Sovmorgon, Kaisla, Stones och hem med Gabriella. Helsingfors, söndag 15/8.

Utcheckningen från Marski var senast klockan 12:00, tiden fram tills dess tillbringades på rummet. Riktigt skönt är det att ibland verkligen bara ta det lugnt. 

Kändes som hela hotellet skulle checka ut klockan 12, kön var lång men det gick ändå rätt smidigt. Undrar var alla dessa horder av människor varit? Inte såg jag särskilt många andra gäster under vistelsen. 

 

Påtagligt unga och välmående var de flesta, Marski tycks vara lite av ett "innehotell" i Helsingfors som attraherar det fina folket, sedan finns det förstås alltid lysande undantag som jag. Apropå hotell, någon gång vore det skoj att bo en natt på Hotel Kämp, det som av många som har koll anses vara Nordens bästa hotell. (Mannerheimsviten kostar runt 100.000 SEK per natt) Undrar om det ingår några schyssta öl i det priset? Koff eller Karhu?

Nog om hotell, några timmar skulle slås ihjäl innan resan hem med Sverigebåten M/S Gabriella. Varför inte titta in på Oluthuone Kaisla?

 

Stället var sig likt, lugnt tidigt på en söndag även om det lite senare kom in ett gäng killar och tjejer som tycktes fira att det var söndag eller något liknande. Kom på då jag skriver dessa rader att jag aldrig varit på Kaisla då där är full fart och stimmigt.

Ett par öl dracks på Kaisla, Tornion Kaislan Torniolainen och den helt nya Mallaskoski Kaislan Vilho IPA. Bägge två hittas bara på Kaisla. 

 

Denna gången tyckte jag att IPA:n var godast, förstås väldigt färsk med grapefrukt och lite karamell. 

Stone's besöktes också innan det var dags att ta spårvagnen till hamnen. Det är inga problem att gå till hamnen då det tar 20-25 minuter från city men då kofferten var tung (stensamlingen hemma fick fina tillskott) så valde jag spårvagnen.

 

Men innan det hanns det alltså med en öl på Stone's, en Primator Stout. Den kändes krämig och småtrevlig.

Om båtresan hem finns det inte så mycket att orda om, det blåste fint men Gabriella bjöd upp till dans så vågorna märktes knappt.

 

Hytten som jag hade var betydligt trevliga och större än den jag hade till Åbo, kostade bara 250 kronor mer jämfört med en standardhytt. Högst upp på däck 11, drycken i kylen ingick i priset. 

 

Vattenflaskorna konsumerades, liksom en Lapin Kulta. (den andra tog jag hem till farsan som en furstlig souvenir)

 

Ölsuget var inte stort däremot var jag hungrig, En trerätters i A la Carte blev det, förrätten var klart godast, skagenröra går det inte att tröttna på. 

 

Både på kvällen och på morgonen tillbringades en hel del tid ute på däck, sommarvädret var ju så trevligt.

 

 

Har aldrig sett så många hundar ombord som på denna överfart, de rackarna kastade vatten lite här och där ute på däck. (annars så finns det en "låda" där de kan göra det de ska)

Passade även på att ögna igenom nyheterna. En del människor som jag pratat med genom åren tycker att det skrivs och visas för mycket om Andra världskriget, att det är hög tid att gå vidare då historia är "tråkigt". Jag håller inte med om det. Läste en gripande artikel i Ilta-Sanomat om en 83-årig farbror som äntligen fick begrava sin pappa som föll på det Karelska näset under Vinterkriget 1940. Han var bara 2 år gammal då fadern som var 24 år dog. Pappans kvarlevor hade hittats och äntligen kunde de begravas i vigd jord. 

 

Helt klart en mycket trevlig vistelse var det i Finland, ett land som av naturliga orsaker ligger mig varmt om hjärtat. Någon ny resa finns inte i kikarsiktet just nu, vi får se hur det utvecklar sig med viruset nu när vi går mot höst.

