen var ok utan att direkt briljera. Trevligt miljö inne på det stället, av någon anledning fick vi sitta på paradplatsen, "Brewers Table". Varför finns det inte sådana ställen i Stockholm?








En bra ska med Nørrebro Bryghus var att man kunde beställa in smakprov, det var något vi utnyttjade. New York lager var ok men inget särskilt. Kopparaktig färg, vitt skum. Väldigt maltig, en del citrus och karamell. 3/5

Ravnsborg Rød hade en trevlig röd färg, doften var söt men en hel del frukt. En hel del karamell, avslutningen var torr. Inte sådär jättespännande. 2,75/5

S:t Jørgen Stout var lite mer intressant. Givetvis svart med ett ljusbrunt skum. Aromen och smaken innehöll kaffe, choklad, citrus och en hel lakrits. Syrlig var den också, intressant. Smaken satt i ganska länge. 3,5/5

Sista ölet blev en Julebryg, den var verkligen julig. Söt, kryddor, pepparkaka. Lite tunn kanske men ändå drickbar. Några större mängder tror jag nog inte att jag skulle fixa. Ett litet glas kändes lagom. 3,25/5



Vi tog en rask promenad till smått excentriska stället Plan B, väldigt speciell karaktär på det stället. Kändes nästan som att vara hemma hos en polare. Personalen lallade runt och tog lite danssteg då och då, härligt avslappnat. En annan smått bisarr sak var att de hade tre lampor i taket designade av Arne Jacobsen värda ungefär 60000 danska kronor styck. De passade inte riktigt in, eller så var det precis det de gjorde.



En rackare drack jag där, Fat Cat från Beer Here. Bärnstensaktig färg, härlig fruktig doft. Skummet hängde kvar länge. Smaken innehöll frukt, fläder, peppar lite tvål. En del brödiga toner från malten. Röda bär och en aning citrus. Ölet satt fint i munnen. Inte dum. 3,75/5



Efter ovanstående äventyr gick vi snabbt in på Bobi Bar, ett väldigt inrökt ställe med skön karaktär. De danska rökreglerna blir jag inte riktigt klok på. På vissa ställen får man bolma likt kolkraftverken i Polen men på andra ställen är det njet! En stänkare i form av rom tog vi där innan vi till slut rullade vidare till hotellet. I hotellbaren tog vi en sista drink för aftonen innan vi sade farväl till PG, barndomskompisen.

En trevlig dag i ölets tecken, ja det var det.

Väskan är redo, mot CPH!

Väskan är återigen redo, årets sista resa går av stapeln imorgon. Mot København! Tillsammans med Eddan, Eirik och Silenzi blir det två nätter. Flyg ner för att spara tid och tåg hem. Måste vara närmare 15 år sedan jag senast åkte på en tågresa som varade längre tid än 2,5 timmar, blir intressant även det.

Har kikat och grubblat lite över vilka ölställen som kan vara värda ett besök. Vad gäller ölbutiker känns förstås Ølbutikken och Barley Wine givna. Kihoskh kan nog också förvänta sig ett besök, särskilt då butiken/kiosken till skillnad mot de andra två även har öppet på söndagar. Fish&Beer tror jag att vi skippar, den passar inte riktigt in i tidsschemat.

Efter en snabb koll på Ølbutikkens utbud skrev jag ner runt 30 olika öl som jag verkligen vill köpa från den butiken. Alla lär de inte hitta hem, skulle behöva vara Hulken eller något liknande för att orka släpa på alla flaskor.

Intressanta barer och liknande tycks det finnas gott om i Köpenhamn. Plan B, Ørsted Ølbar och Nørrebro Bryghus har öppet både lördag och söndag vilket förstås är finemang. Det känns som att ett besök på lördagsöppna Ølbaren är givet. Lord Nelson och Den Tatoverede Enke känns också som två ställen väl värda att besöka.

Ni som har koll på Danmarks huvudstad, finns det något annat man inte bör missa? Vi kommer att bo mitt emot Tivoli så läget får anses vara centralt. Blir nog kul detta!

Egyptisk öl

Jag hade inga större förhoppningar om att hitta god inhemsk öl i Egypten. Sedan tidigare hade jag druckit Stella Lager då fick den en tvåa i betyg. Idag skulle jag ge något liknande. Stella är Egyptens vanligaste öl, tror att alla turister som dricker öl känner igen det ölet.



Förutom Stella Lager provades Sakara Gold samt Meister Max, samtliga bryggda av Al Ahram Beverages
en bryggerikoncern som ägs av inte helt okända Heineken. Ölen drack vi på hotellrummet, visst fanns det öl på en del restauranger samt i några barer men vi valde att inte besöka de ställena. Det kryllar inte direkt att västerländska dryckesställen i Kairo, det kan jag konstatera.



