En första reflektion, SBWF 2012

Något som jag komma att tänka på i torsdags då det var premiär för SBWF 2012 var vilka starka gemensamma nämnare det finns med att gå på ölfestival som att springa ett marathonlopp. Låter kanske helt knäppt men så är det. Dagen innan festivalen/loppet dricks det mer vatten än normalt, mer mat hamnar i magen och det där sköna pirret infinner sig. Man är väldigt förväntansfull inför det kommande äventyret.

På dagen D äts det betydligt mer frukost än normalt, inför Nacka åt jag hemmagjord pizza, när det ska lubbas marathon brukar det bli mycket ris och lite kyckling.

Liksom senast då jag sprang Stockholm Marathon (2011) kunde jag knappt sova inför torsdagens SBWF. Det är så många olika tankar som far omkring i huvudet, man målar upp olika scenarior över både dittan och dattan. När man springer brukar nog de flesta dela upp loppet på första 5 km, sedan nästa 5 och så vidare. På ölfestivaler brukar jag också ha delat upp dagen i "etapper" även om de nästan alltid är omöjliga att hålla.

Efter en lång dag på en ölfestival liksom ett marathonlopp känner man sig synnerligen nöjd och sliten. Fast av olika orsaker kanske skall tilläggas. Skoj är det. 

Idrott och öl, är det månne sant? Vad vet jag, huvudsaken är som alltid att man har kul. Någon kanske undrar över marathonformen just nu? Ni kan sluta undra, den är inte bra ty en ståtligare kalaskula har jag aldrig haft. Evolutionen fungerar!

Mindre än ett dygn kvar

När detta skrivs återstår det färre än 25 timmar innan årets upplaga av SBWF startar. Helt klart den givna höjdpunkten på hemmaplan rent ölmässigt. Utbudet är som alltid mycket stort, en hel drös intressanta öl som bara väntar på att få smakas. Till min hjälp har jag använt Stefan "Ölsvammels" eminenta öllista. Som vanligt inser jag att jag knappast lär hinna med att prova allt som jag vill under de tre dagar som jag tänkt besöka spektaklet i Nacka.

Noterade att öppettiderna för lördagarna är ändrade i år jämfört med tidigare år, 11-24. Inte har det väl börjat så tidigt som 11 tidigare? 

SBWF fyller i år 21 år för egen del blir det tionde året som jag besöker festivalen. Kamerabatteriet är laddat, minneskortet rensat, pennorna vässade, ölsuget på topp, ja det kommer att bli härligt.

Imorgon kör vi! Jag tror att jag bestämt vilket första ölet kommer att bli. I vanlig ordning spricker det säkert direkt, men det är så det brukar vara. Egentligen ska man inte planera för mycket utan bara flumma omkring i största allmänhet.

Uppladdning på Basunen

Äntligen! Vadå tänker någon?  Veckan då SBWF drar igång har äntligen anlänt. I lördags hade vi en liten uppladdning på Basunen där det mesta kretsade kring de kommande två veckornas ölunderhållning.

Eirik hade den stora vänligheten att bjuda på öl inköpta i Bulgarien, Kamenitza 4,4% och Kamenitza Fresh Limon. Förstnämnda en klassisk lager från Östeuropa, full av kokta grönsaker, metall, söt honung. Blaskig och synnerligen trist. Sistnämnda är en blandning av öl och juice 50/50. Ingen höjdare som öl betraktat men som läskande dryck helt ok. Mycket grape och blodapelsin i både doft och smak. En iskall sådan i värmen tror jag de flesta med glädje tar sig an.

En annan öl som Eirik bjöd på var lite mer intressant för att uttrycka mig diskret. Mikkeller Black Hole Barrel Aged Edition White Wine. Härlig doft med en tydlig karaktär av fat. Vinös med rostad malt, en hel del lakrits, lite bär och nötter. Avslutningen var lång och torr. Förstås en touch av värmande alkohol.

Eddan bjöd på en flaska som han köpt via Brill & Co, Jester King Black Metal Imperial Stout. Jag tyckte att det ölet var relativt milt i doften liksom i smaken. Ganska behagligt lättdrucken för att vara en Imperial Stout. (allting är relativt sägs det) Helt klart en duglig öl men det fanns något som störde en aning, något som påminde om medicin. Vad tusan nu det kan ha varit?

För egen del passade jag på att bjuda grabbarna på två öl, Slottskällans Belgo Dubbel och Mikkeller/Cigar City Swinging Harry Tropical Quad. Slottskällans Belgo Dubbel  köpte jag i juni 2007 om jag minns rätt och det gör jag då det gäller såpass seriösa saker som öl. Vet inte varför flaskan legat så länge men nu var det i alla fall läge att öppna korken och se vad det kunde tänkas innehålla. Färgen var lätt grumlig rödbrun, skummet litet och försvann snabbt. Både doften och smaken dominerades av kola. Fanns även antydan av papp.Även torkad frukt och lite jäst. Helt klart drickbar men förmodligen smakade ölet godare för några år sedan. BF var 30 mar 2012.

Swinging Harry Tropical Quad är alltså ett samarbetsöl mellan Mikkeller och Cigar City i Florida. Ölet har legat på fat från Grand Marnier. Nu kan jag inte minnas när jag senast drack Grand Marnier. Sist vill jag inte skriva för det vet man ju aldrig när det blir sista gången. Inte det godaste ölet från Mikkeller men rätt så skoj ändå. Apelsin, en hel del jäst, kryddor och kola. Söt men ändå tämligen frisk. Flaskan köptes i Köpenhamn i juni detta året.

Utöver ovanstående öl hade vi tre gemensamma som vi passade på att bli av med, äldst av dem var Cigar City Maduro Oatmeal Brown Ale. Det ölet köptes på Systembolaget i september 2011. Tyvärr blev jag lite besviken då jag inte upplevde ölet som något särskilt. Lätt syrlig med choklad, "surmjölk", sirap, nötter och inslag av ek. Tunn munkänsla.

Två öl som köptes nu i september i år var Saison Dupont Dry Hopping 2012. Flaskan är perfekt om man vill få starkare armmuskler, väldigt tung med sina 1,5kg. Tutti-frutti, hö, frukt, jäst och en del humle. Lättdrucken och uppfriskande, en stabil Saison.

Sist men inte minst en Barley Wine från AleSmith Old Numbskull. Jag tycker att det är en höjdare till öl. Förstås söt men väldigt skön att sitta och smutta på medan man filosoferar över livets öden och äventyr. Mycket kola och torkad frukt, även värmande alkohol. Väldigt bra balanserad öl. Gottgott!

Nu blir det vila från allt öldrickande i några dagar för på torsdag smäller det! Jag tror att jag bestämt mig för vilket öl som blir nummer ett i Nacka.....

Bålsta Eklöws Röda

Numera är vi i den trevliga situationen att vi knappt hinner blunda innan ännu ett bryggeri har slagit upp sina portar, ett av de senaste är Bålsta Bryggeri beläget cirka fem mil nordväst om Stockholm. Bryggeriet startades i april 2012 av Richard och Ingela Eklöw. Två öl har de hittills fått ut på marknaden, Bålsta Eklöws Ljusa och Bålsta Eklöws Röda. Sistnämnda köptes på Systembolaget i Bålsta för en tid sedan, ölet går även att beställa på beställningssortimentet. Till en början kommer inte Bålsta Eklöws ljusa att finnas på Systembolaget. Håboportalen skrev för en tid sedan några rader om bryggeriet.

Bålsta Eklöws Röda är en Amber Ale. Lätt disigt bärnstensfärg med ett stort och fint skum. Både doften och smaken var helt ok. Grape, gräs, lite kola samt röda bär. Kroppen var medel och munkänslan en aning oljig. Frisk och lättdrucken på ett bra sätt. Helt klart en stabil start från bryggeriet.

3.4/5

Undrar förresten hur många bryggerier det just nu finns i landet, hur många nya år?

Ölskribentsprovning av öl i Systembolagets oktobersläpp 2012

Idag fick jag äran att vara med om något roligt, nämligen att medverka i en provning för ölskribenter på Systembolagets huvudkontor i Stockholm. Ett tiotal medverkande var vi. 23 olika öl, en cider samt två blanddrycker fanns att prova. Tre timmar hade vi på oss att leka med flaskorna, lokalen var belägen i källaren på huvudkontoret.

Fyra av ölen hade jag provat tidigare men passade på att testa dem igen. Den som har koll vet att det kommer fler än 23 öl i årets oktobersläpp så alla öl fanns alltså inte att tillgå. Nedan några korta kommentarer om respektive dryck:

Mariestads Alkoholfri: Ljusgul färg med en intetsägande doft. Bröd och en skvätt grönsaker. Förstås väldigt tunn med en obefintligt eftersmak. Inget som jag törstar efter.

Staropramen Non-Alcoholic: Lite bättre jämfört med Mariestads Alkoholfri men ingen jättehöjdare. Söt med en tydligt pilsnerkaraktär. Lite gräs och bröd. Går att dricka men har ännu inte riktigt lärt mig att uppskatta alkoholfria öl.

Sofiero Original: Smakar lika intressant som en "vanlig" Sofiero, det vill säga helt ointressant produkt. Det nya med denna är att den kommer på PET-flaska, det kan ju vara värt om man normalt riskerar att skära sig om man köper glasflaskor.

Carling Lager: Både doften och smaken var diskret, lite dill tyckte jag mig ana liksom metall och kaksmet. Tunn och tråkig. Blir inget köp för min del.

Steinlager Pure: Ljus med en lätt syrlighet. Typ ingen beska. Var det verkligen öl i glaset?

Aguila: Mitt livs första öl från Colombia (yihaaaa!!). Väldigt ljus med en tunn doft och smak. Klurig öl att analysera då det inte fanns så mycket att analysera.

Backyard Brew The Lawn Mower: Mörkare färg, malt, karamell och svaga toner av grönsaker. Aningen bättre jämfört med de ljusare kamraterna men långt ifrån enastående. (Backyard Brew är för övrigt Carlsbergs kopiering av Spendrups Brutal Brewing. Det handlar om marknadsföring......)

Sigtuna Unfiltered Lager: Lätt grumlig mörkare gul. Grönsaker, "krut" (!) och gräs. Avslutningen var tämligen besk och torr. Märklig öl som jag inte blev bästa polare med, inte ens näst bästa....

Oppigårds SMÖF Lager: En underbar öl jämfört med de andra som hittills provats. Trevlig humlig doft och smak. Kändes modern med fina inslag av frukt och gräs i en smak som satt kvar en stund. Kommer definitivt att köpa ölet.

Störtebeker Scwarzbier: Nästan klaraktigt brun med en söt doft av kola, bröd och malt. Smaken var inte lika söt. De rostade tonerna var väldigt diskreta. Drickbar men nja.

Nästa öl sex stycken, då det handlar om ett mixpack med Bayerska öl, i paketet ingår dessa öl:

Reuther Weissbier: Utseendet var som på vilken klassisk tysk veteöl som helst, grumligt gul. I doften och smaken fanns de typiska inslagen av banan, kryddor och vete. Helt klart en duglig veteöl, fast till elitserien räcker den inte.

Oechsner Edelhell: Här snackar vi om en Helles. Tycker inte att ölet gav mig så mycket. Lätt med bröd, lite hö och en liten gnutta "blommor".

Schlappe-Seppel Kellerbier: Helt klart ett öl som jag gärna skulle kunna tänka mig att dricka på sommaren. Egentligen inga direkta krusiduller utan en sådan där öl som man mer eller mindre kan hälla i sig. Malt, lite citrus och en lätt ton av humle.