 

En fet ödla, tidigare favoriter, en speciell favorit och en väldigt glad servitris. Helsingfors, lördag 14/8.

Lördagen i Helsingfors var en dag som jag verkligen sett fram emot, inte bara för att det var lördag utan för det var en speciell lördag. (det var ingen som fyllde år eller liknande världsligt ting, nejdå så illa var det inte) Dagen börjades med en stärkande bensträckare innan det var dags för den första biran. 

I mitt förra inlägg skrev jag om Pien Brewpub, även på lördagen besöktes Pien men denna gång deras butik och bar. Ett ställe som ligger mitt i smeten. (ibland är Googles förslag på hur man ska gå lite lustiga, givetvis gick jag direkt till vänster från Marski och korsade Mannerheimvägen lite senare. Man måste tillåta sig att vara lite rebell ibland.)

Har varit på Pien Shop tidigare och som vanligt hade de ett fint utbud av diverse godsaker. Hade kunnat sitta där i många timmar men det köptes bara en smoothie. Det var i alla fall vad jag först trodde men det var en öl, ni behöver ej vara oroliga.  

 

Kings Everything Peach verkligen både doftade och smakade mycket persika. En bra start på dagen. 

Lunchen intogs på Ravintola Fat Lizard som inte låg långt borta, faktum är att från hotellets fönster kunde jag se stället. Mitt premiärbesök, en relativt stor inrättning visade det sig vara.

 

Lite lustigt nog hade de inte en egna toaletter utan de delades med andra etablissemang. En kod fick man be om för att nyttja nämnda faciliteter. 

Nåväl, 18 öl på fat fanns det. Givetvis många från Fat Lizard Brewing men det fanns även gästöl. Burkar och flaskor fanns det också men dom hoppade jag helt över. 

 

Tre Fat Lizard provades liksom två andra finska öl samt en avslutande tjeck. Ok eller bättre öl än så genom hela linjen. 

 

Lunchen var inte alls fel, det är verkligen alldeles för sällan jag äter sik. Minns med glädje hur morfar rökte sik i den hemmagjorda fiskröken, det var verkligen tider det. 

 

Nu måste jag tänka efter, vad gjorde jag efter lunchen? Just ja, hade stämt möte med en gammal vän som jag inte träffat sedan 2019, alltid kul att umgås med sjuksköterskan som talar så fin finlandssvenska.

 

One Pint Pub är ett ställe som bör besökas då man är i Helsingfors, förut var stället rejält insuttet med roliga stammisar. De hade även några unika öl från Cantillon, gjorda speciellt för stället. Promenaden till One Pint tog runt 20 minuter, på vägen passerades det gröna huset som jag alltid blir smått fascinerad av. 

Några unika öl från Cantillon har de inte haft på länge, dessutom har en uppfräschning skett men trots det är det svårt att inte trivas på One Pint Pub. Utomhus satt det en del folk men inne var det tomt.

Frågade damen bakom baren varför det var så tomt, det är ju ändå lördag? Hon sa att det är pandemin som ställer till det. Inte alls många ölturister dessutom mest folk från närområdet som gästar stället i dessa tider.

 

Apropå närområdet, det kom ett elegant äldre par som med bestämda steg satte sig på uteserveringen. Båda två drack de Lonkero. (ibland känns Lonkero som Finlands nationaldryck nummer ett)

En mindre trevlig incident var då en drogad (?) hundägare blev nekad service. Han blev arg och kastade ett tomt ölglas i backen. (stackars hund att behöva stå ut med en sådan husse)

 

Linden Vive La France och Malmgård Alpos IPA var vad som dracks. Båda två helt ok, den sistnämnda en småtrevlig IPA av den gamla sorten. Ett liknande stammisställe skulle jag gärna ha nära hemmet. 

På vägen tillbaka mot city passerades Mikkeller Helsinki, klart att det blev ett stopp där också. Väldigt lugnt var det, märkligt nog kände bartendern igen mig trots att jag inte varit där på två år.

