Öläventyr i USA, dag 9, Portland.

Föregående dag var rätt intensiv så det kändes naturligt att ta en lugnare fredag, vår sista hela dag i Portland. Vi började med alternativ shopping, ja kläder och liknande som man måste handla lite då och då för anständighetens skull. Nöjde mig med ett stycke jeans som kostade 49.90 USD, 20 billigare än för likadana i San Francisco så det kändes bra.

När vi var klara med det var det hög tid för lunch, vi hoppade in på Rock Bottom Portland. Rock Bottom är en kedja av bryggeripubar som hittas lite överallt i USA men minns jag rätt så var det mitt första besök på ett sådant. Ölutbudet var ok, några fasta som alltid finns liksom några säsongsöl. Samtliga öl var bryggda i Portland så det var lokala grejer.

Sex öl provades, högst betyg fick Rock Bottom Portland Puddle Hopper IPA med 3.2/5 så ölen var smakmässigt sisådär tyckte jag. Maten var dock härligt fet och med en gnutta hetta, jag åt en Mac 'n' Cheese med kyckling. På detta ställe var nog servicen den allra trevligaste och pratgladaste. Servitrisen i fråga tipsade oss om att komma tillbaka på sommaren då det var ölfestival nere vid floden, ja tack!

Vårt nästa stopp var på andra sidan floden, som vanligt tog vi en promenad över. 15 minuter senare gick vi in på Green Dragon Bistro and Pub. Stället låg väldigt nära Cascade.

Redan då jag klev in så förstod jag att Green Dragon var ett ställe för mig. De hade en del egenbryggda öl, gästöl (Pliny the Elder var en av dessa) liksom ett par kylar där det bara var att gå och plocka om det var något som var intressant. Ölen från kylarna kunde man antingen dricka på plats eller ta med sig.

Kände mig tvungen att börja med en av deras egna öl, Buckman Sour Pineapple IPA. Den kändes mycket lätt och med funk och ananas. Var nästan som saft, bara att hälla i sig. En annan egen öl var Green Dragon Rye Pale Ale. Lite åt det söta hållet med humle, karamell och råg. Inga krusiduller här heller utan bara att hälla i sig.

Bland gästölen utmärkte sig några öl från pFriem Family Brewers, ett bryggeri från Hood River i Oregon som jag tidigare inte stiftat bekantskap med.

De visade sig veta vad öl är. pFriem Triple IPA var härligt färsk och med mycket frukt, främst ananas och passionfrukt. Tänk att kunna dricka en liknande öl från många svenska bryggerier, det hade varit något det.

pFriem Imperial Stout - Bourbon Barrel var ännu lite godare. Fint balanserad med mycket bourbon, vanilj, choklad och lakrits. Fint krämig munkänsla och med en lång finish.

Tillsammans med Cascade var Green Dragon mitt favoritställe i Portland. Det var rätt stort, servicen var bra och utbudet på fat imponerade. (62 fatöl) Gillade att det var både äldre och yngre bland gästerna. Då vi var där tidigt på eftermiddagen var det ganska lugnt, något som jag uppskattar mer och mer för varje år som går.

Innan vi gick köpte vi några flaskor, jag nöjde mig med ett par Deschutes The Abyss. 15,50 USD kostade en sådan flaska att ta med sig.

Förmodligen har ni som läst mina inlägg om Portland förstått att det finns många ställen med öl i den staden. Från Green Dragon räckte det att gå i runt fem minuter sedan var vi på The Commons Brewery.

Det visade sig vara ett fräscht, rymligt ställe med högt i tak däremot inte så många sittplatser. Vi fick stå vid en vintunna. Gästerna kändes yngre och lite mera "trendiga", särskilt jämfört med Green Dragon. Tre flights med fyra öl på varje beställdes, ja det är lika bra att prova 12 nya öl när man har chansen.

Tidigare hade jag druckit ett öl från Commons, alla som dracks på bryggeriet var som sagt nya för mig. Det var en blandad kompott av veteöl, pilsner, saison med mera.

De olika ölen kändes välbrygda fast inte alltför spektakulära. Godast enligt mig var The Commons Khthonios. En Sour Red/Brown handlar det om. Bär, ek, lite hasselnötter och vinäger.

Det bästa med The Commons var miljön, kändes inte fel att stå och dricka några öl samtidigt som man kunde spana ut över bryggeriet.

På kvällen var tanken att efter att vi ätit kvällsmat göra ett sista besök på Bailey's Taproom men då det var mer än fullsatt tvingades vi retirera Ibland orkar man bara inte då det är så högljutt och fullt med folk.

Istället blev det några till rumsöl denna vår sista kväll i Portland. Deschutes The Abyss fungerar fint som hotellrumsöl kan jag meddela. Gillar dess balans och fina toner av bourbon, rostad malt och fat.

Double Mountain Tahoma Kriek funkade fint den också. Fint syrlig med körsbär, fat, funk och lite citrus. En udda grej med ölet var dock dess färg.

Kändes lite vemodigt att konstatera att vi skulle upp rätt tidigt dagen efter för att flyga till resans sista stopp. Portland var bättre än vad jag hade kunnat ana, staden den verkligen andas öl. Finns hur mycket som helst kvar att besöka i staden vilket trots allt ger ett inre lugn. Portland, vi lär ses igen.