Reserapport Köln.

I fredags satte sig Herr Silenzi och jag ombord på Germanwings nya Airbus A319 (levererad i januari i år) med destination Köln. Lyckades med konststycket att fånga Arlanda på bild.



Visst är det rätt vackert med det vita landskapet betraktat ovanifrån men nu får det vara nog tycker jag. Gröna träd och gula fält är en syn för ögat det. Flygresan var ren rutin, inga incidenter som vanligt. När vi väl landat togs vi S-Bahn med destination Köln. Den 12-minuter långa tågresan kostade 2,40 eur. Arlanda Express kan ta och slänga sig i väggen! Jag kommer aldrig att förstå varför det skall vara så dyrt i Sverige! Vi blir verkligen lurade precis varje dag. I Köln var det lätt att åka kommunalt, som vanligt inga spärrar vid stationerna. Vi var lite busiga och tjuvåkte några gånger, något man förstås får göra med egen risk. Det kändes lite löjligt att pröjsa 2 eur för en tur på tre minuter. Eller löjligt och löjligt, ingenting är förstås gratis om man tänker efter.

Helt säkra var vi inte var vi skulle kliva av men strax före en station fick jag syn på vårt hotell, Radisson Blu. Alltså var det bara att kliva och knalla i runt fem minuter till hotellet som förövrigt låg bredvid den gigantiska mäss-området, Koelnmesse. Hotellet var inte många år gammalt, stabila rum som alltid då man bor på Radisson.



Då jag ska iväg på en resa brukar alltid folk fråga vad jag skall göra på destinationen. Enligt mitt sätt att se på saken åker man inte alltid till ett ställe för att göra en massa saker, nä det handlar lika mycket om att bara ta dagen som den kommer. God mat och dryck är förstås alltid ett plus då jag väljer ett resmål. Den tyska matkulturen har jag alltid gillat, lämnar man en restaurang hungrig i Tyskland har man allvarliga problem.



Fredagens schnitzel var resan bästa måltid, en underbar historia med en massa stekt lök. Som förrätt ingick en tallrik soppa liksom en tallrik sallad till schnitzeln. Hela kalaset kostade 27,20 eur, då var det två rejäla portioner mat. I det priset ingick sex glas kölsch. Undrar förresten vad det är för fett de steker maten med i Tyskland? Det smakar alltid så gott! Mina vänner, det är skillnad på fett och fett, glöm aldrig det!

Åh, jag måste nämna den äldre farbrodern som satt bredvid vårt bord och beställde in en "Haxe", dvs en stor jäkla klump kött med en massa tillbehör. Han lyfte inte minen från maten under minst 20 minuter, snacka om koncentration. Jag mådde nästan illa då jag såg berget på hans tallrik med det är en annan historia det. När gubben ätit färdigt beställde han in ett glas eldvatten, därefter stapplade han ut med nöjda och lätt vingliga steg. Dagens viktigaste händelse var avklarad.



Ok, det är det där med sevärdheter. Är man i Köln är det svårt att undgå, såvida man inte är blind förstås, att inte se magnifika Kölnerdomen. Onekligen ett bastant byggverk. Från vårt hotellrum såg vi det hela, otroligt nog då jag nästan alltid brukar få ett rum med utsikt mot ett soprum eller något liknande spektakulärt.



Som gammal sjöbuse (nåja) tycker jag alltid om städer med vatten, genom Köln flyter floden Rhein. Ganska livlig trafik, tyvärr inte badsäsong i början av mars. Om man nu ens badar i Rhein.



Någon kanske blir nervös av ovanstående text då inget skrivs om öl. Vad har hänt, har Gyllenbock blivit nykterist? Nä, var lugna gott folk. Ett separat inlägg eller två kommer om ölen i Köln.



Sammanfattningsvis kan jag rekommendera Köln, en trevlig stad för några dagars äventyr. Tröttnar man på Köln finns Düsseldorf och en rad andra städer i närheten. Tyskarna var modernare klädda än vad jag minns från tidigare besök, antalet klassiska hockeyfrillor var alarmerande lågt. Vad är det som händer egentligen? Ska vi skylla det på globaliseringen?