Efter frukost på rummet började dagen med ett besök på närbelägna alkoholbutiken Dan Murphy's. Värt att notera är att öppettiderna på en lördag var 9-21, på söndagar 10-19. Onekligen lite annorlunda jämfört med vårt kära Systembolag.
Butiken var stor med en massa vin, spritdrycker och annat smått och gott. Ölavdelningen var rätt stor den med, fanns en hel del öl från andra länder dock handlade det främst om de stora ölmärkena. Det gick att köpa det mesta flaskvis annars verkade det som att de flesta kunder tycks köpa fyrpack eller större förpackningar än så. Inte den mest optimala butiken för en ölnörd men det var förstås inga problem att hitta några kul öl även om de lite ovanligare varianterna lös med sin frånvaro vad jag kunde se.
Det lilla inköpet lämnades på rummet därefter var det återigen dags för en bensträckare, denna gången tog det runt 30 minuter att gå till stadsdelen Docklands.
Att se vatten och hamnområden är alltid en källa till glädje. Men det var inte bara därför som det blev en promenad till Docklands utan dagens första och sista bryggeripub skulle besökas, Urban Alley.
Bryggeriet öppnade 12:00 så jag hade gott om tid att knalla omkring i området innan det var dags för dagens första öl. Lite udda var det att se folk åka skridskor, i rinken bredvid höll några på med ishockey. Undrar hur det är att vara hockeyproffs i Australien?
Prick 12:00 knallade jag in på Urban Alley, ja det är ju viktigt att hålla tiderna. Stort och luftigt med en rätt tilltagen uteservering, sistnämnda lockade inte mig utan jag valde att sitta inomhus.
Gott om personal var det, ibland kändes det som att de "stirrade" lite väl mycket, såsom de gör i vissa länder. Ibland har det hänt att jag knappt hunnit äta upp innan tallriken är borta, fast så illa var det inte på Urban Alley.
En klassisk paddle beställdes, allt annat vore ju bara konstigt. En god och mättande schnitzel till det. När jag väl druckit upp de dugliga ölen och ätit den stabila maten avslutades besöket med ett stort glas Urban Alley IPA.
Nöjd och belåten knallade jag vidare mot nästa ställe. Solen den kändes rätt stark så det var skönt att sätta sig i halvskuggan hos The General Assembly och ta en bägare.
Ganska livfullt var det men det var inga problem att hitta en plats, stället ligger vid floden Yarra, i en lite "finare" del av Melbourne. Väldigt många flanörer och ett flertal restauranger och trendiga barer i det området.
I runda slänga en minut från General Assembly ligger The Boatbuilders Yard. Ett populärt ställe det med, de allra flesta borden både inne och ute var upptagna av hungriga och törstiga själar. Även där blev det en bägare, denna gången i solen. Det är alltid trivsamt att i lugn och ro njuta en öl samtidigt som man tittar på folk som passerar revy.
Till nästa anhalt med namnet Hopscotch var det inte långt att gå. Det kändes som ett lite trendigare ställe men direkt supertrendigt kan det inte ha varit i och med att jag blev insläppt.
En Panhead Quickchange Xtra Pale Ale beställdes. Lätt men hyfsat uppfriskande, en helt ok öl. Noterade i efterhand att de även bryggde öl på plats men det var inget jag tänkte på då jag var. Så kan det gå då radarn inte fungerar helt optimalt.
Sakteliga var jag på väg mot hotellet för lite vila men innan jag kom dit blev det ett depåstopp på Beer DeLuxe som jag redan besökt en gång under resan. Denna eftermiddag var det lite mera livat jämfört med onsdagens besök men ändå relativt lugnt.
När jag druckit upp styrdes stegen till The Duke of Wellington som nästan låg på andra sidan vägen. Det är ett ställe som är Melbournes äldsta "hotel", ja det är så många barer kallas i Melbourne. Anledningen till många barer heter något med hotel är att så sent som till slutet av 1980-talet var barer tvungna att erbjuda boende för att få sälja alkohol. Snacka om att många länder har sina egna annorlunda regler då det handlar om alkohol.
Trodde att inredningen skulle vara bättre begagnad men så var det inte alls, det mesta kändes typ nytt. Publiken var påfallande blandad, inte så många ungtuppar som på några av de andra besökta ställena.
En småtrist lager med namnet Byron Bay The Hazy One slank ner på hertigen.
Smått sensationellt orkades det med en rumsbira under pausen. Kaiju! Metamorphosis som dessutom var en god IPA.
Ännu mera häpnadsväckande var att det efter en kortare vila även blev ett kvällspass ute på stan. Fast så jobbigt var det inte då både Penny Blue och Cookie låg i närområdet. Började med en öl på förstnämnda ställe som låg inne i ett litet köpcentrum eller vad det nu var? Penny Blue var ganska litet och tämligen lugnt.
Det var inget fel på Penny Blue men jag trivdes bättre på ett för kvällen mer eller mindre fullsatt Cookie. Det är en ganska stor ölhall med en lång bardisk. Deras thaimat såg god ut även om jag inte åt något vilket jag kan ångra såhär i efterhand. Att de serverar thaimat är inte konstigt då de ligger i Melbournes Chinatown.
Cookie tycks även vara duktiga på cocktails men några sådana blev det förstås inte tal om, hur skulle det se ut på en ölblogg? (fast man kan ju alltid mörka och inget nämna om det, ja det är förstås sant)
Två suröl mäktades det med på Cookie innan det var dags att slänga in handduken för denna dag, Temple Okinawa Sour och Burnley Mandarin Gose. Minns jag rätt vilket jag förstås gör så var den förstnämnda den godaste av de två.
Måste säga att lördagen i Melbourne var riktigt bra, det är sannerligen inte ofta som en bryggeripub och sju olika pubar/barer besöks på en och samma dag. Benen de var nöjda de med, närmare 30.000 steg blev det under dagen, inte fy skam det heller.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar