Trevlig eftermiddag på Akkurat och Glenfiddich Warehouse.

Trots att det är fredag den 13:e var eftermiddagen mycket trevlig. Käkade lunch tillsammans med en gammal studiekamrat på Akkurat. Till maten drack jag en Nynäshamns DIPA. Alltid då man besöker Akkurat drabbas man av ångest, vad skall man beställa för öl? Var väldigt sugen på att beställa en Cantillon eller varför inte en Avery Maharaja som fanns inne tillfälligt. Nåväl, det blev alltså en Nynäs DIPA till slut. Måste säga att det är perfekt att besöka Akkurat en tidig eftermiddag då det är lugnt och tyst därinne. (Satan! jag längtar redan till nästa besök!)



Nynäshamns DIPA är inte alls som de mest "sjuka" amerikanska bröderna. Nynäs version är mer blygsam men med lite mer variation i smaken, inte bara en miljon ton humle. Verkligen god men fina toner av grape och citrus. Skön beska. Förstås ganska stark vad gäller alkohol, nämligen 8,1%. Perfekt kompis till en fredagslunch kan man säga.

Mitt betyg blir 4/5. Föredrar helt klart en Hercules framför denna, men båda är mycket goda.

Efter att kompisen och jag sagt adjö till varandra vandrade jag vidare till Glenfiddich Warehouse i Gamla Stan. Till min stora glädje hade de ännu en nyhet från Nynäshamns Ångbryggeri som jag tidigare ej provat, nämligen Extra Special Nynäs (ESB). Givetvis var jag tvungen att prova. Dagens övningar avslutades i all enkelhet med en flaska Närke Stormaktsporter.



Nynäshamns ESB var intressant, inte alls som jag hade förväntat. Initialt fick jag lite vibbar av en Barley Wine men sedan blev det mer smaker av jäst och något sött, ungefär som honung. Inte helt olikt en IPA i avslutningen, beskan kittlade skönt. Alkoholhalten låg på 7,2 %. Synd att Nynäshamns Ångbryggeri har en så usel hemsida, skulle så gärna vilja läsa mer om deras öl. De två jag drack idag nämns överhuvudtaget inte på hemsidan.

Stabilt öl, betyg 3,75.



Det är alltid intressant att iakta och lyssna på folk då man hänger på krogen. Glenfiddich är onekligen ett seriöst ställe vad gäller öl, ändå ramlar det alltid in folk som svingar bägaren med större fermitet än vad en annan någonsin kommer att klara av. En gubbe ville ha fyra stora stark, (Landsort Lager på Glenfiddich) men han orkade inte vänta på ölen så det fick bli fyra Staropramen istället då det gick snabbare att hälla upp, fort som fan skulle det alltså gå. Verkar som att smaken inte var det mest intressanta.

Som avslutning blev det alltså en flaska Närke Stormaktsporter anno 2007. Kände mig lite som en hungrig lejonet Grymklo då jag såg vad som fanns inne. En Stormaktsporter dricker man sannerligen inte varje dag, så det var bara att slå till. Vad ska jag säga? Stormaktsportern har en alldeles utomordentligt underbar doft. Doftar vinöst, med rostade toner samt bär. Skummet är mycket litet och vätskan underbart svart och tjockflytande, ja jävlar!



Smaken då? Kraftig med härliga mängder rostat malt och sötma. Kaffe och choklad finns där också. Fantastisk Imperial Stout, ok att ölet är hypat som bara den, men jag tycker faktiskt det. Beskan kryper fram och är väldigt trevlig att ha att göra med. Det vore förstås fel att påstå att Stormaktsportern är billig, men å andra sidan är det inget öl man dricker varje dag. Dessutom kan man ju bli träffad av en Boeing 747 imorgon så det gäller att passa på. Imperial Stout är min favoritstil, ja så är det nog. Vilken dröm det vore att ha ett gäng Stormaktsporter hemma för lagring. Var kan man köpa dem utanför krogen, någon som vet?

Betyg: 5

Det är förstås mycket svårt att rangordna de öl man gett allra högsta betyget åt, kanske att Goose Island Bourbon Country Stout var aningen, aningen godare än Stormaksportern, men skillnaden är hårfin.

Avslutningsvis en skymningsbild från Stockholm:



Öl är konst!