Torsdag 27/2, Mikkeller ombord på SAS och Mikkeller på CPH.

Säg den lycka som varar för evigt, hade gärna stannat i magnifika Tokyo i några dagar till men måste man hem så måste man. Flygbussen till Narita på morgonen och sedan var det bara att checka in. Redan kvällen innan fick jag meddelande om att jag blivit uppgraderad till Business Class på SAS-maskinen till Kastrup, så resan fick ett värdigt avslut.

Apropå värdighet, då måltiden ombord avklarats skuttade jag några steg till galley och frågade en av flygvärdinnorna om det möjligtvis fanns någon flaska Mikkeller Baghaven Ciel Bleu kvar?

Hon nämnde att det hade varit problem med lastningen av catering på Kastrup så hon var osäker på om det fanns några ombord inför returflighten från Tokyo. Den trevliga pursern från Skåne hörde vad vi pratade om och som tur är visste hon att det skulle finnas en flaska kvar. Efter lite letande fann hon den. Skoj, borde kanske ha köpt en trisslott det första jag gjorde då jag kom hem men det glömde jag bort.

Det är verkligen en fin grej att kunna dricka Mikkeller ombord på en flight, särskilt då öl från Mikkeller Baghaven. Har inte druckit så många från just Baghaven men de som jag smakat har varit klart stabila.

Mikkeller Baghaven Ciel Bleu kändes ganska mild, inte så syrlig. Blåbär, vanilj, ek och lätt funk var vad jag kände på 36.000 fot.

Den 11-timmar långa flighten gick galant fast vid landning i Köpenhamn kände jag mig rejält trött. Lite tilltugg i loungen innan det blev ett par bägare på Mikkeller CPH Airport. (noterbart är att baren just nu är stängd, givetvis beror det på COVID-19)

Hur som helst så dracks en Mikkeller Russian Stout och en Mikkeller San Diego Cloud Hecker, bägge två habila utan att briljera.

En riktigt skoj resa var det, ska skriva ett avslutande inlägg med ytterligare några kommentarer och funderingar.