En lördag i Chicago

Lördagen i Chicago började med annat än öldrickande. Då vädret var strålande om än kallt så kändes det givet att åka upp i John Hancock Building för att se på den spektakulära utsikten.

Lider av en viss höjdskräck så det är alltid en speciell känsla att åka upp 100 våningar. (kan inte förstå att folk kan bygga skyskrapor)

När vi njutit färdigt av utsikten passade min rumskamrat och jag på att kolla lite i affärer och sedan äta lunch på The Cheesecake Factory som ligger precis vid John Hancock. Efter en minst sagt mättande lunch väntade ytterligare annan verksamhet än öldrickande, kan tyckas galet men det är kul att göra lite annat också.

Det är inte så ofta jag är och njuter av penseldrag men ibland händer det. The Art Institute of Chicago var verkligen stort, en massa besökare var det som strosade runt i de olika våningarna och rummen. Hittade en tavla av den mästerliga Van Gogh som kändes bekant på något vis.

En biljett kostade 20 dollar för en icke-medlem, det är högst tveksamt om jag någonsin blir medlem även om det förstås vore en kul grej.

Eftermiddagens första ölställe blev Revolution Brewing Company Brewpub som öppnade 2010. Föga förvånande var det väldigt mycket folk, inte var det heller förvånande att herrarna Jonas och Tom satt vid baren och njöt av livet. Smart nog hade de bett om ett bord för fyra vilket vi fick ganska omgående.

Bryggeripuben var rätt stor med en centralt placerad bardel. Öl fanns det ganska gott om, både egna och andras. (sistnämnda på flaska/burk)

Min upplevelse att de provade öl från Revolution var lite svajig. Godast var Revolution Barrel Aged Mad Cow Milk Stout som kändes len och med en hel del bourbon, rostad malt, vanilj och choklad. En trevlig öl efter maten. Deras Belgian Ale Revolution A Little Crazy blev jag dock inte riktigt klok på. Söt med lite udda funk, jäst och malt. Kändes som att det ölet inte riktigt höll ihop.

Ölen gick att beställa i stora eller små glas, något som nästan alltid går att göra i USA. Det bästa med Revolution var deras otroligt saftiga och goda hamburgare. Den hamnar högt upp på min all-time lista över en av världens bästa uppfinningar, hamburgaren. Riktigt, riktigt bra var den, även pommesen höll hög klass.

När vi var klara med Revolution åkte vi till Haymarket Pub & Brewery. Stället var sig likt sedan mitt första besök 2011. (det var just år 2011 som Haymarket började servera egenbryggda öl) Mycket folk i baren där vi först ställde oss innan vi gick runt i salongen för att sätta oss vid ett bord som man egentligen skulle frågat om vid entrén. Jaja, det är inte alltid så lätt att vara en byfåne från norra Europa.

Tanken var att dricka en öl eller två men det blev en längre sittning än väntat. Vi rensade allt de hade på fat plus några flaskor. På fat fanns både egna öl men även gästöl. På flaska enbart sistnämnda, Haymarkets egna öl gick dock att köpa med sig i en growler om man skulle råkat ha en sådan. Ölen gick i vanlig ordning att beställa i större eller mindre glas. (kan man annat än älska det?) Värsta jag vet är att beställa ett stort glas av ett öl som man sedan inte riktigt tycker om. Känns som bortkastad tid.

Rent generellt tyckte jag att de egna ölen på Haymarket var strået vassare jämfört med Revolution. Inte helt förvånande tyckte jag även här mest om ett av de svarta ölen, Haymarket Indignant Imperial Stout - Bourbon Barrel. En i högsta grad härlig dessertöl. Inte var det heller helt förvånande att Haymarket Sorachi Ace Extra Pale Ale var den sämsta av de egna ölen, dill och såpa var vad jag skrev ner.

Några av de provade ölen hade jag provat tidigare men det blev ändå 13 nya öl från Haymarket, inte så illa pinkat tycker jag. Någon mat orkade vi inte med, servicen var snabb och vänlig.

Några fler ställen bjöd inte lördagen på. Både Revolution och Haymarket är väl värda att besöka, även om Haymarket i mitt tycke hade något vassare öl. Däremot är det svårt att glömma hamburgaren på Revolution.

Ännu en bra dag i Chicago var över. Nu återstod bara hemresedagen.