Besök på Nya Carnegiebryggeriet

I onsdag var Eddan, Eirik, Silenzi och jag ute på en enklare onsdagsrunda, den sista för Silenzi för ett tag då han snart ska bli farsa. Tidigare i år öppnade Nya Carnegiebryggeriet i det gamla klassiska Lumahuset i Hammarby Sjöstad. Ingen av oss hade tidigare besökt stället så det var förstås intressant att se vad de hade att bjuda på.

Vi var framme vid 16-tiden, uteserveringen skulle öppna 15:00 men då det regnat lite på förmiddagen var den stängd då vi anlände, det var bara att vänta tills 17:00 då huvudbyggnaden med restaurangen öppnade. Den knappa timman slogs ihjäl med att promenera omkring i Hammarby Sjöstad som kryllar av fina och löjligt dyra lägenheter.

Väl inne på bryggeriet kunde jag snabbt konstatera att lokalen kändes rätt "kall" med avsaknad av en riktig själ. Sju egna öl fanns på fat liksom en från samarbetspartnern Brooklyn Brewery. Av dessa öl var fem nya för mig, samtliga från Nya Carnegiebryggeriet.

Vi nöjde oss med att dela på två provbrickor som kostade runt 150 spänn styck om jag inte minns helt fel. Rent generellt tycker jag att ölen var ok men aningen "intetsägande" eller vad som nu skulle kunna vara ett lämpligt ord. Bäst tycker jag att Nya Carnegiebryggeriet Kellerbier var. Lättdrucken och utan några fel. Munkänslan var krispig och torr, i smaken fanns citrus, humle, brödig malt.

Det mest udda ölet var Nya Carnegiebryggeriet Akvawit vilket är en slags witbier. Söt med en hel del fänkål, mint och lätt jordighet. Nu dricker jag typ aldrig akvawit (senast var någon gång på slutet av 1990-talet) så har lite svårt att veta hur lik den är en riktig sådan.

Det är alltid kul att besöka nya bryggeripubar men det känns som att Nya Carnegiebryggeriet är ett ställe som jag inte lär vallfärda till om de nu inte börjar ta fram godare och mer intressanta öl.

Kvällen var ännu ung så vi tog färjan över till Södermalm och knallade i runt 20 minuter tills vi kom fram till smått legendariska Svejk. Som alltid var det mer eller mindre fullsatt på Svejk men vi hade flyt och fick ett bord för fyra tämligen omgående.

Svejk är ett sådant där härligt ställe där man kan vara sig själv för några timmar. Ölen är förstås alla från Tjeckien, alla har druckits förr. (förutom då de kör några specialare). Att bara sitta och njuta av en sejdel eller två utan att behöva analysera är ibland ytterst befriande. Maten är som alltid riktigt bra, stora sköna portioner med tjeckisk husmanskost. Den typen av mat som jag älskar mest av allt. Avskyr att gå på restaurang och inte bli mätt.

Ett sista stopp blev det på Akkurat, där var det dock så väldigt mycket folk att det bara blev en öl, Skebo Sambucus Superbia som i sann Skebo-stil var väldigt lättdrucken och utan några krusiduller. Ölet i fråga smakade verkligen fläder vilket gav den en klart somrig känsla.

Återstår att se när vi fyra gamla slitvargar nästa gång får tillfälle att besöka ett pilsnerpang ty lika trevligt som alltid det är det.