Karmeliten Brocardus 1844 Spezialbier: Klar bronsfärgad med en viss spritighet. Russin, kola.....vet inte riktigt varför jag kom att tänka på likör då ölet provades. Ingen symfoniorkester för smaklökarna.

Irlbacher Premium Alt Arlbacher Spezial Dunkel: Bröd, malt och en gnutta honung. Även tydlig smak av grönsaker. Pust, Nein Danke!

Müllerbräu Bavariator Dunkler Doppelbock: Väldigt söt med en gnutta choklad, märk bröd och kola.

Helt klart var de tyska ölen besvikelser, veteölet kan jag tänka mig att dricka igen liksom förstås Schlappe-Seppel Kellerbier som var trevlig. Kommer inte att köpa mixpacket.

Sigtuna East Coast Pale Ale: Som en vanlig mer eller mindre tråkig lageröl. Bröd och småkakor med en lätt touch av humle. Hoppar över då jag är lite kräsen av mig.

Fuller Past Masters Old Burton Extra: Detta är en Barley Wine som jag inte upplevde som en extraordinär. Mörka bär, malt och en gnutta alkohol.

Sigtuna Equilibrium Scottish Strong Ale: Lätt, lätt grumlig mörkbrun. Stördes en aning av alkoholen i denna. Russin, mycket sötma, kola och malt. Tämligen komplex. Kommer att köpa en flaska eller två för att sparas ett tag, misstänker nämligen att ölet mycket väl kan vinna på lagring.

SKA Modus Hoperandi IPA: Ett stycke öl som jag aldrig blivit imponerad av då jag aldrig druckit ölet färskt. Nu vet jag inte hur gamla burkarna är vilka hamnar på Systembolagets hyllor men denna var i alla fall friskare och mer humlig jämfört med första gången jag provade ölet för något år sedan. Kommer att köpa ölet för att som det heter analysera vidare. Noterbart är att på presentationslappen med information om de olika dryckerna stod det december 2012 som bäst före för detta öl.

Samuel Adams Tasman Red IPA: Klar rödaktig färg med en doft och smak som helt klart var söta. En hygglig IPA som hade mycket karamell. Varning alltså för att det inte handlar om en  humlebomb.

Samuel Adams Dark Depths Baltic IPA: Vad tusan är en "Baltic IPA?" En Black IPA är svaret. Klar mörkbrun. Tycker att denna var lite tunn, hade gärna sett mer humle. I övrigt bestyckad med en lätt rostad ton liksom choklad och något som jag tyckte påminde om kokos.

Barney Flats Oatmeal Stout: Ännu ett öl från våra vänner på Anderson Valley Brewing Company. Jag har då aldrig blivit svårt imponerad av någon av deras öl, inte heller av denna. Lätt rostad men en lätt syrlig ton i eftersmaken. Inget som jag lär köpa trots att det mig veterligen handlar om den första seriösa (nåja) stouten på burk på Systembolaget.

Grebbestad Ostron Porter: Klar, nästan svart. Tunn och utan någon direkt karaktär. En lätt touch av salt, blaskigt kaffe och rostad malt.

Nils Oscar Fyra Årstider Höst: Aningen grumlig bärnstenaktig färg. En öl med en udda smakprofil. Förutom de olika malt- och humlesorterna innehåller ölet bockhornsklöver, en krydda som är vanlig i bland annat indisk mat. Hade problem att komma överens med detta. Kommer inte att köpa en flaska då det släpps men förmodligen dricka ölet på SBWF för att helt enkelt smaka på det igen.

Tilquin Gueuze: Jag gillar Tilquin, ja det erkänner jag rakt av. Denna var uppfriskande och god. Skönt syrlig, helt klart blir det några flaskor då ölet börjar säljas.

Drie Fonteinen Oude Geuze Cuvée Armand & Tomme: Ölet som jag sett mest fram emot att prova. I doften var det mycket svavel men efter lite luftning lugnade det ner sig en aning. Har man aldrig sniffat på en Geuze lär doften vara något av en chock men jag tycker att det är coolt, för inte kan man väl skriva mysigt? Fint syrlig även denna med de klassiska inslagen av bland annat gröna äpplen. I ärlighetens namn upplevde jag Tilquin som strået vassare. 179 som denna öl kommer att kosta är en hel del, vi får se, vi får se.

SKA Nefarious Ten Pin Imperial Porter: Förra gången detta ölet fanns på Systembolaget blev jag inte imponerad, inte nu heller. Söt och helt enkelt inget märkvärdigt.

Då var ölen avklarade, övriga drycker som provades var dessa:

Cidre Dupont Reserve 2010: Jag kan nästan mer om mjölk än vad jag kan om cider men tyckte att denna var schysst. Förstås söt men med småtrevliga smaker av äpplen och jäst. Uppfriskande. Ett litet minus var tonen av svavel.

Jeremiah Weed Sour Mash Brew: Onödig produkt enligt mig, "alkoläsk" som bara var konstig. Artificiell med spår av päron.

Jeremiah Weed Root Brew: Ni som smakar tuggummit känner igen smaken på denna. Tyckte mig även känna smak av wasabi. Tackar artigt nej till denna.

Som synes en blandad kompott, överlag få öl som jag blev blixtförälskad i. Särskilt tyskarna var besvikelser i fyra fall av sex. En del flaskor kommer att köpas liksom förstås Speedway stout som inte var med på denna proven. Ölen från Struise, vilka inte heller var med på dagens provning, kommer att köpas.

Stort tack till Systembolaget för en trevlig provning, allt var snyggt skött. Väl mött igen i oktober då det är dags för nästa provning.

Om någon undrar medverkade följande på dagens provning:

Eirik Berg, ölbloggen Basunen
Matt Williams, ölbloggen homebru.net in Scandinavia
Johan Lenner, ölbloggen Portersteken
Pelle Stridh, ölbloggen Allt om öl
Stefan Eriksson,ölbloggen Ölsvammel
Joel Linderoth, Allt om Mat
Lars-Göran Dahlgren, iGlaset
Annika Silvonen, Borås Tidning
Sanna Blomqvist, Dagens Nyheter
Magnus och Magnus, MankerBeer
Just ja, lilla jag medverkade också.

K:rlek

Wikipedia definierar kärlek enligt följande: "Kärlek är en känsla som präglas av en stark ömhet och tillgivenhet. Kärleken kan vara riktad mot abstrakta ting som konst eller en nation, mot mer allmänna konkreta ting som naturen, kyrkan eller till mer specifika konkreta objekt som ens hem, ens husdjur eller en nära medmänniska, inklusive den egna personen....."

Enligt mig kan kärlek även handla om öl, av öl blir man oftast glad och positiv. Känslorna sätter igång, kinderna blir röda. Nyligen kom det ett pressmeddelande från Sveriges ledande importör av premiumöl Brill & Co om kärlek, samarbetsölet med Mikkeller, K:rlek Höst/Vinter. I våras kom den stora framgången K:rlek, nu är det alltså dags för nästa öl. Enligt marknadchefen på Brill & Co, Marc Schuterman känns det lite vemodigt att släppa taget om första utgåvan när den blev en sådan framgång men "samtidigt bygger konceptet på att lansera nya utgåvor av K.rlek i takt med modesäsongerna vår/sommar respektive höst/vinter, så att ölet ständigt känns uppdaterat och rätt i tiden." Måste passa på att nämna konstnärinnan Sara Nilsson som formgivit den tjusiga etiketten.

K:rlek drack jag vid några tillfällen och tyckte att den var helt ok, alltså var det inte helt otippat att det igår råkades besöka Bishops Arms på Folkungagatan som var det förstå stället i Sverige som sålde det nya ölet på fat. Värt att notera är att ölet kommer som en tillfällig lansering till Systembolaget 1/11. En inte alltför vågad gissning från min sida är att ölet även kommer att finnas i Nacka om knappt två veckor, det återstår att se.

