Grabbhelg, fredag.

1 timma och 20 minuter tog bilresan till landstället norr om Uppsala. En hel del snö väntade oss, men likt en generalfältmarskalk lyckades jag få de gamla lirarna Eddan och Silenzi att skotta snö. Bra jobbat boys!




Tyvärr var gotlänningen Veiron sjuk så vi var bara tre tappra själar denna gång. En hel del kul öl hade vi med oss, den traditionella gruppbilden:



Överhuvudtaget är det väldigt mycket som går av sig självt då vi har grabbhelg, alla vet sina roller och uppgifter. Antar att det är så hos de flesta som känner varandra sedan urminnes tider, det blir aldrig något tjafs vilket förstås är skönt.

Efter den sedvanliga installationen med tändning av brasan m.m var det dags att njuta fredagens första öl. Fru Frederiksen från Amager Bryghus, en öl som var en tillfällig nyhet i september 2009, ja på Systembolaget alltså.



Nu tänker jag inte skriva några uppsatser om alla ölen, utan korta recensioner. Fru Frederiksen var mörk och fin med ett trevligt brunaktigt skum. Rostad malt, kaffe, choklad och en del humle. Detsamma gick att hitta i smaken liksom en lite annorlunda "gräsighet". Medelfyllig dam med en lång och skönt bitter avslutning. En stabil start på helgen.

3,9/5



Öl nummer två blev De Ranke Kriek. Rätt läcker röd färg på den, skummet var litet och rosa. Fruktig arom med körsbär och funk även en del citrus. Smaken var syrlig men inte extremt syrlig. Torr med en hel del smak av körsbär och funk. Inte sådär jättekomplex men väldigt trevlig och lättdrucken. Gillade ölets sköna munkänsla.

3,7/5

Årets första påsköl dracks därefter, Sigtuna Röd Påsk. Den hade en rätt skön fruktig arom, även gräs och karamell. Inget fel på smaken även om den inte blev mitt livs största upplevelse. Gillade det fruktiga i smaken, i synnerhet ananasen. Fanns även en viss rökig ton. I det stora hela var aromen bättre än smaken.

3,3/5



Grauballe Bryghus Enebær Stout blev nästa öl. Skoj med ett nytt bryggeri.

Inget att säga om utseendet, stabilt! Både doften och smaken var ganska söt och speciell. Rostad malt men framförallt enbär tror jag. Är så sällan jag har enbär på frukostmackan så kan i ärlighetens namn inte exakt säga hur det smakar. Nå, en annorlunda stout som var aningen tunn och med en viss metallisk eftersmak.

3,2/5

Därefter var det dags för en jänkare, Rogue Double Dead Guy Ale.



Onekligen kan man säga att flaskan var klart annorlunda, ölet var inte så annorlunda men däremot ganska smaskigt. Grumlig orange med ett fint skum. Frukt, russin, malt, ananas ja överhuvudtaget rätt smakrik. Kändes stabil i munnen, väldigt drickbar. Den hyfsat höga alkoholhalten på 9,5% kändes en del men inte störande.

3,6/5

Efter de inledande ölen var det dags för kvällsvard. Lax är alltid gott och enkelt att tillaga så det fick det bli. Passande öl till laxen var veteöl. Våra tallrikar var väldigt pragmatiska om jag får säga det själv.



Schneider Weisse Original är en god och stabil tysk veteöl. Ser verkligen ut som en sådan och smakar verkligen som en. En hel del skumbanan, vete, kryddor och jäst. Väldigt drickbar. Weissbierbrauerei G. Schneider & Sohn gillar jag skarpt!

4/5

Helt färdiga var vi inte med fredagen, ett par öl till blev det allt.



Avery Hog Heaven fanns bland nyheterna i november 2009. En satans trevlig öl den också. Fruktig, söt, grape, citrus, karamell och något som typ påminde om kåda. Lång eftersmak och en tjock sympatisk munkänsla. Vilken tur att det finns en till flaska i gömmorna.

4/5

Sist men inte minst fick det bli en öl jag länge velat prova, Ayinger Celebrator. Ack, ack, det var allt en goding det.



Färgen var mörkröd med ett stabilt skum. Aromen var söt med russin, torkad frukt, lite kaffe och en del alkohol. Smaken var söt och ljuvlig, en massa malt, sirap, mörk bröd och farinsocker. Kändes komplex på något sätt. Mycket god men en fin eftersmak.

4,2/5

Landet är landet så ölglasen är inte de mest optimala men så länge man slipper dricka med sugrör fungerar det mesta. Nästa del kommer naturligtvis handla om lördagens äventyr.