Hade faktiskt inga direkta planer för dagen annat än att jag var tvungen att ta det ganska lugnt och inte vara kvar alltför länge då jag skulle upp mycket tidigt på lördagen.
Eller nu ljög jag på direkten, planen var att börja i Wicked Wines monter och prova Founders KBS, världens tolfte högst rankade öl på Ratebeer. En sådan raritet ville ju för allt i världen inte missas, särskilt inte då det var första gången som ölet lämnat USA. (förutom på Nackamässan fanns ölet på fat på Bishops Arms Folkungagatan)
Hype eller inte men ölet var verkligen bra. Så väldigt fint balanserad med en massa härliga dofter och smaker som choklad, vanilj, bourbon, kaffe och torkad frukt. Är riktigt glad över att äntligen fått möjlighet att prova ölet.
Ett stop i CAP:s monter kändes också given då de hade bytt ut de flesta ölen. Stabila grejer rakt av, ja det är kul att ha fått ett till svenskt bryggeri att följa lite extra då jag upplever att deras öl är bättre i år jämfört med tidigare. Undrar förresten om det bara är jag som kommer att tänka på Mumintrollet då jag tittar på denna etikett?
Precis som den första torsdagen gick jag omkring på mässgolvet det mesta av tiden med Tom även Jonas den gamle ubåtsspanaren hängde med oss en hel del.
Något som jag gjort i några år nu är att gå förbi Två Bryggares monter och prova något exotiskt, i år blev det en Tomelilla Farfars Svagdricka. Någon expert på svagdricka är jag inte men särskilt god var den inte om jag ska uttrycka mig diplomatiskt. Som man brukar säga, "kul att ha provat".
Ett besök i hall III blev det också då jag kände att jag inte riktigt var klar hos småbryggerierna. Öl precis överallt så det var lite svårt att veta vad man skulle prova. Dalarado Brewery är ett bryggeri beläget i Malung. Tidigare har jag beställt hem ett par av deras öl men på mässan fanns det några som jag inte sett tidigare, en av dessa var Dalarado Black IPA. Helt ok öl med lakrits, lite grapefrukt och lätt rostad malt. Hade den haft mer humle så hade den säkert varit betydligt intressantare.
När man går omkring under flera dagar på en ölmässa så blir det förstås mycket samtalande med andra öldårar, det var flera som pratade om Eskilstuna Äppelsäsong, en öl där man tillsatt äppelmust. Det visade sig vara en riktigt uppfriskande öl med mycket äpplesmak. Vi får se om den dyker på Systembolaget vad det lider, nu var den med som en experimentdryck för att pejla vad folk tycker. Med tanke på att de allra flesta tyckte om ölet så ser det ljust ut.
En annan öl som jag inte vill missa att prova då chansen ändå fanns var Ballast Point Habanero Sculpin. Vanliga Sculpin är som färsk synnerligen trevlig så undrade förstås hur varianten med habanero kunde tänkas smaka? Tyvärr var den alldeles för stark, det enda som kändes var habaneron, kändes nästan som att halsen skulle brinna upp. Ibland undrar man varför det måste överdrivas så? Marknadsföring, ja vem vet?
Som tur är fanns det andra öl att prova hos Craftbeer. Kändes nästan som att varje gång man gick förbi där så var flera av fatölen utbytta mot andra, kan det bli bättre? Lyckades lugna smaklökarna med Evil Twin Imperial Doughnut Break som är en massiv och kraftig sötare Imperial Stout.
Tillbaka till Wicked Wine, eller närmare bestämt den lilla Sierra Nevada-montern som var belägen alldeles bredvid. Sierra Nevada är en modern klassiker, jag är nog inte ensam om att ha upptäckt "riktig" öl mycket tack vare dem. I montern hade de fyra fatöl som tidigare inte funnits i Sverige, bara en sådan sak. Godast tyckte jag att Sierra Nevada Beer Camp Guildy Pleasures var. En tämligen enkel IPA men den kändes färsk och behagligt lättdrucken. Man kan inte bara gå omkring och dricka extrema öl hela tiden, därför kändes den så stabil.
Tidsbrist är aldrig bra särskilt inte då man vill hinna med att prova flera öl. Det var bara att slänga in mer kol i ugnen och öka takten. Ett snabbare besök hos Mohawk blev det. De presenterade fyra kranar där ölen roterade, vidare fanns det några olika flasköl.
Av någon anledning hade jag tidigare inte druckit Mohawk Brown is the new Brown. En småtrevlig Brown Ale som smakade choklad, kaffe, lite karamell och citrus. Mjuk och lättdrucken.
Innan det var dags att börja tänka på refrängen stannade jag till hos Beer Enthusiast, ville se vad de hade att bjuda på. En drös med gamla bekanta öl men även en hel del nytt, precis som det ska vara. Till de nya hörde Slottskällans Rum Quad. Det var en öl som legat på romfat i tre månader. Stark och intensiv med sina 11,5%. Gissar att den kommer att bli betydligt bättre om den får vila några år, nu var det lite väl mycket alkohol för min smak.
Kvällens sista stopp blev i Brills eminenta monter. Känns alltid värdigt att både börja och avsluta ölfestivalen hos dem. Passade på att prova några öl från Siren, ett modernt engelskt bryggeri som för det mesta gör trevliga grejer.
Siren 7 Seas är en trevlig Black IPA som kändes balanserad med bra nyanser av lakrits, grapefrukt och lätt rostad malt. Sista ölet blev Siren Odyssey 001 vilket är en Imperial Stout på 12,4%. Tjock kropp och med en lång ganska het eftersmak där det fanns alkohol, dock ingen störande sådan. En öl jag gärna skulle dricka senare i höst eller varför inte i vinter?
I år besöktes mässan tre dagar. Visst hade fler öl kunnat provas men det går verkligen inte att hinna med allt. Man vill ju inte titta för djupt i glaset.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar