Det var inte helt fel att knalla omkring på stan och se hur staden vaknade till liv jämfört med kvällen innan. Redan hemma hade jag bestämt mig för att ägna en timme eller två åt USS Midway på måndagen.
USS Midway är ett hangarfartyg som togs i tjänst i september 1945, hela 47 år blev det för henne mellan 1945-1992. Under majoriteten av dessa år var hon stationerad i Japan. Tydligen är hon den största sevärdheten i San Diego, vilket även märktes då jag var ombord ty ensam det behövde jag inte vara. För en vuxen kostade inträdet 20 dollar, perfekt nog öppnade museet 10:00, det vill säga innan ölställena. Behövde alltså inte känna någon ångest då jag ägnade en stund under resan åt något annat än öl.
Jag är inte bara smått förtjust i öl utan även historia, fartyg och flygplan så besöket var verkligen trevligt. Allra finaste stunden var nere i maskinrummet där jag pratade i en kvart eller så med ett par gentlemän som tjänstgjort ombord. Vi kom in på sådana härliga saker som propelleraxelns varvtal per minut, antalet måltider som serverades ombord under ett dygn med mera. (för den vetgirige kan jag nämna att antalet måltider var runt 13000 per dygn)
Mycket nöjd strosade jag vidare, det var läge för en egen måltid samt dagens första öl. Från Midway tog det ungefär 20 minuter att i ett behagligt tempo gå till Ballast Point Little Italy. Tycker man att det är svårt att navigera efter en karta kan man alltid följa flygplanen som lågt flög in över Ballast Point.
Då jag kom dit var det inte så många gäster men det tog inte alltför lång tid innan lunchgästerna rullade in.
De hade ett digert utbud av enbart egna öl vilket verkligen inte var fy skam. Som mat valde jag grillade fisktacos, smakade alldeles utsökt.
Deras flights serverades om tre öl så jag köpte två sådana. Satsade bara på öl som jag tidigare inte provat. Ballast Point Manta Ray var en stabil DIPA om än inte bäst i klassen. Resans kanske sämsta öl dracks här, Ballast Point Indra Kunindra. Den var verkligen udda med alla kryddorna, främst då curry.
Jag gillade Ballast Point Little Italy, lokalen var stor och luftig och personalen mycket vänligt. Då jag var klar gick jag ett par stenkast eller så till den kombinerade baren/ölbutiken Bottlecraft Little Italy. Efter den ansträngande promenaden var det bara att slå sig ner vid den lilla baren och fylla på med vätska.
Stället hade en hund som glatt hälsade på alla gäster, vet inte vad det var med mina vader men dom tycktes han gilla extra mycket. Sällan har jag blivit så tvagad som där. Efter ett tag var jag den enda gästen så då la han sig precis bredvid mig, snacka om att jag kände mig välkommen.
Under besöket hade de 23 öl på fat. Ölen gick att beställa i tre olika storlekar, något som jag alltid uppskattar. Är man ute ensam blir det lite väl mycket med fulla glas om man har som ambition att prova några stycken. Fler ställen i Sverige borde ta efter.
Half Door House of Hops vann pris som den godaste ölet av de fem som jag drack. En färsk och fint humlad IPA som hade en hel del grapefrukt och ananas. Bottlecraft var verkligen ett ställe i min smak, flaskutbudet var inte det största jag sett men det räckte mycket väl ändå. Det var inga problem att gå runt med ett glas samtidigt som man funderade på eventuella buteljer att köpa med sig.
På vägen mot halvtidsvilan på hotellet "råkade" jag passera ett ställe som jag aldrig hört talas om, Bolt Brewery. Naturligtvis blev det en flight även där, denna gången handlade det om fyra öl. Samtliga ok utan att briljera. Som alltid är det kul att testa okända skapelser. På Bolt var det ett handfull gäster så den unga damen bakom baren såg lite lätt uttråkad ut.
Halvtidsvilan blev alltså försenad och betydligt längre än jag trodde (runt tre timmar), ute var det redan mörkt då jag lätt förvirrad vaknade till liv. Ett tag tänkte jag strunta i att gå ut överhuvudtaget men vet att det inte är någon bra idé att lägga sig för nattvila utan att ha ätit kvällsmat.
Knallade ner mot Gaslamp, vilket är San Diegos historiska kvarter med en drös restauranger och pubar. En av dessa fastnade jag för, Hopping Pig. 32 fatöl kunde de stoltsera med. Det var ett rätt mörkt ställe så särskilt många bilder togs ej.
Maten var god, servicen bra. I ett hörn tycktes jag höra svenska talas men det lät jag bero. Ölutbudet var stabilt bland de 32 kranarna. Fem orkade jag med och av dessa var Alpine Pure Hoppiness den godaste.
Inte alltför långt från ovanstående ställe låg The Local som i sin tur hade en bryggeripub innanför sitt skal. Denna hette The Resident Brewing. Även här blev det en flight och typ nästan som alltid föredrog jag deras IPA. (är man i USA så är det svårt att inte tycka om den färska IPA/DIPA som där dricks)
En klart trivsam dag var det, på rummet blev det en sista kvällsöl som satt fint även den.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar