Första gången som jag var i Bryssel (som ölnörd) var tanken att besöka Chez Moeder Lambic Fontainas i centrala Bryssel, men de hade ännu inte öppnat. För några veckor sedan hade de öppnat, så ett besök var givet särskilt då det bara var en 10-minuters promenad från hotellet.
Chez Moeder Lambic Fontainas är alltså ett modernt ställe med 46 öl på fat samt runt 150 på flaska. Deras nisch är lambic, räknade jag rätt hade de bland annat femton olika öl från Cantillon på flaska. Förutom enklare tallrikar med ost, korv och liknande hade de ingen mat. Bra öppettider, 11:00-01:00, på fredagar och lördagar stänger de 02:00.
När vi tittade in på fredagskvällen var det rätt mycket folk men inte fullsatt så vi fick ett bord utan problem. Cantillon Mamouche har jag tidigare druckit men inte under namnet Cantillon Zwanze 2009. Det var nämligen så ölet hette innan Cantillon bestämde sig för att fortsätta brygga ölet. Zwanze 2009 var förstås väldigt lik Cantillon Mamouche, fast med en något nertonad smak och doft av fläder. Den minst välsmakande (för att uttrycka mig diplomatiskt) av de olika ölen från Cantillon som jag druckit.
Italiensk öl dricker jag sannerligen inte ofta trots att Italien är ett på många sätt intressant ölland.
Birrificio Toccalmatto var för mig ett helt okänt bryggeri, numera vet jag att bryggeriet är ett par år gammalt, att de är belägna i Fidenza vilket ligger i närheten av Parma. Vet också att de kan göra stabil öl. Toccalmatto Rude Boy IPA var en helt ok Black IPA. Aromen var inte så intensiv men det fanns förstås humle, gräs och en lätt rostad ton. Smaken stabil utan att vara explosiv på något sätt. Jordgubbssylt, rostad malt, lite lakrits, humle och karamell. Kroppen var medel liksom halten kolsyra.
Sista ölet under besöket blev en Gueuze Tilquin, fatvarianten. En skillnad mot flaskvarianten är alkoholhalten, 4,8% kontra 6%. God gueuze helt klart, men jag föredrar nog trots allt flaskvarianten. Vet inte riktigt varför men den kändes smakrikare på något sätt.
Tidigare på dagen besökte vi Brasserie Cantillon, noterbart från fredagskvällen på Chez Moeder Lambic är att det tycks vara lite av ett stammisställe för personal från just Cantillon. Åtminstone tre personer därifrån kände jag igen. Jag förstår dem ty det är ett väldigt trevligt ställe.
En perfekt avslutning på söndagen och för hela Brysselvistelsen blev ytterligare ett besök på Chez Moeder Lambic. Jämfört med fredagen var det inte alls lika många i lokalen, det var riktigt lugnt sådär kring 21 på aftonen.
Jag har länge velat provat Cantillon Zwanze 2008, det första "Zwanze-ölet" från Cantillon. För den som inte vet innebär Zwanze en öppen bryggdag på bryggeriet då vem som helst är välkommen in för medverka i bryggningen. Varje år ska en ny ingrediens användas i ölet, premiäråret 2008 använder rabarber.
Cantillon Zwanze 2008 är alltså en rabarberlambic, det kändes mycket trevligt att få bjuda grabbarna och mig på en flaska.
Cantillon Zwanze 2008 innebar öl nummer 30 från Cantillon som jag satt betyg på, en värdig sådan. Kan inte påstå att jag kände mycket av rabarbern i ölet, nä det påminde mer om en elegant gueuze. Väldigt trevlig öl som var mycket lättdrucken och skön på något sätt. Avslutningen var väldigt torr.
Äran att bli det sista ölet blev en till italienare, Toccalmatto Surfing Hop Imperial IPA. Mycket ananas i doften liksom spår av gräs och kola. Rejält bitter smak men mycket humle och lite lakrits. Lång och trevlig eftersmak, god öl!
En sista notering från Chez Moeder Lambic är att det gäller att inte vifta alltför mycket då man besöker herrarnas eftersom man kunde se rakt in.
1 kommentar:
Verkligen generöst att bjuda på en sådan öl. Det tackar vi för!
Skicka en kommentar