Öl i Hamburg, del 1

Det var kanske inte helt optimalt att åka mot Arlanda kring klockan sju på morgonen dagen efter den härliga torsdagen i Nacka. Många timmars sömn blev det inte men vila kan man gott göra senare. Incheckningen gick på ett par minuter, sedan var det bara att invänta Lufthansas/Eurowings lilla fina sportmodell till flygplan, CRJ-900 som skulle ta Silenzi och mig till Hamburg. En trevlig kärra att flyga med, sitter man framför vingarna är det tyst fast mest flygkänsla är det längre bak i planet.

Flyget till Hamburg tog 1 timma och 25 minuter, Hamburg välkomnade oss med ett strålande väder. Under helt helgen var det kring 25 grader och inte ett moln på himmelen. Jag ångrade verkligen att inga shorts togs med. Jag gillar Tyskland på många sätt, ett av dem är det faktum att i de flesta städer kan man åka kommunalt till/från flygplatserna, så även i Hamburg. Det kostade mindre än 30 kronor att åka i ungefär 20 minuter till centralstationen, Hauptbahnhof. Så jäkla bra, blir bara förbannad på Arlanda Express som är löjligt dyrt, ok ok att det är ett privat företag men ändå.

Från centralstationen gick vi i ungefär 15 minuter till vårt hotell, Radisson Blu Hotel. Det gick även att åka en station med S-Bahn men att promenera ger starka ben tror jag. Det visade sig vara Radisson nummer 40 som jag nu bott på, inte illa. I vanlig ordning var rummet fräsch och hotellet trevligt ur alla aspekter. Rum på våning 20 fick vi med en strålande utsikt.




Efter installationen på rummet var det bara att bege sig ut då det började kurra rejält i magen. Innan avfärd hade jag förstås läst på om öl i Hamburg utan att bli direkt imponerad, men ett av ställena som fanns med på Ratebeer, Brauhaus Joh. Albrecht fick bli den första anhalten. Bra, centralt läge mer eller mindre mitt i smeten.




Fyra olika öl hade på fat, av någon anledning lyckades jag prova samtliga. Trodde inte att ölsuget skulle vara stort efter kvällen innan på SBWF, men ibland blir man lite överraskad av sina egna gärningar. Hjärnan säger en sak och kroppen en annan, fast riktigt så illa var det icke. Första ölet blev deras veteöl, Joh. Albrecht (Hamburg) Hefeweizen.



Det var en ok veteöl, de klassiska inslagen av banan och jäst fanns där liksom en viss syrlighet men det var åt det tunnare hållet. Godare veteöl har jag definitivt druckit. Säsongsölet, Festbier, fanns också. Det är Oktoberfest/Märzen, drickbar men inte särskilt intressant.



Vidare dracks Messing (en Dortmunder/Helles) och Kupfer (Dunkel). Båda var sämre än de två förstnämnda, Messing hade en touch av knäckebröd. Kupfer hade något konstigt i smaken som jag inte riktigt blev klok på.

Nä, de fyra ölen höll inte högsta klass, långtifrån. Annars var stället helt ok, inredningen finns det inte mycket att säga om, ganska klassisk sådan trots att stället inte är sådär lastgammalt. Maten var en stabil lunchschnitzel för runt 60 spänn. Ölen kostade 2.90 EUR för 0,3 liter, 0,4 liter betingade ett pris på 3.60 EUR.

Efter lunchen flanerade vi omkring och kikade på staden. Hamburg är Tysklands näst största stad med närmare 2 miljoner invånare. Rent och snyggt är det i centrum, väldigt många broar och kanaler, faktiskt fler broar än i någon annan stad i Europa. Sedär, där lärde ni er något nytt, jag måste erkänna att jag inte heller visste att det låg till så.




