På vägen till SFO stannade vi till i Muir Woods för att en stunds filosoferande bland den stora träden och den sköna friska luften. Det är verkligen fascinerande vilket inre lugn man kan få av att vandra en kortare stund bland mäktiga träd. Tänk om de kunde prata, vissa närmare 1000 år gamla. Väl värt ett besök om ni har vägarna förbi, kan dock vara svårt att hitta en ledig parkeringsplats då stället är populärt.
Att ta hyrbilen till SFO gick hur smidigt som helst, finns tankställen i närheten om man måste eller vill fylla tanken innan man lämnar tillbaka bilen.
Från SFO skulle vi flyga till PDX, det vill säga Portland. Ett nytt flygbolag skulle testas, Alaska Airlines. Flygresan på 1h och 30 minuter gick smidigt och Alaska Airlines skötte sig väl. När vi landade i Portland var det redan kväll och föga förvånande regnade det.
Om Portland hade jag hört mycket gott, alla som varit där tycker att det är "typ världens bästa ölstad". Läste någonstans att inom en timma från centrum finns det fler än 100 bryggerier liksom ett otaliga barer av hög klass. I sammanhanget kan det vara värt att nämna att Portland år 2010 hade drygt 583000 invånare. Staden är USA:s 30:e största.
Det kändes i alla fall riktigt härligt att checka in på schyssta Marc Spencer Hotel som låg mitt i smeten i Portland. Tror att mina reskamrater håller med om att det var resans klart fräschaste och bästa hotell.
För första gången i mitt liv har jag checkat in på ett hotell där varje rum har en growler från ett lokalt bryggeri. Trots att vi precis anlänt till Portland var det redan en hel del som indikerade att det var en bra by som vi kommit till.
Ett enda litet minus var att det trådlösa nätverket som ingick i priset var lite svajigt. Sedan kan man alltid diskutera valet av färg på olika hotellrum, rummet i Portland var ganska mörkt och intetsägande på det sättet. Något som tycks vara väldigt vanligt på amerikanska hotellrum.
Från hotellet var det ungefär fem minuters promenad till Whole Foods Market - Pearl och drygt fem minuter åt det andra hållet till en bar som är väldigt högt rankad, nämligen Bailey's Taproom.
Vi började med att besöka Whole Foods för att bunkra vatten, tilltugg och enklare frukost till nästkommande dag. Att de olika Whole Foods brukar ha en hel del trevlig öl är ingen nyhet för mig men utbudet i denna butik slog allt vad jag tidigare sett i nämnda kedjas butiker.
Hur ofta kan man gå in i ett kylrum som är fylld med en massa lokala öl som man knappt hört talas om? Förutom det fanns det även ett fint utbud av andra öl. Föga förvånande besökte vi detta Whole Foods varje dag under resan, det var liksom lönlöst att försöka utmana naturlagarna. Det där med kylrum var verkligen läckert, tänk att ha ett sådant hemma. Eller varför inte på Systembolaget, eller vänta nu, man får ju inte uppmana till alkoholdrickande. Ajabaja!
Vi började bli smått kvällshungriga och sugna på en öl eller två så vi dumpade vad vi handlat på rummet och sedan gick vi mot Bailey's Taproom. De hade ingen mat så vi knallade 10 meter extra och klev in hos Tugboat Brewing Company.
Det visade sig vara ett litet och mysigt ställe som såg ut som ett vardagsrum med en massa härliga böcker och annat smått och gott. Stämningen var lugn, det var en del gäster som spelade sällskapsspel eller samtalade med normalt röstläge. Någon avancerad mat hade de inte så vi nöjde oss med att tallrik nachos som var god men kanske inte så mättande ur näringssynpunkt.
Fem egna öl hade de på fat liksom en del främst lokala gästöl. Tugboats egna öl var sisådär om jag ska vara ärlig. Den bästa av samtliga fem egna som provades var Tugboat Amber Lamps vilket är en Amber Ale som var åt det söta hållet men med en rätt trevlig ton av apelsin. Några lokala gästöl provades också men inget av dessa lämnade några bestående intryck.
När vi kände oss klara med Tugboat tackade vi för oss och gick över till Bailey's Taproom som alltså låg runt 10 meter från Tugboat. Bailey's var betydligt modernare och "trendigare". Ganska litet ställe med en föredömlig elektronisk tavla som visade vad de hade på fat. Noterbart är att tavlan även visade hur mycket öl som det var kvar av i respektive fat, något liknande har jag aldrig tidigare skådat.
De stängde redan 23:00 på en tisdag så vi fick "skynda" för att hinna prova några öl. Skönt nog kunde ölen köpas som smakprover vilket vi valde att göra. Utbudet var bra fast inte fantastiskt, 25 öl/cider på fat, både lokala bryggerier och från andra håll i USA.
Knee Deep fortsatte att göra mig nöjd, deras Hop Surplus var en schysst och färsk DIPA med en hel del tropiska frukter. Cider dricker jag inte så ofta med här passade jag på, Doc's Draft Hard Raspberry Cider var god, hallon, lite funk och äpplen. Det mest udda som dracks var 10 Barrel Cucumber Crush som verkligen smakade gurka, melon och lite funk.
Mitt intryck av Bailey's Taproom var att det var ett bra ställe men kanske aningen sterilt på något sätt. Kändes som att själen inte riktigt var på plats. Dessutom var bartendern korrekt men det var uppenbart att han längtade hem.
Efter att Bailey's stängt lommade vi också hem, ja till hotellet. Alla var förvånansvärt pigga så vi bestämde oss för att köra en liten ölprovning på rummet.
Godast av de sex flaskor som vi betade av var Trinity 7 Day Golden Sour vilket visade sig vara en fint syrlig och uppfriskande öl med citrus, ek, funk och lite druvor. Alltid lika kul att bli positivt överraskad av en öl som man tidigare inte hört talas om.
De första timmarna i Portland började klart stabilt i ölets tecken, skulle bli intressant att se vad nästa dag skulle bjuda på och även se staden i dagsljus.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar