På ölfestival i Helsingfors.

De senaste åren har jag inte gått på många ölfestivaler så det var trevligt att se att det var en sådan i Helsingfors under mitt besök.  

 

Suuret Oluet-Pienet Panimot (SOPP) (Stora öl-små bryggerier) är en festival som arrangerades för första gången 2003 i Lahtis. 

Sedan flera år tillbaka anordnas festivalen i flera finska städer, nämligen i Tammerfors, Vanda, Lahtis, Helsingfors, Åbo och Uleåborg. Tammerfors är alltså först ut i slutet av maj och Uleåborg avslutar i slutet av augusti. 

Festivalen gick av stapeln utomhus vid Järnvägstorget, kan det bli mer centralt? Jag hade runt 7 minuters promenad från hotellet till festivalen. 

 

Innan festivalen öppnade klockan 12:00 blev det både lunch samt ett besök på Alkos flaggskeppsbutik, Alko Arkadia. 

 

En av de anställda tipsade om alla möjliga öl och var pratglad som få. Någon Hulken det är jag inte så köpte med mig ett rimligt antal öl då jag inte orkar bära på hur mycket som helst. 

 

Hade inte köpt biljett i förväg till SOPP, det behövdes inte heller då de första timmarna på festivalen var riktigt lugna. 

 

Det fanns flera olika biljettyper att köpa, jag nöjde mig med en biljett som gällde för ett inträde. 7 EUR kostade den. Två glas kunde man välja mellan, jag nöjde mig med det lilla som var på 0,2 liter. De små smakproven om 0,1 liter kostade mellan 2 och 3 EUR. 

Inne på festivalområdet var det gott om sittplatser, matutbudet såg ut som det brukar göra på liknande tillställningar, ok men inget särskilt. Var aldrig någon kö då tanken skulle tömmas, det är förstås en viktig aspekt på en ölfestival. Glaset gick också att skölja så det kändes helt klart som ett bra arrangemang. 

 

Ölutbudet dominerades nästan totalt av finska småbryggerier även om det fanns en utställare som hade öl från Schweiz. 

 

Jag finner det mycket roande att prova några öl från finska småbryggerier som jag tidigare inte sett. Sju för mig nya bryggerier blev det. Av dessa tyckte jag att Masis Brewery från Esbo kändes som det mest stabila. Gillade deras Black ipa Masis Black Raven. Rostad med lakrits och grapefruit. 

 

Vad vore en finsk ölfestival utan råglager? Honkavuoren Ruislager var maltig och brödig. 

 

Apropå råg, vid ett av matställena kunde man köpa rågbröd i olika varianter. Suomi är Suomi.

 

En avslappnad och trevlig ölfestival var det, publiken var blandat, både yngre och äldre, kvinnor och män. Visst fanns det öl kvar att prova men ett pass kändes ganska lagom, särskilt då det inte var tal om några köer och det gick snabbt att beställa. 

 

Efter kortare återhämtning på rummet var det dags för några avslutande öl på kvällsrundan. Först ett nytt ställe, Roudaribaari IHME som öppnade i våras. Det ligger på samma gata och väldigt nära Juova Hanahuone som besöktes kvällen innan. 

 

Lugnt det var det, det som jag mest reagerade på var inredningen som kändes lite som ett museum med en massa äldre tekniska musikprylar.

 

Ölutbudet var helt ok, 14 kranar samt en del burkar och flaskor. Ett stycke Orava Pils? Yes Plz! och Masis / Hangaround  & Nobody IPA Neumann slank ner. Bägge två dugliga.

 

Aftonen avslutades på Pien där resans dyraste öl fick runda av denna schyssta dag.