Nu var vi inte där för att inspektera dessa jätteinsekter utan istället var det öl som var i fokus, för öl det fanns det. Har fortfarande inte räknat hur många bryggerier det finns i området men AleSmith blev i alla fall vår första anhalt, de öppnade klockan 11:00 men vi fick komma inte lite tidigare än så.
Ett hyfsat stort ställe visade det sig vara. Uteplatsen lockade då solen värmde på rätt rejält, såpass mycket att det till slut var skönt att retirera tillbaka inomhus. Utomhus dracks det bland annat en AleSmith Noël vilket inte kändes som det mest optimala törstsläckarölet, en väldigt söt rackare var det.
Ölen som fanns på fat var stabila, en del av dessa kändes igen sedan tidigare. En för mig ny variant av Speedway Stout fanns, Mokasida Coffee. Förstås betydligt godare än vanligt kaffe.
Det som vi var mest nyfikna på var AleSmith Anvil & Stave, det lilla och "hemliga" Barrel Aged Blending Room. Normalt ska det krävas lösenord och ibland även biljetter men vi klev bara in. Ett litet rum handlade det om, plats för ett dussin personer eller så.
En stackars anställd fick hålla koll på oss. Vi valde att prova allt som fanns tillgängligt, dock testade vi inte att göra några egna blandningar ty någon Karl Kalkyl fanns inte med i gänget.
Ölen som dracks höll riktigt stabil klass, undrar om inte AleSmith Old Numbskull - Bourbon Barrel Aged var den godaste av dessa, jo så var det!
Innan vi lämnade AleSmith gick vi förbi shopen. Det fanns tröjor, kepsar, flaskor, Speedway på burk med mera men då jag är så usel på att att shoppa blev det bara ett klistermärke för en dollar. Det hela fick mig att tänka på ett besök vid Kinesiska muren för många år sedan då en drös med försäljare sålde vykort för ooooneeee doooolllllaaaaaarrr.
AleSmith var riktigt bra men utan Anvil & Stave hade det inte varit fantastiskt bra. Snacka om att vara fartblind eller bortskämd.
Från AleSmith tog det knappt 15 minuter att gå Mikkeller Brewing San Diego. Mikkeller finns på många ställen numera och fler följer senare i år, bland annat på Torshavn (Färöarna) av alla ställen. Det intressanta med Mikkeller SD är dock att det är Mikkellers första egna bryggeri. Lokalerna är AleSmiths gamla.
Precis som på AleSmith var det väldigt lugnt i de väldigt fräscha och hyfsat stora lokalerna. Det kom dock in ett par asiater som drack en öl och hann ta ett par hundra foton som det kändes. Jaja, vägen till lyckan ser olika ut för oss alla.
Tidigare har jag druckit några öl från Mikkeller SD men detta var första gången på "riktigt". Måste säga att ölen höll stabil klass. Det borde kanske inte vara förvånande då en tidigare bryggare från AleSmith numera arbetar åt Mikkeller.
Servicen var förstås riktigt bra, vi fick t o m dela på en burk Mikkeller San Diego / Faction Queen of Passion, en öl som släpptes nu i lördags (11/2) det vill säga en och en halv vecka efter vårt besök. Väldigt fräsch och frisk öl med mycket färsk passionsfrukt liksom en behaglig syrlighet. Väldigt trevligt och uppskattat, nej vi glömde inte att ge bra med dricks.
Måste säga att jag blev smått imponerad av Mikkeller SD, gillade verkligen att sitta där samtidigt som folk arbetade vid bryggeriet inte många meter från bordet.
Det är smått galet att tänka på det såhär i efterhand men från Mikkeller gick vi till nästa ställe som var Ballast Point Miramar, en riktigt stor anläggning visade sig vara. Ja är man där så inser man att Ballast Point inte är något vanligt litet kvartersbryggeri.
Stället ska vara känt för sin mat så det kändes lämpligt att slå sig ner vid ett bord på den stora uteplatsen och beställa in mat. Jag valde en Flatbread med pepperoni som var god. En klassisk vanlig Sculpin satt fint till den.
Förutom det provades några tämligen udda varianter på Ballast Point Victory at Sea. Tart Cherry, Gingerbread och Peanut Butter. Av dessa var den förstnämnda den bästa, de andra gick mycket väl att dricka men resans godaste öl var de verkligen inte.
Tyckte om Ballast Point Miramar även om stället kände aningen opersonligt då det var så stort. Ölmässigt både ger och tar de som de flesta andra bryggerier.
Från Ballast Point knallade vi vidare mot några ställen som jag inte visste någonting om. Vi började på Pure Project. Ett litet ställe visade det sig vara med ganska så mycket folk. Ölmässigt var det klart stabilt, särskilt deras humlade öl. Mest förtjust blev jag i Pure Project Murklands som är en APA med en massa humle, juice och frukt. Ännu en sådan där fin frukostöl då dagens intag av C-vitamin ska tas. På Pure Project drack jag även mitt livs första "golden stout", det vill säga en Imperial stout som var grumligt gul/orange. Utseendet var klart udda men ölet i sig var gott om än något sött.
Vi funderade på om vi skulle ta en Uber till nästa ställe eller om vi skulle gå, vi valde det sistnämnda. Hela 10 sekunder eller så tog det att gå till Amplified Ale Works. På Pure Project var det som sagt nästan fullt men på Amplified var vi de enda gästerna.
Ett ganska litet ställe var det med helt ok öl. (helt ok öl kanske inte är tillräckligt i San Diego med omnejd?) Blev bara en öl per person innan vi gick vidare till nästa ställe som också låg riktigt nära, Duck Foot Brewing.
På Duck Foot var det rätt stimmigt, publiken var påtagligt ung. Quiz pågick, att de orkar våra storkar. Även här blev det ett kort arbetsbesök eller vad man nu ska kalla det? Ölen var bra men inte spektakulära vill jag minnas.
Till kvällens sista bryggeri var det lite för långt att gå så det fick bli en Uber ännu en gång. Green Flash Brewing hade jag nästan glömt bort så det var bra att Tom tyckte att vi skulle dit.
Det visade sig nämligen vara dagens bästa ställe. En rätt stor lokal där det var ståplats som gällde, typ som en stor mingellokal. En massa fatöl fanns, flera från Alpine Beer Company.
Ölen höll klassen rakt igenom. Stället stängde 21:00 men in i det sista var folk kvar. Gillade verkligen stämningen på Green Flash och de olika ölen, ett ställe som det verkligen är värt att besöka då man är i San Diego. Nästa gång vill jag stanna längre på Green Flash.
Innan det var dags att säga adjö till onsdagen blev det en öl liksom en god mac 'n' cheese på Small Bar som låg sisådär 15 minuter till fots från hotellet. Small Bar var litet och intimt med drygt 40 fatöl. Tänk att ha en sådan kvarterskrog i närheten av hemmet. Ja jävlar, San Diego är San Diego
En lång men mycket rolig onsdag var det, rundan som vi fick uppleva gick verkligen inte av för hackor. Blir nog svårslagen fast man ska aldrig säga aldrig.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar