Öl och mat på Goose Island - Clybourn, Chicago

När vi handlat färdigt på Binny's var det läge för en sen frukost eller rätt tidigt lunch, ja hur man nu ser på saken. Praktiskt nog ligger Goose Islands bryggeripub Clybourn nästan vägg i vägg med Binny's. Ytterligare två olika bryggeripubar har Goose Island i Chicago men den i Clybourn är den äldsta, öppnade redan 1988.

Bryggeriet Goose Island såldes till mångas förskräckelse till den stora draken Anheuser-Busch InBev år 2011 men bryggeripubarna ingick inte i försäljningen. Många av ölen som serveras på bryggeripubarna kan enbart njutas på plats då det är där de bryggs.

Senast var jag där 2011 och stället var sig likt. Runt 25 olika fatöl, främst då öl från Goose Island men det fanns även några öl från andra lokala bryggerier på flaska eller burk.

Glädjande nog kunde ölen beställas i vanliga glas eller provglas. Priserna varierade, dyraste ölet kostade 8 dollar, billigaste gick på 2 dollar för ett provglas.

Då vi var där rätt tidigt, typ när de öppnade klockan 11:00 så var det riktigt lugnt i lokalen. Några enstaka öl från Goose Island kände jag igen men det flesta var nytt. Sammanlagt provades 13 nya öl från dem. Tyvärr fanns inte någon variant av deras välbekanta Bourbon County Stout att köpa. (fast då vi skulle gå fick vi höra att de skulle koppla på ett fat senare på eftermiddagen). För den historieintresserade måste det nämnas att det var just i Cybourn som Bourbon County Stout en gång i tiden föddes.

Jag började lite försiktigt med en Goose Island All Purpose IPA vilket var en lättdrucken och tämligen avslappnad Session IPA. Gillar helt klart trenden med smakrika humliga Session IPA som är alkoholsvagare än vanliga IPA.

Sedan rullade det på. Det allra mesta som dracks var helt ok eller bättre än så. Till sistnämnda platsar helt klart det fina rökölet Goose Island Mr. Locomotive samt den nya Imperial Stouten Goose Island Impervious.

Särskilt rökölet blev jag riktigt förtjust i. Finstämd och med en fin, mild rökighet som kändes riktigt balanserad. Bra rököl är verkligen något som dricks alldeles för sällan.

Mat blev det förstås också. I mitt fall en hamburgare som var god utan att tillhöra toppskiktet av de otaliga som jag mumsat i mig under årens lopp.

Ett avslappnat och skönt besök var det. Servicen var riktigt bra (som den ofta är i Amerikat). Fanns egentligen inget att klaga på, tycker att om man har vägarna förbi så är det helt klart värt att besöka Goose Island.

Typiskt nog var det först hemma som jag såg att de hade en "Vintage Menu". Undrar vad den kan tänkas innehålla? Finns kanske en anledning att åka tillbaka till Chicago någon gång i framtiden.

Binny's Beverage Depot - Lincoln Park, Chicago.

Ett problem med att resa till USA som i alla fall jag alltid drabbas av är att det alltid vaknas alldeles för tidigt, särskilt efter den första natten. Gick och la mig lite efter midnatt och vaknade klarvaken före 05. Någon stor öldrickare tidigt på morgonen är jag inte och kommer förmodligen aldrig att bli så det är inget alternativ för min del att dricka öl tidigt på morgonen.

I dylika situationer finns inget annat att göra än att ligga och lyssna på musik, fundera över Donald Trumps frisyr eller något liknande. En tidig morgonpromenad är inte heller det fel, en sådan gjordes till det närbelägna Cloud Gate, eller The Bean som den också kallas. Onekligen en häftig pjäs som tål att ses igen även fast man tidigare varit på plats och snokat. Fördelen med att vara där tidigt på morgonen är att man nästan får vara ensam.