Den naturliga frågan är förstås hur mycket kärlek det var i K:rlek Höst/Vinter?

En första iaktagelse var att ölet doftade friskt av framförallt ananas men även andra frukter. Helt klart åt det söta hållet. Även spår av malt. Smaken kändes färsk och humlig men med malt i bakgrunden. Till en början inte så bitter men däremot var avslutningen torr och tämligen bitter. Även en lätt jästighet och lite nyanser av gräs. Väldigt drickbar öl enligt mig, inga krusiduller utan en skön dos "vardagskärlek" eller vad tusan man nu ska kalla det? De 0,3 liter försvann snabbt.

Jag gav betyget 3.6/5

Kram!

Två veckor kvar

Idag är det exakt två veckor kvar till det är dags för årets ölmässiga höjdpunkt på hemmaplan samt det säkraste av alla hösttecken, årets Stockholm Beer and Whisky Festival. Datumen som gäller är följande: 27-29/9 samt 4-6/10.

Jag är nog inte ensam att flera gånger varit och nosat på listan över utställare och vad de kan tänkas ha med sig för gottgott till festvalen. Listan är ännu inte komplett men det kan förstås redan nu konstateras att törstig det behöver ingen behöva vara, det kommer att bli härligt många spännande öl att prova.

Min ambition är att gå de bägge torsdagarna samt kanske det sista lördagen om det finns ork för sistnämnda. Ser fram emot att träffa en massa ölprofiler samt att prova en hel del goda och spännande öl. Det kommer att bli väldigt roligt, ser verkligen fram emot årets festival.

Om en vecka eller så är det dags att på allvar börja skriva ner vad som inte får missas, misstänker att listan kommer att bli lång. Tioårsjubileum blir det för min del, hoppas att det blir 100 år till.

Ännu en katastrof

Börjar så smått tröttna på alla dessa öl som inte är friska men som ändå är ute till försäljning. En ny katastrof stiftades det bekantskap med igår, Södra Lager från Södra Maltfabriken.

Har nog aldrig smakat eller doftat på ett öl köpt på Systembolaget som smakat/doftat så mycket kokta grönsaker som denna. Dessutom väldigt mycket känsla av simbassäng och lite järn. Ett par klunkar var det enda som jag lyckades få ner. På etiketten står det batch 2, bäst före 2012-12-07.

Trist då jag gärna stödjer de mindre svenska bryggerierna. Kvalitetskontroll, vad är det? Uppdrag granskning nästa?

Öl i Ålesund

Nyligen besöktes Ålesund i Norge. Jag visste redan på förhand att det inte är en ölstad i världsklass, dock fick jag ett tips om att besöka hotellbaren på Quality Hotel Waterfront, ett nyöppnat hotell som hade en del öl från bland annat Kinn och Nøgne Ø. (just ja, tipset hämtades från Norge-forumet på Ratebeer. Det är verkligen en fin möjlighet att höra sig för bland "lokalbefolkningen" innan man beger sig iväg på en resa)

Flyget till Ålesund gick via Kastrup, där hittade jag en Mikkeller som jag inte druckit tidigare, Mikkeller Ocean Salty Weed. Givetvis fick ett par flaskor hänga med till Norge. Faktiskt smakade ölet lite salt, udda men vi som känner ölen från Mikkeller blir aldrig förvånade. Må showen fortsätta länge till.

Bland det första som gjordes i Ålesund var att besöka ett av stadens Vinmonopol, precis innan stängningdags (17:00 på en fredag) skuttades det in. Som förväntat var utbudet skralt. Köpte med mig ett par standardöl och en dansk veteöl. Priserna var förstås norska med allt vad det innebär.

Norska priser var det även på pizzerian som besöktes för inmundigande av mat, en usel, medelstor, lätt bränd skapelse gick på 151 nok. (lägg på 20% för att få svenska priser). En tämligen meninglös lager (Dahls) kostade 74 nok, men då var förstås glaset välfyllt med sina 45cl.

