Sista inlägget om Bryssel.

Ett sista inlägg om Bryssel, sedan får det vara nog. Tänkte snabbt ta och gå igenom de öl som dracks på hotellrummet under helgen.



Lindemans Faro var mitt livs första av typen Faro, dvs en sötad variant av lambic. Färgen var ljusbrun, grumlig. Skummet försvann snabbt. Initialt tänkte jag på Pommac då jag sniffade på vätskan likt Gollum då han sniffade efter de stackars hoberna. Frukt, socker och jäst var annat som fanns i doften. Smaken var väldigt söt. En viss syrlighet fanns där för att balansera sötman, men i det stora hela var det lite väl sött. Ett glas var tillräckligt, dock var inte ölet odrickbart. Förutom sötman och sockret kände jag en del malt, frukt och jäst i smaken. Väldigt mycket kolsyra. Söt men ändå ok. 3/5



Mort Subite Oude Gueuze hade en bärsstensaktig färg med ett stort, vitt fluffigt skum. Fina skumrester satte sig på glaset efter varje klunk. Doften var skönt unken men fina inslag av stall och gröna äpplen. Smaken var milt syrlig med fruktiga inslag. Eftersmaken var kort men ölet var läskande och lättdrucket. Inte världens hetaste gueuze men klart drickbar. 3,5/5 Måste lägga till att det alltid är lite klass att öppna en ölflaska med kork, skönt ljud.



Mongozo Coconut, ja som namnet avslöjar var det väldigt mycket kokos i både doft och smak. Vätskan såg inte ut som öl, nä snarare som gråaktig mjölk eller något åt det hållet. Väldigt söt och sliskig med en artificiell smak av kokos. Kapsylen har jag sparat, blir intressant att se hur länge doften sitter kvar. Gick att dricka, läsk kan ju vara gott att dricka ibland. Men som öl betraktat, nja jag vet inte. 1,75/5



Det blev en del annorlunda öl kan man säga, Floris Passion var också den smått utanför baslinjen. Ingen längre recension behövs då ölet smakade och doftade väldigt mycket passionsfrukt. Givetvis väldigt söt. Gott som läsk men som öl blir det mer tveksamt. Smaken var inte lika artificiell som på kokosölet så betyget blir lite bättre. 2,25/5



Belgisk stout dricker jag inte direkt varje dag så det var kul att prova De Dolle Extra Export Stout. Då kapsylen drogs av vällde det ut skum och vätska ur flaskan, helt klart spreds en trevlig arom i rummet. När vätskan har bråttom ut ur flaskan gäller det att hålla huvidet kallt, det mesta av innehållet lyckades vi rädda. Men man kan alltid undra vad nästa gäster trodde om de bruna fläckarna på hotellrummets golv.



En väldigt trevlig stout var det. Vacker mörk färg med ett brunaktigt ganska tjockt skum. Mycket kaffe i aromen liksom vanilj, bränd malt, karamell och lakrits. Smaken dominerades av kaffe, inte så mycket choklad som man kanske kunde ha förväntat. Vätskan var mer åt det råa än det lena hållet, ganska "powerful" som man säger på utrikiska. Helt klart en smakrik stout som var njutbar att dricka. 4/5 De Dolle känns som ett stabilt bryggeri.



Sjörövaröl, kan det vara något att smeka sin strupe med? La Bière du Boucanier Dark Ale var klart drickbart men inget öl som lämnade bestående men. Torkade frukt, karamell och en del kola i doften. Även en del kola som från Coca Cola. Smaken var lite åt det vinösa, fruktig och med en del karamellsötma. Alkoholen tyckte jag kändes en del. 3/5



Mort Subite Kriek var precis som Rojo skrev i förra veckan helt ok utan att briljera. Givetvis mycket körsbär i både doft och smak. Körsbärssmaken kändes inte helt äkta. Mycket kolsyra. Syrligheten var ganska svag. Avslutningen var torr. Läskande och lättdrucken. 3,25/5



Tripel Karmeliet hade jag tidigare aldrig druckit. "Det är sant, me boys. Hör och häpna sådant händer allt ibland!", för att citera Mäster Vreeswijk. Flaskan kostade 1,40 i matbutiken så det var inget att bråka om.

Färgen var ljusgul, vätskan grumlig. Skummet var vitt och kämpade emot ett tag. Citrus, vanilj, diskmedel, tvål och jäst i aromen. Smaken var hyfsat söt och smakrik. Citrus, kryddor liksom diskmedel. Stabil på alla sätt! Vätskan kändes torr och alkoholen brände en del. 4/5

En liten gruppbild på ovannämnda öl.



Stackars städerska, det kan inte vara skoj att röja efter ölnördar, helt ovanligt kan det dock inte vara. Men hon fick iallafall lite dricks så helt missnöjd var hon nog inte.

Helt klart är Belgien ett land med en otroligt variation vad gäller olika ölstilar, bryggerier har de en massa av. Tänk om landet varit lika stort som tex Tyskland, hur många bryggerier hade det inte då funnits? En sak är säker, jag kommer att besöka Belgien igen.

Delirium Café och Poechenellekelder

Den fantastiska lördagen i Bryssel och Antwerpen var givetvis omöjlig att slå men det blev iallafall besök på ett par ställen i Bryssel i söndags. Strax efter lunch gick vi in på Delirium Café.



Stämningen därinne var högljudd, det var svårt att tro att det var en söndag relativt tidigt på dagen. Glädjande var det att se att i lokalen var fördelningen mellan män och kvinnor ungefär 50/50, ännu mer glädjande var det att se tjejerna dricka öl som man i princip aldrig ser "svenska" tjejer dricka. Nästan så att jag vill gå fram och be om en autograf.




Utbudet av öl var enormt, ja det kunde konstateras efter en snabb blick på den tjocka öl-bibeln. Antalet fatöl låg kring 15.



Bush Ambrée hade de på fat så en sådan fick det bli som öl nummer ett. Färgen var ganska mörk, brunaktig. Skummet väldigt krämigt och tjockt. Söt arom men en hel del malt, farinsocker, sirap och kryddor. Tyckte även att doften innehöll tydliga spår av alkohol. Smaken innehöll en del körsbär, äpplen, karamell, tvål och jäst. Ett litet aber med smaken var att jag upplevde att alkoholen trängde igenom lite väl mycket, ölet kändes inte optimalt balanserat. Kroppen var dock rätt fyllig, nämnde jag att alkoholhalten låg på 12%? Betyget landar på 3/5



En helt annan typ av öl blev det som nummer två, nämligen en Floris Mirabelle. Färgen var gul, väldigt grumlig. Det inte alltför stora vita skummet lade sig snabbt. Aprikos och ananas i både doften och smaken. Smaken innehöll även spår av mint. Väldigt söt öl men den kändes väldigt uppfriskande och givetvis mycket lättdrucken efter Bush Ambrée. Svårt att sätta betyg då ölet egentligen var mer likt en kombination av cider och läsk. Sommaröl är det minsta man kan säga, fast den måste serveras mycket kall ty annars är det inte lika gott. 3,25/5

Efter de två ölen lämnade vi lokalen och begav oss åstad mot hotellet. I ärlighetens namn trivs jag inte alltför väl i lokaler där folk mer eller mindre konstant skriker, dessutom är det jobbigt med all rök. Värt att notera är att inte heller Delirium Café serverade några seriösa maträtter.



Senare på kvällen besöktes lättstavade Poechenellekelder, ett ställe som ligger alldeles bredvid den kissande pojken. Miljön inne på Poechenellekelder var avslappnad och lugn trots att stället nästan var fullsatt hyfsat sent på en söndag. Knappt någon rök alls så det var skönt. Utbudet av öl var stabilt, runt 60 flaskor. Fatöl hade de inte alltför många av, 5 stycken vill jag minnas att det handlade om.