När klockan väl hade blivit runt 10 och frukosten avklarad möttes vi alla upp och tog en gemensam droska (i Chicago är taxi/Uber billigt) till ett ställe som jag med stor förtjusning besökte i oktober 2011, Binny's Beverage Depot - Lincoln Park. Det är ett stort ställe som säljer en massa olika typer av drycker, inte minst öl. Öppettiderna går inte att klaga på, mån-lör 9-21 och sön 11-18.

Alla var vi som små barn på julafton, ja det är faktiskt lite rörande att se vuxna män bli så förtjusta av shopping. Normalt sett är jag inte intresserad av shopping, Ullared och liknande ser jag som bland det värsta med mänskligheten. Men det är som sagt skillnad på shopping och ölshopping.

Utbudet av öl på Binny's är verkligen stort, hyllvis med en okända öl från främst Midwest men även en drös välkända amerikanska öl liksom ett stort utbud av utländska, främst europeiska.

Var någonstans ska man börja då man har ett så stort och intressant utbud av öl mitt framför nosen? Titta, där är öl från Fiftyfifty, där ser jag nya öl från Stone, öl från Bruery, Three Floyds....ja listan kan göras lång. Det är väldigt lätt att bli handlingsförlamad, särskilt då man bestämt sig för att ta det lugnt och bara har med sig en resväska.

Något som saknades var lite mera udda öl från lokala Goose Island. Det fanns öl från dem men då enbart vad som kan betraktas som standardöl.

Min taktik på ett dylikt ställe är att först scanna av hyllorna och fylla korgen med några öl som verkligen ser spännande ut. Sedan är det bara att ta ett par varv till. Trots det missar man alltid en hel del godbitar. Klassikern brukar vara att då man sitter hemma och kikar på resebilder så upptäcker man öl som inte noterades på plats. Vore man mångmiljonär så skulle man typ kunna köpa allt men frågan är hur charmigt det kan tänkas vara? Ett i högsta grad blygsamt köp blev det för min del.

Nu behöver man inte vara miljonär för att ändå ha råd med en öl eller två. Trots den starka dollarkursen är öl klart billigare i USA jämfört med gamla Moder Svea. Lite knäckande är det att fingra på ett sexpack Bells Two Hearted Ale för 11 dollar som man vet att man inte får med sig hem.

Nåväl, det är som det är. Det är omöjligt att köpa allt man vill. Noterbart är att det på detta Binny's även fanns en bardel där man kan avnjuta några kalla. Nu hoppade vi över det denna gången då vi skulle äta och dricka lunch på Goose Island - Clybourn som ligger ett par stenkast från Binny's.

Howells & Hood, Chicago

Det är nästan lite synd att det alldeles för ofta säljs väldigt prisvärda flygbiljetter. I november hade SAS en kampanj med bland annat biljetter till Chicago för 2990 t/r. Ett sådant lågt pris gick inte att motstå. Tidigare hade jag besökt Chicago 2008 och 2011 så det kändes fint att åka dit igen. En kollega till mig hängde med liksom Jonas från Öl i Stockholm och Tom från Fajan o Jöns.

Jag passade på att uppgradera med poäng till Business Class. En Atlantflygning på närmare nio timmar går verkligen lekande lätt då man sitter i en bekväm stol som dessutom går att göra om till en säng.

I vanlig ordning dracks det några Mikkeller ombord, som bekant har Mikkeller och SAS ett samarbete sedan något år tillbaka. En välsmakande Porter (RAS No. 4, där RAS står för Rare Air Series) ur storflaska är verkligen inget dåligt sällskap då man ska titta på film efter maten.

Den trevliga flygvärdinnan visste inte mycket om porter. Det blev en stunds snack om Mikkeller, om hur ölet smakade med mera.

Väl framme på O'hare gick det smidigt att passera immigrationen och hämta ut väskan. Tyvärr blev vi rejält blåsta då vi tog taxi in till stan. Av någon anledning blev det en "friåkare". Mer än dubbelt upp mot normal taxa fick vi betala, som tur var vi fyra i "taxin" så på så sätt blev det lindrigare.

Tidsmässigt ligger Chicago sju timmar efter Sverige, kring 20:00 lokal tid var vi installerade på våra respektive hotell. Vi började med att bunkra lite på ett närbeläget Whole Foods på Streeterville. Det är en kedja av matbutiker som erbjuder mycket ekologiska varor. En hel del öl har de också. Priserna brukar vara lite högre jämfört med vanliga butiker men utbudet är alltid fräscht. Three Floyds ligger söder om Chicago så de hade några flaskor från dem på hyllan.

Några öl köptes liksom annat nästan lika livsavgörande som chips och vanligt vatten. Dricksvattnet i USA går att dricka, särskilt om man gillar en smak av klor. Jag är inte så förtjust i det så köper alltid vatten på flaska. Dessutom är det onödigt att riskera magen, särskilt under en weekendresa.

Efter att vi handlat klart var det hög tid för några öl. Smidigt nog låg Howells & Hood ungefär en minut från Intercontinental där min kollega Jonas och jag övernattade. Howells & Hood visade sig vara ett stort ställe. Inte den mysigaste av inredningar men öl det hade de, nämligen 114 olika på fat. En salig blandning av välkända och mindre kända sådana.

Det känns alltid lite udda att äta middag kring 03:00 svensk tid men det är så det kan bli då man är ute och reser. Jag valde Steak Tacos vilka smakade riktigt bra. Ölmässigt kunde jag inte annat göra än att börja med en IPA. Solemn Oath Snaggletooth Bandana hade jag aldrig hört talas om så en sådan fick det bli. Ett glas av den kostade 7 USD. Gick även ett köpa mindre glas till en egenkomponerad flight om man så önskade.

Ölet var klart dugligt. Kändes fräsch med en hel del mango, ananas och lite såpa. Bryggeriet Solemn Oath ligger förövrigt i Naperville, Illinois. Försöker alltid testa några nya tämligen lokala bryggerier då jag är i USA. Den första kvällen på Howells & Hood blev det fem sådana.

Beer flights gick det alltså att komponera ihop som man själv behagade. Det är något som alltid uppskattas, särskilt på ett ställe som har så stort fatutbud.

På torsdagar stänger stället klockan 23:00. Vi satt inte kvar helt till stängning. Kände att jag inte orkade så mycket mera än Howells & Hood så det kändes skönt att retirera till hotellet.

Ungtupparna Jonas och Tom fortsatte kvällen/natten men mina äventyr i Chicago fick allt vänta till nästa dag. God natt/morgon!

Några öl på Flughafen München

I förra veckan ägnade jag en dag åt en så kallad "mileage run", det vill säga att flyga ett antal sträckor under en dag med syftet att samla bonuspoäng som i ett senare skede ska användas till en förhoppningsvis intressant resa. ARN-OSL-MUC-CPH-ARN var agendan. Ett annat syfte med flygningarna var att behålla guldkortet hos SAS då ett sådant trots allt ger en hel del trevliga fördelar om man som jag är ute och flyger då och då.

Att flyga inom Europa är förstås rutin, förra veckans flighter inget undantag. Som genom en slump hade jag det längsta stoppet på MUC, det vill säga Flughafen München. Så vitt jag vet är det den enda flygplatsen i världen med en bryggeripub.

Airbraü ligger utanför själva terminalerna så man behöver inte vara en flygresenär för att besöka stället. Ett stort ställe visade det sig vara dock var den stora uteserveringen stängd. Mitt besök var kring lunch så det var en hel del gäster som såg ut att trivas då de mumsade på sin mat och drack sina öl.

Då jag ätit frukost i SAS-loungen på Oslo och fått en enklare lunch ombord på planet till München nöjde jag mig med att dricka ett par öl. Är man i Bayern så är det aldrig fel att börja med en veteöl, en Airbraü Kumulus. Ölet var en helt ok klassisk tysk veteöl som var rätt frisk och med den typiska smaken av skumbanan. Skulle jag anmärka på något så tycker jag att Kumulus var aningen tunn.

