Öl och mat på Goose Island - Clybourn, Chicago

När vi handlat färdigt på Binny's var det läge för en sen frukost eller rätt tidigt lunch, ja hur man nu ser på saken. Praktiskt nog ligger Goose Islands bryggeripub Clybourn nästan vägg i vägg med Binny's. Ytterligare två olika bryggeripubar har Goose Island i Chicago men den i Clybourn är den äldsta, öppnade redan 1988.

Bryggeriet Goose Island såldes till mångas förskräckelse till den stora draken Anheuser-Busch InBev år 2011 men bryggeripubarna ingick inte i försäljningen. Många av ölen som serveras på bryggeripubarna kan enbart njutas på plats då det är där de bryggs.

Senast var jag där 2011 och stället var sig likt. Runt 25 olika fatöl, främst då öl från Goose Island men det fanns även några öl från andra lokala bryggerier på flaska eller burk.

Glädjande nog kunde ölen beställas i vanliga glas eller provglas. Priserna varierade, dyraste ölet kostade 8 dollar, billigaste gick på 2 dollar för ett provglas.

Då vi var där rätt tidigt, typ när de öppnade klockan 11:00 så var det riktigt lugnt i lokalen. Några enstaka öl från Goose Island kände jag igen men det flesta var nytt. Sammanlagt provades 13 nya öl från dem. Tyvärr fanns inte någon variant av deras välbekanta Bourbon County Stout att köpa. (fast då vi skulle gå fick vi höra att de skulle koppla på ett fat senare på eftermiddagen). För den historieintresserade måste det nämnas att det var just i Cybourn som Bourbon County Stout en gång i tiden föddes.

Jag började lite försiktigt med en Goose Island All Purpose IPA vilket var en lättdrucken och tämligen avslappnad Session IPA. Gillar helt klart trenden med smakrika humliga Session IPA som är alkoholsvagare än vanliga IPA.

Sedan rullade det på. Det allra mesta som dracks var helt ok eller bättre än så. Till sistnämnda platsar helt klart det fina rökölet Goose Island Mr. Locomotive samt den nya Imperial Stouten Goose Island Impervious.

Särskilt rökölet blev jag riktigt förtjust i. Finstämd och med en fin, mild rökighet som kändes riktigt balanserad. Bra rököl är verkligen något som dricks alldeles för sällan.

Mat blev det förstås också. I mitt fall en hamburgare som var god utan att tillhöra toppskiktet av de otaliga som jag mumsat i mig under årens lopp.

Ett avslappnat och skönt besök var det. Servicen var riktigt bra (som den ofta är i Amerikat). Fanns egentligen inget att klaga på, tycker att om man har vägarna förbi så är det helt klart värt att besöka Goose Island.

Typiskt nog var det först hemma som jag såg att de hade en "Vintage Menu". Undrar vad den kan tänkas innehålla? Finns kanske en anledning att åka tillbaka till Chicago någon gång i framtiden.