Öl i Helsingfors, tisdag 20/5.

Tisdagen började med 100 armhävningar och 100 situps, eller inte. Dock hade jag lite chipsrester kvar så de slank förstås ner. 

Väl utanför hotellet blev det en promenad på runt 10 minuter till Helsingfors nya centrumbibliotek Oodi. Den är belägen strax norr om Centralstationen. 

 

Bibliotek invigdes i december 2018 då Republiken Finland firade 100 år av självständighet. Detta var mitt första besök och jag måste tillstå att byggnaden är häftig. Hade jag bott i Helsingfors skulle jag ofta besöka bibliotek men denna gången fanns det ingen tid att läsa Kalevala. 

 

Efter Oodi blev det ett stopp på närbelägna Alko Arkadia. Som vanligt var personalen väldigt hjälpsam även om jag inte direkt hade några frågor. För när det gäller öl så vet jag vad jag vill köpa. 

 

Dagens första öl blev en italienare, Birrificio Antoniano IPA på Puttes Bar & Pizza. Både birran och pizzan var dugliga utan att för den delen gå till världshistorien. 

 

Jag gillar att se mig omkring till fots då jag besöker en stad, knallade runt utan karta och kompass men till slut så blev jag törstig. 

 

 

Varför inte göra ett besök på SalamaNation där jag tidigare inte varit. 

 

Ett modernt ställe är det, barchefen är samma person som hade samma roll på nedlagda Mikkeller Helsinki. (fast under mitt besök jobbade han inte)

 

Fyra öl dracks, jag valde glas om 20 cl. Skönt att det finns olika storlekar att välja mellan, precis som det ska vara. Det är inte alltid man är sugen på sejdel efter sejdel. 

 

En vanlig Pale Ale, Salama Zen Extazy tyckte jag var den godaste av de som dracks. 

Ett annat ställe som jag inte besökt tidigare är Time Bar som är belägen inne i ett mindre köpcentrum eller vad man nu ska kalla det mitt i city. 

 

Litet och mörkt, satt några stammisar och kollade på Ishockey-VM som pågick för fullt. Utbudet var inte jättestort, inget av det som fanns på fat lockade så det fick bli en burk Suomenlinnan Sparre Pale Ale. En mild skapelse som slank ner utan några krusiduller. 

 

Från Time Bar tar det ungefär tre minuter att gå till favoriten Juova Hanahuone som besöktes ett par gånger dagen innan. 

 

Två IPA från Olarin Panimo skruvades ner. Olarin Shapes and Forms och Olarin Good To Be On the Radar. Bägge två godare än dugliga. 

 

Under alla mina besök i Helsingfors har jag många gånger gått förbi fyrskeppet Relandersgrund. På skeppet anordnas det olika typer av föreställningar, som bröllop och liknande. 

 

Trevligt nog var det inget sådant denna tisdag så det var bara att kliva ombord. Passade på att titta runt lite och till min stora förtjusning hade de en sommarkafeteria men egen öl bryggd av Espoon Oma Panimo. 

 

Utan att tveka köpte jag en flaska Relandersgrund Local Lightship IPA. En ganska så mild IPA med gräs, mango och lite malt. Det var kul att sitta ute på däck i det fina försommarkvällsljuset som är så speciellt för vår del av världen. 

 

Noterade att det fanns ett fyrskepp som hette "Storkallegrund", det skulle allt vara kul att besöka det grundet. (måste erkänna att jag först läste Storskallegrund)

Fler öl än så blev det inte denna dag. En dag som bjöd på lite av varje, en dag att minnas som en högst lyckad dag.

 

På onsdagen hägrade ännu rutinmässig båtresa med M/S Silja Symphony till Stockholm. Havet var lugnt och kvällen var fin. 

 

Ombord blev det ett fåtal öl liksom en klassisk Lonkero som inte får missas då man tar Sverigebåten. 

 

Noterbart var att bufferestaurangen var abonnerad stora delar av kvällen av ett stort gäng finska kvinnliga sekreterare. Ett jäkla kacklande var det men hellre en massa damer än skränande fotbollsfans.

 

Har tappat räkningen över hur många gånger jag varit i Helsingfors men som alltid är det väldigt trevligt att vara där. Enda nackdelen är den svaga svenska kronan som gör att Helsingfors är dyrare än Stockholm. 

Kiitos että luit. 

Öl i Helsingfors, måndag 20/5

Som vanligt beskådades inseglingen till Helsingfors från paradposition ute på däck. Det känns alltid lite extra i hjärtat då jag anländer till Republiken Finland. 

 

Ni som läste om båtresan till Helsingfors kanske minns de två väldigt pratglada finska rockgubbarna som jag hade äran att träffa i puben.

En av dom såg jag på den korta promenaden från Viking Lines terminal in till city. Han var sen till jobbet på Posten och bakfull men skulle ändå jobba. Det är en slags sisu det också. Ännu lite senare såg jag honom kommande cyklandes med en postvagn. Givetvis blev det en pratstund då också. Jag var tvungen att fråga om hade öl i cykelns förvaringsboxar men det hade han inte. 

 

Det var några timmar kvar innan det gick att checka in på hotellet så lite lunch vid Salutorget fick det allt bli, en god klassisk finsk laxsoppa sitter aldrig fel. 

 

Klockan 12 öppnade en av mina favoritbarer i Helsingfors, Juova Hanahuone. Det var bara att sätta sig där och dricka några olut. 

 

På lunchsittningen tyckte jag mest om Olarin Bailando, ett jubileumsöl till Juova Hanahuone som fyllde tre år. Det var bara en annan gäst under mina två timmar på Juova så jag var bland de första i världen som fick dricka ölet. (det är sådant man stolt skriver om i sina memoarer)

 

Kul nog var ölet gott, en IPA med klassiska smaker av grapefrukt, lite malt, karamell och hö. Fint bitter. 

Innan jag checkade in köptes det några rumsöl på K-Supermarket Kamppi, en butik jag alltid besöker i Helsingfors. Upplevde utbudet som lite sämre jämfört med tidigare år men nog fanns det öl alltid. 

 

Några veckor efter min resa klubbade den finska riksdagen en ny lag där det numera är tillåtet att sälja alkohol på upp till 8% i matbutiker, tidigare var det 5,5% som gällde. 

Förra året bodde jag på Scandic Simonkenttä men nu var jag tillbaka på min favorit, Marski by Scandic. Precis som för några år sedan var utsikten från rummet härlig. 

 

Efter en kortare paus blev det ett besök på Olutravintola Pikkulintu Ruttopuisto, även det ett ställe som jag brukar besöka då det är rätt speciellt. Varför speciellt, jo under samtliga mina besök de senaste åren har det alltid varit väldigt tyst på stället, man hör fläktarna.

 

Bartendern har varit densamma tjommen varje gång, en liten nick till hälsning men i övrigt inget snack. När jag lämnade förärades jag också med en nick. 

Ett stycke öl dracks, Tuju Ooppelsorsa. En klassisk IPA men inte riktigt lika god som den som dracks på Juova Hanahuone. 

 

Roudaribaari IHME besöktes 2022, nu blev det ett stopp där igen. Stället var sig likt. Valde att sitta utomhus i den sköna majsolen. 

 

Pien är en annan favorit, ett givet besök där stod näst på programmet. Förra året stiftade jag för första gången bekantskap med Paihalas Brewery från Sodankylä i finska Lappland. 

 

Denna gången dracks Paihalas And the Lake Sighed. En fin suröl äpplen, ek och aprikos. Väldigt trevligt är det med ett bryggeri från Lappi som enbart gör olika typer av suröl, dessutom goda sådana. 