 

På Mikkeller läppjades det på smått och gott. Mikkeller Baghaven Art of Decadence Blend 2 vann mitt förstapris, inte alls pjåkig. 

 

Till Olutravintola Pikkulintu Ruistopuisto tog det hela tre minuter att gå. Inget fel att besöka ställen som man varit på förut även om det förstås alltid är minst lika roligt att bekanta sig med nya ställen.

Samma charm som gamla Pikkulintu ute i förorten har inte det nya stället men det är ändå stabilt. Kul förresten med namnet Olutravintola (ölrestaurang), man kan ju tro att de har mat men se det har de inte. Det är öl och whisky som man inmundigar. Fullt logiskt namn med andra ord.

 

Kunde inte undvika att dricka en Espoon Oma Panimo Cheers From Mellsten. Jag gjorde grundutbildningen på KA1 i Vaxholm, sedan tillbringades stora delar av tiden ute på Mellsten. (det är dock skillnad på Mellsten och Mellsten)

Fick tips av madame att inte missa ett besök på Rööperin Hopstop. Ännu ett bra ställe i Helsingfors visade det sig vara. En kombination av bar, shop och deli. 

 

Den unga damen bakom baren var fantastiskt trevlig, hon kan nog ta priset som det absolut trevligaste bartendern som jag någonsin kommit i kontakt med. Skrattade och skämtade mest hela tiden. 

 

Det kom även in några gäster från Japan. (hur kan jag veta att de var japaner? Dels så avslöjar oftast klädseln det men enklast är förstås att lyssna på vilket språk de talar, japanska är lätt att känna igen även för en byfåne som undertecknad)

Då klockan passerat 22 ville japanerna beställa en runda till men de hade missat de tillfälliga lagarna om utskänkning, efter 22 gick det inte att beställa. Men bartendern skötte det fint och alla bara skrattade. 

Mitt ölsug hade mattats men en Tornion Lapland Pils dracks. Köpte den mest för namnets skull, eller rättare sagt för bryggeriets skull. Barndomens somrar tillbringades som bekant uppe i Tornedalen. 

Smakade även på Tuju Pyöveli som inte alls var tokig, en rätt klassisk Imperial stout som inte kändes för söt.  

Ännu en mycket trevlig dag som avslutades med några rumsöl på Marski. 

Ett par bryggerier, Sveaborg och Sahti. Helsingfors, fredag 13/8.

Började fredagen med att handla på närbelägna Alko Arkadia, det finska vinmonopolets flaggskeppsbutik. Precis som Systembolaget har de öppet alla dagar förutom söndagar. 9-21 mån-fre och 9-18 på lördagar. 

 

Jag var där runt halv tio, butiken låg 7 minuter från hotellet. Föga förvånande fanns där en hel del intressant att köpa men jag nöjde mig med ett blygsamt inköp. I kylen fanns det Sahti men jag köpte ingen. 

 

Från Alko tar det inte många minuter att gå till K-Supermarket Kamppi, där köptes det främst frukostvaror men även några öl. Tänk om ICA Maxi eller liknande butik skulle ha ett motsvarande utbud, det hade varit både bra och dåligt antar jag. På K-Supermarket fanns det fler öl på hyllorna än på Alko men andelen "fylleöl" var betydligt större. 

 

Fick nästan känslan av att vara på ett bättre konstmuseum där det inte finns tid till att noggrant betrakta allt som hänger på väggarna utan det handlade om att fokusera på vissa och slå till. 

När morgonprocedurerna var avklarade var det dags att bege sig mot dagens första intagande av öl, Pien Brewpub var i kikarsiktet. Dit tog det 15 minuter att åka kommunalt men jag valde att promenera vilket tog 30 minuter. På väg dit var det en lokal förmåga som ville "peta" på mig samtidigt som han undrade vad jag har för problem? (problem har jag många liksom de flesta människor) men jag svarade på engelska: "people like you". Är fortfarande nöjd med den kommentaren, fint att ibland kunna vara kvicktänkt. Efter att jag sagt det lommade filuren iväg. 

