Flygplatsen i Portland är inte så stor så incheckningen och säkerhetsproceduren klarades av på 15 minuter eller så. PÅ flygplatsen hade Rogue en liten bar och det fanns några butiker som sålde flaskor.
Vi hoppade över allt som har med öl att göra, istället var färskpressad apelsinjuice det starkaste som dracks på flygplatsen ty kaffet i USA kan sällan klassas som starkt. (det är märkligt då många amerikanare gillar stark mat, de använder bland annat Tabasco till mycket)
Flighten tog ungefär två timmar och från luften kunde man verkligen se hur stort Los Angeles är. Jag har varit där en gång tidigare och fick då aldrig någon känsla för staden. Denna gången skulle vi bo i staden Santa Monica som är en del av Los Angeles storstadsområde.
Santa Monicas läge vid havet och relativt nära flygplatsen (ungefär 10 km) lockade. Två nätter skulle vi bo på Cal Mar Hotel. Boendet hade ett bra läge men det kändes gammalt och med inte alltför upphetsande rum, dock var det stort.
Var övertygad om att jag skulle drabbas av bedbugs (vägglus) men som tur är blev det inte så. Kanske hade jag för mycket humle i blodet så de stackarna inte vågade gå på attack.
När vi installerat oss gick vi iväg till ett närbeläget Whole Foods. Inte var det som i Portland inte men det fanns öl och annat för oss så att vi skulle överleva ett par nätter.
Då vi var klara med inköpen knallade vi iväg till Library Alehouse, det högst rankade ölstället i Santa Monica. På vägen dit var det härligt att se havet. Inte konstigt att jag började nynna på Harry Brandelius gamla slagdänga "Gamla Nordsjön". Nu var detta förstås långt från Nordsjön men det är tanken som räknas. Det var hög tid för en sen lunch, hamburgare hade de så en sådan fick det bli.
På Library kände jag mig hemma igen. Hamburgaren var stor och smaskig, orkade inte ens äta upp hela. Trots att det var eftermiddag och lördag var det inte alltför stimmigt. Det viktigaste av allt var att ölutbudet på fat var riktigt stabilt, dessutom fanns det en del flaskor.
Beachwood Hop Vader satt som ett smäck efter en lång resdag. (nåja) En bra balanserad Black IPA handlar det om. Välhumlad med ananas, lite bacon och rostade toner. Beachwood borta i Long Beach är nästan alltid bra.
Det var överlag bra klass på ölen som dracks på fat. Två andra som var riktigt trevliga var Smog City Hoptonic IPA och Firestone Walker Luponic. Bägge två välhumlade, fruktiga och färska.
Godast av alla var dock en flasköl, en Sour Red/Brown nämligen Allagash James and Julie. En elegant och uppfriskande "suris" med bär, fat och funk.
Det blev en bra sittning på Library Alehouse. Servicen från vår mexikanska vän var riktigt bra. Något som är tydligt i Los Angeles-området är hur många med mexikanska rötter det är som jobbar inom olika serviceyrken. På hotellet var det några av städerskorna som knappt behärskade engelska. Man kan undra vad de har för lön?
Några fler ställen mäktade vi inte med utan i vanlig ordning blev det några buteljer på hotellrummet. Till ölen tittade vi på en i mitt tycke rätt obegriplig sport, baseball. Snacka om att det inte händer mycket under en match.
El Segundo Steve Austins Broken Skull IPA var betydligt intressantare än matchen. Förstås färsk och god men onekligen börjar IPA smaka IPA särskilt efter att man under relativt kort tid druckit många olika sådana.
Det märktes lite att vi började bli lite öltrötta även om ingen av oss riktigt vågade erkänna det. En dag återstod i Santa Monica innan det var dags att flyga hem.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar