På ölfestival i Helsingfors.

De senaste åren har jag inte gått på många ölfestivaler så det var trevligt att se att det var en sådan i Helsingfors under mitt besök.  

 

Suuret Oluet-Pienet Panimot (SOPP) (Stora öl-små bryggerier) är en festival som arrangerades för första gången 2003 i Lahtis. 

Sedan flera år tillbaka anordnas festivalen i flera finska städer, nämligen i Tammerfors, Vanda, Lahtis, Helsingfors, Åbo och Uleåborg. Tammerfors är alltså först ut i slutet av maj och Uleåborg avslutar i slutet av augusti. 

Festivalen gick av stapeln utomhus vid Järnvägstorget, kan det bli mer centralt? Jag hade runt 7 minuters promenad från hotellet till festivalen. 

 

Innan festivalen öppnade klockan 12:00 blev det både lunch samt ett besök på Alkos flaggskeppsbutik, Alko Arkadia. 

 

En av de anställda tipsade om alla möjliga öl och var pratglad som få. Någon Hulken det är jag inte så köpte med mig ett rimligt antal öl då jag inte orkar bära på hur mycket som helst. 

 

Hade inte köpt biljett i förväg till SOPP, det behövdes inte heller då de första timmarna på festivalen var riktigt lugna. 

 

Det fanns flera olika biljettyper att köpa, jag nöjde mig med en biljett som gällde för ett inträde. 7 EUR kostade den. Två glas kunde man välja mellan, jag nöjde mig med det lilla som var på 0,2 liter. De små smakproven om 0,1 liter kostade mellan 2 och 3 EUR. 

Inne på festivalområdet var det gott om sittplatser, matutbudet såg ut som det brukar göra på liknande tillställningar, ok men inget särskilt. Var aldrig någon kö då tanken skulle tömmas, det är förstås en viktig aspekt på en ölfestival. Glaset gick också att skölja så det kändes helt klart som ett bra arrangemang. 

 

Ölutbudet dominerades nästan totalt av finska småbryggerier även om det fanns en utställare som hade öl från Schweiz. 

 

Jag finner det mycket roande att prova några öl från finska småbryggerier som jag tidigare inte sett. Sju för mig nya bryggerier blev det. Av dessa tyckte jag att Masis Brewery från Esbo kändes som det mest stabila. Gillade deras Black ipa Masis Black Raven. Rostad med lakrits och grapefruit. 

 

Vad vore en finsk ölfestival utan råglager? Honkavuoren Ruislager var maltig och brödig. 

 

Apropå råg, vid ett av matställena kunde man köpa rågbröd i olika varianter. Suomi är Suomi.

 

En avslappnad och trevlig ölfestival var det, publiken var blandat, både yngre och äldre, kvinnor och män. Visst fanns det öl kvar att prova men ett pass kändes ganska lagom, särskilt då det inte var tal om några köer och det gick snabbt att beställa. 

 

Efter kortare återhämtning på rummet var det dags för några avslutande öl på kvällsrundan. Först ett nytt ställe, Roudaribaari IHME som öppnade i våras. Det ligger på samma gata och väldigt nära Juova Hanahuone som besöktes kvällen innan. 

 

Lugnt det var det, det som jag mest reagerade på var inredningen som kändes lite som ett museum med en massa äldre tekniska musikprylar.

 

Ölutbudet var helt ok, 14 kranar samt en del burkar och flaskor. Ett stycke Orava Pils? Yes Plz! och Masis / Hangaround  & Nobody IPA Neumann slank ner. Bägge två dugliga.

 

Aftonen avslutades på Pien där resans dyraste öl fick runda av denna schyssta dag. 

Lugn torsdag i Helsingfors.

Det var dags att säga hejdå till Tammerfors och ta tåget till Helsingfors, en tur som tog en och en halvtimme. 

 

Precis som förra året checkades det in på Marski by Scandic som verkligen har ett bra läge enligt mig. Trots inflation och den usla svenska kronan var hotellet aningen billigare jämfört med förra året. (värt att notera är att hotellet bokades en månad tidigare i år jämfört med förra året)

 

Nog om hotellet, det var läge för några öl på stan. En Deya Stop Making Sence blev det på Olutravintola Pikkulintu Ruttopuisto. Helt ok öl på ett ok ställe, men jag saknar verkligen deras gamla nedlagda legendariska bar ute i förorten. 

 

Från Pikkulintu tar det hela två minuter att gå till Mikkeller Helsinki så karta och kompass kan vara bra att ha med sig. 

 

På Mikkeller inmundigades ett par öl, Mikkeller Baghaven Refsæsøen Blend 2 och Les Brasseurs du Grand Paris A L'Ouest. Förstnämda riktigt god, sistnämnda halvtråkig. 

 

När ovanstående två ställen var avklarade blev det lite flanerande på stan samt intag av mat på första bästa ställe som blev Hesburger. 

 

Bryggeri Helsinki hade jag inte besökt sedan 2019 så det blev en bägare där, deras IPA på 5,2% som var stabil. 

 

Ett ställe som jag aldrig besökt tidigare var Bierhaus München som ligger bredvid järnvägsstationen. Där var det mer livat än på de andra ställena. Grönbacka Panimo hade jag inte stiftat bekantskap med tidigare så en Grönacka Golden Ale fick det allt bli. Betyget blev ok. 

 

En lugn torsdag var det i ölets tecken men ännu var inte dagen helt till ända. Ett besök på trevliga Juova Hanahuone fick det allt bli. Det är en bar som drivs gemensamt av några finska bryggerier. Juova Hanahuone öppnade i maj 2021, besökte stället även förra året och tyckte att det var lika trevligt då som nu. 

Ett stycke Maistila Modernia Puhetta och Floembier / Little Rain Three Little Birds fastnade i håven. Denna gången var det utlänningen som var godast. 

 

Kvällen avrundades på Brewskis nya bar i Helsingfors, Barski Helsinki. En väldigt centralt belägen bar med 24 kranar. Givetvis många från Brewski men det fanns även annat. 

 

Ett stycke Brewski Husensjö Lager fick det bli för min del. En småtrevlig öl vill jag minnas. Ännu en torsdag att lägga till handlingarna. 

En eftermiddag och kväll i Tammerfors.

Efter att ha fått checka in blev det en kort paus på rummet, utomhus regnade det en stund så det passade bra att tillbringa en halvtimme i viloläge. 

Regnet försvann och det var dags att besöka ytterligare några ölställen i Tammerfors. Första stoppet blev Pyynikin Brewhouse som låg en kort promenad från hotellet. 

 

Tidigt på eftermiddagen var det lugnt. Ett ganska stort ställe visade det sig vara med både restaurangdel och en bardel, även en tämligen stor uteservering fanns för de som ville sitta utomhus.

 

För egen del blev det till att sitta inomhus. Jag vet inte riktigt varför men jag fick ingen riktig känsla för stället. Det var inget fel men ibland fattar man större tycke för en inrättning jämfört med ett annat, ja det är så det fungerar. 

 

Noterade att personalen var yngre jämfört med Plevna som besöktes tidigare på dagen, jag säger inte att servicen då blir sämre men lite "sömnigt" kändes det allt, ungdomarna pratade hellre men varandra än med en gubbe som inte riktigt visste vad han ville ha. 

Till slut för valet på en Pyynikin Cloudberry Saison som var ok. Lätt med en viss smak av hjortronkärnor. 

 

Fler öl än så blev det inte på Pyynikin, när jag satt där messade Tom från gamla Sverige och undrade om jag hade tänkt besöka Kuja Beer Shop & Bar? Jag hade helt missat det stället så tack till Tom för tipset. 

Det tog inte många minuter att knalla över till Kuja, på vägen fick jag en glimt av Nokia Arena där Lejonen så fint vann Ishockey-VM i våras. 

 

Kuja visade sig vara nytt och fräscht. 16 fatöl som gick att köpa i olika storlekar från 0,1 liter till 0,5 liter. Det fanns även en cider på fat liksom den obligatoriska Long Drink. (säg den finska bar som inte erbjuder det)

 

I kylarna fanns det burkar och flaskor för att dricka på plats eller att ta med. Men som vanligt nöjde jag mig med att kika närmare på fatutbudet. 

Ett par öl dracks, Salama Zorimbo som var en sådan där "lökig och grön" Neipa som jag inte är så förtjust i. 

 

Tuju / Pien Saunavista var betydligt godare som tur är. Gillade verkligen Kuja, ibland är även moderna ställen fina ett besöka, det blev inte sämre av att servicen var schysst. 

Från Kuja var det inte många minuter att gå till Olutravintola Konttori. Konttori kändes ganska "mörkt" men trivsamt, många stammisar såg det ut att vara. 10 standardöl fanns på fat liksom 10 roligare, utöver det ett gäng burkar och flaskor.