Ok, på lördagkvällen skulle det alltså ske, det skulle bli spektakulärt. Till baren på Quality Hotel Waterfront, två flaskor öl från Kinn Bryggeri beställdes, Kinn Rosa Kinn samt Kinn Dampen.

Förstnämnda är en lätt fruktöl med smak och doft av hallon. Inte tokig med det hade varit fint med en större syrlighet. Dampen är en California Common, det vill säga en typ av öl som var vanlig i San Francisco på 1800-talet. Den var lite godare och fylligare än Rosa Kinn. Mig veterligen har det aldrig sålts öl från Kinn Bryggeri så det är alltid kul att prova några från dem då tillfället ges.

I övrigt är Ålesund en fin kuststad. Förvänta er inte någon storstadspuls (staden har ungefär 10000 invånare) däremot lugn och ro, helt perfekt lite då och då enligt mig.

Förr eller senare skall jag åka med det där rederiet, så är det bara!

Inte igen!

Vet inte om jag har otur men flera av de senaste provade öl från Eskilstuna Ölkultur har känts lite infekterade och orena. Eskilstuna Skogstorp India Pale Ale är inget undantag. För inte ska den väl smaka jord, brett och allmänt konstigt. Trist.

Helt klart infekterad. Någon annan som har några erfarenheter från sistone?

Glest på nyhetshyllan

Först idag hade jag tid att besöka Systembolaget och köpa några septembernyheter som släpptes lördag 1:a september. På Regeringsgatan var det glest mellan flaskorna på nyhetshyllan, men några intressanta buteljer hittades i alla fall.

Mest ser jag fram emot att prova Stone Russian Imperial Stout, senast det ölet var på besök på Systembolaget var i december 2008, har några flaskor kvar från det släppet. Ska bli intressant med en enklare vertikalprovning av årgång 2008 och 2012. Den som spar han har, det ni!

Tre öl från Nyckelbydal Bryggeri

Förra torsdagen släpptes två specialöl från FreQuency på Akkurat och OT, innan det passade Eirik och jag på att besöka Farfar Pär som ligger på Kungsholmen i Stockholm. Anledningen till att vi besökte dem var att de som första ställe i världen hade öl från för mig helt okända Nyckelbydal Bryggeri som ligger på Ekerö.

Det roliga med Nyckelbydal och deras tre öl är att två av dem är en Saison och den tredje en Belgian Strong Ale. Ljus lageröl, vad är det? Faktisk skoj med ett bryggeri som vågar och vill gå mot strömmen och brygga annorlunda öl än vad man kan förvänta.

Givetvis beställde vi en flaska av varje som vi delade på. Den unga damen undrade om vi var "sådana där ölnördar", "Roger" på det!

Vi började med Nyckelbydal Treudd Saison Régulier. Ölet hade en grumlig gulaktig färg med ett trevligt fluffigt vitt skum. Munkänslan var lätt med citrus, lite banan, jäst och en touch av "gummi". Avslutningen var torr. Helt klart en duglig öl om än inte suverän. 3.2/5

Näst på tur var  Nyckelbydal Treudd Saison Insidieux. Grumlig orange med ett mycket stort vitt skum. Livlig kolsyra kan man lugnt säga. Lite mer doft och fyllighet jämfört med Régulier. Malt, lite apelsin och citrus. Även jäst. Längre eftersmak och mer bitter. Stabil. 3.5/5

Sist ut var Nyckelbydal Lurudden Special Ale, vilket alltså är en Belgian Strong Ale. Kan redan nu avslöja att det var det godaste av de tre ölen. Doften var lite udda med spår av källare, jäst, choklad, lakrits och kaffe. Liknande i smaken som på något sätt påminde om Pannepot, fast inte lika elegant och komplex. Ändå ett bra omdöme tycker jag. 3.7/5

Farfar Pär har stängt för säsongen så var man nu kan hitta dessa öl vet jag inte. Ser i alla fall fram emot att prova kommande öl från Nyckelbydal Bryggeri, en positiv överraskning var det helt klart.