SBWF 2012, torsdag 4/10

Dags att sätta igång att skriva de sista inläggen om årets SBWF. Ni som inte gillar att läsa om ölfestivaler får ge er till tåls för det finns en hel del att rapportera om, torsdag 4/10 är ett exempel.

Precis som premiärtorsdagen anlände Eirik och jag till Nacka kring 12:00, denna gången var det bara att passera kön. (högst förtjusande det där med pressackredering)

Kändes som favorit i repris men även denna gång började vi med att besöka Brills eminenta monter, ja vi blev hängandes där i närmare två timmar. Ett dussin olika öl provades, godast av dem var Omnipollo Nebuchadnezzar, ett öl som förövrigt vann pris som festivalens allra bästa öl, oavsett kategori. Jag kan förstås förstå varför för det är verkligen en härligt färsk, välhumlad och krispig DIPA. En sådan där öl som man inte kan tröttna på. Mycket välförtjänt pris, grattis!

Nøgne Ø är ett bryggeri som jag följer extra alltså var det mycket glädjande att få prova ett par nya öl från dem Python Pilsner och Pumpkin Ale. Python Pilsner hade en etikett som inte tilltalar den som är rädd för ormar, tur att jag inte är det. Spindlar är det lite värre med. Smaken var inte pyton men klart udda. Väldigt söt och påminde inte alls om en traditionell pilsner. Vet inte riktigt vad jag ska tro om det ölet. Nøgne Ø Pumpkin Ale är en öl främst för den amerikanska marknaden. Udda smak med inslag pumpa. Nja, inget av de ölen var fantastiska måste jag villigt erkänna.

Mikkeller Spontankoppi, lambic med kaffe, var en bra öl att rensa munnen med. Dugges nya Duggish  DIPA var väldigt god, passande nog provades ölet då personal från Dugges Ale & Porterbryggeri anlände till montern. Evil Twin Been Smoking Too Long var en sympatisk rököl som borde provas av den som får chansen.

Hade kunnat stå kvar hos Brill hela dagen lång, deras utbud var ju så otroligt stort och intressant med så många toppenöl. Dessutom väldigt trevliga att samtala med. Hade ett särskilt intressant samtal med Pierre Brill som berättade om sin syn på företaget. En väldigt sympatisk gentleman den gode Pierre. 

Nå, det var läge att vandra vidare i lokalen. Jag gav mig iväg till Mjödhamnens monter för att prova ett antal mjöd, det var såpass intressant att det är värt ett eget inlägg. Lyckades glömma bort tiden totalt så helt plötsligt hade det blivit sen eftermiddag. Efter lite tilltugg i form av korv var det dags att botanisera vidare bland alla de otaliga ölen.

Exilir Wines härliga utbud lockade, Lervig Hoppy Joe provades liksom några öl från Det Lille Bryggeri. Särskilt mycket gillade jag Det Lille Bryggeri Celebration Ale # 8 Hot Imperial Stout. Som namnet avslöjar är det en Imperial Stout med tillsatt chili, en lyckad variant där chilin inte tog över för mycket enligt min mening. Det Lille Bryggeri hade även med sig sin nya Barley Wine 300, inte alls en tokig öl det heller. Flaskan hade inte ens någon etikett så direkt från fabrik skulle man kunna säga. Den kommersiella beskrivningen lyder enligt följande:

"300 er en fusions øl mellem flere stilarter som bl.a. Barley Wine og Belgisk Klosterbryg. Øllen er vores bryg nummer 300 på anlægget i Bringstrup. En bryg hvor tallet 3 går igen. 3 malttyper (pilsnermalt, Münich Malt og mørk caramel malt) 3 humletyper (Warrior, Bramling Cross, Mt. Hood) 3 gærtyper (2 primær, 1 sekundær) 3 gange indmæskning. 300/3 IBU, også er den tilsat lækker fignepuré. Brygget på malt, vand, gær, humle og tilsat fignepuré. Alkohol 10,2% vol. Indhold 33cl. Øllen er ufiltreret og upasteuriseret. Brygget den 26. august i meget begrænset mængde. Kan nydes nu, eller gemmes mange år frem i tiden."

Helt klart är Det Lille Bryggeri ett intressant bryggeri, fast det är inte direkt lätt att hålla reda på alla deras olika öl då de har så många. Ett par öl från Södra Maltfabriken provades också, Södra Hop Lager tyckte jag var ok medan Brown Ale hade en lätt touch av klor vilket jag inte uppskattar.

Hos Brewers Association/OT:s monter hade jag knappt varit under de två första besökta dagarna men nu blev det en stunds samkväm. Oskar Blues Deviant Dale’s India Pale Ale är ju onekligen en trevlig öl, ska bli fint att kunna köpa en burk eller två då ölet anländer till Systembolaget nästa år. Deschutes Black Butte Porter var en mild och stabil porter, inga krusiduller men fint drickbar. Det provades några öl, meningslöst att nämna alla men Odell Myrcenary Double India Pale Ale tyckte jag mycket om. Rejält humlig med en skön munkänsla. Odell Brewing Company tycks kunna sina grejer.

Precis som den första torsdagen var det lagom med folk även den andra, vissa profiler saknades, ja de två galna skåningarna men det fanns förstås en rad andra ölprofiler som det växlades ord med. Som längst var kön till toaletten ett par minuter, förstås perfekt att inte behöva planera de välbehövliga besöken.

Dags att besöka Wicked Wine, även de hade som brukligt med sig en massa öl. Denna gång tittade jag lite närmare på öl från brittiska Camden Town. Av de fem ölen som provades tyckte jag mest om Camden Town Byron Pale Ale. Kul med en "modern" brittisk American Pale Ale. Vidare passade jag på att prova Mohawk Respirator Doublebock, ett öl som normalt återfinns på diverse krogar. Söt med mycket malt, kola och lite choklad, duglig.

Den med god allmänbildning minns att det för något år sedan gick att köpa några riktigt dyra flaskor från Sierra Nevada på Systembolaget, ett par sådana fanns hos Wicked Wine. Sierra Nevada 30th Anniversary Charlie, Fred & Kens Bock och Sierra Nevada 30th Anniversary Our Brewers Reserve - Grand Cru. Av de två var sistnämnda godast, men skulle varit besviken om jag betalat de närmare 400 kronor som en flaska kostade. Förra året då jag var i Chicago såg jag att en flaska gick på 12 USD, men det finns de som blir uppretade då prisjämförelser görs så inget mer om det.

Vet inte om man ska bli uppretad över Två Bryggare i Ystad, ett bryggeri som i alla fall för lite skämtsamt brukade kallas för Sveriges enda lambicbryggeri. Nu blev jag lite besviken då både Ysta Färsköl Ljus och Ysta Färsköl Mörk inte visade mycket spår av infektion, ok att de var småtråkiga men ändå helt drickbara.

Samtidigt som jag var hos Två Bryggare pågick prisutdelningen för fullt, onekligen drös priset som delades ut. Värt att notera är att Nils Oscar är det bryggeri som vann flesta priset i årets festival. Tyvärr kom jag sent till prisutdelningen så några bra foton blev ej tagna.

Stockeboda Gårdsbryggeri var med i Nacka för första gången förra året, i ärlighetens namn höll deras öl en ganska blandad kvalitet då. Nu var det glädjande att notera att ölen blivit stabilare mycket tack vare den nya, unga bryggmästaren. Några nya öl provades, bland annat den omtalade honungsale som är baserad på president Obamas "recept". Maltig och söt, kunde inte hitta någon direkt smak av honung i ölet. Godare var Stockeboda Jaktporter. Lätt rostad med malt och karamell. Ska enligt uppgift komma till Systembolaget i december. En kort pratstund blev det med Stockebodas trevliga ungdomar. Fint att konstatera att det rullade på stabilt för dem.

Även Gotlands Bryggeri hade med sig några nya öl, av dem passade jag på att prova Wisby V Jubileum, förövigt ett öl som lanserades tillfälligt på Systembolaget i september i år. Tyckte att den var ok men inte riktigt såpass god som förväntat. Har inte köpt något flaska ännu, tveksamt om jag kommer att göra det men man kan förstås alltid ändra sig. Wisby Salmbic är ett veteöl som är smaksatt med det gotländska salmbär (blåhallon). Lätt med jäst, vete och en touch av bär.

Vid det här laget var det dags att börja tänka på refrängen, en refräng som skulle sjungas hos Brill. Kan man få ett värdigare avslut?

Återigen blev det några öl, av dem stod helt klart Southern Tier Choklat ut med. Förmodligen ett öl som man antingen älskar eller hatar, som en tvättäkta gottegris som utan problem kan äta choklad dygnet runt var ölet oerhört gott. Smakade söt choklad, choklad och ännu mera choklad, ungefär som chokladpudding. Förstås bisarrt men ack så härligt. Verkligen ett udda bryggeri.

Kvällens absolut sista öl blev Mikkeller Spontangrape. Verkligen en uppfriskande öl som inte var för extrem. Fint syrlig med mycket gröna äpplen, grape och funk.

Ännu en lång och lyckad dag på det finaste av verkstadsgolv var över. Ytterligare ett besök blev det vilket jag kommer att skriva om i ett senare inlägg liksom det utlovade inlägget om mjöd hos Mjödhamnen.