De Heeren van Liedekercke

Dags att fortsätta att skriva några rader om Bryssel med omnejd. Lördagen tillbringades som jag tidigare skrivit om på Kulminator i Antwerpen, ett antal timmar på söndagen tillbringades på De Heeren van Liedekercke i den lilla orten Liedekercke som ligger ungefär 30 minuter med tåg samt en kvarts promenad från Bryssel. Jag hade hört en hel del intressant om så det skulle naturligtvis bli spännande med att besök.



Är det bara jag som alltid tycker att det är lika spännande att öppna dörren till ett ställe som man tidigare inte varit på? Man vet aldrig vad som väntar därinne. De Heeren van Liedekercke öppnar 12:30 på söndagar, vi var där ungefär kring 13:00, då var det mer eller mindre fullsatt. Vi fick sätta och vid bardelen då själva restaurangavdelningen var fullsatt. (det kan vara en idé att boka bord med andra ord) Vi möttes av en rustik värdshusmiljö, mycket inslag av träd. Det var blandad ålder, unga som gamla men det härliga var att alla drack öl. Det är inte svårt att bli själaglad i Belgien, tittar man på en vanlig ordinär uteservering kan man se yngre kvinnor i 20-årsåldern sitta och dricka öl från typ Chimay, det samma ser man något äldre vithåriga damer göra. Något liknande existerar knappt i Sverige.




En av anledningarna till att vi överhuvudtaget åkte till Liedekercke var att De Heeren van Liedekercke hade ölet Cantillon Crianza Helena. En unik Cantillon som togs fram som en hyllning till just ägarna på De Heeren van Liedekercke, nämligen då deras dotter Helena föddes i oktober 2008. Tänk att få ett barn som får en alldeles egen öl från Cantillon. Vad är en adelstitel, spel i ett a-landslag eller liknande i jämförelse? Förstås ingenting!



En flaska Crianza Helena kostade 50 EUR, man kunde även köpa med sig en flaska och då var priset 70 EUR. Vi valde att dela en flaska på plats, fick räcka så. Fast det är klart, hade man köpt med sig en flaska eller två så hade man sedan kunnat sälja dem på E-bay för det dubbla, men men det är inget som jag varken orkar eller vill hålla på med.

Cantillon Crianza Helena smakade inte helt otippat alldeles förträffligt. Torr och fint balanserad med mycket gröna äpplen. Jag upplevde en touch i ölet som var lite utmärkande, förmodligen konjak från lagringen i just konjaksfat. Verkligen ett fint hantverke som jag är nöjd över att äntligen fått smaka. Det blir svårare och svårare att hitta öl från Cantillon som jag tidigare inte nosat och smakat på. Lite ytterligare information om Crianza Helena. Det är en blandning av tre olika årgångar lambic, fat ett från 2005 på (konjaksfat), fat två från 2006 (Bordeauxfat) samt fat tre från 2007 (barriquefat). Flaskorna buteljerade 26/6 2008. Som tidigare nämnt föddes Helena i oktober 2008.

Lunch var förstås en god idé, jag passade på att prova belgisk husmanskost i form av "Stoemp". Anrättningen hittas även i Nederländerna. Det är en mos/röra av potatis, morötter och andra rotsaker. Till min rätt ingick även hemmagjorda korvar samt bacon liksom stark senap. Såg inte vackert ut men smakade bra. Framförallt var det rejält mättande.



Maten sköljdes ner av ställets husöl, Den Herberg Sodalitas. Det var en överraskande god Golden Ale. Frisk och fruktig, passade bra till maten tyckte jag.



Precis som Kulminator har De Heeren van Liedekercke en intressant öllista med många öl som man gärna hade velat prova. Framförallt hade de många olika lambics, några från bryggerier som inte längre finns.



Nå, en sak i taget. Till vårt bord beställdes Westvleteren Blond, Rodenbach Alexander och Rodenbach Vin de Céréale.




Måste säga att jag inte blev sådär vidare imponerad av Westvleteren Blond, drickbar absolut men jag tyckte att den hade för mycket parfym samt även en något udda, lätt unken ton av något som jag inte riktigt blev klok på.

En liten flaska (25cl) Rodenbach Alexander (anno 1998) kostade 35 EUR, utan att blinka säger jag att ölet var värt varenda ynka euro. Doften var alldeles fantastisk, magnifik, makalös, gudomlig, ja jag skulle kunna fortsätta länge. Verkligen en sagolik öl att sitta och dofta på. Underbart vinös och härlig, söt och ljuvlig. Att jag inte köpte hem en flaska, alltför ofta är inte hjärnan riktigt med.



På Ratebeer har jag snart satt betyg på 1700 öl, Rodenbach Alexander fick betyget 4.7/5, ett av de högsta jag gett ett öl. Jag kunde inte annat än att bli kär i Alexander. Liksom doften var smaken väldigt, väldigt trevlig. Mycket körsbär, "källare", vinös, rätt söt och lätt syrlig. Perfekt dessertöl, ja jag hade kunnat sitta länge och smuttat på det ölet. Underbart att jag fortfarande kan bli lite lätt rörd över en såpass banal sak som en liten flaska öl.

Rodenbach Vin de Céréale var också den väldigt sympatisk. Syrligare än Alexander och inte riktigt lika elegant. Tuffare och fränare helt enkelt, men skulle förstås utan att blinka kunna det ölet igen.

Som avslutning på vårt besök på De Heeren van Liedekercke beställde vi in tre olika lambic. Två av dem från bryggerier som inte längre existerar, ja det var inte så lätt att ens hitta någon information om dem på internet. Av de tre ölen lever De Neve Gueuze fortfarande kvar. Vårt exemplar var från det sena 1980-talet.



Både doften och smaken var rejält syrlig med en hel del inslag av trä, frukt och källare. Ölet överraskade och hade åldrats med stor värdighet. Kul!

Kriek Breughel hittade jag nästan ingen information om. Vår flaska var från 1991. Undrar bryggeriet lades ner? Måste helt klart försöka titta vidare på det. Finns det någon bok med historiska belgiska bryggerier? För den intresserade kan jag nämna att flaskan kostade 15 EUR. (37,5cl)



Det var inte många spår av körsbär kvar. Ingen syrlighet och ingen kolsyra men ändå en trevlig öl att dricka. Påminde mycket om saft. Förstås flera ljusår från "ursprungsölet" men det är ännu ett bevis på att man inte blir magsjuk av gammal öl.

Sista ölet blev Wets Gueuze, flaskan från 1990. Enligt uppgift var Wets ett stabilt bryggeri som tyvärr lade ner verksamheten någon gång på 1980-talet, men ölen kontraktbryggdes i ytterligare år.

Tyvärr var Wets Gueuze det sämsta av de tre ölen som vi avslutade vårt besök på De Heeren van Liedekercke med. Kändes "avslagen" med en svag syrlighet kvar. Trött och tunn. Tyckte mig uppleva en svag ton av rök i ölet.

De Heeren van Liedekercke är ett sympatiskt ställe som är väl värt ett besök. Fördelen med Belgien är att landet är så litet att det inte är några krångel att åka runt och besöka olika ställen om man som vi hade basen i Bryssel.

Vårt besök kostade 197,50 EUR, då fick vi alltså en unik Cantillon, ett antal gamla lambic, två av dem från bryggerier som inte inte funnits på drygt 20 år, god och mättande mat, andra öl plus förstås Alexander, Rodenbach Alexander. Snacka om ett mästerverk av Guds nåde!