Andra torsdagen på SBWF 2022.

Torsdag 6/10 blev det ett besök på Stockholm Beer & Whisky Festival, ett ganska kort sådant då jag var där vid 16-tiden och åkte hemåt vid 20-tiden. 

 

Lugnt var de då jag kom till Nacka, särskilt uppe i den lilla hallen där det var väldigt luftigt mellan både besökare och utställare. Anledningen till att jag tog trapporna upp var för att jag ville testa några av Qvarnens Brygghus öl, närmare bestämt deras Märzen och Ljus IPA. 

 

Bägge två visade sig vara stabila. Kul nog vann Qvarnens Märzen guld i ölkategorin "Mörk och halvmörk lager". 

Hos Nacka Bryggeri passade jag på att prova Nacka Wee Heavy,  han som serverade mig sa att det är "en öl för ölnördar". Söt med malt, karamell och värmande alkohol. God men hade med största sannolikhet passat bättre i hemmets lugna vrå. (det gäller i och för sig många öl)

 

Precis om veckan innan ägnade jag en del tid i Influence monter. Bland de för mig okända brasilianska ölen var det blandad kompott, Koala San Bud Sauce blev jag inte förtjust i däremot var UX Brew Dark Portrait en god Imperial stout. 

 

Det godaste som dracks hos Influence var dock från Tjeckien, nämligen Wild Creatures Midwinter Dream 2018. Trevligt syrlig med hallon, ek och körsbär. 

 

Great Brands monter besöktes också denna torsdag, Great Divide Hazy IPA och Oskar Blues Mutant X IPA. (sistnämnda finns på Systembolaget just nu). Båda två goda men Oskar Blues den bästa av de två. 

 

Vid det här laget var det mer folk på mässgolvet fast någon trängsel var det inte tal om. 

 

Hos Galatea gick det att dricka Budwar, Budwar Reserve hade jag inte stiftat bekantskap med tidigare så en sådan fick det bli. En ljus starkare lager på 7.5%. Åt det söta hållet med hö, bröd och lite honung. 

 

Hop Notch Dark Matter fick avsluta torsdagens öldrickande på Nackamässan. En god avslutning, faktum är att det är deras godaste öl hittills enligt mig. 

Första torsdagen på SBWF 2022.

Det mesta kändes mer eller mindre som vanligt på Stockholm Beer & Whisky Festival på premiärtorsdagen, 29/9. Bägge hallarna var öppna och det var bra med folk för att vara en torsdag, eller så är jag bara fortfarande lite ovan vid "myller"?

Strosade runt i makligt tempo bland de olika ölutställarna. Mest tid ägnade jag i bryggarorganisationen Brewers Associations monter där 14 amerikanska bryggerier var representerade. 

 

En del gamla bekanta öl fanns i det digra utbudet men även många nya, som vanligt fokuserade jag främst på de sistnämnda. 

Godast av de som jag drack var Migration Straight Outta Portland. En god klassisk IPA med en härlig beska, grapefrukt, ananas och lite "tall". Föredrar helt klart "vanlig" IPA framför Neipa.

 

Öl från Hoppin' Frog är nästan alltid goda men Hoppin' Frog Caramel Chocolate Cake Stout - Peanut Butter Hazelnut var inte någon favorit. (det hörs redan på namnet) Alldeles för söt med hasselnötter, choklad och jordnötter. "Kul att prova" som jag brukar säga men inget jag skulle vilja köpa för egna pengar. 

 

Gillar man whisky från Islay är det helt klart lönt att prova The Pine Ridge Timmer som smakar mycket salmiak, rökig whisky och torv. Vore kul att ha en flaska hemma och sitta och njuta i lugn och ro. Helt klart en god öl från Falkenberg. 

 

Utställaren Influence ståtar med ett intressant utbud, särskilt då med öl från Brasilien. (runt 45 olika om jag räknade rätt)

 

Ingen av de brasilianska bryggerierna hade jag hört om tidigare, snacka om okänt farvatten för min del. Två hann drickas denna gången, Augustinus Kaffeine Jam och Trilha Gorilla Pe de Molegue. Förstnämnda en suröl som smakade kaffe och bär, sistnämnda en Imperial stout på 12%. Söt med hasselnötter, kaffe och jordnötter. Bättre än Hoppin' Frog som dracks tidigare på dagen. 

De har även öl från andra länder, bland annat från Finland. En udda skapelse är Salama Green Goozer som inspirerats av Fazers legendariska Gröna kulor. Ölet gick att dricka men helt klart är Gröna kulor godare. Ölet smakade lite som päronläsk.  

Kul var det att som vanligt träffa på en del kompisar och bekanta. Även kul att prata öl med flera av utställarna, vill man göra det så är det alltid lämpligast att besöka Nacka på en torsdag då det är lugnare.

Del två av ölmässan är denna vecka, torsdag-lördag. Min tanke är att göra ett besök på torsdag för att fortsätta att evaluera en öl eller två. 

Stockholm Beer Fyller 30.

Nu på torsdag är det dags att starta igång årets Stockholm Beer & Whisky Festival, en jubileumsfestival då det är nummer 30 i ordningen. Som vanligt är det två helger som gäller, den sista i september och den första i oktober. 

 

Den första mässan var 1992, sedan dess har det onekligen hänt mycket inte minst i ölets värld. Förra årets mässa var betydligt lugnare och med färre utställare än vad vi vant oss vid, givetvis berodde det på pandemin.

I år är bägge hallar öppna och det ser ut att bli "som vanligt" trots att jag saknar flera av de ölutställare som varit med tidigare år. 

Noterbart är att betalningen sker med kuponger, något som infördes förra året. Jag tyckte att det fungerade fint så inga konstigheter med den biten. (kuponger köps i entrén och inne i hallarna)

Årets glas ser ut som följande: (bilden lånad från Stockholm Beers Facebooksida)

 

Ett besök blir det garanterat för min del, kanske två. Jag har varit på alla mässor sedan 2003 så det känns givet att fortsätta den traditionen.

Pizza och hemresa.

Efter lördag kommer söndag, en söndag som innebar hemresa till Stockholm med Vikings Lines flytetyg M/S Gabriella. "Gabbe" avgick först klockan 18:10 så det fanns tid för en öl eller två innan det var dags att bege sig mot hamnen. 

Ett par tidiga eftermiddagsöl dracks på Juova Hanahuone som även besöktes på torsdagen. Olarin Soft Cap och Maistila Kuriiri hette de två ölen. Bägge två stabila. 

 

Något som också var stabilt var pizzan på Via Tribunali. (de har fyra restauranger i Helsingfors, stället  som besöktes ligger några stenkast från Bryggeri Helsinki)

 

Förutom den goda pizzan blev det även en öl som hette RPS Fragile Via Tribunali, pizzan vann kampen mot biran tämligen bekvämt.  

Från pizzerian tog det drygt 15 minuter att promenera till Vikings Lines terminal vid Skatudden. Som vanligt gick det snabbt och bekvämt att checka in och det tog inte lång tid innan väskan kastades in i hytten på översta däck. 

 

När det kastas loss är det standard sedan länge att vara ute på akterdäck. Solen den sken så det fick bli en öl som jag tidigare undvikit att dricka, Olvi Sandels IV A.

 

Hmmmm, utsikten var klart trevligare än ölet. 

 

Sjöresan hem till Stockholm gick lekande lätt och ännu en stabil resa till Finland kunde läggas till handlingarna. 

Inte blev det många öl denna lördag inte.

Lördagen i Helsingfors inleddes med en lång promenad, en spatsertur som givetvis passerade hjältegravarna vid Sandudds begravningsplats. Det är alltid en speciell känsla att i sakta mak knalla omkring på en begravningsplats, inte minst då på Sandudds. 

 

Fötterna fick fortsätta att jobba, det var dags att bege sig mot dagens första öl. Den intogs på Barley & Bait som ligger på Busholmen (Jätkäsaari) vilket är en del av stadsdelen Västra Hamnen som växer så det knakar. 

Barley & Bait hade jag inte besökt tidigare. Ett modernt ställe som öppnade 2019. 12 fatöl hade de liksom en cider. 

 

Barley Makes Beer: Ekuanot NEPA var vad som dracks. (den är bryggd av Maku Brewing och finns endast på Barley & Bait) Citrus, papaya och lite gräs. Mild och lättdrucken. 