När jag såg skylten utanför funderade jag i några sekunder om vad det kan tänkas vara för ställe med tanke på texten? "Stel men saklig betjäning". Undrar hur ett etablissemang i säg USA skulle lyckas om de hade en sådan skylt ovanför ingången? 

Upplevde inte servicen som stel utan som helt ok. Det är alltid kul att se öl från farsans gamla hemstad Uleåborg så en Sonnisaari Trooppi beställdes. En klart duglig bira utan att vara briljant. 

 

Mer än så dracks det inte på kontoret utan det knallades vidare i några minuter till nästa anhalt, Oluthuone Panimomestari. 

Ett mellanstort ställe visade det sig vara, tre minuter från järnvägsstationen. De hade endast öl från Plevna men sämre kan man ha det. Tämligen lugnt denna kväll mitt i veckan. 

 

Plevnan Bock blev min vinnare av de två öl som dracks. Detta var ännu ett ställe som är väl värt att besöka utan att jag för den delen placerar det på de översta hyllorna bland besökta ställen.

En sista maltdryck blev det på Dog's Home som låg en minut från hotellet. Mörkt och väl insuttet som andades 1980-tal. Ganska stort var det och jag var ensam gäst, kändes förstås lite udda. 

Trevligt nog hade de lokal öl från Maltti Tampere, ett för mig okänt bryggeri. Neipan som jag drack var klart duglig, ja lite av en överraskning. (allt är relativt)

 

Tammerfors återvänder jag gärna till, nu skrapade jag bara på ytan då vistelsen bara varade i ett dygn men under den tiden fick jag en bra känsla för staden.

Ett besök på Panimoravintola Plevna, Tammerfors.

Märkligt nog hade jag aldrig besökt den största inlandsstaden i Norden, Tammerfors. Under sommarsemestern 2022 blev det äntligen ett besök. 

 

Precis som året innan togs Viking Lines kvällsfärja till Åbo och sedan blev det tåget till Tammerfors, en tågresa som varade i 1 timme och 40 minuter. 

 

Sjöresan var behaglig med nya Viking Glory, tågresan var också behaglig. På övervåningen var vi endast tre resenärer, helt klart var det värt några euro extra för att slippa trängas bland folk. 

 

Väl framme tog det inte många minuter att knalla till Scandic Tampere Station, rummet var inte klart så det fick bli lite äventyr på stan innan det kunde checkas in. Lite lustigt var det att notera att Scandic Tampere City låg ännu närmare tågstationen än tidigare nämnda hotell. 

Äventyret på stan började med en sen frukost på Hesburger, någon kulinarisk höjdpunkt är det förstås inte tal om men det hör till traditionen att äta på Hesburger då Finlands besöks. 

 

Ett ställe jag velat besöka sedan länge är Panimoravintola Plevna. Det ligger centralt och grundades 1994. Ett fint ölminne är då jag drack deras klassiska Plevnan Siperia Imperial Stout för första gången år 2010 på minst sagt klassiska Olutravintola Pikkulintu. 

 

Det visade sig vara ett ganska stort ställe, med restaurangdelen på det övre etaget och själva baren på den nedre. En del lunchgäster och någon tapper själ vid baren men lugnt det var det under besöket. 

 

Jag passade på att dricka fyra av fatölen. Av dessa tyckte jag att Plevnan Severing Extra IPA var den godaste. Trevlig bitter med grapefrukt, humle och lite karamell. 

 

Även Plevnan Tomahawk var god, rejält bitter med grapefrukt och kåda. Fint med klassiska smaker i en IPA.  

 

Gillade verkligen stället. Trevlig och pratsam personal, stabilt utbud av deras egna öl och även själva stället kändes väl insuttet utan några som helst ambitioner på att vara trendigt. Folkligt och gemytligt. 

 

Finland är ett civiliserat land så det går att köpa med sig öl från ett bryggeri för den som önskar. (öl upp till 12%, samt fram till klockan 21:00) Det var en del som slank in och köpte, givetvis passade jag också på att köpa med mig några buteljer.

Efter det schyssta besöket på Plevna blev det ett besök K-Supermarket Hämeenkatu för lite proviantering i både fast och flytande form, därefter gick det att checka in vid 14-tiden.

Några ställen till blev det i Tammerfors men om dom får ni läsa om i nästa inlägg.