Öläventyr i USA, dag 3, San Francisco.

Dag tre i San Francisco, det vill säga lördagen började med lunch på Macys (The Cheesecake Factory) samt försök till shopping. Tanken var att köpa några Levisjeans men då de kostade 70 dollar bestämde jag mig för att vänta på bättre tider. Måste erkänna att jag är usel på att shoppa, glöm att jag skulle åka till Ullared. Skulle väl som mest köpa en tub tandkräm om jag åkte dit.

Fulla i magen men tomma i shoppingkassen tog vi en 25-minuters promenad till ett ställe som jag aldrig tidigare besökt, 21st Amendment Brewery. Det visade sig vara ett stabilt ställe med en rätt stor matsalsdel och med en mindre bardel. Då det var lördag var det mycket folk så vi lyckades inte hitta plats bredvid varandra för oss fem.

Nio egna öl hade de på fat liksom en gästkran med en cider. Rent generellt upplevde jag ölen från 21st Amendment som bra utan att briljera. Det var lite svårt att säga vilken av de sex provade som var den godaste men måste jag nämna någon så blir deras stout som var på moderata 4.4%, 21st Amendment MCA Stout. Den hade en småtrevlig ton av rostad kaffe och lite aska.

När vi kände oss färdiga promenerade vi tillbaka till respektive hotellrum för lite frivillig verksamhet, i vårt fall rumsölsdrickande. Ballast Point Sculpin IPA - Pineapple blev den första av dessa.

Inte helt fel med en tydlig doft och smak av ananas. Färsk och lättdrucken, tyckte mig även känna lite mango och lätt maltighet. Knee Deep Midnight Hoppyness var näst på tur, en Black IPA handlar det om. Även den klart stabil, kanske något söt men i övrigt fanns där den rostade malten, lakrits liksom förstås en hel del humle. Knee Deep Brewing Company är ett bryggeri som sällan gör mig besviken. Vore verkligen skoj att se några av deras öl i Sverige.

Innan vi var redo för att bege oss ut i regnet dracks det även en burk öl från Headlands Brewing Company, Hill 88 Double IPA. Den var mer maltig än humlig liksom mer gräs än frukt. Inte riktigt vad jag hade väntat mig. Drickbar men lite intetsägande i det långa loppet.

Kvällen skulle innebära ett till ställe som jag av någon anledning inte besökt under tidigare besök till San Francisco, nämligen Zeitgeist. Om Zeitgeist hade jag hört en hel del om, bland annat att det är förbjudet att fota hos dem liksom att stället ska lukta "udda".

Förstnämnda stämde väl, det var ingen som höll på med sina mobiler. Vid baren stod det att det rådde fotoförbud. Förmodligen har det att göra med att på deras innergård är det tillåtet att röka gräs. (vem tusan nu vill göra det frivilligt med tanke på hur illa det luktar). Självklart respekterade jag mobilförbudet även om det var frestande att ta fram mobilen och fota för att se om man hade blivit utkastad med huvudet före.

Ölutbudet var i alla fall riktigt bra på Zeitgeist, runt 50 olika fat hade de med båda kända och mera okända öl/cider. Apropå cider så provades en riktigt trevlig sådan, 101 Cider House Cactus Red. Beställningen av cidern gjorde att den trevliga kvinnan bakom baren började entusiastiskt berätta om sin kaktusodling hemma. Cidern den var fint syrlig och uppfriskande med gröna äpplen, lime samt lite basilika. Skulle vara mycket intressant att dricka den en varm sommardag då svetten sprutar sådär härligt.

Ett annat glädjeämne för smaklökarna som fanns på fat på Zeitgeist var Almanac Truthful Statement vilken var en lite "mörkare" suröl med bourbon, rostad malt, bär och lakrits. Almanac Beer Company är även det ett bryggeri som brukar leverera mest hela tiden.

Måste säga att jag gillade Zeitgeist från första stund som jag klev in innanför dörren. Fint utbud och trevlig service. Då vi var där var det förvånansvärt lugnt, kvinnan i baren trodde att det berodde på det usla vädret. Under fina dagar kunde deras relativt stora innergård vara proppfull med folk.

När vi var färdiga med Zeitgeist kom vi på att det kunde vara fint att få i sig något annat än bara öl, ja mat alltså. Inte långt från Zeitgeist hittade vi en pizzeria som sålde två slicar för närmare 50 spänn. Lät lite dyrt men vad göra? När vi väl fick bitarna så var det rejält stora, så stora att vi inte ens orkade äta upp alla. Glädjande nog var det inte bara stora utan även riktigt goda.

För tredje kvällen i rad avslutade vi på City Beer, det är lite svårt att undvika då stället låg fem minuter från hotellet. Denna kväll bjöd bara på en ny öl, en Midnight Sun 2014 Alaskana Series: Termination Dust. En sängfösare i form av en Barley Wine på 13%. Den kändes rätt söt och tung med bourbon, alkohol, torkad frukt och lite nötter. Förmodligen hade det varit bättre att avsluta kvällen med ett glas mellanmjölk, men vad göra?

Jetlaggen gör att i alla fall jag blir rejält seg de första dagarna i Kalifornien, strax innan midnatt var det återigen dags att bjuda rumskamraterna på gratis underhållning i form av snarkning.