 

Avslutade denna soliga och schyssta måndag där jag började, nämligen på Juova Hanahuone. 

 

Främst har de finsk öl på fat men nu fanns det även några från Nederländska Folkingebrew samt en från Finback.

 

Passade på att dricka alla tre, Folkingebrew Bassline vann den gastkramande smaklökstävlingen mellan den tre.

 

Som sagt, ännu en lyckad dag i den finska huvudstaden.  

Med M/S Viking Cinderella till Helsingfors

I maj var det dags för ännu en tur till Helsingfors, närmare bestämt söndag 19/5. Vädret var strålande och fartyget var fullbokat. 

 

Trots att det var fullbokat var det lugnt ombord. Många av medresenärerna hade varit på Taylor Swift-konsert i Stockholm. 

Apropå Taylor, jag hade knappt hört talas om henne innan hon kom till Stockholm, kan fortfarande inte nämna en endaste låt av henne. Dock så kan jag länge prata om 1600-talets sjöslag, ja det är omöjligt att hänga med i allt. 

Det är alltid lika fint att avsegla från Stadsgårdskajen. Ute på däck blev det en RPS Viking Line Ship's lager. Bröd, gräs och lite grönsaker. Drickbar men inget särskilt. Kul dock att de har egna öl i samarbete med RPS Brewing från Kuopio. 

 

Det här med att åka sjövägen till Finland är alltid lika härligt. Fast det passar förstås inte folk som har adhd och liknande (något som väldigt många tycks ha numera) då det tar närmare 17 timmar. Att njuta av vyerna en fin försommardag/kväll i maj slår det mesta. 

Lite senare blev det ett besök i puben, på Cinderella är puben av det klassiska snittet. Noterade att där satt två gentlemän som såg ut som bättre begagnade rockare. Den ena började helt plötsligt att göra armhävningar till kamratens stora förtjusning.

Givetvis kom han och satte sig bredvid mig och började prata med en extremt hes röst. Jag tänkte att jag svarar på engelska i förhoppningen om att han skulle gå tillbaka till kompisen men det var ett strategiskt misstag då det satte igång babblandet än mer. 

Det slutade förstås med att även kompisen kom och satte sig vid mitt bord. Ett långt samtal blev det om allt möjligt. Gubbarna beklagade sig över hur dyrt det var med hotell i Stockholm den aktuella helgen, simpla hotellrum kostade 8000 per natt. De hyllade även svenskarna som de tyckte var väldigt trevliga.

Nåväl, till slut sa jag att jag hade en tid att passa i en av restaurangerna ombord. (det hade jag förstås inte) De var trevliga och snacket roligt men det blev för mycket trots allt. 

Två öl blev det i alla fall i puben, Kakola Vautsi och Helsinki Bryggeri Lager. Ok båda två. 

 

När klockan närmade sig midnatt gjorde Cinderella ett kort stopp i Mariehamn, som traditionen bjuder så står jag alltid ute på däck då och spanar in världshändelserna. 

 

När det var avklarat var det läge att gå till kajutan och vila innan kommande dagars äventyr i den finska huvudstaden. 

Ett första men inte sista besök på Bistro Liljeholmen.

Förra fredagen var Tom och jag ute på en liten runda, vi började på ett ställe som ingen av oss hade besökt tidigare, nämligen Bistro Liljeholmen. Liljeholmen besökte jag ofta förr då storasyster med familj bodde där men aldrig Bistron.

Vi har flera gånger pratat om att göra ett besök och nu blev det äntligen av, kan redan nu avslöja att vi inte blev besvikna. 

 

Bistron är belägen inne på ICA Kvantum Liljeholmen, bredvid fiskdisken och andra delikatesser.

Två olika fatöl har de, liksom ett flertal burkar och flaskor. Olika viner och champagne finns också för den som föredrar de dryckerna. (jag kan verkligen inte mycket om vare sig champagne eller vin men har förstått att varje fredag så kör de en "fredagsöppning" där en exklusiv flaska öppnas och säljs om 5cl per glas.)

Vi var där för att dricka några öl, bägge på fat provades förstås. Celestial Beerworks Technical Skillset tyckte jag var godare än Toppling Goliath / Other Half Broccoli Special Reserve HDHC. 

 

Några burkar samt flaskor delades det också på, av dessa var Bottle Logic / Moksa State of Enlightenment den mest lysande stjärnan. Söt men inte sliskig (tack gode Gud) Malt, bourbon, torkad frukt och toner av karamell. 

Vi snackade en del med en av stammisarna som ofta besöker Bistron, med honom delade vi på en flaska Wild Creatures Blanc de Brute 2019. Det är verkligen inte ofta som jag dricker tjeckisk suröl men denna var god. Smak och doft av gröna äpplen, ek, funk och lite aprikos. 

 

Prismässigt var både fatölen och burkarna/flaskorna mer prisvärda än på krogen, men tydligen var det ännu billigare förut enligt stammisen. 

Personalen var väldigt trevlig, mest pratade vi med Franck som är boss på Bistron. Väldigt kul att höra om stället och om framtidsplanerna. 

På sommaren är tempot lugnare på Bistron men han avslöjade att många spännande öl var på ingång efter sommaren. Så ett återbesök eller fler blir det garanterat lite senare i år. 

Tänk vad mycket roligare det skulle bli om även min lokala ICA-butik hade en såpass fin Bistro med öl som är svåra att hitta på andra ställen i Stockholm. Fast då finns det förstås en risk att det glöms bort att handla mat.

Det enda minuset var att det inte fanns någon toalett, ville man utnyttja bekvämlighetsinrättningen var man tvungen att gå ur butiken, ta sig till tredje våningen och köpa en toalettbiljett för 15 riksdaler. Inte helt optimalt men allt kan ju inte vara helt perfekt alltid.

Pliny the Elder

Senast jag var på plats i Kalifornien och kunde avnjuta en av mina favoriter, Pliny the Elder från Russian River Brewing var 2018. (jag var även i Kalifornien 2019, men då i Los Angeles där jag inte hittade någon Pliny)

 

Som tur är känner jag folk som varit i Kalifornien sedan dess så har haft möjlighet att dricka Pliny några gånger de senaste åren trots att det börjar bli rätt många år sedan mitt senaste besök på västkusten. 

Nu i februari var Uffe och Jerry på en ölresa i San Francisco med omnejd. När de kommit hem fick jag en flaska Pliny the Elder. (ännu en gång stort tack för det, det är verkligen en present utöver det vanliga) 

Flaskan som jag fick var buteljerad 30/1-24 och jag avnjöt den rackaren den 25/2. Som alltid en fröjd att dricka en Pliny. Visst kan en hazy IPA vara god men i de flesta fall är de slätstrukna och smakar för mycket papaya. (i många fall även löjligt dyra, men hajp är ju hajp) Dessutom är ju avsaknaden av beska rätt trist. Nä, i min bok är det inget som en klassisk Västkust-IPA då jag är sugen på IPA.

 

Pliny the Elder har en härlig beska och de klassiska smakerna av grapefrukt, tall och humle. En väldigt balanserad och lättdrucken öl. Dess 8% alkohol märks överhuvudtaget inte. 

Spännande nog släpps Shapes & Objects Respect Your Elders på Systembolaget den 8/4. Ölet är en hommage till Pliny The Elder så det ska bli väldigt intressant att dricka den. 

Fasteveckor på Zumen.

Zum Wohl! 

Få ölintresserade lär ha missat att notera att det just nu pågår fasteveckor på Zum Franziskaner vid Skeppsbron. I år pågår det hela mellan 14/2-2/3. 

