Öl i LHR och SIN.

Måndag 17/2 var det äntligen dags för årets första utlandsutflykt, jag kallade det hela för "långhelg i Melbourne". För att komma enda bort till Melbourne så krävs det några timmar uppe i luften, inte mig emot då jag äntligen skulle få uppleva Singapore Airlines service i Business Class.

Men innan det var ombordstigning på Singapore Airlines blev det en rutinflight med SAS till LHR (London). Ombord på det flyget passade jag förstås på att dricka en Mikkeller Organic Dream SAS. En duglig öl som dock inte lämnade några större intryck.

Hade lite tid att spendera i Singapore Airlines lounge på LHR, där dracks en Fuller's London Pride, en öl som jag säkert inte druckit på minst 15 år. Duglig den också utan att lämna några större spår efter sig.

Var nästan som ett litet barn då det väl var dags för ombordstigning (ok, överdriver kanske lite). Kan meddela att Singapore Airlines var så bra som jag trodde, stolen var gigantisk, den gratinerade hummern (som jag förbokade) var utsökt. Servicen var nästan för bra, blev hela tiden kallad med namn. Noterade förstås att så fort någon varit inne på toaletten var någon av flygvärdinnorna där direkt efteråt och tittade så att allt var ok, givetvis vek de toalettpappret. Världsklass rakt igenom. Har alltid drömt om att åka nämnda flygbolag i First Class men vet knappt om jag skulle våga, servicen i den kabinen måste ju verkligen vara för bra. När trippelsjuan landade i Singapore efter lite drygt 12 timmar kunde jag knappt förstå att det hela gick så snabbt. Det enda som inte är bra med Singapore Airlines är ölutbudet, jag drack noll öl uppe i luften hela vägen till Melbourne. Fast var inte oroliga, det var inte så att jag törstade ihjäl. Champagne, vin i olika kulörer, drinkar och konjak fungerar alldeles utmärkt det med.

Medvetet hade jag valt ett lite längre stopp i Singapore, drygt sex timmar. Passade på att fixa den första stämpeln till mitt nya pass.

Passerade alltså immigrationen och knallade över till The Jewel som ligger vid flygplatsen. Det är inget snack, flygplatsen i Singapore är utan tvekan världens bästa. En kompis hemma skrev att man kan bara åka till den, spendera tid där och sedan åka hem igen. Arlanda framstår i alla fall som en relik från gamla DDR i jämförelse.

Det fanns två ölställen i The Jewel som jag ville spana in, lämpligt nog låg de bara ett par minuter ifrån varandra, om ens det. Började med att besöka The World is Flat. Under mitt besök hade de fyra öl på fat. Kollade aldrig om de även hade några burkar eller flaskor.

Ett par öl dracks, Young Master Jeng och Stone & Wood Pacific Ale. Av dessa var det förstnämnda klart bättre. Värt att notera är att Singapore inte är det billigaste landet i Asien för en besökare från Sverige, de två kostade motsvarande 270 kronor.

Nåväl, vad ska man göra? Det är bara att kämpa på. Ölet Tiger lär väl alla känna till men många vet nog inte att bryggeriet även gör lite andra ölstilar än den klassiska ljusa asiatiska lagern. På Tiger Street Lab stiftade jag bekantskap med Tiger Shiok vilket är en IPA samt Tiger White. Kan inte påstå att smaklökarna jublade av glädje men Shiok var i alla fall den bästa av de två. Priserna lite lägre på Tiger Street Lab men ganska marginellt. Noterbart är att de mätte värmen i pannan på samtliga besökare innan man fick beställa, ja i Asien tar man Corona-viruset på allvar.

Innan det var dags för den relativt korta flighten på sju timmar till Melbourne passade jag på att ta en ljuvlig dusch i loungen, äta lite och dricka en klassisk Tiger som inte smakade mycket. (gratis är inte alltid gott även om vissa påstår det) Hur som helst var det härligt att veta att nästa gång då flygplanets dörr öppnades så var jag i Australien.