Utöver Kumulus fanns det en pilsner och en helles på ölmenyn. Säsongsölet var tyvärr slut. Kände att jag inte hade ork till att dricka båda så det fick bli en helles, Airbraü FliegerQuell vilken var aningen intressantare än veteölet. Maltig med en dos humle och karamell. Bägge provade ölen var väldigt lättdruckna.

Jämfört med många andra flygplatser, i synnerhet då Arlanda så var priserna extremt låga. Chockerande låga för att vara på en av Europas största flygplatser. Jag betalade 5.50 EUR för de bägge ölen. (1 liter sammanlagt). Att Tyskland är ett högst sympatiskt land förstår nog de flesta då de ser dylika priser. Tänk om det fanns en helt ok bryggeripub på Arlanda med humana priser, hur trevligt vore inte det? Chansen är väl lika stor som att min ungdomsidol Maradona återigen skulle börja briljera i Napolis vackra tröja.

Innan det var dags att flyga till Kastrup tog jag lite snacks i en av Lufthansas Senatorlounger. Även där var det mycket folk men jag lyckades hitta en ledig stol liksom en veteöl som jag tidigare inte provat. Franziskaner Hefe-Weissbier Alkoholfrei var hör och häpna drickbar även om den förstås var tunn och med små, små toner av papp som störde en aning.

Carlsberg Nordic Gylden Bryg som hittades i SAS Guldlounge på Kastrup var däremot inte drickbar. Väldigt tunn och söt med små toner av frukt och bröd. Allt handlar förstås om kostnader och bryggkapacitet med mera men det vore kul att någon gång kunna dricka Mikkeller i en SAS-lounge.

En inte helt otrevlig dag var det, 5625 Eurobonuspoäng gav de olika flygen. Ännu har jag inte bestämt hur eller när poängen som jag har på kontot ska användas. Buenos Aires kanske? Vi får se, vi får se.

Cantillon Super Blend på Akkurat

Akkurat är det ställe i Stockholm som jag årligen besöker flest gånger då jag är på jakt efter god öl. Det är inte bara ölet som är så bra utan även maten, personalen och känslan. 2015 firade Akkurat 20 år, under året serverades det en hel del olika speciellt framtagna jubileumsöl. I mellandagarna var det full fart flera kvällar i rad då själva 20-årskalaset hölls. Tyvärr kunde jag inte medverka på någon av kvällarna utan kunde bara vackert sitta på läktaren och se vilka härliga öl som serverades.

Ett av alla jubileumsölen som släpptes i mellandagarna var en unik öl från Cantillon som speciellt framtagits för Akkurat, Cantillon Super Blend. Ölet består av 75% 30 månader gammal Cantillon Iris och 25% 44 månader gammal Cantillon Bruocsella Grand Cru.

Ölet är helt stilla och tanken är att den ska överleva många år i källaren. Ölet har inte efterjäst på flaska utan är som ett årgångsvin. Som tur är serverades inte ölet endast under mellandagarna utan det finns flaskor att köpa på Akkurat.

Eirik och jag var där för en dryg vecka sedan och slog till. För 475 kronor fick vi till bordet en väldigt vacker flaska som har samma design som tidigare specialvarianter som Cantillon gjort för Akkurat.

Det är alltid en speciell känsla att till bordet få en Cantillon som man tidigare inte stiftat bekantskap med. Att det dessutom går att göra på hemmaplan gör inte saken sämre.

Vätskan var aningen grumligt och med noll skum. Någon kolsyra fanns där inte. Doften var mild med gröna äpplen, vindruvor, fat och lite vitpeppar. Liknande smak. Oerhört lättdrucken, påminde en hel del om "saft". Syrligheten kändes snäll och behaglig. En på det hela taget elegant och i högsta grad njutbar öl.

Har ingen aning om hur många flaskor som finns hos Akkurat men det vore inte helt fel att dricka en flaska om 20 år. Frågan är dock om det finns några kvar då? Spännande är det i alla fall att se hur ölet utvecklar sig.

