Kulminator i lördags

I lördags besöktes det smått mytomspunna Kulminator i Antwerpen, mitt andra besök på det stället. Första var i oktober 2009. Det kändes som att komma hem. Rörigt, gamla flaskor, blommor, ölbackar och annat lite här och där i den trånga och lätt dammiga lokalen. Stället drivs att ett par som börjar närma sig 70 år, Dirk Van Dyck och hans fru Leen. Kulminator har öppet mellan 16:00-00:00 på lördagar, Eddan, Eirik och jag passade på att vara där precis då de öppnade. Värt att notera är att det tar ungefär 30 minuter att åka tåg mellan Bryssel och Antwerpen, sedan får man promenera i ungefär 15 minuter för att nå Kulminator. Förvörigt är Antwerpen en trevlig stad, trevligare än Bryssel enligt mig. Undrar om jag inte ska stanna där i minst en natt nästa gång? Ha Antwerpen som bas istället för Bryssel, hmmmm kanske.

Den gode Dirk har ett rykte om sig att inte ha gått någon charmkurs i sitt liv, och det stämmer vill jag lova. Hans fru var vänlig under hela besöket, det är hon som serverar gästerna alla ölen. Dirk sade inte ett ord till oss under de sex timmar som vi satt i salongen, inte ens då han passerade vårt bord vid några tillfällen.

Det vore att överdriva att kalla det för en religiös upplevelse, men onekligen är det med en viss respekt som man tar an öllistan. Närmare 50 sidor med en massa öl.




Inte lätt att veta vilket öl som skulle beställas in som nummer ett men det blev en De Dolle Stille Nacht Special Reserva 2005, vilket är en Belgian Strong Ale som bryggdes 2005 precis som namnet avslöjar.



Till en början undrade jag vad det var som fanns i glaset, ölet doftade jord, särskilt då blomjord. Mycket kola och en lätt syrlighet. Fanns även honung, torkad frukt, jäst och malt. Jag upplevde smaken som bättre än doften. Ölet växte från att i början bara varit tämligen udda.

3.8/5

Öl nummer två var helt annorlunda, Rodenbach Redbach.



Ölet är på 3,5%. Smakade väldigt mycket som "körsbärssaft", oerhört lättdrucken. Skulle säkert vara perfekt på sommaren, men tyvärr går ölet knappt att få tag på längre.

3.5/5

Delhaize Krieken Lambic 2005 (Timmermans Kriek Nouveau Lambic) beställdes också in.



Lättdrucken historia även denna, en rätt typisk sötad lambic. Smakade sött liksom körsbär och mandelkakor. Inte dålig men inte heller alltför spännande.

3/5

Nästa öl däremot var aningen intressantare, ölet var från 1987. Ja det är det som är grejen med ett besök på Kulminator, att beställa in gamla öl som knappt går att hitta på något annat ställe. Eylenbosch Framboise Cuvee Speciale är ett sådant öl. 10 EUR kostade en flaska med 37,5 cl vätska.



Måste säga att det är fascinerande, ölet var mer än drickbart. Visst, ingen syrlighet och kolsyra kvar men det fanns spår av hallon. Väldigt saftlik karaktär även på detta öl. Löjligt lättdrucken öl. Men det är verkligen en märklig känsla att dricka ett öl från ett sedan länge hädangånget bryggeri. Det är verkligen synd att Eylenbosch inte längre finns kvar, det bryggeriet verkar ha varit väldigt bra.

4/5

Hanssens Oude Gueuze var det första gången som jag drack, okänt årtal på denna.



Frisk och god Gueuze, fint syrlig med smak av frukt, träd och gröna äpplen. Måste verkligen försaka dricka fler öl från Hanssens, de känns lite underskattade.

3.8/5

Klosteröl dricker jag väldigt sällan, en av dem är Westmalle Tripel. Oftast upplever jag dem som lite "jobbiga" att dricka. Ölet i lördags var från 2003 och kändes snällare jämfört med en färsk Westmalle Tripel.



En hel del torkad frukt, lite alkohol samt toner av gräs. Kroppen var rejäl och fyllig. Verkar helt klart som att ölet vinner på lagring, men hur många år är det svårt att veta.

3.7/5

Belle-Vue Gueuze tillhör inte eliten av gueuzerna men det är alltid skoj att prova en med många år på nacken, anno 1987 på den som vi beställde in.



Nja, ölet var inget märkvärdigt. Svag doft och smak, smakade mest kola tyckte jag. Ingen syrlighet eller kolsyra. Bara att glömma och gå vidare.

2.4/5

Nästa öl tvekade jag om den ens var värd att beställa in annat än i utbildningssyfte. Jag snackar om ett stycke veteöl från 1989, EKU Hefe-Weissbier Dunkel.



23 år gammal veteöl, är det ens möjligt? Undrar om inte det var kvällens största överraskning, ok det fanns inga bananspår kvar men däremot var ölet förvånansvärt drickvänligt. En hel kolsyra kvar, torkad frukt, jäst, karamell och spår av portvin. Givetvis långtifrån den ursprungliga smaken men ändå väldigt kul att ha provat.

3.4/5

Vi satt längst in i den lilla lokalen (de har ungefär 40 sittplatser), från vårt läge kunde vi se in i ölförrådet, ja den synliga delen av den. Det var fint att kunna se hur Dirk gick in i hans älskade ölförråd för att plocka flaskor. Snacka om given plats för den eviga vilan, om det nu är möjligt.



Vi fortsatte med vår älskade sysselsättning, att pimpla bira.




Varken Margriet (Anker Blond) eller Vicardin Tripel Gueuze går till historien som de mest intressanta öl jag druckit. Sistnämnda är intressant på ett sätt då ölet är en blandning av "topfermenting ale, from De Proef for Dilewyns, and lambic from Girardin"

De har inte bara gamla, dammiga flaskor på Kulminator utan även betydligt nyare öl, ett av dem var Struise / Stillwater Outblack. Den flaskan ville visst inte fastna på bild, nå det gör det samma. Ölet var väldigt kryddigt, smakade mycket koriander och annat. Koriander har jag svårt för i stora mängder så det ölet var ingen killer.

Varm mat finns det inte på Kulminator, däremot enklare tilltugg. Vi beställde in en mixtallrik med ost och korv.



Vid det här laget började vi känna oss rätt nöjda, om man nu någonsin kan bli det då god öl drickes men några rackare återstod. Varför inte prova den första utgåvan av Pannepot (2004) mot en flaska från 2010? Sagt och gjort.




Bägge ölen var synnerligen sympatiska, ölet från 2010 var "råare", fylligare och inte lika elegant. Kryddigare och mer "salt". Jag föredrog helt klart ölet från 2004, det var ett dessertöl i yppersta världsklass. Väldigt vinös, torkade frukter, söt ja alldeles ljuvlig.

Jag höll på att glömma bort då de bägge Pannepottarna (är det ens ett ord) dracks att vi även beställt in en Timmermans Gueuze Caveau till bordet.



Överraskande syrlig öl, småtrevlig utan att briljera. Gröna äpplen, citrus och träd. Bättre än förväntat helt klart.

Sista ölet fick bli en Bink de Reuss från 2001. Ölet är en mix av en ale samt lambic från 3 Fonteinen. Innan vi fick ölet till bordet fick flaskan tillbringa 20 minuter i frysen för att annars fanns det en risk för explosion då korken togs av. Att gå på krogen kan ju ibland innebära en viss dramatik.



Nu blev det ingen explosion däremot en helt ok öl som dock inte var lika "häftig" som jag hade trott. Tydliga spår av en gueuze men allt kändes lite nertonad på något sätt. Väldigt mycket kolsyra.

Några iaktagelser under kvällen var att den gode Dirk somnade till vid baren men studsade upp då Leen kom med en ölbeställning, det är nämligen som så att den bara är han som går och hämtar ölen från förrådet, hon är den som serverar. Fast vi såg faktiskt att hon var inne i förrådet vid ett tillfälle, förmodligen helt unikt men gubben sov väl sött just då. Han fräste även då hon tänkte öppna en gammal raritet, ujuj, så får det inte gå till! Inga kvitton, utan alla våra liksom övriga gäster beställningar skrevs på ölunderlägg, vi hade en lapp med våra beställningar inklusive pris vilket Leen utan att ifrågasätta kopierade rakt av, hon slapp därmed att titta i prislistan.

Jag upplevde öllistan som något sämre än för tre år sedan, då fanns det t e x en hel del olika årgångar av Westvletren att beställa, nu fanns det inga alls. Jag frågade om de hade Westvleteren 6. Svaret var att den fanns men endast till en vertikalprovning av olika årgångar. Det får bli en annan gång. Priserna har gått upp, 2009 kostade en Chimay 1982 19 EUR och en 1994 10 EUR, nu kostade de 23 respektive 13 EUR. Undrar förresten hur den icke-officiella öllistan ser ut? Det måste ju finnas en hel den intressanta öl från Cantillon, 3 Fonteinen och andra bryggerier som vi vanliga dödliga aldrig får se. Vår nota för kvällen landade på 118 EUR, då fick vi 16 öl samt brickan med ost och korv. Med andra ord löjligt billigt.

Kulminator är verkligen ett speciellt ställe, det är så udda som alla säger. Väldigt genuint men samtidigt så speciellt. Den gode Dirk gör verkligen stället, han är ju helt unik. Undrar om det stämmer att han ondgör sig över alla turister, främst då amerikaner som kommer och dricker upp alla hans fina, gamla öl? Snacka om förbannelse, att sälja eller inte sälja. Visst, en del av ölen är säkert öl som har lagrats enbart för lagringens skull med smaken som ett sekundärintresse. Ett exempel på det var Tuborg från det sena 1980-talet, fast vem vet, den kanske är god?




Just ja, katterna var på plats, precis som förra gången. Tänk att sitta på Akkurat och klappa ställets katt, det vore något det. Belgien är verkligen ett skönt land. Kulminator är ett ställe som bara måste besökas, man behöver inte vara en såpass galen person som vi ölnördar är, men visst är det en särskilt unik upplevelse för en ölnörd. Det är lugnt och skönt inne på Kulminator, inga jobbiga fyllon. Härlig äldre jazz i bakgrunden. Givetvis är ölen viktiga då man besöker Kulminator men det är även så mycket mer än så. Jag hade kunnat skriva mer än detta, men i dagens värld är det ju inte många som orkar läsa mer än några rader så jag låter bli. :)

Men en sak är säker, jag längtar redan tillbaka!