Blindprovning och lördagsprovning med fokus på udda tyska öl

I lördags var Eddan, Eirik och jag inbjudna till Silenzi för en bit mat och en blindprovning av fem ölsorter där vi skulle försöka gissa ölstil. Efter blindprovningen passade vi på att dricka några udda tyska öl som köptes i Hamburg för en par veckor sedan.

Innan maten drack vi en Häffner Bräu Hopfenstopfer Citra Ale, det är en American Pale Ale.



Doften och smaken var frisk med framförallt persika. Rätt torr och fint uppfriskande. Kul med en tysk American Pale, sannerligen inget jag dricker dagligen.

Till den goda maten som var potatisgratäng med kött drack vi La Rulles Estivale. Det kändes som en väldigt bra sommaröl då ölet var lätt med en hel del hö och citrus. Gissar att ölet säkerligen hade passat bättre till fisk.

Nå, därefter var det dags för blindprovningen, Silenzi hade köpt fem olika öl som vi skulle försöka gissa stil på. Måste direkt säga att det inte gick särskilt bra, det var bara ett av ölen, en brown ale som jag lyckades pricka rätt ölstil på.

De fem ölen var dessa:



Emelisse Double IPA 9%
Oppigårds Single Hop
De Ranke Saison De Dottignies
Nøgne Ø Brown Ale
Vakka-Suomen Prykmestar Wehnäbock

Öl nummer ett, Emelisse Double IPA gissade jag var en Belgian strong ale, tyckte att ölet kändes rätt starkt men helt saknade humle. Kan i ärlighetens namn fortfarande inte förstå att det är dubbel-ipa. Rätt svaga 2.6/5 fick ölet av mig i betyg på Ratebeer.

Helt klart var det intressant och lärorikt att försöka gissa ölstilar, sannerligen inte enkelt måste jag säga. Måste göras om vid tillfälle. Ok, nu var det dags att prova fler ovanliga öl från Tyskland samt en dansk och en från Chile.



Brewbaker Berlin IPA är mitt livs första IPA från Tyskland. Som synes fick jag en hel del sediment i mitt glas. Ölet hade en väldigt speciell doft, lätt syrlig men en massa rå grape. Tycker nästan att ölet påminde om en Berliner Weisse men med mer humle. Inte tokig.



Freigeist Caulfield - Not Just Plain Vanilla var mitt livs första tyska Imperial Stout, sedär vilken kväll! En del rök, skinka, trä, lakrits och brända toner av malt. Då vätskan blev varmare kom det även fram smak av vanilj. Inte supertung men med en behaglig kropp och munkänsla. Skulle gärna dricka igen.



Freigeist R. Woodhouse vs. M Castevet klassas som en öl av typen Spice/Herb/Vegetable, smaksatt med bland annat rosmarin. Rosmarin fanns det både i doften och smaken, verkligen udda men jag tyckte om ölet. Det fanns även enbär, lite "mynta", citrus, trä och en liten syrlighet. Uppfriskande öl på något sätt, även den skulle jag gärna dricka igen om tillfället gives.



Kvällens sista öl från Freigeist Bierkultur var Freigeist Hoppeditz vilket är en Altbier. Det var ingen typisk Altbier enligt min mening men däremot en schysst öl. Skönt drickbar med en fin fruktighet. Bra balanserad. Helt klart känns Freigeist Bierkultur som ett bryggeri vars öl det kan vara värt att prova även i framtiden.

Efter detta var det dags för kvällens Mikkeller, vad vore en seriösare ölprovning utan åtminstone en öl från Mikeller. Eirik hade med sig en Mikkeller Sur Munk.



Mycket brett i doften men inte lika mycket i smaken. Rejält söt men massor av kola. Även frukt och inslag av trä. Tyckte att den påminde lite om Rodenbach men inte lika elegant.



En flaska Kross Golden Ale köpte jag i Hamburg bara för att kunna säga att jag druckit ett öl från Chile, nu är även det avklarat. Inte alls märkvärdig och simpel men ändå drickbar. Överraskande smakrik tycker jag allt.

Nästa öl var kvällens mest udda tysk, ölet hade inte ens en etikett. Zeugenbräu Sommertraum Amarillo Edition är en Golden Ale/Blond Ale.



Tydliga vibbar av Amarillo-humlen i både doften och smaken. Frisk och fräsch, väldigt uppfriskande. Zeugenbräu är för mig ett helt okänt bryggeri.

Kvällens sista öl var inget mindre än världens starkaste veteöl, eller vetebock för att vara korrekt. Alkoholhalt på 16%, bryggeriet inte det helt okända Kleinbrauerei Schorschbräu som ju håller på och tävlar om att ha världens starkaste öl.



Måste direkt skriva att jag inte drack upp min del av Schorschbräu Schorschweizen 16% ty ölet var sannerligen inte gott. Spritig med smak av aska, gummi, söt malt och rök. Extremt obalanserad och jobbig att dricka. Frågan är varför man egentligen tar sig tid att ta fram öl som denna?

En kul kväll var det som vanligt då vi träffas för att dricka några öl, kul också att det numera finns god Imperial Stout, IPA med mera att hitta i Tyskland. Liket lever kanske man kan säga?