Onsdag 26/2 i Tokyo, Mikkeller Tokyo.

Ni som läst mina reserapporter från Melbourne och den första om Tokyo har nog noterat att jag gillar att se städer till fots. Fördelarna med att gå är förstås många. På onsdagen i Tokyo var det dock nära att det blev metron då det skulle ta ungefär en timme att gå från hotellet till stadsdelen Shibuya. Vädret var mulet och svalt med omkring 10 grader men något regn föll inte under dagen.

Vaknade dock tidigt, hade semester, så till slut var det förstås inget snack. Självklart skulle fötterna användas för det de är till för. I Tokyo är det lätt att navigera, i alla fall så länge man håller sig till de stora lederna. Lite smått och gott passerades under promenaden till nämnda Shibuya.

Varför knalla iväg dit kanske man kan undra? Jo, dels för att titta på den klassiska vägkorsningen som nog de flesta någon gång sett på film eller foto. Det är verkligen ett fascinerande spektakel att se så många människor röra sig samtidigt även om antalet är betydligt fler under rusningstid.

I Shibuya finns det även några ölbarer som är intressanta att besöka. (vilken tur att jag inte gick dit i onödan)

Den första som besöktes var Ol by Oslo som ligger i Mikkellers tidigare lokaler. För att vara i Tokyo så öppnade de tidigt på dagen, redan klockan 12:00 på en torsdag.

Det "doftade" Mikkeller om stället, designen kändes igen. Var fler anställda än besökare under min vistelse. Ölutbudet var blandat även om det kändes lite märkligt att se norsk öl på tavlan liksom en Omnipollo.

Givetvis försöker jag i möjligaste mån dricka inhemsk öl då jag är i utlandet men här var jag bara tvungen att dricka en norsk, Oslo Brewing Mellow IPA. Ölet var drickbart men kändes aningen "trött". 700 yen kostade ett litet glas och det motsvarar i runda slängar 65 spänn.

Dagen till ära slog jag även till med ett litet glas West Coast Brewing Ocean Ride ESB. Bryggeriet är beläget i Shizuoka, en stad som jag i ärlighetens namn inte vet någonting om. Livet vore bra meningslöst om man visste allt om allt. Hur som helst så smakade ölet helt ok utan att briljera på något sätt. Jag kan inte påstå att ESB tillhör min absoluta favoritstil men det är alltid skoj att dricka en lite då och då.

Apropå Mikkeller så var det dagens andra stopp, det tog ungefär sju minuter att gå dit. Klockan 16:00 öppnade de.

Tre öl skruvades ner på Mikkeller, under tiden då jag var sysselsatt med det trillade det in några gäster men det var inte tal om någon rusningstrafik. Gästerna bestod både av japaner och vitingar. Tycker inte att lokalen var den charmigaste av de olika Mikkeller som jag besökt, ganska litet med baren på nedre våningen och bord och sittplatser på den övre. På nedre plan var antalet sittplatser rätt få förutom vid själva bardisken.

En av de anställda var amerikan, de övriga två japaner. Trevlig och ganska pratsam service, jag köpte även med mig en t-shirt och ett glas. Jag försöker undvika att bry mig så mycket om varumärken men just Mikkeller har jag ett långt förhållande till, kan ibland sakna den charmiga tiden då de bara hade en bar i Köpenhamn.

Av de tre öl som jag drack tyckte jag mest om Yorocco Blackbird Sipping in the Dead of the Night. Kanske något söt men i det stora hela en behaglig porter.

Min kompis Uffe var i Tokyo månaden innan och han lämnade vissa avtryck i staden.

Från Mikkeller tog det hela två minuter att gå till nästa ställe, Goodbeer faucets. (tack Uffe för tipset angående Goodbeer). På Goodbeer var de andra gästerna japaner, de flesta var kostymnissar som drack en bägare eller två efter ännu en inspirerande dag på gneget.

Servicen var "jobbig", direkt då glaset var tomt så kom en av de anställda och tog undan glaset samtidigt som han undrade om jag möjligtvis ville ha en öl till? Artig som jag är så tackade jag ja till en öl till. De hade det aktuella fatutbudet i en meny så det var bara att peka på det som jag ville ha. Någon engelska talade de knappt.

40 öl hade de på fat, både japanska och utländska. Fanns även flaskor och burkar men jag kollade aldrig på den listan.

Kanske inte helt oväntat var Firestone Walker XXIII Anniversary Ale den godaste som jag fick i mig på Goodbeer faucets. Riktigt mumsig och smuttarvänlig, skulle inte ha något emot att dricka den igen.

Helt klart så gillade jag detta ställe, skulle inte ha något emot ett återbesök i framtiden. Det började bli kväll och på vägen tillbaka till hotellet var det hög tid för en bit mat, givetvis sushi. Är man i Tokyo så vore det dumt att inte äta sushi åtminstone en gång. Spelar ingen roll vilket ställe man går in på, det är alltid bra. Apropå Sushi så frågade jag för flera år sedan en tidigare kollega som var från Japan om var han äter sushi i Stockholm? Svaret blev ungefär: "inte äta i Sverige, åka till Japan."

Tog det lugnt med ölandet denna dag men ett ställe som låg ganska nära hotellet (runt 20 min bort) ville jag besöka, Gori-Gori Burger. Någon burgare det blev det inte men däremot en öl som beställdes via skärmen vid bordet.

Den unga damen som serverade ölet talade felfri engelska, förutom på hotellet så var det den enda gången som en japan gjorde det under mitt korta besök i Tokyo.

Ölet som dracks hette Suntory Tonegawa Pale Ale, en tämligen mild sak som slank ner utan problem.

Väl på rummet blev det ett par rumsöl samtidigt som jag tittade på en dokumentär om kejsar Showa. Har sedan länge fascinerats av Japans historia. Programmet var intressantare än ölet.