Pien öppnade sin första ölbutik 2016, då fick de sälja öl med maxhalten 4,7%. Den gamla butiken ersattes snabbt med en större där de inte bara säljer öl som folk kan köpa med sig utan även starkare grejer som kan drickas på plats. Dessutom har det några kranar med öl. 

 

Expansionen har fortsatt och förra året öppnades Pien Brewpub. Det visade sig vara ett fräscht och modernt ställe med en publik som var åt det yngre hållet. (född på 1970-talet som jag är så var jag äldst bland gästerna, det kom förvisso in ett äldre par men de köpte bara med sig några öl)

 

Tre av Pien Brewings egna öl provades, en IPA och två Hazy-IPA. Jag har i ärlighetens namn börjat trötta lite på alla dessa hazy men de två som dracks på Pien var goda, Pien Puma Pride var till och med smaskig. Fräsch med mango, ananas och lite gräs. Ingen humlebränna som störde.

 

Under veckan som jag var i Helsingfors hade Pien Brewing eller litet event, man kunde köpa sig ett smakprov av dyrare öl. Jag gjorde det då jag var nyfiken på Perennial Coffee Stout - 2020. 

 

Gillar man kaffe så var det ett rätt val, jag tycker om kaffe även om jag nästan aldrig dricker det. Det var nog resans godaste öl, riktigt bra. 

En kul grej med Pien Brewpub är att på toaletten hördes matchreferatet från VM-finalen i ishockey 1995, den gången då Finland för första gången blev världsmästare efter att ha besegrat Sverige med 4-1.

Det dracks inte bara öl på Pien utan det blev även mitt livs första apizza. En väldigt god pizza visade det sig vara även om varianten som jag valde var väldigt stark. 

 

Från Pien skulle det ta runt 15 minuter att gå till Stadin Panimo men för mig blev det runt 25 minuter. Det var avspärrat så fick gå en omväg, men vad gjorde väl det? 

 

Stadin Panimo startades 1998, hur länge bryggeripuben funnits vet jag dock inte. En sak som jag vet är att det var mitt första besök där. Ett ganska litet ställe som ligger i ett område som inte kändes alltför upphetsande. 

 

En tjej som skötte baren och den lilla butiken. Var inte många andra gäster så inget fel på servicen. Nöjde mig med att dricka en Stadin Vermont Pale Ale som slank ner utan krusiduller. Passade även på att köpa med mig en flaska Cantillon, ty sådana kan man köpa med sig. (upp till 5,5%) Bland alla de ställen som kommer att medverka i årets Zwanze-day så är Stadin Panimo ett av dom.

 

Det är alltid kul att besöka ett nytt bryggeri men plikten kallade, mot Sveaborg. Ännu en gång fick tassarna arbeta, 30 minuter till Sveaborgsfärjan. På vägen dit (givetvis då jag var på en bro) kom det ett riktigt härligt sommarregn, tog skydd vid en portuppgång men kunde inte undvika att bli rejält blöt. Men är det sommar så spelar det ingen större roll, man torkar snabbt. Då jag stod i portuppgången kunde jag inte undvika att kolla på vilka namn som bodde på adressen. Något måste man ju ägna sin tid åt. 

Förresten så gillar jag den sinnrika lösningen för att leda bort vatten. Suomi, snacka om föregångsland. 

 

Ute på världsarvet Sveaborg hade jag inte varit sedan sommaren 2010, färjan dit tar 15 minuter. Det  var många som skulle till Sveaborg denna eftermiddag, även en del utländska besökare. Fint är det att se Helsingfors från sjösidan.