En 3 Fonteinen Oude Geuze började jag med. Det här med att få in en öl i en korg börjar bli en trevlig vana. Färgen var bärnstensaktig dock en ganska ljus sådan. Skummet var stort, vitt och fluffigt. Härlig arom med en karaktäristisk doft av geuze. Mycket funk och citron liksom trä och jord. Skön syrlig smak där smaken av citron och äpple var ganska tongivande. Jäst och trä fanns där också. Helt klart en uppfriskande och lättdrucken gueze, den tyckte jag mycket om! 4,25/5



Som avslutning blev den ännu en korg, en korg som innehöll en Boon Oude Geuze Mariage Parfait. Färgen var ganska lik 3 Fonteinen Oude Geuze dock aningen mörkare. Skummet var mycket mindre och kompaktare. Syrlig doft med inslag av citron, jord och ek. Smaken var syrlig men inte alls extrem på något sätt, betydligt snällare än tex 3 Fonteinen. Citron, grape, trä och även en del gräs i smaken. Avslutningen var väldigt torr där funken var tydlig. En på det hela stabil geuze utan att tillhöra den absoluta toppen. 3,75/5



Måste även nämna att till söndagens lunch på ett kebabhak dracks en Jupiler. Det var en sådan där klassisk ljusgul lagerhistoria som inte tillför mänskligheten alltför mycket. En halvliter var för mycket, det var på vippen att jag ej klarade av att dricka upp. Gräsig maltig smak men inslag av metall. Tunn och inte mycket karaktär alls. Ett bevis på att all belgisk öl inte är god eller rentav mycket god. 1,5/5

Det finns många barer att besöka i Bryssel, att hinna med alla under ett kortare besök är förstås en omöjlig uppgift. Nästa gång jag besöker Bryssel skall jag se till att skutta in på Chez Moeder Lambic. Nu i dagarna öppnar de en andra lokal ett par hundra meter från Manneken Pis. Ett inlägg återstår om Bryssel, sedan får det vara nog.

Ölbutiker i Bryssel.

Har man törst behöver man ej gå törstig alltför länge eller långt om man befinner sig i Bryssel. Öl går att köpa snudd på överallt, från vanliga kiosker och mataffärer till specialiserade ölbutiker.



Inne i absoluta centrum finns det några riktigt trevliga butiker. Beer Planet låg närmast vårt hotell, den butiken besöktes vid några tillfällen. Mannen som satt vid kassan var inte duktig på engelska men å andra sidan behövdes det ingen hjälp. Ölen var uppradade efter stil. Många öl hade de, minst 500 olika sorter. Priserna var helt ok, de flesta småflaskor kostade 2,50. Öppettiderna var väldigt liberala, 11-21 på helger.




Väldigt nära Grand-Place fanns Bier Tempel. En butik där det helt klart fanns en hel del turister men utbudet var det inget fel på.





Priserna på Bier Tempel var väldigt lika de på Beer Planet. Hur många olika öl de hade på Bier Tempel vet jag inte riktigt, men helt klart fanns det något för alla. Liberala öppettider även där.




En trevlig liten butik med en skön ägare var Délices et Caprices. Butiken var liten och utbudet betydligt mindre jämfört med de två tidigare nämnda butikerna. Köpte bara en flaska där, dock en trevlig sådan då det var en Fantome Biere Artisanale Sur Lie för 8 EUR. På Délices et Caprices kunde man om man ville sitta och dricka öl, både inomhus och utomhus. Mysigt värre men nu hade vi inte tid för det.



På Belgian Beer Tradition hade de 250 olika öl, de allra flesta i enbart stora flaskor. Priserna upplevde jag som rätt höga så något köpt blev det inte. Tex kostade en Chimay blå 3,35 EUR.



I mataffären kunde man köpa ett fyrpack Chimay blå för 5,25 EUR. Som bekant kostar en flaska på Systembolaget 28,90.



Det finns andra kända ölbutiker i Bryssel men de hann ej besökas denna gång. Priserna är ganska lika mellan de olika affärerna men visst är det värt att jämföra innan man gör de stora inköpen. Mataffärerna var klart billigaste, deras utbud var förstås inte i närheten av specialbutikernas men ändå tillfredsställande.

Öl från Cantillon är absolut billigaste att köpa på plats på bryggeriet. Som jag redan nämnt i ett tidigare inlägg kostade tex en flaska 75cl Grand Cru Bruocsella för 5,40 EUR medan den i ovannämnda ölbutiker kostade runt 13 EUR. Verkligen mycket, mycket prisvärt "hemma" hos Cantillon.

Jag hade lätt kunnat ägna många timmar i affärerna, ja för ovanlighetens skull. Att knalla omkring i vanliga butiker är inte roligt, men öl, ja det är en annan femma det.



De öl jag köpte hem kostade sammanlagt nästan prick 60 EUR. Jag hade gärna köpt fler flaskor, ja nästa gång vill jag åka med bil till Belgien. Det var sannerligen inte enkelt att bestämma sig för vilka öl som skulle med hem.

Ett par saker till som är värda att nämna är att i samtliga ölbutiker kunde man köpa ölglas, utbudet var stort. Utbudet av specialöl, ja riktigt svårflörtade öl var inte stort i butikerna. Någon Westvleteren, förutom åttan kunde jag ej hitta någonstans.

Hemma från Bryssel.

Hemma från Bryssel, längtar tillbaka! Ja Bryssel är verkligen en skön stad. Inte så många sevärdheter för en turist kanske men däremot en massa trevliga ställen vad gäller mat och dryck. Vädret var inte fy skam det heller, stabila 15-16 grader. Så borde det även vara i Stockholm i oktober.




Gillar man sötsaker har man funnit paradiset. Ja, det var satans gott!




Givetvis köpte jag några flaskor öl.



Att flyga är förstås mycket smidigt och bekvämt, enda nackdelen är att man inte kan ha med sig alltför mycket i bagaget. 23 kilo vägde min väska och det var ok, rätt fylld det blev den.



Ber att få återkomma med ytterligare några rader om Bryssel, men inte ikväll.

Kulminator, Antwerpen.

Efter att igår på förmiddagen ha besökt Cantillon tog Eddan och jag tåget till Antwerpen. Resan var billig och tog inte alltför lång tid. 14.80 t/r för två personer, resan tog ungefär 40 min. Anledningen till att vi besökte Antwerpen var givetvis Kulminator, ett ställe som slog upp sina portar 1979. sanslöst många öl hade de, dessutom riktiga glas till varje öl, det är klass!




Strax efter klockan 17 skuttade vi in i lokalen. Lokalen, ja miljön inne i lokalen var väldigt speciell. Litet, kanske runt 45 platser en massa gammal ölreklam både här och där, krukväxter. Herrarnas toalett såg ut att vara från tiden kring andra världskriget. Ja det kändes nästan som att sitta hemma hos någon äldre bohemisk släkting.

Vi började med att beställa två olika årgångar av Chimay blå. Årgång 2000 samt 1994. 7 respektive 10 EUR kostade flaskorna. På Akkurat kostar en 1996:a 205 kronor som jämförelse. Sverige är verkligen pinsamt dyrt vad gäller öl och annat.




Det var en rätt stor skillnad mellan de bägge ölen. Årgång 2000 hade en mörkare färg, tightare skum. Skumhinnan låg kvar betydligt längre på den, ja hela tiden. Årgång 1994 kändes lenare, alkoholen var inte lika påtaglig. Aromen var skön. Den hade klart vinösa toner, ja liknade helt klart portvin. Kroppen var ganska mycket tunnare jämfört med årgång 2000. Etiketten var så skör att då jag tog på flaskan fastnade det bitar på mina fingrar. Fast det kanske beror på att mina fingrar är så feta? Vad vet jag.

Efter det bägge Chimay var det dags för Pannepot Vintage 2005, en helt underbar öl!



Vackert utseende med den mörka, nästan svarta färgen. Skummet var krämigt och mycket fint att beskåda. Härlig smak med många olika ingredienser. Kola, torkade bär, kryddor, småkakor, russin, lakrits. Hon var fyllig och full av bubblor samt komplex. En underbar öl! Betyget kan inte bli annat än högt 4,5/5



En rätt gammal Belle-Vue Kriek provades också. Årgången var 1995. Skadat gods kanske någon skulle säga men jag tycker att den var rätt skoj. En hel del körsbär i både doft och smak, sötman var inte alls sötsliskig. Ingen syrlighet och ingen kolsyra. Helt klart kan det vara intressant att spara en liknande kriek i bra många år. Det kändes verkligen som att en hel del hade hänt med vätskan under årens lopp. Betyget landar kring 3,25/5.



