Öl i Port Vila, Vanuatu

Från Brisbane togs flyget på lördagsförmiddagen till Port Vila, huvudstaden i Vanuatu. Vanuatu är en östat i Melanesien i sydöstra Stilla Havet. Det är ett litet land med ungefär 225000 invånare. Jag är säkert inte ensam om att länge drömt om att få besöka ett land i Söderhavet, nu blev det äntligen av även om det inte blev självaste Kurrekurreduttön.

Inför resan tog jag reda på att i Vanuatu gick det inte att köpa alkohol i matbutiker från lördag 12:00 till måndag 12:00. För att överleva den svåra prövningen köpte jag med mig några flaskor i Australien.

Efter att vi installerat oss på vårt boende tog vi båten över till en närbelägen restaurang där mitt livs första öl från Vanuatu dracks, Vanuatu Tusker Lager. I ärlighetens namn hade jag svårt att dricka upp innehållet då det var så otroligt trist. En mycket tunn ljus lager med papp och kokta grönsaker. En flaska kostade 500 Vatu vilket motsvarar ungefär 35 SEK.

Då det ändå var lördag blev det en öl till, Nambawan Bitter som var lite bättre än Tusker även om det inte säger så mycket. Miljön var i alla fall strålande, riktigt trevligt att sitta vid vattnet och se solen gå ner.

På söndagen åkte vi in till Port Vila, det visade sig vara en riktig vilodag då det allra mest var stängt, dock inte The Brewery Bar and Restaurant, ett ställe som är förknippat med Nambawan Brewery. Alla deras fyra öl samt en cider fanns att smaka.

Kvällen innan hade bittern druckits så nu var det med stor nyfiken jag tog mig an att prova deras Porter, Gold, Draught och Cider. Gold och Draught var tunna och trista. Portern var kanske den ljusaste portern jag sett, tunn med lite karamell och med lite fantasi gick det att uppfatta en lätt rostad ton av malt. Godast var cidern, söt med äpplen. Tyvärr ingen uppfriskande syrlighet men ändå drickbar.

Vid det här laget har nog den kloke läsaren av denna text förstått att till Vanuatu åker man inte för att dricka suveränt god inhemsk öl.

Måndagen ägnades och en rejäl rundtur runt vår ö. Vi hyrde en taxi som körde oss i runt sju timmar, det hela kostade drygt700 SEK. Kan verkligen rekommenderas om man vill se lite annorlunda saker som den vanlige turisten förmodligen missar. På vägen tillbaka till boendet stannade vi till i en av matbutikerna i Port Vila för att titta vilka öl som såldes. Det var ingen imponerande syn men det slutade i alla fall med att jag köpte en radler, Vanuatu Tusker Lemon, samt två öl från Salomonöarna.

Vanuatu Tusker Lemon var bättre än ölen från samma bryggeri även om det kanske inte säger så mycket. Tunn med bröd och citrus. De två ölen från Salomöarna var också de blaskiga och intetsägande, dock är det "kul" att ha provat öl även från det landet. Det lär dröja innan vi får se de ölen i Sverige.

Som jag nämnde tidigare i texten hade jag köpt med mig några öl och cider från Australien. Av dessa fattade jag mest tycke för Nail Clayden Brew Imperial Porter. Den hade en tjock kropp men en skönt krämig munkänsla. Mycket mjölkchoklad, kaffe och lakrits.

En annan trevlig bekantskap var en cider, Willie Smith's Organic Apple Cider. Mycket friska äpplen och en sympatisk syrlighet som gjorde ölet riktigt uppfriskande och lättdrucket. Kanske är det läge att börja dricka mer cider, ja riktig cider och inte de hemska söta varianterna.

Kan varmt rekommendera en tur till Vanuatu, det är ett härligt litet land med en vänlig befolkning. Vill ni dricka god öl så är tipset att köpa med er för på Vanuatu hittade jag som sagt inga goda inhemska sådana.