SBWF 2012, lördag 6/10

Jag tvekade länge om jag verkligen skulle besöka SBWF den sista lördagen, men då det fanns en del "jobb" kvar att göra så var det till slut ingen tvekan. Anlände till Nacka vid 13-tiden, då var kön lång. Hörde senare att som längst hade folk köat i närmare fyra timmar, det är ju helt galet! Det var 10000 besökare den sista dagen, sammanlagt besöktes festivalen av närmare 36500 personer vilket är nytt rekord. Onekligen väldigt smidigt med pressackredering, det var bara att passera den långa kön och börja dagens övningar.

Väl inne funderade jag direkt på vad tusan jag egentligen gjorde där inne? Vart man än tittade var det folk, folk och ännu lite mer folk. De bägge torsdagarna kändes som ett kärt, svunnet minne.

Hur som helst så började jag med att prova ett par FrEQuency-öl, av de var Ängö FrEQuency Ain’t Nuthin to F*** Wit en väldigt speciell öl. Gick inte att undgå att direkt börja tänka på Thailand, koriander och en massa lime kan fungera väl i mat men i öl? Nej tack, det var ingenting för mig det där. Vilken bisarr skapelse!

Nils Oscar Bordsöl kändes som en stabil öl med lägre alkoholhalt. Bra balanserad med malt, bröd och lite gräs och nötter som de främsta egenskaperna. Nils Oscar ja, snacka om att de tog storslam i SBWF 2012. 10 medaljer varav fem guld. De vann även den finaste utmärkelsen av dem alla, Beer Trophy, festivalens allra bästa bryggeri. Grattis till det!

Precis som förra året kunde man hos Brutal Brewing (Spendrups Bryggeri) prova fem olika provbrygder där man som gäst kunde rösta på sin favorit. De fem ölen var dessa: Next Stop Anatolia, Dr Greens Bitter Bullet, Glyzyrrhiza Glabra, Tangerine Dream och slutligen Balls of Steel. Min favorit var Tangerine Dream. Det var en normal lager men med en bra ton av apelsin vilket gjorde ölet fräschare och mer intressant att dricka. I övrigt kan det noteras att Next Stop Anatolia förmodligen är Sveriges första "kebaböl" då den innehöll kryddor från Anatolien. Undrar vad som kommer härnäst?

Ett par riktigt goda öl från danska Stronzo Brewing Co. passade jag på att prova i Elixir Wines förträffliga monter. Stronzo CA$H COW är en tung och skön Imperial Stout. Komplex och med en härligt lång eftersmak. Betydligt lättare var Stronzo Fruit Cake vilket är en fruktöl smaksatt med hallon och brett. Perfekt som palettrensare, stabil öl.

Struise vagn var ju omöjligt att inte besöka, jag gjorde det samtliga fyra dagar som jag var i Nacka. Struise Rosse och Struise T.H.R.E.E hör inte till de godaste ölen från Struise men dugliga båda två. I år har jag hittills hunnit med att prova för mig 37 nya öl från Struise, galet! Men samtidigt härligt då det ändå handlar om ett av världens absolut bästa bryggerier. Vem gillar inte öl från Struise, finns det någon?

Det tog tid att ta sig fram i den smockfulla salongen, det påminde om en populär pub en löningshelg. Som mest fick jag köa i 15 minuter för att få besöka en toalett. Kanske inte så konstigt att jag inte träffade på några ölbloggarkollegor, de tycks vara smartare än mig. Dock så träffade jag en hel del andra människor som det dryftades viktiga saker med, det vill säga öl.

Ett sista stopp hos Brekeriet ville jag inte vara utan. Ett par franska öl provades, La Bavaisienne Blonde och La Bavaisienne Ambrée. Bägge var intressanta öl av typen Biere de Garde en öltyp som inte tillhör till de allra mest vanliga. Vidare passade jag på att prova ett par franska cider, La Ferme d’Hotte Cidre Saveur de Pommier och La Ferme d’Hotte Cidre Rosé d’Ete. Nu är inte jag någon expert på cider men dessa två var verkligen två fullträffar. Väldigt drickvänliga och smakrika med en touch av brett. Helt klart gav de mersmak.

Ännu en sväng till Elixir Wine, denna gång var det några rackare från Det Lille Bryggeri som krävde uppmärksamhet. Det Lille Kaffe Porter var en god, i helt oväntat så var det mycket kaffe i den. Det Lille Bryggeri 300 är bryggeriets brygd nummer 300 i anläggningen i Bringstrup. Ölet är en Barley Wine, väldigt söt men njutbar. Komplex och en sköning att bara sitta och sippa på. (tänk om man hade tid med det på en ölfestival)

Stannade även till hos Monks monter. Hade gärna provat några öl från De Molen, men det gick inte att köpa smakprov utan endast hela flaskor. Jag är inte den som köper en hel flaska stark Imperial Stout på en ölfestival så det gick bort. Istället passade jag på att prova några av deras egna öl. Mest minnesvärd var Monks Porter House Red Rauk n´ Roll. En Imperial Stout på 14,5%. Tung pjäs med rök och bacon. Även en del röd currypasta. Udda kan tyckas men det fungerade ganska bra.

Vid det här laget började jag ana ljuset i horisonten, det var dags att börja avrunda. Alambics monter hade jag inte besökt överhuvudtaget så nu var det dags. Det var främst ölen från Eskilstuna Ölkultur som intresserade mig. Alambic Försäljnings AB är en som de själva skriver: "en liten importfirma med stor erfarenhet från dryckesbranschen. Vår målsättning är inte att bli störst, däremot vill vi vara bäst på det vi gör och göra det med personligt engagemang. Vi arbetar nära våra producenter och kunder!"

Det var en fröjd att stå och prova några öl och samtala med Zoi Mitakidou och hennes kollega Elisabeth, verkligen två trevliga damer. Hur var då ölen? Jag tycker personligen att många av de öl som jag provat från Eskilstuna Ölkultur har varit lite si och så, deras produktportfölj är spretig med en mängd olika ölstilar. Även på lördagen var det si och så men skönt nog var ingen av ölen infekterad, något som jag råkat ut för tidigare. Provade sex olika öl, några var dessa:

Munktell lättöl var ok som lättöl betraktat men det där med lättöl är knepigt. Jag blir alltid lite besviken då hjärnan aldrig riktigt tycks vilja förstå att lättöl är lättöl och ingenting annat.

Eskilstuna Runes Dunkel var lätt med inslag av malt, nötter, bröd, kola och lite rök. Avslutningen var torr. En ok öl.

Eskilstuna Mälarbadens Sommarale är en American Pale Ale och den godaste av ölen som provades. Stabil humlighet med kola, grape och "skog". Har en sådan hemma som jag beställt via Systembolaget, känns skönt att veta att det är en god öl.

Avslutningen på årets ölfestival fick ske hos mina favoriter Brill & Co, det kändes som ett värdig final. Som vanligt full fart med många törstiga gäster men det var inga problem att prova några öl. När jag var vid montern kunde jag inte sluta att imponeras av den goda service som vi gäster gavs. Undrar hur det känns att stå där en hel dag, särskilt den sista lördagen då det var så mycket folk? Vore intressant att prova.

Vad är det egentligen med alla dessa moderna danska ölkonstnärer, det är ytterst sällan de uppfinner trista och tråkiga öl. To Øl Goliat Imperial Coffee Stout och To Øl Reparationsbajer är bägge två riktigt bra. Härligt mycket kaffe i förstnämnda liksom andra smaker, komplex och högst njutbar. Sistnämnda har ett passande namn, en öl som man med fördel kan dricka i princip när som helst. Skön och rättfram, inga krusiduller.

Sist men inte blev det par skvättar Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Calvados Edition) och Mikkeller Beer Geek Brunch Weasel (Cognac Edition). Bägge två riktigt, riktigt bra men måste jag välja så rankar Calvados Edition aningen högre. En potpurri av intressanta och goda dofter och smaker.

Precis som Nils Oscar vann Brill & Co en massa medaljer, bland importörer och ölhandlare vann de flest. 17 medaljer blev det, av dem var 9 guld. Som tidigare nämnt i ett annat inlägg vann de priset för festivalens bästa öl 2012, Omnipollo Nebuchadnezzar. Kan inte annat än att lyfta på hatten och gratulera Brill till ett strålande arbete.Ni håller oss ölnördar sysselsatta kan man lugnt säga.

Samtliga vinnare finns att läsa på Stockholm Beers hemsida. Glädjande med årets festival är de ytterst få fall av alldeles för berusade personer, i alla fall vad jag kunde se. Vakterna och den övriga personalen gör verkligen ett strålande jobb.

Jaha, ett knappt år till nästa års festival, tur att tiden går snabbt.