Sakara Gold hade en alkoholhalt på 4%. Färgen var mycket ljus, guldaktig. Skummet var vitt och försvann snabbt. På bryggeriets hemsida står det om ölet: "beer with a very smooth taste". Ordet smooth kan förstås betyda många saker men onekligen hade ölet en "jämn" smak av nästan ingenting. Doften var svag, den innehöll en del metall, örter samt bröd. Tunn smak med svaga citrustoner även de bekanta inslagen av metall fanns i smaken. Lite stickig känsla och hela härligheten belönades med en obefintlig och tråkig kemisk eftersmak. Pisslager! Fanns tydligen en variant på 10%, men det är nog en öl enbart för faraonerna.

Betyget kan inte bli annat än lågt, 1,5/5



Meister Max hade en alkoholhalt på 8%. Ölet var det första med en högre alkoholhalt som lanserades i Egypten för några år sedan.

Färgen var ljus, guldaktig. Stort vitt skum som försvann snabbt.

Tyckte att doften innehöll en del majs samt svaga toner av frukt. Det doftade även alkohol men inte på något direkt alarmerande sätt. Smaken var söt med inslag av malt. Särskilt många smaker fanns där inte, svag beska. Det hela avslutades med en rejäl dos alkohol i eftersmaken. Ölet kändes ganska tunnt trots procenten, en viss kemisk känsla infann sig dock inte så illa som i Sakara Gold. Betyget blir lite högre men ändå svagt: 1,75/5

Ölen kostade följande:

Stella LE5=7SEK
Sakara Gold LE6.50=9
Meister Max LE7.50=10.50

Inte särskilt dyrt, eller det kan förstås alltid diskuteras med tanke på hur de smakade. Vi köpte ölen i en butik som hette "Drinkies, the beverage shop". Den låg i Zamalek vid 26:e Julibron om ni nu råkar ha vägarna förbi.

Ett tips är också att inte knalla omkring dretfull på Kairos gator såvida ni inte är sugna på att ta en närmare titt på en polisstation.

Reserapport Kairo.

Salam Alekum!

Vill börja med en varning, detta blogginlägg handlar inte alls om öl men däremot om en nyligen genomförd resa till det myllrande Kairo, en stad med runt 16 miljoner invånare, förmodligen lär ingen veta det exakta antalet.

Austrian Airlines flög oss till Kairo. Givetvis hade jag i förväg tagit redan på vilken sida av planet man skulle sitta på om man ville se pyramiderna vid inflygningen, den vänstra i de flesta fall. Tyvärr var det disigt men vi såg dem.



Jag kan förstå att Kairo är en stad som många hatar eller älskar, oberörd det blir man inte av henne. Min egna känsla hamnar någonstans mitt i mellan. Särskilt vacker är staden inte, det finns få moderna och intressanta byggnader ur en rent arkitektonisk synvinkel. Undrar om det stämmer att arkitekter är den grupp i Kairo som lider av mest jobbrelaterad ångest? Staden är bitvis jobbig att gå omkring i pga den intensiva och galna trafiken. Innan jag for till Kairo trodde jag att nationalsporten i Egypten var fotboll, men där hade jag fel. Tutning skall det förstås vara, helt galet! Mest irriterande var alla taxibilar som tutade åt en, det är inte särskilt trevligt för öronen då någon tutar alldeles i närheten.



Det gäller att vara försiktig då man korsar gator, några trafikregler verkar inte existera i Kairo. Många av fordonen var så risiga att det är tveksamt om de ens hade tagits emot vid skroten här hemma. Vidare är staden smutsig, behöver inte ens nämna att luften är mycket dålig. För några år sedan kom en undersökning fram till att vid dåliga luftförhållanden drog man under en dag in motsvarande ett paket cigaretter i lungorna. Snacka om passiv rökning, skrämmande!

Givetvis har alla städer både negativa och positiva sidor, Kairos positiva sidor är att trots kaoset känns staden i högsta grad levande. Det är inte som några av Stockholms delar som efter kontorstid känns mycket sterila och tråkiga. Egypten har en urgammal historia, sevärdheterna är många. Pappa och jag besökte pyramiderna som låg närmast centrum, nämligen de i Giza. 60 egyptiska pund kostade entrén, det motsvarar ungefär 83 kronor. Innan vi ens han reagera var det en herre som bad om att få se på våra biljetter, han tog dem och gick iväg med oss till nästa "station", nämligen en äldre herre som skulle guida oss. Förmodligen var de släkt, man ska inte behöva visa sina biljetter då man väl är inne på området men allt gick så fort. Den äldre guiden var påtagligt rörlig och snabb trots att han såg ut att vara en bra bit över 70 år. Han visade oss några ställen men efter ett tag fick vi nog, vänligt men bestämt sade vi att vi ville utforska pyramiderna på egen hand. Då krävde han att få 150 pund för den korta "guidade turen". Efter en del tjafs fick han 40 pund, vilket är mer än en dagslön för många i Egypten.









