SBWF 2012, torsdag 27/9

Så var den dagen äntligen kommen, för tionde året i rad skulle Stockholm Beer & Whisky Festival i Nacka besökas. Alla förberedelser var gjorda, det vara bara att köra!

Eirik och jag anlände strax före öppningsdags, vilket var 12:00. Presslunchen hoppades över. Klockan var lite över 12 då den tämligen långa kön började röra på sig, runt 12:30 var vi klara för det första provsmaket, vilket blev hos Brill. Det var redan rejält med folk vid deras monter, faktum är att någon diskret delade ut en armbågstackling, jag svarade med ett försök till höfttackling. Vad vore livet utan lite dramatik? Brill ja, de skulle kunna ha en egen ölfestival med tanke på de över 250 olika öl som fanns i montern.

Hade tänkt börja med ett öl från Nøgne Ø som jag tidigare inte hade druckit, men det blev istället en Cigar City Dos Costas Oeste - Grapefruit Wood, ett öl som jag redan druckit. Jaja, hjärnsläpp direkt med andra ord. Fast å andra sidan är det en trevlig öl så ingen katastrof.

Nästa öl däremot var en från Nøgne Ø som var ny för mig, Citrus Hystrix IPA. Blev inte riktigt klok på den, var inte alls som jag hade trott. Istället för frukt och humle var det mer malt, jäst och en del inslag av "jord". Inte en dålig öl men ja. Mikkeller Drikkeriget Casa från 2009 provades också, den är smaksatt med tranbär, något som jag inte kände så mycket av. Nu var det mest kola och malt.

Nu tänker jag inte gå igenom varenda öl som jag drack under den första torsdagen, utan nämna några här och där. Nästa anhalt blev längst in i lokalen där skåningarna och danskarna hade sitt tillhåll. Malmö Brygghus var för första gången med i Nacka, hos dem provade jag tre öl. Intressantast och godast var Malmö Grand Crew, en skånsk lambic. Inte en extrem rackare utan balanserad med en trevlig funkighet. Väldigt uppfriskande. Flaskorna var verkligen snygga, liksom etiketten.

Därefter togs det stora språnget och det hamnades hos Elixir Wine och närmare bestämt Det Lille Bryggeri. 25 olika öl hade de att erbjuda, jag hann bara med att prova fem. Det Lille Bryggeri Kaffe Chili Porter är en perfekt öl för den som gillar stark chili som river längs strupen, för mig blev det för mycket. Däremot var Det Lille Bryggeri Double Chili Lakrits mer balanserad. Först en bra smak av lakrits och sedan en mer rumsren chili på det. En kombination som fungerade bra.

Efter detta hamnades hos Monks, närmare bestämt hos Struise. På CBC i Köpenhamn i maj var Struise med, då lyckades jag prova 17 nya öl från dem. Trodde inte att de skulle ha med sig så många nya till Stockholm men där hade jag fel. Nästan 10 stycken som jag tidigare inte haft att stifta bekantskap med. Struise Black Damnation V - Double Black var verkligen en imponerande pjäs med sina 26%. Monks är ju Monks så hos dem får man vackert betala även om det är fackdag. 20 kr per cl vill de ha av allmänheten, jag fick 6-7 cl för samma pris.

Så mycket av den starka drycken ville jag inte ens ha så en del hamnade i vasken, vilken hädelse! Helt klart en väldigt god öl. Kan inte begripa att den var så stark för det kändes verkligen inte. Struise Macadam hanns också med, god men inte lika goda som Double Black.

Vid det här laget var det dags att bege sig till en Master Class med Kjetil Jikiun från Nøgne Ø, ämnet var sake. Det var såpass intressant att det kommer ett separat inlägg om det.

Efter sakeprovningen var det läge för lite tilltugg i form av korv. 35 spänn för en halvmedioker chorizo, ja det gäller att passa på. Precis som tidigare år blev jag inte imponerad av utbudet av mat, men å andra sidan har nog inte så många mat i siktet då de besöker en ölfestival.

Man kan ju lätt undra över hur mycket här i världen finns i obegränsad mängd? Sandkorn, kockprogram på tv eller fler än 2000 olika öl i årets festival. Det finns att prova för den som gillar det. Mot mässhall II där Taste Experience höll hus, då med främst vin, champagne och sådana drycker. Men det fanns även öl, tex hos Doorstep Brew. Provade ett par öl från finska Malmgårdin Panimo som var ok men inte spektakulära. Haandbryggeriet Sweet & Sour tyckte jag däremot mer om, väldigt mycket vinäger och grape. Inte extremt syrligt men fint drickbar. Kan vara värd att prova om man råkar snubbla förbi.

Klockan 18:00 skulle Brekeriet och Skandinaviska Ölskribenters Förening ha lite samkväm, även det såpass intressant att det är värt ett eget, lite mer utförligt inlägg.

Tiden bara rann iväg, kvällen var inne. Så mycket kvar att prova att det var dags att öka tempot. Stabila Oppigårds Bryggeri hade som vanligt med sig nya öl. Godast av de tre som jag provade var samarbetsölet mellan Oppigårds och Tomp, Celebration IPA. Fräsch med en fin humlighet. Serverades nästan iskall så ölet fick värmas en stund.

Pust och stånk, det kändes som att jag var lite över allt på mässgolvet, Gänstaller-Bräu Green Gold IPA (104 Germany Meets USA) var nästa intressanta öl. En väldigt välhumlad tysk/amerikansk DIPA, riktigt god. Finns bara de bägge torsdagarna så ska ni till Nacka nu på torsdag så tycker jag allt att ni ska prova ölet hos Brewery International.

Slottskällans nästa, tyvärr blev jag inte alltför imponerad av deras nya Black IPA, Eight. För lite humlesmak i den enligt min mening. Slottskällans Barrel Aged Imperial Stout var godare, men undrar om inte originalet är snäppet vassare? Några danska öl fanns också i Slottskällans monter, av dem var Midtfyns Jule Stout den mest intressanta. Väldigt mycket kryddor i den, började fundera på eventuell matkombination.

Klockan började så smått närma sig stängningsdags, tillbaka till stället där dagen börjades, Brill. Hoppin Frog Hop Heathen Imperial Black Ale var en utsökt Black IPA, se och lär svenska bryggerier. Mikkeller Sort Gul var också en stabil Black IPA, inte lika god som den från USA dock.

Omnipollo / Nómada En el Bosque är en Amber Ale, hittills den blekaste av ölen från Omnipollo som jag provat. Nebuchadnezzar hann jag inte ens prova på torsdagen. Det blev åtta öl hos Brill på trekvart eller så, lite väl intensivt kan tyckas men det är vansinnigt roligt. Jester King/ Mikkeller Rodeo blev en fin avslutning på aftonen, en härlig Imperial Stout med stora tjocka smaker.

En lång dag på en ölfestival är verkligen en härlig dag. Så många trevliga människor träffades att det är omöjligt att nämna alla. Gamla som nya bekantskaper, precis som det skall vara. 45 nya öl hann jag med plus sex olika sake. Torsdagar är verkligen en bra mässdag, särskilt då den första. Visst var det mycket folk men det var aldrig några direkta köer, förutom hos vissa utställare. Inga som helst problem att slinka in på ett toalettbesök heller, skönt det.