En fet ödla, tidigare favoriter, en speciell favorit och en väldigt glad servitris. Helsingfors, lördag 14/8.

Lördagen i Helsingfors var en dag som jag verkligen sett fram emot, inte bara för att det var lördag utan för det var en speciell lördag. (det var ingen som fyllde år eller liknande världsligt ting, nejdå så illa var det inte) Dagen börjades med en stärkande bensträckare innan det var dags för den första biran. 

I mitt förra inlägg skrev jag om Pien Brewpub, även på lördagen besöktes Pien men denna gång deras butik och bar. Ett ställe som ligger mitt i smeten. (ibland är Googles förslag på hur man ska gå lite lustiga, givetvis gick jag direkt till vänster från Marski och korsade Mannerheimvägen lite senare. Man måste tillåta sig att vara lite rebell ibland.)

Har varit på Pien Shop tidigare och som vanligt hade de ett fint utbud av diverse godsaker. Hade kunnat sitta där i många timmar men det köptes bara en smoothie. Det var i alla fall vad jag först trodde men det var en öl, ni behöver ej vara oroliga.  

 

Kings Everything Peach verkligen både doftade och smakade mycket persika. En bra start på dagen. 

Lunchen intogs på Ravintola Fat Lizard som inte låg långt borta, faktum är att från hotellets fönster kunde jag se stället. Mitt premiärbesök, en relativt stor inrättning visade det sig vara.

 

Lite lustigt nog hade de inte en egna toaletter utan de delades med andra etablissemang. En kod fick man be om för att nyttja nämnda faciliteter. 

Nåväl, 18 öl på fat fanns det. Givetvis många från Fat Lizard Brewing men det fanns även gästöl. Burkar och flaskor fanns det också men dom hoppade jag helt över. 

 

Tre Fat Lizard provades liksom två andra finska öl samt en avslutande tjeck. Ok eller bättre öl än så genom hela linjen. 

 

Lunchen var inte alls fel, det är verkligen alldeles för sällan jag äter sik. Minns med glädje hur morfar rökte sik i den hemmagjorda fiskröken, det var verkligen tider det. 

 

Nu måste jag tänka efter, vad gjorde jag efter lunchen? Just ja, hade stämt möte med en gammal vän som jag inte träffat sedan 2019, alltid kul att umgås med sjuksköterskan som talar så fin finlandssvenska.

 

One Pint Pub är ett ställe som bör besökas då man är i Helsingfors, förut var stället rejält insuttet med roliga stammisar. De hade även några unika öl från Cantillon, gjorda speciellt för stället. Promenaden till One Pint tog runt 20 minuter, på vägen passerades det gröna huset som jag alltid blir smått fascinerad av. 

Några unika öl från Cantillon har de inte haft på länge, dessutom har en uppfräschning skett men trots det är det svårt att inte trivas på One Pint Pub. Utomhus satt det en del folk men inne var det tomt.

Frågade damen bakom baren varför det var så tomt, det är ju ändå lördag? Hon sa att det är pandemin som ställer till det. Inte alls många ölturister dessutom mest folk från närområdet som gästar stället i dessa tider.

 

Apropå närområdet, det kom ett elegant äldre par som med bestämda steg satte sig på uteserveringen. Båda två drack de Lonkero. (ibland känns Lonkero som Finlands nationaldryck nummer ett)

En mindre trevlig incident var då en drogad (?) hundägare blev nekad service. Han blev arg och kastade ett tomt ölglas i backen. (stackars hund att behöva stå ut med en sådan husse)

 

Linden Vive La France och Malmgård Alpos IPA var vad som dracks. Båda två helt ok, den sistnämnda en småtrevlig IPA av den gamla sorten. Ett liknande stammisställe skulle jag gärna ha nära hemmet. 

På vägen tillbaka mot city passerades Mikkeller Helsinki, klart att det blev ett stopp där också. Väldigt lugnt var det, märkligt nog kände bartendern igen mig trots att jag inte varit där på två år.

 

På Mikkeller läppjades det på smått och gott. Mikkeller Baghaven Art of Decadence Blend 2 vann mitt förstapris, inte alls pjåkig. 

 

Till Olutravintola Pikkulintu Ruistopuisto tog det hela tre minuter att gå. Inget fel att besöka ställen som man varit på förut även om det förstås alltid är minst lika roligt att bekanta sig med nya ställen.

Samma charm som gamla Pikkulintu ute i förorten har inte det nya stället men det är ändå stabilt. Kul förresten med namnet Olutravintola (ölrestaurang), man kan ju tro att de har mat men se det har de inte. Det är öl och whisky som man inmundigar. Fullt logiskt namn med andra ord.

 

Kunde inte undvika att dricka en Espoon Oma Panimo Cheers From Mellsten. Jag gjorde grundutbildningen på KA1 i Vaxholm, sedan tillbringades stora delar av tiden ute på Mellsten. (det är dock skillnad på Mellsten och Mellsten)

Fick tips av madame att inte missa ett besök på Rööperin Hopstop. Ännu ett bra ställe i Helsingfors visade det sig vara. En kombination av bar, shop och deli. 

 

Den unga damen bakom baren var fantastiskt trevlig, hon kan nog ta priset som det absolut trevligaste bartendern som jag någonsin kommit i kontakt med. Skrattade och skämtade mest hela tiden. 

 

Det kom även in några gäster från Japan. (hur kan jag veta att de var japaner? Dels så avslöjar oftast klädseln det men enklast är förstås att lyssna på vilket språk de talar, japanska är lätt att känna igen även för en byfåne som undertecknad)

Då klockan passerat 22 ville japanerna beställa en runda till men de hade missat de tillfälliga lagarna om utskänkning, efter 22 gick det inte att beställa. Men bartendern skötte det fint och alla bara skrattade. 

Mitt ölsug hade mattats men en Tornion Lapland Pils dracks. Köpte den mest för namnets skull, eller rättare sagt för bryggeriets skull. Barndomens somrar tillbringades som bekant uppe i Tornedalen. 

Smakade även på Tuju Pyöveli som inte alls var tokig, en rätt klassisk Imperial stout som inte kändes för söt.  

Ännu en mycket trevlig dag som avslutades med några rumsöl på Marski.