En vinglig hemresa från Helsingfors, tisdag 8/8.

Tisdag i Helsingfors innebar hemresedag. Silja Symphony hade avgångstid klockan 17:00 till Stockholm så det fanns tid att slå ihjäl innan den gamla damen skulle embarkeras. 

Lite allmänt strosande på stan, en enkel lunch intogs innan det blev ett besök på trevliga Helsingsfors Stadsmuseum. Det kostar inget att besöka museet, bara en sådan sak. 

Sex år sedan det senaste besöket, mycket kände jag förstås igen men det är aldrig fel att ge hjärnan lite ny och nygammal kunskap. Dessutom en hel del nostalgi då saker känns igen från barndomens semestrar som tillbringades i Suomi. 

Att dricka öl är inte heller fel, på promenadavstånd från både Silja Line och Viking Line ligger Helsinki Bryggeri, ett ställe som inte har världens godaste öl men ändå värt ett besök då det ligger så strategiskt till.

 

Jag har besökt stället många gånger, första gången 2013 då bryggeriet var nytt. Förr var de oberoende, nu ägs de av Hartwall och deras formella namn är numera Helsinki Bryggeri Brewhouse.  

 

Ett stycke "maistelusetti" om fyra öl beställdes. Jag valde en APA, Hopfenweisse, NEIPA och en DIPA. Sistnämnda som hette Helsinki Bryggeri Supernova var den godaste av de fyra. Övriga tre ok men inget särskilt. 

 

Fler öl än så blev det inte på landbacken denna gång utan det skulle bli några till på skutan hem. 

Silja Symphony är ett ganska stort skepp då hon ändå är 203 meter lång och väger 58.376 bruttoton. Hon sattes i trafik 1991 men har åldras på ett fint sätt. Visst märks det att hon varit med länge men lite smink och fernissa gör underverk på de flesta. 

 

Mitt utvisningsbås till hytt (9324) hade jag längst fram på däck nio. (ok, ok juniorsviterna var längre fram).  

Innan avfärd blev det en räkmacka och en estnisk öl, Puhaste Meritäht. Stabila båda två men inte så mycket mer än så. 

 

Det känns alltid lite vemodigt att vinka farväl till Helsingfors men något säger mig att det inte var det sista besöket. 

 

Efter avfärd blev det ett besök i akterbaren "Sea Pub" på däck sju. Utbudet är förstås mycket bättre jämfört med sig 15 år sedan men åker man ofta så blir det nog svårt att hitta nyheter alltför ofta. 

Hartwall Lahden Erikois U.S Wheat fanns på fat. Tyvärr var den inte god, kanske var den kranen som var oren eller så ska den smaka lite citrus, "papp" och något som påminde om peppar. 

Frisk havsluft dör man inte av, tvärtom det är alltid ett nöje att stå ute på däck och spana på vad som sker i världen. Det blåste friska vindar redan tidigt på kvällen. 

 

Saku Karl Friedrich var synnerligen tråkig så något glas behövdes ej utan det var bara att dricka direkt ur burken som ett riktig yrkesman. 

 

Ute på däck kom jag att samtala länge med en farbror som rastade sin hund. Hans tant var född i Finland och de besökte sommarstugan flera gånger varje år. Han beklagade att han knappt talade finska dessutom var han orolig för hur mycket "kärringen" skulle handla för i fartygets butiker. 

Lite senare på kvällen blev det ett sista besök ute på däck, vinden hade ökat och vågorna hade en stabil höjd. Det var svårt att gå rakt, jag var inte ensam om att vingligt tassa omkring.

 

Ombord var det lugnt på de olika nöjesställena. En tidigt kväll blev det. Symphony var på ett härligt bushumör och stampade fint hela vägen mellan Helsingfors och Åland (där hon gör ett stopp tidigt på morgonen på vägen till Stockholm) Var tionde sekund slog stäven i havet till Poseidons stora förtjusning. 

Resans bästa sömn blev det, länge sedan som jag sov så sött. Vaggvisan blev förstås Harry Brandelius gamla slagdänga, "Gamla Nordsjön". 

På morgonen var jag tidigt uppe och tillbringade några timmar utomhus, som alltid lika härligt att glida in i Stockholm sjövägen. Blåsigt var det fortfarande men inte alls som på kvällen och natten. Ännu en härlig resa avklarad.

 

När detta publiceras så är det sjätte december, det vill säga Republiken Finlands självständighetsdag. Hyvää itsenäisyyspäivää!