Zumen är det ölställe i Stockholm som jag besöker oftast, det är omöjligt att inte tycka om Zum. Stene med personal är väldigt trevliga, maten är mumsig svensk-tysk husmanskost och ölen är till största del klassisk lageröl. För den som gillar lambik så finns det öl från både Cantillon och 3 Fonteinen. IPA-älskaren får lära sig att uppskatta annat än IPA ty sådan serveras icke på Zumen.

Nu under fasteveckorna serveras det en massa olika lageröl från Franken, väldigt många av dom som självrunna. I år det totalt 89 ölsorter från 33 bryggerier. För den som undrar så innebär självrunnenöl, eller Bayerische Anstich som det heter på tyska att man slår en tapp i faten och låter ölet flöda direkt ur dem utan att tillsätta varken kolsyra eller någon fatanläggning. 

Varje gång ett fat självrunnen är klar att serveras ringer det i klockan på Zumen, givetvis tillhör det god sed att applådera då det sker. Under festivalen ringer det ofta, vilket är väldigt trevligt. 

För egen del har det blivit två besök, ett till är planerat. På premiäronsdagen, på självaste askonsdagen 14/2 var det väldigt många rutinerade stammisar på plats. 

 

Jag började inte med någon lageröl utan det blev en Cantillon Brabantiæ som fanns på fat. Hur ofta ser man den på fat? Väldigt god och intressant. 

 

Efter det rullade det på med främst självrunna öl, utbudet var inte alls pjåkigt. Dagens godaste var Heckel, föga förvånande. 

 

Veckan efter sammanstrålade jag med Tom för ett enklare tisdagsbesök. Även denna gång dracks några trevliga självrunna. På keg fanns Schlenkerla Fastenbier som är lika fantastisk varje gång som den avnjuts. Så gott med röktonerna och den lena munkänslan.

 

Vi passade även på att dela på en flaska 3 Fonteinen Frambozenlambik som var alldeles förtjusande god.

 

Har ni inte besökt Zumen så kan jag verkligen rekommendera ett besök, inte bara nu under fasteveckorna utan även då det är lite lugnare. 

 

Connecticut Beer Weeks på Man in the Moon.

 

 

Just nu pågår den sista veckan av Connecticut Beer Weeks på Man in the Moon. Det är nionde året i rad som Månen kör en månad med öl från en amerikansk delstat. Datumen för årets Beer Weeks är 3-27 januari. Fler än 70 olika öl från Connecticut kopplas på under veckorna. 

 

Om någon undrar vilka delstater de haft tidigare år så har jag svaret: Kalifornien, Hawaii, Ohio, New York, Florida, Illinois, Massachusetts och förra årets Vermont. 

Förut har jag druckit ganska få öl från Connecticut, av årets 10 bryggerier var åtta okända för min del. Det är alltid kul att stifta bekantskap med bryggerier som man knappt hört talas om tidigare. 

 

Fredag 19/1 åkte Tom och jag till Månen. Då vi båda var dagdrivare den aktuella dagen var vi på plats rätt tidigt, strax efter 14.

Av de 30 kranarna innehöll 29 öl från Connecticut. Samtliga 29 provade vi inte utan vi nöjde oss med 10 olika som finurligt nog gick att köpa i glas om 20 cl. 

 

Nivån på särskilt de mera välhumlade ölen var bra, min favorit denna gången var Alvarium Starman. Fräsch och trevligt fruktig.

 

Som vanligt provades även några lite mer udda öl, dagens sämsta var Thomas Hooker Watermelon. Tunn, trist och artificiell.  

 

Jag kan inte minnas att jag druckit någon "vattenmelonöl" som har varit god. 

Väldigt kul att Man in the Moon kör på med dessa temamånader, årets känns som en av de bättre hittills. Det återstår att se vad det kommer att bjudas på nästa år. 

41 delstater kvar, den dagen då det är dags för nummer 50 kan det vara en spektakulär syn att se oss komma inrullandes i en varsin rollator/rullstol eller var nu framtiden kommer att bjuda på.