Efter de inledande ölen frågade jag den smått excentriske ägaren till Kulminator, Dirk Van Dyck om han händelsevis hade någon flaska 3 Fonteinen Millennium Geuze i gömmorna. Det hade han inte, fast helt säker kan man förstås aldrig vara. Det är inte vem som helst som får beställa vad som helst på Kulminator. Apropå ägarna, särskilt snabba var de ej att ta emot nya beställningar, nä allt fick ta sin tid. Stämningen var verkligen familjär och mysig.



Istället beställde Eddan och jag in en varsin flaska Courage Imperial Russian Stout, anno 1983. Bryggeriet finns inte längre så det var förstås en smått unik öl.



Etiketten på flaskan var väldigt välbevarad. Vätskan väldigt mörk, fint brunt skum. Man kanske kunde tro att smaken skulle vara träig och smaka papp men så var inte fallet, nä istället var det mycket kaffe, lakrits, vinösa toner och mörka bär. Inte så mycket choklad. Munkänslan var ganska tunn, vätskan var ganska lätt. Eftersmaken var inte alltför lång, en viss syrlighet fanns där också. Helt klart en småtrevlig stout som åldrats med värdighet till skillnad från undertecknad. Det var bara att hälla i sig vätskan, lättdrucken. 3,5/5

Det är ingen myt att det sägs finnas katter inne på Kulminator, två stycken såg vi. Endast Gud fader vet hur många där egentligen finns. Undrar förresten var ägarna bor, inne på Kulminator? Ja stället kändes mer som ett hem än en pub.



Gueuze De Troch Cuveé Chapeau 1999. Såpass vuxen har jag blivit att en gueuze tackar jag inte nej till.



Syrlig det var den men inte extrem. Doften var ganska nertonad, äpplen samt den klassiska doften av stall infann sig förstås. I smaken tyckte jag mig känna lite vinbär. Väldigt uppfriskande och trevlig öl att dricka. Det trevliga holländska paret som satt bredvid oss sade att "De Troch" betyder detsamma som "utfodringsstation för grisar". Vem vet, kanske tyckte de att vi var som grisar men det får vi isåfall bjuda på. Betyg 4/5.

Inne i lokalen fanns det ett gäng amerikansa gentlemän, de tycktes ha en helafton. Bland annat beställde de in 10 olika årgångar Stille Nacht, den äldsta från 1982. Endast på Kulminator skulle jag tro.




Kvällen på Kulminator avslutades anständigt. En tallrik med lite ost samt en Westvleteren 12 från 2004 beställdes. "Westy 12" är verkligen underbar. En utomordentligt god öl där 5 cl skulle räcka långt. Flaskan kostade endast 12 EUR.



Kulminator motsvarade verkligen alla förväntningar. En liknande miljö på en pub har jag aldrig upplevt. Det gick att samtala normalt, i bakgrunden hördes endast diskreta toner av jazz samt klassisk musik. De bägge ägarna var på gott humör. Den enda nackdelen var att rökning är tillåtet, paret som satt bredvid oss kedjerökte bägge två. Lite jobbigt var det att gå till herrarnas, på vägen dit kunde man kika in i öl-förrådet. Man kan bara drömma om vad som finns nere i gömmorna i källaren.



Har ni vägarna förbi Antwerpen tycker jag verkligen att ni ska ägna några timmar åt ett besök på legendariska Kulminator. Utbudet av öl var enormt, det var inte lätt att bestämma sig för vad man skulle beställa. Skulle gärna besöka stället igen, ja det står jag för.

90 euro kostade kvällens kalas. Det måste anses väldigt prisvärt med tanke på vad som beställdes. Man kan ju smått undra vad de har för marginaler på sina öl?

Skulle jag äga en bar skulle den vara ungefär som Kulminator, ett ställe med en egen stil och skön känsla. Verkligen ett underbart ställe, legendariskt!