Det är bara att säga grattis till Akkurat och oss lambikälskare som får uppleva ett så unikt och fint samarbete mellan Akkurat och Cantillon i Bryssel. Det är verkligen få förunnat att ha en egen speciell Cantillon, fast hos Akkurat är det ju nästan "vardagsmat".

Ett besök Californian Weeks på Man in the Moon

Man in the Moon i Stockholm har under flera år börjat året med ett januaritema. Tidigare år har det bland annat handlat om IPA-festival och January Hop Madness. 2016 år är temat Californian Weeks som pågår 2-23 januari. Kalifornien har som bekant en mängd bryggerier av högsta klass. Har själv besökt Kalifornien tre år i rad, i mars blir det ännu en resa dit. Av någon anledning är det svårt att låta bli.

I förra veckan blev det ett besök på Månen tillsammans med några goda vänner. 30 olika kaliforniska öl fanns på fat under besöket. (totalt är det 50 olika öl under Californian Weeks, en del av dessa öl har aldrig tidigare funnits i Sverige). Förutom de kaliforniska ölen fanns det även möjlighet att köpa en kalifornisk fyrarätterstallrik med crab cakes, fish tacos, pulled beef och chicken wings.

Jag anlände lite tidigare än grabbarna så började i baren med en Stone 19th Anniversary Thunderstruck IPA som smakade alldeles utmärkt. Färsk med mycket grapefrukt, apelsin, lite karamell och en skön beska. Stone brukar för det mesta göra riktigt trevliga öl, denna rackare var inget undantag.

När övriga gänget anlänt satte vi oss vid vårt bokade bord och beställde mat. Självklart blev det en kalifornisk tallrik. Maten var riktigt god och mättande, jag gillar att äta så en tallrik var alldeles lagom för min del. Bäst på tallriken var i mitt tycke crab cakes och fish tacos.

Öl från ett bryggeri som man tidigare inte druckit något ifrån måste ju testas så en Mike Hess Crazias Vienna Cream Ale beställdes. Kändes rätt lätt och behaglig lättdrucken med småkakor, frukt, citrus och karamell.

Två öl som verkligen fångade mitt intresse var de två olika speciallagringarna av North Coast Old Rasputin. Rye Whiskey Barrel Aged liksom Wheat Whiskey Barrel Aged. Bägge två för första gången på fat i Sverige.

I mitt tycke var de båda riktigt goda där Rye Whiskey var den som smakade mest bourbon. Fast ska jag vara ärlig så föredrar jag trots allt den helt vanliga Old Rasputin. Det är inte alls ovanligt att jag brukar föredra originalet.

Föga förvånande blev det en bra och relativt lugn kväll. Jag har alltid gillat Man in the Moon, inte blir det sämre av deras olika teman som de kört i många år nu. Några trevliga öl från Kalifornien satt verkligen inte fel i den annars rätt småtrista månaden som för länge sedan fick namnet januari.

Ratebeerstatistik 2015

Måste säga att jag gillar Ratebeers funktion där man kan se sin ölstatistik för det gångna året 2015. En nyhet är också att alla tidigare år då man varit aktiv på sidan finns med. Det känns som att jag får svårt att toppa 2015, fler än 1391 nya öl är klurigt att hinna med.

1391 beer reviews in 2015 from 446 breweries

 155 breweries were tried for the first time, 30 of which opened in 2015

Det finns en hel del mer eller mindre matnyttig information att fundera över:

 

Inte helt förvånande var det IPA som dominerade bland ölstilarna: 

 

Style	Avg	Count
India Pale Ale (IPA)	3.35	148
Imperial Stout	3.82	109
Sour/Wild Ale	3.54	104
Imperial IPA	3.66	96
American Pale Ale	3.2	84
Saison	3.39	70
Belgian Strong Ale	3.21	40
Barley Wine	3.59	38
Session IPA	3.31	36
Fruit Beer	3.33	32
Amber Ale	3.14	31
Belgian Ale	3.19	26
Porter	3.43	26
Premium Lager	2.9	23
Spice/Herb/Vegetable	3.11	22