Ölbutiken Bierland hade jag läst positiva kommentarer om, det är bara att bekräfta att de positiva kommentarerna stämde och mer än så. Till butiken åkte vi i knappa 10 minuter med S-Bahn (förövrigt samma linje som man tar till flygplatsen), stiger av gör man vid en station som heter Wandsbeker Chaussee, sedan är det en kort promenad på ungefär 5 minuter innan man är framme.



Bierland var inte så stort, fast vilken ölbutik är egentligen det? På hyllorna fanns det en hel del standardöl, främst tyska sådana även om det fanns en del utländsk öl också. Det mest intressanta var de unika tyska öl från riktigt små bryggerier som jag tidigare inte satt mina fingrar på.





Det bästa med butiken och en av de absoluta trevligaste ölrelaterade mötena jag varit med om var den kvinnlige expediten/ägarinnan som det var utomordentligt trevlig att prata med. Jag frågade om det var ok att ta några bilder inne i butiken, inga som helst problem svarade hon. Hon gick även med och pratade om de olika ölen, nämnde en del som inte var köpvärda (snacka om ärlighet). Vidare hann vi diskutera svenska småbryggerier liksom Systembolaget. Känns som att jag hade kunnat tillbringat lång tid inne i den härliga butiken, men tiden är knapp då man är ute på resande fot, det är mycket som skall hinnas med. En sak är säker, nästa gång jag besöker Hamburg ska jag ha med mig några svenska öl som gåva.

Hade gärna köpt fler öl men bagagetekniska skäl gjorde att det inte blev så många, men dessa köptes i alla fall:



Ölen kostade typ 63 EUR, men vi fick dem för 60 EUR, vielen Dank! De mest udda av de inköpta ölen var dessa:



Tysk IPA, Imperial Stout, "kryddöl", ja det blir spännande värre att prova dem. Någon som hört talas om Zeugenbräu? Som sagt det var verkligen en trevlig butik att besöka, särskilt då mötet med den härliga damen. Hon fick min mailadress och länken till bloggen eftersom hon var så nyfiken på öl. Hmmm, undrar om jag ska börja skriva på tyska?

Nu började det bli sen eftermiddag, dags för en paus på hotellrummet, väl där dracks en av de nyinköpta ölen, Schneider Weisse Kristall, ett öl som jag tidigare inte hade druckit. Notera det riktiga veteölsglaset som fanns på hotellrummet, Tyskland är Tyskland, vilket land!



Stabil veteöl med de klassiska inslagen, Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn är mitt favoritbryggeri bland de stora tyska veteölsbryggerierna.

Nu var det hög tid att bege sig ut för en bit mat. I närheten av hotellet fanns det många krogar att välja mellan, vårt val för kvällen blev Hamburger Stadtkrug. Menyn såg typiskt tysk ut:



Jag beställde in en Schweinerückensteak som var begravd under en bädd av ost och champinjoner. Till det stekt potatis med baconbitar, ack ack vad gott! Jag är mycket förtjust i den bastanta tyska matkulturen, mätt det blir man alltid precis som det skall vara enligt mig. Det var säkert mat för två, självklart åt jag upp allt, jag är ju en ärans man.



Innan maten drack jag en Astra Alsterwasser, vilket klassas som en fruktöl men egentligen är den en Radler, dvs en blandning av öl och läsk. Jag gillar det, sött det är det men läskande, särskilt då sommartid.



Till maten beställdes en Duckstein, vilket är en Altbier. Maltig och tätt rostad med spår av rök.



Det var inte drycken som stod i centrum på stadskrogen utan maten. Efterrätt var inte att tänka på denna gång, utan det var bara vackert att rulla ut med full last i kistan. Priserna var förstås humana, vilka de alltid är i Tyskland. Maten kostade 12.50 EUR, Radlern gick på 2.80 EUR för 0,33, ölet 3 EUR för 0,33.

Vid det här laget var jag mycket trött så något med orkades inte med dag ett i Hamburg, fortsättning följer.