British or American IPA?

Två av oktobernyheterna provades igår, Twisted Thistle IPA samt Torpedo Extra IPA.

Först ut var Belhaven Twisted Thistle IPA. Varför börjar jag alltid tänka på Twisted Sister då jag hör det namnet? Dee Snider är ju en rätt cool snubbe. Frågan är om IPA:n var cool?


Skummet var stort och rätt luftigt, vätskan ljus bärnstensaktig. Såg inte så dumt ut i glaset.

Mycket humle i doften liksom en hel del brödiga toner. Vidare tyckte jag att doften var tämligen frisk och att där fanns inslag av kåda och barr. Det måste jag nämna att doften i det stora hela var ganska svag.

Smaken förknippade jag inte riktigt med en IPA, det var aldrig fråga om någon attack utan det var mer en fråga om maltighet och friskhet. Bitterheten var rätt hög och det fanns klassiska toner av citrus och en hel del fruktighet. Men i ärlighetens namn var det inte en öl som var alltför cool, drickbar javisst men inget jag känner att jag måste pimpla i mig kväll efter kväll.

Betyg: 3/5

Öl nummer två igår var det smått efterlängtade Sierra Nevada Torpedo Extra IPA.


Dess karaktär var mer som en "riktig" IPA låt vara att det inte handlade om de där allra ljuvligaste tropiska nyanserna.

Ölet såg fint ut i glaset med det stora, lätt smutsiga skummet samt den fina bärnstensaktiga vätskan.

Småmysig doft med inslag av citrus, tall, söt malt och lite annat smått gott som tex parfym.

Maltig smak med en hel del beska, frukt, kåda och gräs. Inte alls tokigt men inte heller yppersta klass. Bordsvatten är fel ord men "bords-IPA" kanske? En stabil IPA utan att vara direkt svår men inte heller mesig för den delen. Bra att ha hemma, ja mycket svammel blir det. Eftersmaken var hyfsat lång med en småskön bitterhet. Jättebegeistrad blev jag icke över Torpedon men den funkar.

Helt klart föredrar jag jänkaren framför britten (eller skotten om man skall vara riktigt noga), inte helt oväntat då jag är dålig på att dricka öl från Storbritannien.

3,75/5