 

På Sveaborg finns det en hel del att uppleva, dessutom bor där människor permanent. Började i alla fall med att besöka Krigsmuseet. Vill inte på något sätt vara storordig men vågar påstå att om finsk krigshistoria kan jag tämligen mycket men ett besök på detta museum var ändå väl värt det.

Lagom stort och med intressanta objekt att beskåda. Har ni vägarna förbi så är det bara att titta in, dessutom ingår det i priset att få gå in i en ubåt, bara en sådan sak. 

 

Från museet knallade jag till Gustavssvärd, varför det kanske någon undrar? Jo, dels för allmänt spanande men ville även se M/S Gabriella passera på nära håll, men henne skulle jag åka hem två dagar senare. 

 

När Gabriella hade passerat var det läge för en öl eller två, vad kunde vara mera lämpligt än att göra det på Suomenlinnan Panimo? 

 

Då stället besöktes 2010 satt grabbarna och jag utomhus, denna gången blev det inne. Ett par öl dracks, Suomenlinnan Chapman Lager och Suomenlinnan Gethe. 

 

Ingen av dom imponerade men det var kul att besöka bryggeriet igen, 11 år ändå ett ganska långt uppehåll. Favorit i repris 2032?

Tillbaka till stan med färjan, en väldigt kort paus på rummet samt enklare utfodring. Jag blev imponerad över att det fanns möjlighet att tvätta händerna på Hesburger utan att behöva söka upp hemlighuset. 

Kvällspasset inleddes på Villi Wäinö som låg 2 minuter från hotellet. Har besökt stället flera gånger tidigare. Det speciella är att de bara har finsk öl, finns även en bastu att boka om man vill det. 

Som vanligt på denna resa var alla platser på uteserveringen upptagna men det var inget som skapade varken panik eller gråtattacker, inne är det aldrig fel att sitta.

 

Det var en massa folk ute på stan denna kväll, särskilt yngre och "snygga" sådana. Försökte inte ens kasta ut mitt nät i hopp om fångst utan koncentrerade mig på anledningen till att jag denna kväll besökte Villi Wäinö, nämligen att dricka Sahti. 

Sahti är som bekant en urgammal finsk ölsort ofta smaksatt med enbär som jag sannerligen inte dricker ofta. Hållbarheten är kort så Sahti ska förvaras i en kyl.

Sahtin som jag fick mig till livs var Olu Bryki Raum Kullervo Tumma Ruissahti. Ganska söt med malt, banan, rågbröd och kryddor. En ovanlig smak som är svår att betygssätta, jag tycker att det var gott men inte enastående. Något som alltid är enastående är att se Rene Higuitas klassiska räddning på Wembley, apropå något helt annat. 

Tidigare på dagen då jag knallade mot Pien Brewpub passerades ett ställe som jag aldrig sett tidigare, Juova Hanahuone. Baren öppnade tidigare i år så det var inte konstigt att jag inte sett det tidigare. De samarbetar med flera småbryggerier. 24 kranar och många burkar och flaskor fanns under besöket.

 

Ett väldigt populärt ställe visade det sig vara, det var fullt ute och mer eller mindre fullt inne. Skönt nog fanns det en ledig plats på barens kortsida, därifrån var det perfekt att skåda världshändelserna. Behövde inte heller stå i kö för att beställa utan kunde göra det från stolen. Det var ett par andra gäster som sa till mig att jag har den bästa platsen i salongen, det var inget som jag bestred.

 

Nå, vad dracks då? Började med en helt ok ryss, Bakunin / Untitled Art Forward. Avslutade sedan med en öl från farsans födelsestad, Maistila Suojakerroin X. Den sistnämnda var riktigt god. Då ölet hälldes upp sa en bakom baren till sin kollega att detta är kvällens sista upphällning, då var klockan prick 22:00 så ordning och reda. Juova Hanahuone besöker jag gärna igen, har inget ont att skriva om stället.

 

En lång och innehållsrik fredag var det, reseledaren fick ännu en gång ett högt betyg för ett väl utfört arbete.