Kände mig oväntat utvilad då jag vaknade i Åbo, i hotellpriset ingick frukost så det blev en bit morgonmat. Scandic Plaza är ett relativt litet hotell så det var lugnt i frukostmatsalen, annars har man ju varit med om en jäkla massa oljud och allmänt rörigt i diverse frukostmatsalar. Priset tar nog ändå engelsmannen som för många år sedan på Radisson i Prag var så bakfull/trött att han landade med ansiktet rakt i tallriken med yoghurt. (hans medresenärer var väldigt förtjusta) Förövrigt så lärde jag mig ett nytt ord på finska, det är förstås kul.
Strax efter klockan 11 skulle tåget ta mig till Helsingfors, jag la till 5 EUR för att få sitta på övervåningen. Det var faktiskt första gången i mitt liv som jag åkte med Finlands motsvarighet till SJ, VR. Till tågstationen tog det 10 minuter att gå.
Om själva tågresan finns det inte så mycket att orda om, resan den tog drygt två timmar. Satt ensam på övervåningen under hela resan förutom en annan resenär som satt på sin kant. Då jag satt i min stol blev jag uppmanad av konduktören att använda munskydd om det skulle komma andra resenärer.
Något som är lite kul är att VR har ett eget "tågöl" framtagen av Laitilan Wirvoitusjuomatehdas. (snacka om ett ord som jag aldrig tröttnar på att uttala)
Laitilan Kisko heter ölet och en sådan fick det alltid bli. Lättdrucken historia som inte lämnade några större spår efter sig.
Väl framme i Helsingfors tog det inte många minuter att gå till Marski by Scandic, mitt hem de kommande tre nätterna. Jag har bott på Marski tidigare men det var innan den omfattande renoveringen som var klar för ett par år sedan. Trevligt, fräscht rum, ja det vore synd att klaga.
Hotellets läge kan inte bli bättre, väldigt nära till flera bra ölställen liksom kommunikationer med mera. Till råga på allt så fick jag tre nätter för samma pris som jag 2017 fick två. (ska man tacka Coronan för det?)
Med tanke på utsikten som jag hade från rummet i Åbo så var det allt lite spännande att se vad det skulle bli denna gången. Måste säga att jag inte blev besviken då den var näpen även här.
Utsikten mot Mannerheimvägen var sannerligen inte dålig, på andra sidan gatan Stockmann, till höger Norra Esplanaden och Svenska Teatern.
Nå, dags att dricka en öl eller två. Hemma planerades vilka ställen som skulle besökas och då kom jag fram till att besöka det stället i Helsingfors som låg allra längst bort från hotellet som första grej på fredagen. (blir man på pickalurven senare på dagen/kvällen så är det alltid skönt att vara så nära hotellet som möjligt då det är dags att runda av)
Reseledaren kunde inte vara annat än nöjd med att CoolHead Taproom blev första anhalt på öläventyret i Helsingfors. Laddade ner HSL:s app och sedan var det bara att köpa en biljett. Till CoolHead togs buss nummer 78 från närbelägna busstationen vid Helsingfors Centralstation. Själva bussresan tog 24 minuter. Resan kostade 2.80 EUR för en enkelbiljett som var giltig i 80 minuter.
Väl framme tog det en minut eller två att gå till CoolHead. Deras Taproom är verkligen belägen i en annorlunda byggnad, började tänka lite på Egypten då jag såg den. Gardenia var ursprungligen ett tropiskt växthus men numera alltså en Taproom. Häftig byggnad måste jag säga.
En del andra gäster satt utomhus men jag valde att sitta inomhus för att spana. Under mitt besök fanns det 15 öl på fat, 13 av dom deras egna. På torsdagen hade de öppet mellan 14-23 med sista försäljning 22.
Ölmässigt vann CoolHead Infinite Haze V3 som hade mycket frukt och en bra drickvänlighet. Ingen humlebränna som störde.
Ett stabilt ställe som det var värt att åka till. (om man nu råkar tveka över den "långa" bussresan på 24 minuter). När jag ändå var där passade jag på att köpa med mig några öl från shoppen. Det går att köpa med sig öl upp till 5,5%.
Började känna mig hungrig och hade redan tidigare bestämt var jag skulle äta torsdagens kvällsmål, så tillbaka mot city. Bredvid Centralstationen ligger den tjeckiska krogen Vltava som är inhyst i en k-märkt fastighet. Ett stort ställe med flera våningar, över 500 platser om man även räknar med sommarterrassen.
På Vltava var det verkligen en blandad publik, en hel del folk på tidigt på kvällen. Kändes som att det var en hel del jobbpendlare som stannade till på stället. Vissa käkade men de flesta tycktes mest fokuserade på de jästa maltdryckerna. För min del blev det en kombination.
Började med att beställa en Ruosniemi Konsultti Wheat IPA som inte var alltför spännande, trots det krossade den schnitzeln som jag fick till bordet.
Hade ändå förhoppningar om maten då jag tänkte att på en tjeckisk krog kan en schnitzel aldrig vara dålig men skapelsen som låg på tallriken var inte någon upphetsande historia. En fläskschnitzel som var vikt. Portionen var inte särskilt stor och priset var 25.90 EUR. Godast på tallriken var saltgurkan samt moset. Hade bra lust att svära på tjeckiska men som den diplomat jag är lät jag bli. (dessutom kan jag skrämmande få svordomar på tjeckiska så det hade ändå blivit ett fiasko)
För att lugna nerverna var jag tvungen att beställa en öl till, en Zichovec Taste Like Summer 17. Min första Neipa från Republiken Tjeckien smakade i alla fall stabilt.
Efter ovanstående upplevelse blev det en kortare andhämtningspaus på rummet. Torsdagens tempo var behagligt, men ett ställe till fick det allt bli. Viisi Penniä är en känd gammal pub i Helsingfors, numera även med ett bryggeri som heter Mad Hopper Brewing.
Tyvärr besökte jag aldrig det "gamla" Viisi Penniä men dagens är moderniserad och så samarbetar de med nämnda bryggeri.
Till Viisi Penniä åkte jag med spårvagn, stationen var typ utanför hotellets entré. Resan tog 10 minuter och sedan tre minuters promenad.
Restaurangen kändes verkligen nyrenoverad, uteplatserna var upptagna så inomhus var vad som gällde. På fat fanns det 13 olika öl från Mad Hopper, trevligt nog gick det att köpa en flight.
Det som provades vad överlag stabilt, mest tyckte jag om Mad Hopper Black Magic Nitro Stout, lätt och rätt krämig.
Mad Hopper Where's My Chicken Kveik Fruited Ale gick att dricka men den var sämst av kvällens öl, det där med kveik har jag ännu inte riktigt begripit till 100% men så är jag inte heller från Norge.
Ett besök på Viisi Penniä kan anbefallas, jag tyckte om stället. Tillbaka till hotellet blev det till fots, tog runt 45 minuter med några tekniska stopp för fotografering. Finlands Nationalmuseum måste jag se till att besöka snart igen.
Skönt är det att konstatera att det snart är dags för ishockey igen, har varit lite väl mycket fokus på fotboll den senaste tiden.
.JPG)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar