SBWF, torsdag 7/10.

Förra torsdagen var det dags att gå på ölfestival igen, något jag inte hade gjort sedan oktober 2019 då Nolia i Umeå besöktes. 724 dagar hann det bli mellan de två festivalerna, inte illa. 

 

Stockholm Beer & Whisky Festival har jag besökt många gånger, första gången var redan 2003. Jag visste att det skulle vara färre utställare i år jämfört med normala år. Jag visste också att det skulle vara luftigare i lokalen och att endast Hall 1 skulle användas. Fler sittplatser än normalt fanns det också, fast för egen del blev det inte så mycket sittande då det är roligare att röra sig på golvet.

Det kostade 250 spänn att komma in, i priset ingick ett provglas om 10 cl samt garderob. Betalningsmedlet var kuponger som man kunde handla antingen i entrén eller i informationen inne på mässan. 

 

Vid 13-tiden var jag på plats och mitt första intryck var att det verkligen var luftigt inne i hallen, antalet besökare var få tidigt på torsdagen.Noterbart är att allmänheten fick komma in redan klockan 12:00.

 

Något annat som noterades var att det kändes ovanligt varmt i hallen, visst brukar det bli varmt men då brukar det även krylla av besökare och utställare. Någon spekulerade om att det var problem med ventilationen? 

Jag fick syn på den fina åländska flaggan så det blev inledande öl hos Stallhagen, deras Bock närmare bestämt. Ok men rätt söt med malt, karamell och mörkt bröd. 

 

Keane Brewing stiftade jag bekantskap med för första gången på SBWF 2019. Aldrig fel att prova en trevlig Helles bryggd av en irländare bosatt i Sverige. 

 

Passade på att prova några andra underjästa öl från svenska småbryggerier, en sådan var Umeå Vännäs Pilsner. Stabilt maltig och uppfriskande öl. 

 

Qvarnens Tyska Pilsner var inte dum den heller, lättdrucken med bröd och gräs. 

 

Nacka Bryggeries monter kändes lika stor som 2019, hela 40 ölsorter hade de, flera av dom prototyper. 

 

Nacka Kungsholmens FläderAle tyckte jag var rätt god, den både doftade och smakade mycket fläder. Nacka Trippel var en av prototyperna. Ganska söt och värmande med frukt och toner av kryddor. 

Pine Ridges monter är alltid kul att besöka, dels har de alltid många olika öl dessutom bjuder Mikael Karlsson alltid på roliga och träffsäkra kommentarer. The Pine Ridge The Glorious Gorillas Double IPA var trevlig, grapefrukt, citrus och ananas.  

Lite efter 15 anlände Jerry och Uffe till Nacka. Sistnämnda hade jag inte sett på två år så det var förstås ett kärt återseende. Jämfört med några timmar tidigare var det något fler besökare men det var fortfarande väldigt lugnt.

Brewers Associations monter var välbesökt på torsdagen, jag såg ingen annan utställare som hade samma "trängsel". Inget konstigt med då amerikansk öl är populär. 

 

Några öl dracks, Jack's Abby Shipping Out of Boston är en Amber Lager som jag inte blev direkt imponerad av. Imponerade gjorde dock FiftyFifty Eclipse Stout Barrel Cuvée. 

 

Russian Influence är en utställare som jag var nyfiken på. Tyvärr var de fyra öl som provades inte alltför intressanta. Mest udda var Paradox SMTH: Guava, Banana, Vanilla, Cream. En "tjockflytande" historia som påminde om en smoothie, smakade mest banan och vanilj. Något för kidsen kanske?

 

Runt 70 utställare fanns det i 50 montrar, antalet besökare slutade på 9000 tors-lör. Jag läste att det var bra med folk både på fredagen och lördagen men på torsdagen var det som sagt lugnare jämfört med en vanlig mässtorsdag i Nacka.

Vid 18:30-tiden var våra kuponger slut och vi bestämde oss för att åka mot stan, några avslutande öl samt den goda hamburgaren på Stigbergets Fot fick avrunda denna behagliga torsdag. 

 

Det var i alla fall helt ok att strosa omkring på en ölfestival igen efter ett långt uppehåll. Några bekanta ansikten sågs, vilket förstås alltid är trevligt. Det fanns många öl till att prova men det får bli en annan gång. 

Del 2 av årets SBWF sker 2-4/12. Då är antalet utställare något fler men fortfarande betydligt färre jämfört med en normal mässa. Återstår att se om det blir ett besök då eller ej.