På tillbakavägen mot city blev den även en öl på klassiska One Pint Pub. Fat Lizard Sauna Pale Ale som var ok. 

 

Resten av dagen ägnades åt annat än öldrickande med undantaget dagens tredje och sista öl på krogen, Olutpaja Nykyaika som dracks på Bierhuis Rotterdam. 

Ett par rumsöl blev det också senare på kvällen men onekligen en väldigt lugn öldag denna lördag i Helsingfors, fint så. 

På ölfestival i Helsingfors.

De senaste åren har jag inte gått på många ölfestivaler så det var trevligt att se att det var en sådan i Helsingfors under mitt besök.  

 

Suuret Oluet-Pienet Panimot (SOPP) (Stora öl-små bryggerier) är en festival som arrangerades för första gången 2003 i Lahtis. 

Sedan flera år tillbaka anordnas festivalen i flera finska städer, nämligen i Tammerfors, Vanda, Lahtis, Helsingfors, Åbo och Uleåborg. Tammerfors är alltså först ut i slutet av maj och Uleåborg avslutar i slutet av augusti. 

Festivalen gick av stapeln utomhus vid Järnvägstorget, kan det bli mer centralt? Jag hade runt 7 minuters promenad från hotellet till festivalen. 

 

Innan festivalen öppnade klockan 12:00 blev det både lunch samt ett besök på Alkos flaggskeppsbutik, Alko Arkadia. 

 

En av de anställda tipsade om alla möjliga öl och var pratglad som få. Någon Hulken det är jag inte så köpte med mig ett rimligt antal öl då jag inte orkar bära på hur mycket som helst. 

 

Hade inte köpt biljett i förväg till SOPP, det behövdes inte heller då de första timmarna på festivalen var riktigt lugna. 

 

Det fanns flera olika biljettyper att köpa, jag nöjde mig med en biljett som gällde för ett inträde. 7 EUR kostade den. Två glas kunde man välja mellan, jag nöjde mig med det lilla som var på 0,2 liter. De små smakproven om 0,1 liter kostade mellan 2 och 3 EUR. 

Inne på festivalområdet var det gott om sittplatser, matutbudet såg ut som det brukar göra på liknande tillställningar, ok men inget särskilt. Var aldrig någon kö då tanken skulle tömmas, det är förstås en viktig aspekt på en ölfestival. Glaset gick också att skölja så det kändes helt klart som ett bra arrangemang. 

 

Ölutbudet dominerades nästan totalt av finska småbryggerier även om det fanns en utställare som hade öl från Schweiz. 

 

Jag finner det mycket roande att prova några öl från finska småbryggerier som jag tidigare inte sett. Sju för mig nya bryggerier blev det. Av dessa tyckte jag att Masis Brewery från Esbo kändes som det mest stabila. Gillade deras Black ipa Masis Black Raven. Rostad med lakrits och grapefruit. 

 

Vad vore en finsk ölfestival utan råglager? Honkavuoren Ruislager var maltig och brödig. 

 

Apropå råg, vid ett av matställena kunde man köpa rågbröd i olika varianter. Suomi är Suomi.

 

En avslappnad och trevlig ölfestival var det, publiken var blandat, både yngre och äldre, kvinnor och män. Visst fanns det öl kvar att prova men ett pass kändes ganska lagom, särskilt då det inte var tal om några köer och det gick snabbt att beställa. 

 

Efter kortare återhämtning på rummet var det dags för några avslutande öl på kvällsrundan. Först ett nytt ställe, Roudaribaari IHME som öppnade i våras. Det ligger på samma gata och väldigt nära Juova Hanahuone som besöktes kvällen innan. 

 

Lugnt det var det, det som jag mest reagerade på var inredningen som kändes lite som ett museum med en massa äldre tekniska musikprylar.

 

Ölutbudet var helt ok, 14 kranar samt en del burkar och flaskor. Ett stycke Orava Pils? Yes Plz! och Masis / Hangaround  & Nobody IPA Neumann slank ner. Bägge två dugliga.

 

Aftonen avslutades på Pien där resans dyraste öl fick runda av denna schyssta dag.