Jag brukar inte bli överdrivet begeistrad av sk "sevärdheter" men pyramiderna i Giza var verkligen mäktiga att se. De i Giza har funnits i runt 4000 år, otroligt att de kunde byggas för så länge sedan. Snacka om att den dåvarande egyptiska kulturen var vida överlägsen den som fanns uppe i Norden. I Giza finns även Sfinxen, gammal som tusan även han.





Ämnar ni att besöka pyramiderna är mitt tips att göra det tidigt på dagen, de öppnar klockan 08.00. Vi var i området i ungefär tre timmar, sedan fick det räcka. Dels blev det lite jobbigt med alla lirare som ville sälja kamel- eller hästturer samt med alla dessa busslaster med turister som strömmade in.



Kairo kändes som ett säkert resmål, förutom trafiken förstås. Innan taxin fick köra in mot vårt hotell, Novotel Cairo El Borg, var bilen tvungen att stanna så att en bombhund kunde ta ett varv runt bilen. Vid entrén var man tvungen att passera en metalldetektor. Väskorna röntgades också. Turismen är mycket viktig för Egyptens ekonomi så några terrordåd mot turister likt de som skedde för några år sedan vill ingen uppleva igen. Novotel ingår i den franska hotellkedjan Accor, vårt hotell var helt nytt, ja det trodde vi iallafall då vi bokade hotellet. Det visade sig att Novotel tagit över ett annat hotell som låg i samma byggnad. Vissa saker var nya andra inte. På det hela var det ett ok boende, mycket tackvare läget vid Nilen och närheten till bla Egyptiska Museet. Man skall helt klart ta de egyptiska hotellens stjärnor med en nypa salt, vårt hade fyra stjärnor men jag skulle ge det tre om jag jämför med andra liknande hotell runt vår jord.





Egyptiska Museet får inte missas då man besöker Kairo, det är verkligen fyllt med en massa intressant krims-krams.



Några foton fick man ej ta inne i museet, nej man fick inte ens ta med kameran in. Fast jag lärde mig att man kunde ta smygfoton med mobilkameran, även om jag valde att inte göra det. Det i mitt tyckte mäktigaste föremålet inne på museet var Tutankhamuns begravningsmask, 11 kg guld. Verkligen en imponerande pjäs! Museet i sig var rörigt, en massa folk och föremål överallt. På många av föremålen fanns det ingen information överhuvudtaget. Något ljushuvud har räknat fram att ägnar man en minut åt varje föremål får man tillbringa nio månader inne i museet. Ingår det vatten och bröd tro?

Helt klart var det intressant och kul att besöka Kairo, jag brinner inte av att direkt åka tillbaka dit, men man skall aldrig säga aldrig. En jobbig del av det egyptiska samhället är att alla vill ha pengar (dricks), "Baksheesh". Ett exempel är då vi stod utanför museet. En yngre tjej hoppade fram och ställde sin bredvid farsan då jag skulle ta foto, givetvis ville hon ha betalt för det. 1 pund fick hon nöja sig med. Hotellet ville först ha drygt 100 dollar för mycket betalt, högst irriterande. På KFC påstod de först inte ha växel då jag pröjdade med en tvåhundring, en hundring fick jag tillbaka direkt men resterande 45 dröjde i fem minuter. Detta är bara några exempel men efter ett tag tröttnar man lite på det hela. Fast priser och ordning och reda är trots allt att föredra enligt mig.

Utsikten från Cairo Tower var spektakulär även om vi råkade åka upp då det var disigt. I klart väder ser man utan problem pyramiderna i Giza.





Är man en puritan lär man gilla Kairo, det är intressant att se de unga egyptiska paren. Hålla hand är på gränsen. Islam präglar verkligen vardagen, den klassiska bönesången ljöd över staden punkligt. På många ställen kunde man se folk ligga och be, det är en ovanlig syn för en svensk att se folk be mitt ute på stan. Ändå måste jag säga att Kairo kändes betydligt mer liberalt jämfört med Doha som besöktes i augusti 2008. Där såg man inga kvinnor ute på gatorna efter mörkrets inbrott.



Jag ångrar verkligen inte att jag besökte Kairo men samtidigt var det rätt skönt att åka hem igen. Staden är krävande, på kvällarna var jag helt slut. Ok att mycket av det berodde på att vi gick väldigt många kilometer, trots allt är det roligaste att uppleva en stad till fots. Klimatet var perfekt, runt 25 grader. Varken för kallt eller varmt.









Avslutningsvis måste jag nämna att Kairo är ganska billigt, förutom boende, ja iallafall om man vill bo hyfsat bekvämt. Inte ens 2000 kronor spenderade vi under vårt besök som varade torsdag till måndag, då är allt inkluderat förutom flygbiljetter och boende. Vad gäller taxi används ingen taxameter, det är hela tiden en förhandlingssak. Bäst är att inget säga om pris utan bara ge rätt summa då man är framme, fast då är det förstås bra att veta vilken den "rätta" summan är. Summorna som står i guideböckerna samt på internet stämmer väl med verkligheten.